Köper ni de hemlösas tidning?

[Avantgardet]

Lek med ord? Vilket i sig inte behöver vara något negativt, men sett till hur du gör här blir jag fundersam. Om frihet inte med nödvändighet implicerar möjlighet så finns det inget i det hela som vi längre kan kalla fritt. Du urholkar helt begreppet, det blir till en helt och hållet tom etikett. Om du, låt säga, har egendom men ingen möjlighet att göra något med den, är du då fri att använda den som du vill? Var inte det precis ditt argument emot den påtvingade lagstiftningen? Du blir lustigare hela tiden...

[Makterna]

Lek med ord? Vilket i sig inte behöver vara något negativt,

Leka med ord kan väl vara kul, fast det är inte resultateffektivt i en diskussion som syftar till att hålla sig till saken och komma fram till logiska slutsatser.

Om frihet inte med nödvändighet implicerar möjlighet så finns det inget i det hela som vi längre kan kalla fritt.

Jaså? Hur kommer du till den slutsatsen?

Du urholkar helt begreppet, det blir till en helt och hållet tom etikett.

Ja, jag har "urholkat" det såtillvida att du trodde att frihet också inkluderade möjlighet.
Att du ser det som "tom etikett" visar väl bara att du inte förstår finessen med frihet. Det kan finnas en fördel med att ha rätten att gå fram till ledaren och säga "jag ogillar dig" även om det inte finns nån större poäng med det, och även om man aldrig har tänkt att faktiskt genomföra detta.

Om du, låt säga, har egendom men ingen möjlighet att göra något med den, är du då fri att använda den som du vill?

Du säger ju att man inte har "möjlighet att göra något" med den, dvs ingenting alls, och däri torde även "använda" ingå. Vi har därmed, i din egen fråga, fått fram ditt egna svar, som blir: nej, isåfall kan man inte "använda" den.
Men vart trodde du dig vilja komma med detta? Vad du just visade var en lek med ord. Det är som att fråga "om man inte blir serverad någon äggost, är man då fri att äta denna äggost som man vill"?

[Avantgardet]

Spelar du dum nu? I ditt eget exempel visade just på att det var möjligheten att kunna gå fram till den och den och säga det och det som gjorde det värdefullt. Nu blir jag riktigt förvirrad.

[Makterna]

Spelar du dum nu? I ditt eget exempel visade just på att det var möjligheten att kunna gå fram till den och den och säga det och det som gjorde det värdefullt. Nu blir jag riktigt förvirrad.

Vad jag menar är att den judiska rätten (som vi brukar kalla "frihet") att göra något, kan vara värdefull, även för den som inte i nuläget eller ens någonsin tror sig ha eller faktiskt har den praktiska möjligheten att utföra detta. Möjligheter stärker folks ambition, och ambition ökar folks förmåga.
En ännu mer uppenbar fördel med frihet är såklart att de som har råd, eller genom viss ansträngning kan skaffa sig råd, att köpa något, också i praktiken kan köpa detta något när det är legalt.

[Avantgardet]

Absurditeter! Vad har väl vi för glädje av vår "frihet" att bryta mot naturlagarna?  :roll:

[J R Auk]

Till att börja med har jag väl inte uttalat mig socialist? Eller?

Du missade kanske mitt tidigare påpekande av det. Men det är lungt.

För det andra har jag aldrig omhuldat skatter, eller ens menat på att bidrag är en positiv företeelse. Hade du läst det jag skrev istället för att läsa om vad jag skrev så kanske du skulle förstått det.

Det jag sa var att du har sketna argument och att det är en socialdarwinism du företräder. Sen att du, antagligen för samvetets skull, vill intala dig att du bara säger det som bevisats, att vissa är sämre än andra, och inte värderar, gör inte att du inte gör det. Du förtäcker dina värderingar bakom normer. Stå stolt för ditt val istället. Ingen kritiserar väl dig för det. Det är väl sättet du argumenterar på som kritiseras?

Jag kan påpeka det igen. Vi har många liknande åsikter. Men jag verkar se något som du inte ser. Varför vet jag inte.

Kanske är det för att du inte har bevistat så många olika kulturer? Och då menar jag inte olika länder, utan olika kulturer i länder. Fast sa inte du att du inte har någon kultur?

Äh vet du vad, det känns inte särskilt värdefullt att delta här längre. Nu har jag gjort mig säker på att du inte kan argumentera. Var rädd där ett tag att du skulle slå dunster i ögonen på folk.

Men peace på dig, vi strävar på vardera håll. Det blir nog bra till slut.

[Makterna]

Absurditeter! Vad har väl vi för glädje av vår "frihet" att bryta mot naturlagarna?  :roll:

Den frågan bör du helst ställa till en lyckoforskare. Själv är jag övertygad om att min bedömning stämmer att folk uppskattar att ha rätten även att göra såna saker de inte tänker göra inom det närmaste, men om inte du själv inser detta vet jag inte om jag har lust att övertala dig.

[Makterna]

Till att börja med har jag väl inte uttalat mig socialist? Eller?

Nä, men man kan ju upptäcka det på andra sätt. Fast om du förnekar att du är det så ska jag såklart ändra min uppfattning.

Det jag sa var att du har sketna argument och att det är en socialdarwinism du företräder.

Man lär sig nåt nytt varje dag. Men jag trodde "socialdarwinism" bara var ett skällsord som bidragssocialister använder om såna som inte är bidragssocialister. Om jag har fel får du gärna upplysa mig.

Sen att du, antagligen för samvetets skull, vill intala dig att du bara säger det som bevisats, att vissa är sämre än andra, och inte värderar, gör inte att du inte gör det. Du förtäcker dina värderingar bakom normer.

Vad menar du? Är förresten inte normer just värderingar?

Stå stolt för ditt val istället. Ingen kritiserar väl dig för det. Det är väl sättet du argumenterar på som kritiseras?

