Bokklubben: The Secret

[Avantgardet]

Jag är oerhört skeptisk till "The Secret" - vad är hemligheten? Är hemligheten att man försöker storblåsa publiken? "Sitt ner snällt istället för att engagera dig!", och som om det inte vore nog: "Slicka uppåt, och sparka nedåt!". Kanske det vedervärdigaste jag sett på länge. Vad är syftet med det här? Att folk ska gå omkring och hoppas? Att hopp och tro är nog i sig självt, och får man inte det man hoppas på så har man "gjort fel" så man får skylla sig själv. Tredje världen? Vad är det? De TÄNKER JU BARA PÅ FEL SÄTT! Vilket vansinne, och det säljer! Vedervärdigt är mitt omdöme, vedervärdigt.

[StefanW]

Jag är oerhört skeptisk till "The Secret" - vad är hemligheten? Är hemligheten att man försöker storblåsa publiken? "Sitt ner snällt istället för att engagera dig!", och som om det inte vore nog: "Slicka uppåt, och sparka nedåt!". Kanske det vedervärdigaste jag sett på länge. Vad är syftet med det här? Att folk ska gå omkring och hoppas? Att hopp och tro är nog i sig självt, och får man inte det man hoppas på så har man "gjort fel" så man får skylla sig själv. Tredje världen? Vad är det? De TÄNKER JU BARA PÅ FEL SÄTT! Vilket vansinne, och det säljer! Vedervärdigt är mitt omdöme, vedervärdigt.

Har du sett filmen?

[Avantgardet]

Jäss.

[StefanW]

Ok, kolla då in den här  :lol:
http://www.youtube.com/watch?v=usbNJMUZSwo

[Avantgardet]

Hehehe, riktigt kul, och befogat dessutom.

[Morningstar]

-----

[Algotezza]

Det finns en repellationslag också. All skit man tar avstånd från. Avföringsprincipen. Den har Martinus beskrivit i sin kosmologi. Faktiskt! Han är den ende filosof vad jag vet som avhandlar även livets avföring i sin helhetslära. Det finns alltså en kosmisk princip för allt  som stinker. Det finns  mental skit också. Skitsnack. T.ex.

MVH

Algotezza

[Justin Case]

Jag såg 20 minuter på youtube. Hur förklarar de att alla kan få sina önskningar uppfyllda.... tänker om två lag möter varann i en fotbollsmatch tex?

Då upplever lagen i varsitt parallelluniversum att de vinner. Varje sak som kan ske sker någonstans, eftersom det finns oändligt många parallelluniversa.

Frågan är bara om det går att öka sannolikheten för att ens eget parallelluniversum (d.v.s. det parallelluniversum där man subjektivt fortsätter uppleva sig existera, i motsats till de parallelluniversa där endast andra upplever att man existerar) ska utvecklas som man vill, genom att tänka att det gör det. Det antagandet tycks förutsätta att det trots allt inte är 100% säkert att det finns oändligt många parallelluniversa, eller att det finns olika stora oändliga tal, t.ex. s.k. hyperreals.

[Skogsälvan]

Jag såg 20 minuter på youtube. Hur förklarar de att alla kan få sina önskningar uppfyllda.... tänker om två lag möter varann i en fotbollsmatch tex?

Då upplever lagen i varsitt parallelluniversum att de vinner. Varje sak som kan ske sker någonstans, eftersom det finns oändligt många parallelluniversa.

Frågan är bara om det går att öka sannolikheten för att ens eget parallelluniversum (d.v.s. det parallelluniversum där man subjektivt fortsätter uppleva sig existera, i motsats till de parallelluniversa där endast andra upplever att man existerar) ska utvecklas som man vill, genom att tänka att det gör det. Det antagandet tycks förutsätta att det trots allt inte är 100% säkert att det finns oändligt många parallelluniversa, eller att det finns olika stora oändliga tal, t.ex. s.k. hyperreals.

Jag tycker att det är en intressant tanke, utveckla gärna om du har lust. I ett lag finns det ju flera personer. Räcker det att en av dessa är så "överoptimistisk"? Alltså upplever hela laget därmed en seger, eller är det den "överoptimiska" som upplever det ensam? Existerar andra personer överhuvudtaget? Låt säga - hur skulle ett samtal mellan två deltagare se ut efter matchen där båda upplevt sig vinna? Upplever man vad man vill se då? Alltså att respektive lag upplever det som att de får gratulationer av motståndarlaget typ?

