Behöver bollplank (familjeproblem)

Ventilera dina personliga funderingar om smått och stort.

Moderator: Moderatorgruppen

Banana tree
Inlägg: 47
Blev medlem: 20 jan 2008 00:44

Behöver bollplank (familjeproblem)

Inläggav Banana tree » 11 feb 2008 22:02

Förra sommaren lyckades mina föräldrar att övertala mig till att sommarjobba. Efter mycket om och men gick jag med på det. Jag hade tidigare aldrig haft ett sommarjobb och uppgörelsen med mina föräldrar var väl egentligen att om jag testade på det här sommarjobbet så fick jag bestämma själv nästa sommar. Jag gick med på det. Det var kul, det var helt klart det roligaste jag gjorde den sommaren.

Igår hölls det en livlig (från en sida åtminstone) debatt mellan mig och min mor. Hon var besviken på mitt beteende de senaste ... tja åren egentligen - jag är alldeles för asocial. Hon vill ha något tillbaka från mig. Hon vill att vi ska ha en normal relation till varandra där båda pratar med varandra och bryr sig om varandra. Det är förvisso inte en befängd förväntan. Jag håller helt med henne. Saken är den att jag bara kan inte! Det går inte! Jag kan inte prata normalt med dem. Jag kan inte bry mig (nåväl, åtminstone inte visa att jag bryr mig).

Hur som helst så sa hon i samma diskussion att jag allt får ta och sommarjobba den här sommaren i alla fall. Jag tror hon främst tvingar mig till det för att hjälpa mig från mina (eventuella) sociala problem och som någon sorts bestraffning - liksom sätta mig på plats. Min far är också med på saken (givetvis, annars skulle han ju stoppa det). Han verkar dock inte vilja ta någon diskussion - hans resonemang är ungefär "När jag var i din ålder jobbade man hela sommaren, man var glad för att få jobb, gick runt och frågade överallt" osv. Han verkar ha svårt att förstå att jag inte är honom. Mor vill egentligen inte ta något djupare resonemang det är bara det som gäller.

Det här ser jag som en orättmätig frihetskränkning och jag kommer inte att acceptera det. De har tydligen redan anmält mig till ett sommarjobb på samma ställe som i fjol. Jag vill givetvis undvika att göra något drastiskt men i och med att deras ståndpunkt förefaller orubblig kommer jag att behöva göra något drastiskt. Jag har börjat spara pengar för att finansiera en eventuell smitning. (Det här är lite för klyschigt för min smak, men nåväl.) Som sagt så vill jag ju gärna undvika det men om inget annat alternativ ges så tvekar jag inte att hålla på min åsikt. Jag har klart och tydligt redogört för dem att jag vägrar att sommarjobba. Det finns inte en chans att de kan ha missförstått mig.

Jag är inte en fullkomlig person. Jag behöver någon att bolla med. Gör jag rätt? Vad säger våra lagar om det här (förmodligen är det inte tillåtet, men jag har inte hunnit med att kolla upp det närmare)? Osv.

Tack på förhand. :)

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 11 feb 2008 22:16

Hur gammal är du?

Banana tree
Inlägg: 47
Blev medlem: 20 jan 2008 00:44

Inläggav Banana tree » 11 feb 2008 22:32

Minded skrev:Hur gammal är du?
16. Född 1991. Skulle kanske ha ingått i mitt första inlägg...

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5803
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 11 feb 2008 22:46

Du får ursäkta mig om jag är trött och läser slarvigt nu. Tyckte du att det var kul att sommarjobba? Vill dina föräldrar att du gör det igen? Vad är i så fall problemet?

Banana tree
Inlägg: 47
Blev medlem: 20 jan 2008 00:44

Inläggav Banana tree » 11 feb 2008 22:57

Skogsälvan skrev:Du får ursäkta mig om jag är trött och läser slarvigt nu. Tyckte du att det var kul att sommarjobba? Vill dina föräldrar att du gör det igen? Vad är i så fall problemet?
Precis. Jag tyckte det var kul. Men jag vill inte göra det den här sommaren. Och mina föräldrar vill inte att jag ska sommarjobba, de tvingar mig. Jag tycker inte ens jag egentligen behöver ha några belägg för min åsikt - det är mitt liv - min sommar - min tid.

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5803
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 11 feb 2008 23:25

Varför vill du inte jobba? Kan du förstå att dina föräldrar antagligen såg att du trivdes med ditt jobb?

Banana tree
Inlägg: 47
Blev medlem: 20 jan 2008 00:44

Inläggav Banana tree » 12 feb 2008 08:20

Skogsälvan skrev:Varför vill du inte jobba? Kan du förstå att dina föräldrar antagligen såg att du trivdes med ditt jobb?
Ja, jag sa att jag trivdes när de frågade, så det kan jag förstå. Men jag tycker fortfarande inte att det ger dem rätten att bestämma över huruvida jag ska sommarjobba den här sommaren. Ett nej behöver man inte alltid förklara, jag gjorde en liknelse med alkohol - man ska inte behöva motivera ett nej när man är på en fest (inte för att jag någonsin har varit på en fest, men i alla fall). Fast det var "en helt annan sak".