Vadå, så du tror fortfarande på fullt allvar att jag är precis som du fast tvärtom? Har du nånsin ens försökt att förstå de som tänker annorlunda än dig själv, och sätta dig in i hur de tänker och varför de tänker som de gör? Om du inte gjort det så hur kan du då uttala dig om politik!
Ditt sätt att tolka mig som en spegelbild av dig själv, vore ungefär samma resonemang som om en nazist skulle påstå att jag var judeälskare, eller om en kristen skulle kalla mig satanist, eller om Ecpat skulle kalla mig pedofil, e dyl. Vilket säkert också skulle kunna hända. Men nej, allting måste inte vara svart eller vitt, det finns ibland en "tredje väg" också. Man måste inte vara haschare för att man vill legalisera hasch. Fri fart innebär inte att alla tvingas av lagen att trycka gaspedalen så långt ner den går. Och så vidare.

Kanske är det för att du inte har bevistat så många olika kulturer?

Ja där har vi det. För det har jag ju inte. *ironisk*

Och då menar jag inte olika länder, utan olika kulturer i länder. Fast sa inte du att du inte har någon kultur?

Kultur är sånt man gör trots att det inte finns någon genomtänkt anledning till det. Dvs skit. Om det inte är skit så använd ordet "livsstil" istället. All heder åt en människa som väljer att bli surfare, skatare, gothare, queer eller vilken livsstil han nu väljer. Men dessa mossiga krukdrejare som sitter i decennie efter decennie och drejar samma krukor som deras förfäder gjort, inte för att de vill det och gjort ett aktivt val, utan för att de inte vet bättre, sånt är ju inget annat än dumhet. Men inget älskas mer av kommunister. De hatar ju allt som är effektivt, logiskt, lyckligt eller målenligt. Nä, dåligt och jävligt ska det vara, som i Sibirien fast gråare. Miljoner ska pumpas in som "kulturbidrag" till sån här skit. Samtidigt som t.ex. rejvare ska få sin livsstil bekämpad av staten. Det är en ren krigsförklaring, både från staten och från alla som sympatiserar med den.

[J R Auk]

Jag sa att vi har liknande åsikter. Jag liknar mig inte vid dig.

Men men. Du kommer nog ta världen med storm....

[Avantgardet]

Absurditeter! Vad har väl vi för glädje av vår "frihet" att bryta mot naturlagarna?  :roll:

Den frågan bör du helst ställa till en lyckoforskare. Själv är jag övertygad om att min bedömning stämmer att folk uppskattar att ha rätten även att göra såna saker de inte tänker göra inom det närmaste, men om inte du själv inser detta vet jag inte om jag har lust att övertala dig.

Och så kom denna glidning till möjlighet igen. Fan är du oförmögen att hålla dig till det du säger? "Inte tänker göra" - nu försöker man tydligen komma undan med vagheter istället för att vara konsekvent och falla med det. Trodde intellektuell heder var en självklarhet. Varför inte bara erkänna?

[Makterna]

Även om pengar är ett hinder för personen X att göra Y, så uppskattar han om det inte finns förbud eller andra hinder på samma gång. Då kan han ju åtminstone drömma eller längta, och många som X kommer kanske faktiskt kunna uppnå målet Y en vacker dag.
Motsatsen är socialismens förbud av allting, så att alla ska få det lika dåligt som de som har det sämst. Avundsjuka upphöjd till politik.

[Avantgardet]

Att du försöker slingra dig med dessa vagheter räddar på inget sätt ditt resonemang. Vad har vi för glädje av en frihet utan möjlighet? Med samma resonemang kan man kasta in var och varannan i sluten cell på livstid och hävda att det gör dem bara gott, för där kan man ju "åtminstone drömma eller längta". Är det inte ett frihetsberövande då?

[Algotezza]

Allt tænkande, både logiskt och mer emotionellt sådant, fungerar via associationer, assciationsbanor, inte bara det poetiska. Den association jag hade ang. ditt nyttjande av uttrycket "utrota" var vøl dessutom  knappast poetisk alls. Eller?

Det är väl det avsedda budskapet, vad man menar, som är det relevanta i en diskussion? Inte vad man eventuellt subjektivt kan vantolka lösryckta ordval som. Möjligtvis då om jag var nån smygnazist som hade "försagt" mig och avslöjades genom att använda ett internt naziord, fast det tror jag inte att du på allvar tror.[/quote

Ja, om budskapet bara är det bokstavliga, och om man utgår från att  det inte finns något under ytan man medvetet eller omedvetet försöker dölja, mer eller mindre framgångsrikt. Vad eller vem du är under ytan vet jag inte. Det vet bara du. Uttrycket "att utrota ett problem" var kanske bara dåligt valt, vad vet jag... Fortsatt diskussion kanske klargör saken...

Vilken ær den gemensamma lyckan før Sveriges befolkning, menar du? Alltså mer konkret...

Mer konkret, så tror jag att lyckan maximeras av en nyliberal politik, som inte naivt försöker motarbeta de marknadskrafter som alla vet är en naturlag.

Du skriver "de marknadskrafter som alla vet är en naturlag", vilka "alla" talar du om här? Vem påstår att de är en naturlag? Vad innebär det att de är en naturlag? Talet om "marknadskrfaterna som en naturlag" ter sig mest som nyliberal retorik.

Det är också viktigt att det finns ett fungerande rättssystem som fyller sin funktion att bekämpa brott. Men det är bara riktiga brott som ska bekämpas (mord, misshandel, våldtäkt, stöld, avtalsbrott etc), och inte en massa konstiga påhitt som att man inte ska få köra bil på sin egna mark, och andra socialistiska onödigheter. Polisen måste ha en effektiv internkontroll som även gör sting-operations (fällor för att avslöja mutbenägna poliser). Inget är viktigare för ett pålitligt samhälle än att polisen, statens yttersta representant, uppträder korrekt och inte godtyckligt (t.ex. att trakassera människor som kör fort i kaxiga sportbilar, tjejer som klär sig "horigt" eller killar som har större muskler än de själva (apropå kända händelser nyligen i Metro och sedermera Insider). Domstolarna måste vara "rättvisa", och med det menar jag att ingen ska vara rädd att bli oskyldigt dömd, inte ens om han är rik och av manligt kön och anklagas för ett sexbrott av en kommunistisk feminist (typ Tito Beltran). Innocent until proven guilty beyond reasonable doubt, alltså. Om någon däremot befunnits skyldig bör påföljden i gengäld vara kännbar, inte för att straffa elakhet (för staten kan tyvärr inte resonera i moraliska banor, då är den inte seriös), utan så att folk vet att brott inte lönar sig. Detta skapar ett samhälle där människor inte vågar begå brott, vilket är humant både mot de potentiella brottsoffren och mot de potentiella brottslingarna.