[Justin Case]

Jag är oerhört skeptisk till "The Secret" - vad är hemligheten? Är hemligheten att man försöker storblåsa publiken? "Sitt ner snällt istället för att engagera dig!", och som om det inte vore nog: "Slicka uppåt, och sparka nedåt!". Kanske det vedervärdigaste jag sett på länge. Vad är syftet med det här? Att folk ska gå omkring och hoppas? Att hopp och tro är nog i sig självt, och får man inte det man hoppas på så har man "gjort fel" så man får skylla sig själv. Tredje världen? Vad är det? De TÄNKER JU BARA PÅ FEL SÄTT! Vilket vansinne, och det säljer! Vedervärdigt är mitt omdöme, vedervärdigt.

Om attraktionslagen stämmer, är det väl knappast adekvat att kalla The Secret för vedervärdig, eller hur? Då berättar den ju bara hur vi kan göra världen bättre. Mer adekvat kritik vore alltså om du sa att du inte tror på attraktionslagen.

Kan du motbevisa attraktionslagen? Jag har försökt men inte lyckats.

Saker har för det mesta blivit ungefär som jag trott att de ska bli. Jag menar, jag har trott att de kunde bli som de blev, ungefär lika gärna som på något annat av ett otal fullt tänkbara sätt. Vidare har jag ibland ändrat en framtidsprognos till sin uteslutande motsats innan den tidpunkt den gäller har kommit, och då kan ju verkligheten inte gärna infria båda mina framtidsprognoser, utan bara den ena - eller kanske ett mellanting, om två framtidsprognoser drar i verkligheten åt varsitt håll så att säga. Oftast har någon av mina framtidsprognoser, eller mellanting mellan dem, eller "släktingar" till dem, slagit in. Det talar för att attraktionslagen kan vara riktig. Visserligen blir jag överraskad av verkligheten ibland, men även trosföreställningen "man blir överraskad ibland" är en trosföreställning jag haft så länge jag kan minnas, så därmed kan även förekomsten av överraskningar vara ett resultat av mina trosföreställningar.

Man kan nu lockas försöka vederlägga teorin om attraktionslagen genom att 1) tänka att det ska hända något som omöjligen kan hända, och 2) därefter konstatera att det man tänkte skulle hända inte hände. Jag har i ett sådant syfte t.ex. tänkt att det om en sekund kommer att sitta en livs levande grävling mitt framför mig. Och naturligtvis dyker det inte upp någon grävling. Bevisar det att attraktionslagen inte fungerar? Nej. Faktum är ju att jag innerst inne inte trodde att det skulle dyka upp någon grävling framför mig bara för att jag tänkte det, och därmed kan detta ensamt vara anledningen till att det inte gjorde det. Jag trodde inte tillräckligt "övertygat". För att vederlägga attraktionslagen genom att t.ex. "misslyckas med att tänka fram en grävling" (eller typ något annat lika otippat fenomen) måste man lyckas få sig själv att uppleva det som ganska självklart att det kommer att dyka upp en grävling framför en i nästa sekund - så pass självklart att man uppriktigt blir förvånad när det inte dyker upp en grävling. Och ett sådant konststycke har jag hittills inte lyckats med. Finns det någon som har det?

Och om man mot förmodan lyckas få sig själv att uppleva det som självklart att det kommer att dyka upp en grävling framför en i nästa sekund, ger attraktionslagen att, för att attraktionslagen ska kunna ha långvarig verkan, så får efter grävlingens presumtiva uppdykande inte ens minne av grävlingens uppdykande stå i konflikt med ens övriga iakttagelser och minnen i sådan grad att man efteråt känner sig nödgad att bortförklara iakttagelsen av grävlingen som en hallucination, fantasi, dagdröm, dröm eller liknande. Har man inte undanröjt möjligheterna till sådana konflikter inom sig efter grävlingens uppdykande, motbevisar inte grävlingsexperimentet attraktionslagen trots allt. Man måste alltså vara beredd att i grunden förändra hela sin världsbild, om man vill kunna motbevisa attraktionslagen. Och enligt den nya världsbild man då har anammat, har man troligen aldrig föresatt sig att bevisa det man föresatte sig bevisa, så då faller det hela på det istället.

Attraktionslagen kan alltså inte motbevisas.

[Justin Case]

Jag tycker att det är en intressant tanke, utveckla gärna om du har lust. I ett lag finns det ju flera personer. Räcker det att en av dessa är så "överoptimistisk"? Alltså upplever hela laget därmed en seger, eller är det den "överoptimiska" som upplever det ensam? Existerar andra personer överhuvudtaget? Låt säga - hur skulle ett samtal mellan två deltagare se ut efter matchen där båda upplevt sig vinna? Upplever man vad man vill se då? Alltså att respektive lag upplever det som att de får gratulationer av motståndarlaget typ?