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 12 feb 2008 13:05

Banana tree skrev:
Skogsälvan skrev:Du får ursäkta mig om jag är trött och läser slarvigt nu. Tyckte du att det var kul att sommarjobba? Vill dina föräldrar att du gör det igen? Vad är i så fall problemet?
Precis. Jag tyckte det var kul. Men jag vill inte göra det den här sommaren. Och mina föräldrar vill inte att jag ska sommarjobba, de tvingar mig. Jag tycker inte ens jag egentligen behöver ha några belägg för min åsikt - det är mitt liv - min sommar - min tid.


Nej mer behövs inte. Men du lever i en situation där du blir försedd, kan jag bara anta, och du får vara beredd att det samma kan hävdas av dina föräldrar inför dina behov av tex pengar eller dylikt.

Så frågan är hur mycket slitningar du är beredd att få för att stå på dig.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 12 feb 2008 13:08

Sen är ju frågan. Upplever du att din situation är ett problem? Ifrågasätter du din brist på umgänge?, socialt samspel?

För om du kan instämma i deras förmaningar om att du har "sociala problem" så tror jag det bästa är att diskutera och se om de kan hjälpa dig med att konstruera en lösning för dig själv.

Men jag får känslan av att du inte ser det som ett problem. Kanske har du umgänge via internet som de inte ser eller vet om? De kanske inte förstår att det kan vara fullgott umgänge för dig att odla din karaktär?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 12 feb 2008 13:21

De anser dig inte mogen nog att själv bedöma vad som är bäst för dig. De får inte göra något som du far illa av; som att bruka våld eller vägra dig mat och husrum. Frågan är bara om du är beredd att ta den osämja som kan uppstå om du vägrar åka till sommarjobbet. Att börja komma nära myndig ålder kan vara en jobbig period, då man redan har börjat bygga upp en stark integritet, och vill inte att någon annans vilja ska vara lag.

Samtidigt så kommer livet att fortsättningsvis att till stor del att kännas som tvång, så du kan lika gärna börja öva på att rulla med slagen. Det är möjligt att dina föräldrar tycker att du beter dig bortskämt. Kan du inte motivera för dem varför du som person skulle bli en bättre människa av att vara hemma så tycker jag du ska följa deras vilja.

Genom att du tar ställning som en vuxen människa - att du är en fri individ - i den här frågan så följer även det att du måste motivera dig som en vuxen människa. "Jag vill inte" tiden är över. Kan du inte övertala dem så är du inte tillräckligt mogen, och utfallet blir att dina föräldrar gör rätt i att "tvinga" dig att sommarjobba.

Jobba på dina argument. Argument som: "Ni lovade", "jag vill inte", de "andra i klassen behöver inte", ETC. håller inte längre.

Det här väcker minnen från när jag själv var 16. Jag flyttade...

/Johan

Banana tree
Inlägg: 47
Blev medlem: 20 jan 2008 00:44

Inläggav Banana tree » 12 feb 2008 19:49

Johan Ågren skrev:De anser dig inte mogen nog att själv bedöma vad som är bäst för dig. De får inte göra något som du far illa av; som att bruka våld eller vägra dig mat och husrum. Frågan är bara om du är beredd att ta den osämja som kan uppstå om du vägrar åka till sommarjobbet. Att börja komma nära myndig ålder kan vara en jobbig period, då man redan har börjat bygga upp en stark integritet, och vill inte att någon annans vilja ska vara lag.
Bara att ligga kvar i sängen då. De kan ju gärna inte släpa mig iväg till jobbet. :roll: Nej, men det skulle jag inte klara - min far skulle bli rasande och jag skulle i skräck springa iväg till jobbet.

Johan Ågren skrev:Samtidigt så kommer livet att fortsättningsvis att till stor del att kännas som tvång, så du kan lika gärna börja öva på att rulla med slagen. Det är möjligt att dina föräldrar tycker att du beter dig bortskämt. Kan du inte motivera för dem varför du som person skulle bli en bättre människa av att vara hemma så tycker jag du ska följa deras vilja.
De kan inte heller motivera för varför jag skulle bli en bättre person om jag jobbade annat än att det kan vara bra för mig att "komma ut litegrand". Det jag i bästa fall kan få ut av mitt sommarjobb är att träffa de "vänner" som jag skaffade mig sist eller få nya, som jag sedan ändå ska lämna efter en månad. Om jag stannar hemma så kommer jag ägna den mesta tiden åt att spela piano, läsa, skriva och roa mig med matematik. I bästa fall kommer mitt pianospelande att utvecklas, mitt språk kommer att utvecklas och min förståelse för matematik. Det är någonting som jag värdesätter mycket högre än en tillfällig relation och att få "komma ut bland folk".