Vilka kriterier gäller för "riktiga brott" och vem skall avgöra den frågan?

Det är också viktigt att psykvården fungerar, och en välfungerande socialtjänst behövs också, som t.ex. kan ingripa när föräldrar inte klarar av att ge sina barn en harmonisk uppväxt. Då det visat sig att den statliga vården inte fungerar, bör staten kontraktera privata operatörer att ta hand om dessa funktioner.

Om den statliga vården inte fungerar, hur vet vi att den privata skulle fungera bättre? Är det därför att den är privat och kommersiellt inriktad? Styrd av "marknadskrafternas naturlag"?

Beror det inte på hur det hela organiseras och strukutreras? Varfør skall staten f.ø. allsha hand om det du kallar kærnverksamhet? Kan inte allt privatiseras? Då blir det anarki, javisst. Men halvanarki dær girigheten styr och dær man lægger ner olønsam verksmahet ær OK - eller har jag missførstått nu igen?

Va? Har jag sagt att sålänge "girighet" styr så kan vadsomhelst legitimeras? Nu verkar du argumentera mot den där halmgubben igen.

Vad är drivkraften för marknadskrafterna om inte någon form av girighet, viljan att tjäna pengar?

Men att tænka att "individen ær samhællets minsta beståndsdel" ær en relativt sent påkommen idé, och i sig inte mer naturlig æn att tænka i form av grupper.

Inte? Kan en grupp i sig känna sorg eller glädje? Man kanske kan få den uppfattningen av vissa journalistiska rubriksättare ibland. Men svaret är: Nej, bara individerna som den består av!

Har du aldrig varit med om massverkan, masspsykos, där individen medvetet eller omedvete underordnar sig "gruppens krav" (på ett visst beteende)? Det kan finans ett visst kollektivt medvetande. Den sköna känslan att spränga egots gränser, slippa sin begränsning,  och bli ett med en grupp eller att som soldat lyda någon annan, slippa ansvar?

Vi behøver ju inte tænka på grupperna som en gång før alla givna och med tæta skott mellan sig och totalt oførænderliga, om vi i blott tænker oss att dessa definieras utifrån vissa gemensamma temporæra egenskaper och/eller intressen. Ær det helt ologiskt?

När skulle det vara bättre att resonera i grupp mot grupp, än i mängder av individer? Exempel på problem som uppstått är att de grupper som kan tala för sig, får det bättre än de individer som tillhör mindre grupper eller som inte ens tillhör en grupp. Ett konkret exempel på detta är att samtidigt som bögklubbar får alkoholtillstånd, vägras samtidigt straighta fetischklubbar alkoholtillstånd, under i övrigt helt likvärdiga omständigheter. Fallet FPP (Fetish People Party) har som tur är varit rätt uppmärksammat i fria media (t.ex. Insider).

Vad är det för skillnad mellan en grupp och en mängd?

Eller skall vi låtsas att det inte finns grupperingar av detta slag och "sætta individen i centrum" av princip och liksom"glømma bort" att t.ex. starka individer ofta kan sluta sig samman før att bli ænnu starkare, men fortfarande utåt hævda att de agerar som individer,  men att svagare individer kanske inte gør det lika lætt...

Menar du att staten ska vara elakare mot människor för att de är starka? Varför det? Vad är det som säger att alla nödvändigtvis i slutändan måste hamna på samma nivå. Det är väl viktigare att göra så att alla blir vad de kan bli. Utan en massa hat och missunnsamhet mot de stackare som råkar vara bra på nåt.

De starka och begåvade klarar sig väl alltid - det är de svagare som kan behöva stöd, men vad säger att detta stöd skall grunda sig på att att andra skall behandlas illa? I knapphetens tidevarv kan det dock innebära att man måste ha en viss statlgit ombesörjd fördelning av livets goda som aav vissa kan uppfattas som orättvis.

Men idag, med regeringens jobblinje i alla sammanhang, ær sjælvfallet i praktiken den som har jobb mer værd æn den arbetsløse.

Jaha. Det är din tolkning. Eller har du hört nån politiker försvara denna politik med några värderingspartiska uttalanden? Hursomhelst tänker jag inte försvara regeringen och dess vänsterextremistiska feminist till justitieminister.

Att anse den som en viktig del av regeringens politik är väl en värdering?

Genom att man vill førændra så vi får en kønsneutral æktenskapsbalk?

Genom att man tvingar kristna kyrkor att viga människor, trots att den kristna religionen nu en gång bygger på en dammig bok som tycker att homosexualitet är syndigt. Kristna får alltså inte lov att följa sin egna Bibel. Samtidigt som muslimska kyrkor minsann inte behöver viga homosexuella, för vem vågar häda Koranen i detta j-a land? Den verkar ha större makt än lagboken.

Jag anser att alla skall gifta sig borgerligt-sekulärt och sedan kan var och en som vill få sin relgiösa välsgnelse av det hela. Frivlligt. Kyrkan har inte hand om folkbokföring längre. Varför skall de öht ha hand om vigslar? Jag gifte mig borgerligt. Det går utmärkt. Om vi kallar vår relation äktenskap eller något annat har ingens om helst betydelse för oss. Jag tycker det är en larvig symbolfråga, ovärdig ett modernt samhälle! Avskaffa kyrkornas vigselrätt och låt dem välsigna äktenskap/förhållanden som de vill. Fram för sekulär vigselakt!

