Avantgardet skrev:Jag tror magicadehex syftade på att den amerikanska statsapparaten visade upp ett godtycke i sitt förfarande på den världspolitiska scenen - i dess utpekande av "diktatorer" och slikt.
Om du tänker på massförstörelsevapnen som inte hittades, så var det antagligen mest en officiell anledning. Den egentliga anledningen var väl inofficiell, men den som tror att alla inofficiella anledningar är elaka, och nödvändigtvis måste ha med egoism eller oljepengar att göra, förhastar sig. Skulle jag varit USA's president skulle jag också invadera Irak, av anledningen att de var en drivande kraft som bidrar till oron (t.ex. terrorism) i regionen, och som förtrycker sitt folk genom socialism och annan ofrihet (vilket iofs gäller många andra länder också, men tyvärr räcker ju inte resurserna att befria hela världen, så man måste börja nånstans).
Det är aldrig rätt att bomba en annan befolkning - inte ens den urgamla reciprocitetsmoralen skulle kunna dras till en sån extrem.
Det där är kollektivism. "Befolkningar" finns inte, utan bara de individer som den konstruerade termen "befolkning" utgör. Individer där var och en oftast har hopp och drömmar om frihet att säga vad de vill, frihet att tro på vad de vill, frihet att äta vad de vill, ha sex hur de vill, och så vidare. Utan att fördenskull behöva akta sig för snutjävlar. Du försöker legitimera Saddam Husseins terror genom att snacka om befolkningar - detta folkrättstänkande är inget annat än diaboliskt.
Dessutom urholkar du här din egen argumentation. Det finns nämligen inget inherent, implicit, i diktaturen som gör den ofri - en diktatur skulle, rent teoretiskt, kunna tillåta vilka rättigheter som helst.
Det stämmer. Något annat menade jag inte. Ordvalet "diktatur" var, precis som du påpekar, här något förenklat för att hålla ner textlängden.
Men om så är fallet, hur kan då ett ingripande i en annan kultur vara annat än godtycke? Kan vi utifrån en politisk "frontfigur" avgöra kulturens beskaffenhet?
En seriös stat är värdeneutral. Nu vet jag inte om USA kan kallas helt värdeneutral, inget land är tyvärr perfekt, men USA (tillsammans med andra ledande västländer, såsom UK, Nederländerna, mfl) är det närmaste man idag kommer. För här kan man vara muslim eller jude, homo eller hetero, man eller kvinna, prostituerad eller moraltant, vit eller svart, osv, och fördenskull inte oroa sig för att dessa personliga egenskaper strider mot någon officiell idealbild om hur individen måste vara för att staten ska värdera ens välbefinnande lika högt som andras.
Om det invaderande landet är värdeneutralt och frihetligt, är det inte "en kultur som invaderar en annan", utan frihet som tar över där ofrihet tidigare rått. Det är av godo, objektivt. Visst, vissa kanske gärna vill se det som att "ett kristet land invaderar ett muslimskt land", men det synsättet vore vinklat - USA är knappast ett teokratiskt land, även om det tyvärr finns vissa kristet (och därför inte värdeneutrala) influerade valspråk etc kvar på sedlar och liknande.
Är det inte precis vad Bin Ladin gör, och rättfärdigar du då inte hans ingripanden i väst (som alltså motiveras såsom hjälpandes den amerikanska befolkningen att väckas ur slummern och själva avsätta sin korrupta regering - uttalandet finns i intervjun som jag länkade till i en annan tråd)?
Hade Bin Laden verkat för att kvinnor ska slippa ha burka, att andra religioner ska accepteras, att homosexuella ska slippa att bli hängda etc, så hade jag stött hans terror, eller rättare sagt: åtminstone ansett att det fanns en god tanke bakom den.
Men hade Bin Laden verkat för att alla som har andra värderingar än Makterna, som t.ex. inte delar Makternas förkärlek för vaniljglass och snygga sportbilar, då hade jag ändå inte sympatiserat med hans terrorverksamhet, då den hade utgjort moralism (även om det bakomliggande syftet vore gott). Trots att jag själv gillar vaniljglass bäst, anser jag att andra ska få äta den glass de själva bäst gillar, typ.
Vad har vi för vittnesbörd om den s.k. amerikanska "friheten"? Det är väl inte mängden utbud (kvantitet) som vi har att tillgå, utan vad (kvalitet) som faktiskt kan väljas som avgör om vi är fria eller ofria i våra val?
Ordet "frihet" betyder just frihet - det implicerar inte möjlighet. Dock ger frihet möjlighet. I vilket land har folk störst möjligheter, i ett västland (typ USA) eller i motsatsen, typ Nordkorea? (Man får inte jämföra med påhittade politiska system som inte går att genomföra i praktiken)
Slutligen, vad grundar du denna absoluta frihetsrätt på, om du inte menar det vara en mänsklig rättighet? Är det bara ett antagande ("frihet gör oss lyckliga")?
Ja. Jag är i grunden en utilitarist, som gör bedömningen att frihet (nyliberal politik) är det som mest maximerar det sammanlagda välbefinnandet i världen på lång sikt. Skulle något rent hypotetiskt hända som förändrade detta, skulle jag ändra politisk uppfattning.
Och om så skulle vara fallet, varför inte koncentrera ansträngningarna på att se till så att ingen behöver utföra sysslor som de inte vill utföra - mycket potentiell frihet där. Med andra ord: ge dem en lön som gör det möjligt för dem att spara och köpa sig ledighet. För det var väl friheten för de många, och inte för de få, som du sade dig eftersträva?
Det är en vanlig missuppfattning att folk som vill vara rika ändå är fast i fattigdom. Den som är ambitiös kan kämpa och med lite tur bli hur rik som helst, iallafall i fria länder såsom USA. Dock är det kanske svårare i länder såsom Sverige, där man enligt "jante-lagen" hatar de som sticker ut näsan och skiljer sig från normen.
Jag läste nån undersökning av hur USA's 10 rikaste börjat sin bana, och många visade sig ha startat med två relativt tomma händer. Jämför med Sveriges 10 rikaste och finn en oerhört stor skillnad.