Johan Ågren skrev:Genom att du tar ställning som en vuxen människa - att du är en fri individ - i den här frågan så följer även det att du måste motivera dig som en vuxen människa. "Jag vill inte" tiden är över. Kan du inte övertala dem så är du inte tillräckligt mogen, och utfallet blir att dina föräldrar gör rätt i att "tvinga" dig att sommarjobba.
En fri individ (i den bemärkelsen) behöver inte stå till svars inför någon annan än staten.

Johan Ågren skrev:Jobba på dina argument. Argument som: "Ni lovade", "jag vill inte", de "andra i klassen behöver inte", ETC. håller inte längre.
Nej, givetvis. Jag har inte ens argumenterat för min ståndpunkt, eftersom jag inte tycker jag ska behöva göra det. Men det verkar onekligen som att jag måste göra det snart.

Johan Ågren skrev:Det här väcker minnen från när jag själv var 16. Jag flyttade...
Intressant. Vill du dela med dig av historian bakom det och hur det påverkade dig?

Banana tree
Inlägg: 47
Blev medlem: 20 jan 2008 00:44

Inläggav Banana tree » 12 feb 2008 19:57

J R Auk skrev:Sen är ju frågan. Upplever du att din situation är ett problem? Ifrågasätter du din brist på umgänge?, socialt samspel?
För tillfället ser jag inte det som något problem nej. Men jag skulle ljuga för mig själv om jag sa att jag inte är orolig - för det är jag. Men jag är inte orolig över att jag ska ha problem att skaffa kontakter - det har jag alltid haft lätt för. Det som oroar mig är snarare att jag för det mesta trivs bättre ensam. Var problematiken ligger har jag inte riktigt förstått - om jag mår bra (nåväl, bättre) av det så borde det ju inte vara något problematiskt. Ändå oroar jag mig.

J R Auk skrev:För om du kan instämma i deras förmaningar om att du har "sociala problem" så tror jag det bästa är att diskutera och se om de kan hjälpa dig med att konstruera en lösning för dig själv.
Ibland kan jag nog instämma, ibland inte.

J R Auk skrev:Men jag får känslan av att du inte ser det som ett problem. Kanske har du umgänge via internet som de inte ser eller vet om? De kanske inte förstår att det kan vara fullgott umgänge för dig att odla din karaktär?
Jag har en del Internetkompisar men det skulle inte mina föräldrar acceptera, det är ju "inte på riktigt".

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 12 feb 2008 21:15

Banana tree skrev:Det här väcker minnen från när jag själv var 16. Jag flyttade...
Intressant. Vill du dela med dig av historian bakom det och hur det påverkade dig?

Minns att jag hade väldigt svårt att acceptera att någon skulle bestämma över mig vid den åldern. När jag började gymnasiet så flyttade jag till en annan stad, men det var inte vind för våg, utan jag hade redan ordnat med bostad och så. Jag var väldigt ordentlig så att säga vid den åldern, så min mor var inte orolig. Rollerna hade redan blivit ombytta gällande den som var mest vuxen vid det laget. Beror kanske mest på att min mor inte var särskilt "vuxen". Min far farsvann tidigt. Mitt familjeliv var aldrig vidare ordnat när jag växte upp. Medelklass, frånvarande borgarbracka till far och sjuk/sängliggande hippiemor. Jag redde mig sjäv, och höll mig ifrån dumheter. Tog igen det och svävade ut när jag blev äldre, och landade igen när jag fick eget barn. Jag hade både fördelar och nackdelar, men det var inte så konventionellt. Hade min far stannat så hade det blivit andra bullar kan man tro.

Men visst, det blev väl en del livsexperiment som kunde ha slutat mer illa än vad de gjorde. Samtidigt så är jag glad för allt tok som hänt i mitt liv, det är en del av min karaktär idag, och jag vill inte vara någon perfekt ihopskruvad människa där föräldrarna har följt en normaliserad bruksanvisning. Jag vill välja själv att bete mig "normalt", inte att jag gör det av vana.

/Johan

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5803
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 13 feb 2008 22:47

Vore jag din mamma så skulle jag också vara bekymrad över att du vid 16 års ålder inte har gått på en fest. Revoltera inte mot dina föräldrar utan se dem som stöd. Bara min syn på saken...

Användarvisningsbild
Hannes
Inlägg: 198
Blev medlem: 19 okt 2007 19:44

Inläggav Hannes » 14 feb 2008 10:55

Skogsälvan skrev:Vore jag din mamma så skulle jag också vara bekymrad över att du vid 16 års ålder inte har gått på en fest. Revoltera inte mot dina föräldrar utan se dem som stöd. Bara min syn på saken...


Beror ju givetvis vilken sorts fest det är man talar om. De flesta fester numera brukar ju vara grundade på överdrivet intag av alkohol - så kallade fyllefester - och det är ju en fråga från person till person hur man ställer sig till sånt. Jag vet många som är emot alkohol och håller sig borta från sådana fester mer eller mindre helt och hållet.

Sen finns det ju propra fester för att fira födelsedagar etc. och det finns det ju inget att säga om.


Återgå till "Tankar och känslor"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 9 och 0 gäster