(Jag är inte kristen utan ateist, och har absolut inget emot homosexualitet eller andra sexuella avvikelser. Jag förespråkar bara likhet inför lagen, och en seriös stat.)

Det är ingen avvikelse i betydelsen sjuklig. Det är en variant av den mänskliga sexualiteten, jämställd med andra varianter,  som alltid funnits och som finns bland djuren också.

Eller handlar trøsten om att man vill att alla skall ha samma rættigheter som heteromannen, vars stændiga trøst och førdelar från samhællets sida ær petrifierad...

Ja, jättefördelar hörru... Man kan ju knappt se heteroporrfilm när man bor på hotell längre, eller köpa heteroporrtidningar i kiosken. Den som säljer heteroporr riskerar om han har otur och porren innehåller något extremt, att dömas godtyckligt för lagen mot våldsporr, medan den störste handlaren med våldsporr i Sverige råkar vara homosexuell, slipper påhälsning av polis. Polisen vill ju inte riskera stöta sig med den mäktiga homolobbyn...

Varför letar du inte upp bilder på nätet? Varför kasta ut pengar på pappersporr när den finns i digital form?

Eller handlar snedførdelningen vad gæller høgre chefer inom privat och offentlig sektor bara om att gubbarna ær så mycket bættre?

Vad skulle det annars bero på? Rasism mot kvinnor, eller? "Varför är alla rappare mörkhyade, inte är väl mörkhyade så mycket bättre, här måste kvotering till!", det resonemanget vore lika dumt.

Det finns ljushyade rappare. Sexism mot kvinnor handlar det om.

Handlar det faktum att kvinnor inte bara førvæntas yrkesarbeta utan också skøta hem och hushåll i større utstræckning æn gubbarna om något "av naturen givet"?

Tja, fråga kvinnorna. Eller bestämmer de inte sånt själva? Är det nåt hemligt sällskap av män som reser runt och tvingar kvinnor att hålla sig hemma, eller?

Samhällsandan...

Jag sa inte att det är nåt fel med demokrati. Men jag säger att demokrati knappast är en garanti för att allt är frid och fröjd. Statistiskt sett så finns det ju ett nästan hundraprocentigt samband mellan demokrati och seriositet, fast i framtiden, när vi går vidare i samhällsutvecklingen och ställer ännu fler krav på den seriösa staten, då kommer vi inse att demokrati inte räcker.

Nej, enda garanten för frid och fröjd i vår värld är humana, medmänskliga och toleranta individer. Ingen aldrig så fiffigt konstruerad stat eller lagstiftning kan ändra på det. Det är bara utanverk.

Kan du nærmare utreda sambandet mellan barnbidrag och drogmissbruk, tack!

Barnbidrag och andra subventioner
-> leder till ->
att det blir ekonomiskt mer överkomligt att skaffa barn
-> leder till ->
att det statistiskt föds en högre andel barn av föräldrar ur kategori X.
Med kategori X menar jag föräldrar vars motivation att skaffa barn, och det ansvar det medför, inte är stor nog att räcka till, om barnbidragen inte funnits, men som tänker "okej, kör till" eftersom barnbidragen nu existerar.
(De övriga kategorierna:
Kategori Y = de som skulle skaffa barn även om barnbidragen inte funnits.
Kategory W = de som inte vill skaffa barn oavsett vilket)

Individuella skillnader finns förstås, men generellt sett så är kategori X inte lika benägna (dels pga relativt sett lägre vilja, dels pga lägre faktisk förmåga) att ge sina barn en uppväxt där de lyckas hålla barnen borta från faror såsom gäng och knark, bl.a. eftersom kategori X ofta bor i fattigare områden, och fattigare områden härjas oftast av gängmentalitet och den kriminalitet och knark som den för med sig.

Av detta följer att barn som föds i Kategori X, när de växer upp, ofta hamnar i den kriminella livsstilen. Med "den kriminella livsstilen" menar jag "respekt" för den som är farligast och galnast och har gjort de mest makabra dåden, hot, tvång, våld, droger, de saker man gör på droger, de saker man gör för att få pengar till droger, de saker man gör när man har avtändning och är förblindad av ångest. Allt är en ond spiral där alla faktorer samverkar.

Nej, jag menar att det är mer individberoende. Här talar du om olika samhällsgrupper fast du anser man inte skall göra det...

Man kan inte peka ut  "mindre ekonomiskt välmående" som en enhetlig grupp som ej bör skaffa barn. Det handlar om ett intrikat sampel mellan medfödda förutsättningar och egenskaper, "läggning", "personlighet", den individuella  uppväxtens sociala karakteristika och hur individen samspelar med sin omvärld.

Medias bilder av samhællet, skolan, vården, utgør också en negativ spiral dær vi ser det vi "vill" se, utifrån medias rapportering, vilket resuterar i sjælvbekræftande utsagor.

Tvärtom. Mediabilden av Hammarkullen är ju snarast Hammarkullefestivalen och sambadans, medan den i verkligheten är gäng, våldtäkter, meningslösa fall av misshandel, skadegörelse, mord och hedersmentalitet. Som vanligt vill journalisterna befästa sin samhällsviktiga roll som "den tredje statsmakten", genom att vinkla nyhetsflödet efter vad politikerna tycker att folk "bör" höra för att väljarna ska få "rätt" värderingar inför nästkommande val.

Nu rapporterar väl media om mer än om Hammarkullen? Läs bara om allt oprovocerat våld, om äldre med rullatorer som blir rånade, om gäng etc., etc. Allt detta gör ju att folk blir allt räddare, inte minste äldre,  och ständigt via media får sina värsta farhågor bekräftade.