Jag förstår din fråga så här (och du inte menade så här, låt oss undersöka detta ändå): "om A och B är i samma lag, ökar då A:s tanke, att de kommer att vinna, chansen för att B subjektivt kommer att få uppleva en sådan verklighet där A och B vinner, även bortsett från den rent fysiska påverkan som A:s tanke får på B:s tankar och agerande, via andning, rörelser, tonfall, etc.?"

Jag tror det. Alla tankar som förstärker sannolikheten för en given verklighetsförgrening förstärker sannolikheten för existensen av samtliga komponenter som ingår i den förgreningen, såväl medspelare som publik som fotboll som grässtrån etc. Kanske förstärks deras sannolikhet dock endast i så mån som de är detaljerat tänkta, jag vet inte.

Om jag t.ex. mycket vagt tänker mig att det står någon utanför mitt hus, förstärker jag kanske i viss mån sannolikheten för att där står någon, jämfört med om jag inte alls tänkt något sådant. Tänker jag dessutom ut mycket detaljerat hur den personen ser ut, förstärker jag därtill ytterligare sannolikheten för att den som står där är sådan som jag tänker mig honom/henne. Om jag föreställer mig att en god vän till mig står utanför mitt hus, är det alltså troligare att just den personen står där, än om jag bara tänker att det står någon utanför mitt hus, även om det även i det sistnämnda fallet är något större sannolikhet för att min vän står utanför min hus än om jag inte ens hade tänkt att någon står utanför mitt hus.

Likadant tänker jag om A och B som är i samma lag. Ju bättre A känner B, desto troligare är det nog att A:s tanke om hur det kommer att gå i matchen påverkar sannolikheten för att B (subjektivt, inte bara i A:s fantasi) kommer att få uppleva en segerfest. (Om A knappt känner B, utan bara har träffat B en enda gång tidigare, kan det ju t.ex. faktiskt vara en dubbelgångare till B, som spelar bredvid A. Risken för sådan förväxling är mindre om A känner B väl.)

[Justin Case]

Svar på din sista fråga: jag tror att båda lagen vinner. Allra mest representerat gör de det nog i varsina parallelluniversa, så att det ena laget vinner i en del av dessa medan det andra laget vinner i andra av dem, men det finns även parallelluniversa där det ena av lagen felaktigt upplever sig vinna, så att båda lagen i ett och samma parallelluniversum upplever sig vinna. Den sistnämnda sortens parallelluniversa är dock mindre frekvent än den förstnämnda, eftersom den mindre sannolikt kan uppstå genom vanliga kausala samband och i högre grad antagligen får förlita sig på avancerad mass(själv)hypnos, sammanträffanden av kvantfluktuationer i Hawkingstrålning och liknande saker.

[Skogsälvan]

Tack för ditt svar. Jag har haft en del... surrealistiska upplevelser. Något fel på hjärnan har jag inte enligt datortomografi och EEG. Inte heller varit påverkad av droger eller liknande. Det obskyra för mig nu är att jag inte vet exempelvis om du skrev det som jag läste. Du kanske skrev något helt annat om du ens finns. Nåja, jag tar det med ro.

[Zokrates]

Vissa trådar är så märkbart sega att det är en ren plåga att läsa dem, ibland undrar jag hur ni ens klarar av att ta på er själva? Men för att ändå passa på att bidra med något, hört talas om självuppfyllande profetior? En av dessa profetior är att judarna skall få tillbaka sitt land, en annan att det judiska folket skall vara homogent när detta inträffar, märkvärdigt att ett folk lyckas hålla sig så relativt intakt under mer än 2000-3000 år, om, det inte beror på en självuppfyllande profetia. Alltså ser jag det som möjligt att vissa förväntningar infrias, men det utesluter ju inte att andras grusas, alltså. En stark vilja, kan försätta berg, men till det krävs det dynamit eller andra kraftiga sprängmedel. Attraktionslagen däremot är enbart slumpens verk.

[Avantgardet]

Jag är oerhört skeptisk till "The Secret" - vad är hemligheten? Är hemligheten att man försöker storblåsa publiken? "Sitt ner snällt istället för att engagera dig!", och som om det inte vore nog: "Slicka uppåt, och sparka nedåt!". Kanske det vedervärdigaste jag sett på länge. Vad är syftet med det här? Att folk ska gå omkring och hoppas? Att hopp och tro är nog i sig självt, och får man inte det man hoppas på så har man "gjort fel" så man får skylla sig själv. Tredje världen? Vad är det? De TÄNKER JU BARA PÅ FEL SÄTT! Vilket vansinne, och det säljer! Vedervärdigt är mitt omdöme, vedervärdigt.