Jag ær hær inne på existentialismens tankar om vars och ens ansvar før sitt liv. Men detta individuella ansvar kan ibland på ett effektivare sætt delvis så att sæga distribueras via det gemensamma æn om individen måste "fixa allt sjælv". Detta gemensamma inte behøver vara statligt organiserat (men væl legalt reglerat naturligtvis) utankan  mycket væl ske privat. Jag førespråkar att den "part"/ "aktør" som effektivast kan handha en viss fråga bør handha densamma, oavsett om det sker statligt eller privat. Problemet idag ær mænniskans monumnetala girighet och egoism som ofta sætter kæppar i hjulen før långsiktiga privta løsningar av mer gemensamma samhællsfrågor. Hær ær reglering via lagar samt kontroll att dessa føljs oerhørt viktiga. Denna kontroll kan dock inte ske i privat regi - då hamnar vi i en infinit regress av privta kontrollinstanser!

Jag håller med till stora delar, men köper inte myten om att egoism försvårar samarbete. Tvärtom, samarbete (sånt som gagnar båda, dvs ensidigt utnyttjande kvalificerar inte) är väl hörnstenen i allt som människan någonsin åstadkommit? Glöm inte att sunt "egoistiskt" samarbete inte bara förekommer i form av direkt monetär ersättning, utan kan även finnas i form av moralisk skuld (typ "du hjälper mig nu, så är jag skyldig dig en tjänst sedan"). Egoism motsäger inte samarbete - tvärtom! Samarbete måste inte bestå i ensidig solidaritet/uppoffring/utnyttjande eller vad man nu föredrar att kalla det.!

Egoism är den enda verkliga drivkraften i det människan företar sig, helt rätt, i direkt eller indirekt form. Altruism väljer vi när vi insett att den på sikt gagnar oss bättre än kortsiktig egoism. Men kortsiktig egoism och ggirighet sätter ofta käppar i hjulen för en human utveckling och gör också att marknadskrafterna inte alltid fungera så väl "på egen hand", ej heller Farbror Staten på egen hand.

MVH

Algotezza

[Makterna]

Du skriver "de marknadskrafter som alla vet är en naturlag", vilka "alla" talar du om här? Vem påstår att de är en naturlag? Vad innebär det att de är en naturlag? Talet om "marknadskrfaterna som en naturlag" ter sig mest som nyliberal retorik.

Principen om tillgång och efterfrågan är inget som kommits på av nån ideolog för att det är "rättvist" så, eller liknande. Utan ett fenomen som kan återskapas till och med bland myror eller bakterier. Därmed är den en "naturlag". Frågan är då om man ska bejaka denna sanning eller inte kännas vid den. De flesta, såväl liberaler som socialister, väljer att kännas vid den. Därefter kan man gå vidare och diskutera om man ska försöka "korrigera" marknadskrafternas effekter genom t.ex. socialism, med t.ex. subventioner och bidrag, eller om detta inte funkar utan att man ska acceptera dem ungefär som de är. Eller nåt mellanting.

Vilka kriterier gäller för "riktiga brott" och vem skall avgöra den frågan?

När jag sa "riktiga brott" menade jag sånt som av tradition anses som riktiga brott. T.ex. stöld, misshandel, etc. Dvs inte sånt som bara gjorts olagligt för att politikerna ska visa väljarna att de är smarta eller snälla, t.ex. hjälmtvång, förbud mot att titta på alltför pervers porr, förbud mot att vara rasist etc.
Svaret på din fråga är att utgångspunkten för lagstiftningen är principen att individen ska vara fri att göra vad han vill med sin "sfär" (sig själv och sin egendom) sålänge han inte kränker någon annans likadana rätt. Att denna princip ska tillämpas beror inte på att den är moraliskt vacker eller så, vilket man säkert dock kan tycka, men den primära orsaken är att om man tillämpar den, så har den sammanlagda lyckan i praktiken potential att bli högre, än om man tillämpar nån annan princip eller ingen alls. Detta enligt min bedömning.
Följden blir därmed att alla socialistiska och värderingspartiska förbud och tvång avskaffas, och detsamma med all rättsotrygghet (visste du att man i Sverige kan sättas i fängelse pga en passiv (icke-)handling?). Mer detaljerad beskrivning: www.nyliberal.com

Det är också viktigt att psykvården fungerar, och en välfungerande socialtjänst behövs också, som t.ex. kan ingripa när föräldrar inte klarar av att ge sina barn en harmonisk uppväxt. Då det visat sig att den statliga vården inte fungerar, bör staten kontraktera privata operatörer att ta hand om dessa funktioner.

Om den statliga vården inte fungerar, hur vet vi att den privata skulle fungera bättre?

För att problemet inte ligger i att det är problem i att få en verksamhet som vårdar människor att fungera, utan i att det finns inneboende problem att få en statlig verksamhet att fungera. Detta är en vedertagen sanning bland alla som forskar kring organisationsdrift. I vinstdrivande verksamhet däremot finns det inga frågetecken när det gäller beslut, då allt kan mätas i vinstoptimering. Då invänder socialisterna att vinstoptimering inte innebär att patienterna får bra vård utan tvärtom. Men erfarenheter visar att det som löner sig bäst för stora seriösa företag, det är i minst 99.9% av fallen sånt som ger dem bra rykte, stärker deras varumärke, och som gör kunderna nöjda. Denna hypotetiska misstämning gäller alltså inte i praktiken (utom såklart små "cowboys" som kalkylerar med konkurs så fort ryktet förstörs). Skulle t.ex. IKEA göra bättre eller billigare möbler om de förstatligades? Gör statliga bilmärken såsom Renault bättre bilar? Var det billigare eller bättre att ringa med Televerket än med privatiserade Telia? Knappast.

Va? Har jag sagt att sålänge "girighet" styr så kan vadsomhelst legitimeras? Nu verkar du argumentera mot den där halmgubben igen.

Vad är drivkraften för marknadskrafterna om inte någon form av girighet, viljan att tjäna pengar?

Visst, men vad jag försökte poängtera var att girigheten inte ska bejakas för att den vid en moralisk värdering anses god/trevlig/sympatisk, utan för att den vid en reality-check befinns vara en oundviklig del av hur människor fungerar och därför dum att förneka.