Om attraktionslagen stämmer, är det väl knappast adekvat att kalla The Secret för vedervärdig, eller hur? Då berättar den ju bara hur vi kan göra världen bättre. Mer adekvat kritik vore alltså om du sa att du inte tror på attraktionslagen.

Kan du motbevisa attraktionslagen? Jag har försökt men inte lyckats.

Saker har för det mesta blivit ungefär som jag trott att de ska bli. Jag menar, jag har trott att de kunde bli som de blev, ungefär lika gärna som på något annat av ett otal fullt tänkbara sätt. Vidare har jag ibland ändrat en framtidsprognos till sin uteslutande motsats innan den tidpunkt den gäller har kommit, och då kan ju verkligheten inte gärna infria båda mina framtidsprognoser, utan bara den ena - eller kanske ett mellanting, om två framtidsprognoser drar i verkligheten åt varsitt håll så att säga. Oftast har någon av mina framtidsprognoser, eller mellanting mellan dem, eller "släktingar" till dem, slagit in. Det talar för att attraktionslagen kan vara riktig. Visserligen blir jag överraskad av verkligheten ibland, men även trosföreställningen "man blir överraskad ibland" är en trosföreställning jag haft så länge jag kan minnas, så därmed kan även förekomsten av överraskningar vara ett resultat av mina trosföreställningar.

Man kan nu lockas försöka vederlägga teorin om attraktionslagen genom att 1) tänka att det ska hända något som omöjligen kan hända, och 2) därefter konstatera att det man tänkte skulle hända inte hände. Jag har i ett sådant syfte t.ex. tänkt att det om en sekund kommer att sitta en livs levande grävling mitt framför mig. Och naturligtvis dyker det inte upp någon grävling. Bevisar det att attraktionslagen inte fungerar? Nej. Faktum är ju att jag innerst inne inte trodde att det skulle dyka upp någon grävling framför mig bara för att jag tänkte det, och därmed kan detta ensamt vara anledningen till att det inte gjorde det. Jag trodde inte tillräckligt "övertygat". För att vederlägga attraktionslagen genom att t.ex. "misslyckas med att tänka fram en grävling" (eller typ något annat lika otippat fenomen) måste man lyckas få sig själv att uppleva det som ganska självklart att det kommer att dyka upp en grävling framför en i nästa sekund - så pass självklart att man uppriktigt blir förvånad när det inte dyker upp en grävling. Och ett sådant konststycke har jag hittills inte lyckats med. Finns det någon som har det?

Och om man mot förmodan lyckas få sig själv att uppleva det som självklart att det kommer att dyka upp en grävling framför en i nästa sekund, ger attraktionslagen att, för att attraktionslagen ska kunna ha långvarig verkan, så får efter grävlingens presumtiva uppdykande inte ens minne av grävlingens uppdykande stå i konflikt med ens övriga iakttagelser och minnen i sådan grad att man efteråt känner sig nödgad att bortförklara iakttagelsen av grävlingen som en hallucination, fantasi, dagdröm, dröm eller liknande. Har man inte undanröjt möjligheterna till sådana konflikter inom sig efter grävlingens uppdykande, motbevisar inte grävlingsexperimentet attraktionslagen trots allt. Man måste alltså vara beredd att i grunden förändra hela sin världsbild, om man vill kunna motbevisa attraktionslagen. Och enligt den nya världsbild man då har anammat, har man troligen aldrig föresatt sig att bevisa det man föresatte sig bevisa, så då faller det hela på det istället.

Attraktionslagen kan alltså inte motbevisas.

Nej, just det, "attraktionslagen" är endast och allenast spekulativ metafysik och därför inte vetenskap - även om du via induktion hoppas kunna säga antingen bu eller bä. Gud kan heller inte motbevisas, hoppas jag du är införstådd i, vilket på inget sätt gör honom till en realitet. Dina försök att bevisa och motbevisa blir alltså inget annat än skolastik, något som din "filosofi" tycks förvandlas till i alla riktningar och har därför ingenting med seriöst tänkande att göra.

Faktum kvarstår, det är vedervärdigt att söka med "vetenskapens" goda renomé söka lansera och befästa religiösa tankegångar. Lustigt är dock att naturvetare i allmänhet, matematiker och teoretiska fysiker i synnerhet, är oförmögna att anamma de mest elementära filosofiska principer.

Hahaha, såg just din och Skogsälvans resonemang. Driver du med mig? Måste du ta till "oändligt många parallella universum" varje gång du stöter på logiska motsägelser? Lösa allt med rent spekulativ metafysik. Ingen bedrift direkt, bara en massa ovetenskaplig ad hoc.