Med andra ord så säger jag inte som socilialisterna fast tvärtom, "girighet är vackert, det vill vi ha mer av!", vilket du m.fl. verkar tro. Däremot kanske jag i vissa fall kommer till samma slutsats till en tänkt person som tycker så, fast det är en annan sak. Jag kan säkert stå på samma sida som självaste Hitler också, i vissa frågor, vi kanske båda tycker Mercedes är en bra bil exempelvis, fast gör detta mig ondare eller nåt? Eller skulle du rentav kunna få för dig att tänka "Makterna vill ha en judeutrotnings-bil, bara för att han tycker judeutrotning är så bra"? Det verkar nästan så på ditt absurda resonemang.

Inte? Kan en grupp i sig känna sorg eller glädje? Man kanske kan få den uppfattningen av vissa journalistiska rubriksättare ibland. Men svaret är: Nej, bara individerna som den består av!

Har du aldrig varit med om massverkan, masspsykos, där individen medvetet eller omedvete underordnar sig "gruppens krav" (på ett visst beteende)? Det kan finans ett visst kollektivt medvetande.

Visst, men detta "kollektiva medvetande" är såklart bara en illusion. Vad som egentligen pågår är individens psykologi om hur den fungerar i grupp, inte något "kollektivt medvetande" eller annat övernaturligt. Får jag fråga vad du har för metafysisk tro?

Den sköna känslan att spränga egots gränser, slippa sin begränsning,  och bli ett med en grupp eller att som soldat lyda någon annan, slippa ansvar?

Att detta kan vara skönt medför inte att något "kollektivt medvetande" existerar, utan förklaringen ligger inom vetenskapsområdet psykologi, dvs hur individen fungerar, tänker och känner.

När skulle det vara bättre att resonera i grupp mot grupp, än i mängder av individer? Exempel på problem som uppstått är att de grupper som kan tala för sig, får det bättre än de individer som tillhör mindre grupper eller som inte ens tillhör en grupp. Ett konkret exempel på detta är att samtidigt som bögklubbar får alkoholtillstånd, vägras samtidigt straighta fetischklubbar alkoholtillstånd, under i övrigt helt likvärdiga omständigheter. Fallet FPP (Fetish People Party) har som tur är varit rätt uppmärksammat i fria media (t.ex. Insider).

Vad är det för skillnad mellan en grupp och en mängd?

Min poäng var att man lurar sig själv om man tror att en grupp automatiskt blir något annat än summan av dess individer. Visst kan det vara så ibland, t.ex. kanske ett personaluthyrningsföretag hyr ut en projektgrupp på 10 personer lättare än en enskild individ. Fast det måste inte automatiskt vara så, vilket du tycks hävda. Staten ska värdera individernas välbefinnande, inte gruppers. Ofta kanske det blir samma sak, men inte alltid (t.ex. kan outsiders som inte kan delas in i nån lämplig grupp, glömmas av). Så därför är det bättre att se till individen.

De starka och begåvade klarar sig väl alltid

Vad exakt menar du med "klarar sig" då? Att man överlever? Hade t.ex. Bill Gates varit född i Sverige hade han kanske bara varit nån källarnörd idag med nån datafirma som gått sådär halvbra. Varför förstöra potentiella framgångar?

Det är inte alltid säkert förresten. Begåvade barn exempelvis, blir lätt uttråkade och utstötta i den svenska skolan, och får en sämre skoltid än normal- eller underbegåvade.

- det är de svagare som kan behöva stöd,

Vissa kan inte tillgodogöra sig stöd. Ska man ändå ge dem stöd, som nån sorts gammelmoralisk uppoffringsritual?

men vad säger att detta stöd skall grunda sig på att att andra skall behandlas illa?

Har jag sagt att jag önskar att vissa ska behandlas illa? Däremot förespråkar jag saker som säkerligen indirekt leder till att någon någonstans på något sätt kan behandlas "illa" i viss utsträckning, men det är en annan sak. Ska jag ut och köra bil kommer jag säkerligen köra över nån daggmask, det förnekar jag inte. En socialistmoralist skulle säkert i sin dramaturgi kunna formulera detta som "nu ska den där elake bilisten ut och mörda daggmaskar igen, bara för att han hatar naturen så mycket!". Men återigen, jag hävdar alltså att det faktum att bilar mosar daggmaskar bara är en "naturlag", och inte den primära avsikten med att köra bil. Hade det gått att undvika detta så visst, men att sätta upp daggmaskstaket på alla vägar är tyvärr inte rimligt.

En fråga; känner du till om det finns nåt namn på ditt tankesätt? Jag brukar kalla det "skuldtänkande" i brist på bättre ord.

Jaha. Det är din tolkning. Eller har du hört nån politiker försvara denna politik med några värderingspartiska uttalanden? Hursomhelst tänker jag inte försvara regeringen och dess vänsterextremistiska feminist till justitieminister.

Att anse den som en viktig del av regeringens politik är väl en värdering?

Jag är osäker på hur du menar. Menar du att jag gjorde en moralisk värdering när jag sa att jag ogillar regeringen pga att jag tycker att justitieministerns åsikter är en viktig del av den? Det stämmer isåfall inte, bl.a. eftersom jag har inte sagt att jag ogillar regeringen relativt andra potentiella regeringar, vad jag sa var att jag inte tänker försvara den.

Jag anser att alla skall gifta sig borgerligt-sekulärt och sedan kan var och en som vill få sin relgiösa välsgnelse av det hela.

Men menar du att man ska behöva bege sig till statshuset för att nån politiker ska få ha för sig nån ceremoni? Kan man inte istället få registera sig via typ en blankett helt enkelt?
Själv undrar jag varför man överhuvudtaget måste registrera hos staten vem som är ens eventuella livspartner, och varför normativa relationer ska subventioneras av staten genom sambeskattning etc. Gaylobbyn och deras många medlemmar har ju sitt på det torra, men individer som tillhör udda grupper som t.ex. polygama, har det inte lika lätt i lobbyismens och värdepartiskhetens (S)verige.

(Jag är inte kristen utan ateist, och har absolut inget emot homosexualitet eller andra sexuella avvikelser. Jag förespråkar bara likhet inför lagen, och en seriös stat.)

Det är ingen avvikelse i betydelsen sjuklig.

Självklart inte. Ingen har under det senaste decennierna påstått att "avvikelse" skulle implicera "sjuklig", utom möjligtvis (S)ocialstyrelsen och deras direkt ovetenskapliga ICD som FN framställt som en kopia av den seriösa DSM fast med tillägg för ålderdomliga fördomar, för att stryka världens diktatorer medhårs så att den skulle kunna klubbas igenom av FN.
Avvikelse betyder enligt seriösa forskare inget annat än en avvikelse (=skillnad) från en norm (=det som är vanligt). Ingenting, utom socialismen då förstås, säger att det skulle vara nåt fel med att vara annorlunda.

Får svara på resten senare, måste dra nu.

[Algotezza]

Du skriver "de marknadskrafter som alla vet är en naturlag", vilka "alla" talar du om här? Vem påstår att de är en naturlag? Vad innebär det att de är en naturlag? Talet om "marknadskrafterna som en naturlag" ter sig mest som nyliberal retorik.

Principen om tillgång och efterfrågan är inget som kommits på av nån ideolog för att det är "rättvist" så, eller liknande. Utan ett fenomen som kan återskapas till och med bland myror eller bakterier. Därmed är den en "naturlag". Frågan är då om man ska bejaka denna sanning eller inte kännas vid den. De flesta, såväl liberaler som socialister, väljer att kännas vid den. Därefter kan man gå vidare och diskutera om man ska försöka "korrigera" marknadskrafternas effekter genom t.ex. socialism, med t.ex. subventioner och bidrag, eller om detta inte funkar utan att man ska acceptera dem ungefär som de är. Eller nåt mellanting.

Så marknadskrafternas naturlag handlar bara om tillgång och efterfrågan?

Vilka kriterier gäller för "riktiga brott" och vem skall avgöra den frågan?

När jag sa "riktiga brott" menade jag sånt som av tradition anses som riktiga brott. T.ex. stöld, misshandel, etc. Dvs inte sånt som bara gjorts olagligt för att politikerna ska visa väljarna att de är smarta eller snälla, t.ex. hjälmtvång, förbud mot att titta på alltför pervers porr, förbud mot att vara rasist etc.
Svaret på din fråga är att utgångspunkten för lagstiftningen är principen att individen ska vara fri att göra vad han vill med sin "sfär" (sig själv och sin egendom) sålänge han inte kränker någon annans likadana rätt. Att denna princip ska tillämpas beror inte på att den är moraliskt vacker eller så, vilket man säkert dock kan tycka, men den primära orsaken är att om man tillämpar den, så har den sammanlagda lyckan i praktiken potential att bli högre, än om man tillämpar nån annan princip eller ingen alls. Detta enligt min bedömning.
Följden blir därmed att alla socialistiska och värderingspartiska förbud och tvång avskaffas, och detsamma med all rättsotrygghet (visste du att man i Sverige kan sättas i fängelse pga en passiv (icke-)handling?). Mer detaljerad beskrivning: www.nyliberal.com

Då är vad som betraktas som brott betingat av vilken tradition man befinner sig i. Andra traditioner genererar andra brott. Kan inte denna tradition förändras?

Va? Har jag sagt att sålänge "girighet" styr så kan vadsomhelst legitimeras? Nu verkar du argumentera mot den där halmgubben igen.

Vad är drivkraften för marknadskrafterna om inte någon form av girighet, viljan att tjäna pengar?

Visst, men vad jag försökte poängtera var att girigheten inte ska bejakas för att den vid en moralisk värdering anses god/trevlig/sympatisk, utan för att den vid en reality-check befinns vara en oundviklig del av hur människor fungerar och därför dum att förneka.

Med andra ord så säger jag inte som socilialisterna fast tvärtom, "girighet är vackert, det vill vi ha mer av!", vilket du m.fl. verkar tro. Däremot kanske jag i vissa fall kommer till samma slutsats till en tänkt person som tycker så, fast det är en annan sak. Jag kan säkert stå på samma sida som självaste Hitler också, i vissa frågor, vi kanske båda tycker Mercedes är en bra bil exempelvis, fast gör detta mig ondare eller nåt? Eller skulle du rentav kunna få för dig att tänka "Makterna vill ha en judeutrotnings-bil, bara för att han tycker judeutrotning är så bra"? Det verkar nästan så på ditt absurda resonemang.

Absurt - hur så? Är inte girigheten en viktig drivkraft för att få kapitalismen/marknaden att fungera? Vad menar du med ditt förvirrade resonemang om Hitler och Mercedes - vad har det med girighet att göra?

Inte? Kan en grupp i sig känna sorg eller glädje? Man kanske kan få den uppfattningen av vissa journalistiska rubriksättare ibland. Men svaret är: Nej, bara individerna som den består av!

Har du aldrig varit med om massverkan, masspsykos, där individen medvetet eller omedvete underordnar sig "gruppens krav" (på ett visst beteende)? Det kan finans ett visst kollektivt medvetande.

Visst, men detta "kollektiva medvetande" är såklart bara en illusion. Vad som egentligen pågår är individens psykologi om hur den fungerar i grupp, inte något "kollektivt medvetande" eller annat övernaturligt. Får jag fråga vad du har för metafysisk tro?

Det är inte märkligare än att ditt medvetande är något mer än en mekanisk summa av dina enskilda cellers verksamhet. Att det finns helheter som är mer än summan av sina delar, och att varje del ur ett visst perspektiv är en helhet. Läs t.ex.  Koestlers Janus!

Den sköna känslan att spränga egots gränser, slippa sin begränsning,  och bli ett med en grupp eller att som soldat lyda någon annan, slippa ansvar?

Att detta kan vara skönt medför inte att något "kollektivt medvetande" existerar, utan förklaringen ligger inom vetenskapsområdet psykologi, dvs hur individen fungerar, tänker och känner.

Existerar det något medvetande alls? Medvetande är upplevelser, så upplever man att man är en del av ett kolletivt medvetande så är det så man upplever det, och lika sant som att uppleva sig som ett enskilt isolerat medvetande. Det handlar barta om subjektiva upplevelser och vilka konsekvenser det får. Se på fåglar som flyger i flock och beter sig som ett enda väsen!

När skulle det vara bättre att resonera i grupp mot grupp, än i mängder av individer? Exempel på problem som uppstått är att de grupper som kan tala för sig, får det bättre än de individer som tillhör mindre grupper eller som inte ens tillhör en grupp. Ett konkret exempel på detta är att samtidigt som bögklubbar får alkoholtillstånd, vägras samtidigt straighta fetischklubbar alkoholtillstånd, under i övrigt helt likvärdiga omständigheter. Fallet FPP (Fetish People Party) har som tur är varit rätt uppmärksammat i fria media (t.ex. Insider).

Vad är det för skillnad mellan en grupp och en mängd?

Min poäng var att man lurar sig själv om man tror att en grupp automatiskt blir något annat än summan av dess individer.

Jomen, det är det ju, för i helheten ingår ju också relationerna mellan individerna som ingår i eller bygger upp helheten. De är visserligen immateriella men nog så verkliga i upplevd form.

Visst kan det vara så ibland, t.ex. kanske ett personaluthyrningsföretag hyr ut en projektgrupp på 10 personer lättare än en enskild individ. Fast det måste inte automatiskt vara så, vilket du tycks hävda. Staten ska värdera individernas välbefinnande, inte gruppers. Ofta kanske det blir samma sak, men inte alltid (t.ex. kan outsiders som inte kan delas in i nån lämplig grupp, glömmas av). Så därför är det bättre att se till individen.

Individen är ingen isolerad ö, så vi bör se till individen och hennes relationer med omvärlden.

- det är de svagare som kan behöva stöd,

Vissa kan inte tillgodogöra sig stöd. Ska man ändå ge dem stöd, som nån sorts gammelmoralisk uppoffringsritual?

Vilka skall vi utesluta?

men vad säger att detta stöd skall grunda sig på att att andra skall behandlas illa?

Har jag sagt att jag önskar att vissa ska behandlas illa? Däremot förespråkar jag saker som säkerligen indirekt leder till att någon någonstans på något sätt kan behandlas "illa" i viss utsträckning, men det är en annan sak. Ska jag ut och köra bil kommer jag säkerligen köra över nån daggmask, det förnekar jag inte. En socialistmoralist skulle säkert i sin dramaturgi kunna formulera detta som "nu ska den där elake bilisten ut och mörda daggmaskar igen, bara för att han hatar naturen så mycket!". Men återigen, jag hävdar alltså att det faktum att bilar mosar daggmaskar bara är en "naturlag", och inte den primära avsikten med att köra bil. Hade det gått att undvika detta så visst, men att sätta upp daggmaskstaket på alla vägar är tyvärr inte rimligt.

En fråga; känner du till om det finns nåt namn på ditt tankesätt? Jag brukar kalla det "skuldtänkande" i brist på bättre ord.

Ja, utifrån ditt märkliga resonemang kan det verka så, men jag skrev bara "men vad säger att detta stöd skall grunda sig på att att andra skall behandlas illa?" Vad har det med daggmaskar och skuldtänkande att göra? Du är duktig att bygga halmgubbar som du sedan tar livet av.

Jaha. Det är din tolkning. Eller har du hört nån politiker försvara denna politik med några värderingspartiska uttalanden? Hursomhelst tänker jag inte försvara regeringen och dess vänsterextremistiska feminist till justitieminister.

Att anse den som en viktig del av regeringens politik är väl en värdering?

Jag är osäker på hur du menar. Menar du att jag gjorde en moralisk värdering när jag sa att jag ogillar regeringen pga att jag tycker att justitieministerns åsikter är en viktig del av den? Det stämmer isåfall inte, bl.a. eftersom jag har inte sagt att jag ogillar regeringen relativt andra potentiella regeringar, vad jag sa var att jag inte tänker försvara den.[/quote]

Det finns väl fler värderingar än moraliska...

Jag anser att alla skall gifta sig borgerligt-sekulärt och sedan kan var och en som vill få sin relgiösa välsgnelse av det hela.

Men menar du att man ska behöva bege sig till statshuset för att nån politiker ska få ha för sig nån ceremoni? Kan man inte istället få registera sig via typ en blankett helt enkelt?
Själv undrar jag varför man överhuvudtaget måste registrera hos staten vem som är ens eventuella livspartner, och varför normativa relationer ska subventioneras av staten genom sambeskattning etc. Gaylobbyn och deras många medlemmar har ju sitt på det torra, men individer som tillhör udda grupper som t.ex. polygama, har det inte lika lätt i lobbyismens och värdepartiskhetens (S)verige.

Poängen var att kyrkan inte bör ha någon vigselrätt men välsignelsemöjlighet, inte att någon annan myndighet måste ta över. Om vi sedan fyller i en blankett för att räknas som gifta eller vad vi vill kalla vår relation eller på vilket sätt vi går tillväga rent praktiskt är ointressant. Skattelagstiftning borde frikopplas från hur man bor ihop så att folk kan leva ihop som de vill, i polygami, monogami eller onani.  

Jag är inne på en helt individinriktad lagstiftning överlag som ger individen maximal frihet. Allt skall vara tillåtet som inte inskränker på andras frihet. Frihetens kärna är tankefriheten, sedan följer yttrande- och handlingsfrihet, men en allt snävare form av frihet ju längre vi kommer från kärnan av tankefrihet. Problemet är att om vi aldrig får realisera våra tankar i ord och handling, kommer vi att tänka allt snävare, bli själsliga krymplingar. Tankar pockar på att realiseras för att skapa möjligheter till nya tankar. Därför räcker det inte med tankefrihet utan det krävs också viss verbal och handlingsmässig frihet.

MVH

Algotezza