Köper ni de hemlösas tidning?

[Makterna]

Jag har faktiskt aldrig förstått objektivismen, eller orkat läsa Atlas Shrugged. Jag sympatiserar visserligen subjektivt till 100% med objektivismens ståndpunkter; ateismen, förnuftet, egoismen, laissez-faire-kapitalismen, till och med med den romatiska realismen. Men jag förstår inte hur man kan säga att romantisk realism är den objektivt vackraste konsten?? Möjligtvis att man med viss substans kan hävda att det är den mest, vad ska man säga, "högstående" konsten kanske. Det vet jag inte, för jag är ingen konstkännare. Men ingen smak är ju mer Rätt än nån annan.

Många hävdar felaktigt att det saknas ett objektivt riktigt svar på frågor såsom t.ex. vilken politik som staten borde driva. Det finns det såklart, det gäller bara att ställa frågan tillräckligt specifikt. (Vill staten maximera ledarens pondus? Eller vill den, som idéalbilden av den seriösa västerländska staten, maximera folkets välbefinnande - ja då är liberalism bäst!)
Men att säga att sånt som till sin natur är subjektivt, skulle kunna ha ett objektivt svar, kan jag inte förstå.

Introduktion till mina politiska ståndpunkter, den utilitariska nyliberalismen, finns annars här: www.nyliberal.com

[Avantgardet]

Hoppas att vi nu kan återgå till den sakliga debatten, utan irrelevanta personpåhopp.

Den blinda fläcken. Hur skiljer sig detta från dina utfall mot allehanda samhällskaraktärer? Skillnaden ligger väl endast däri att vi - socialister, uppenbarligen - har ryggrad nog att säga det direkt i ansiktet på vederbörande. Vakna nu! Ärlighet är väl en dygd?

Du förstår alltså inte att en debatt ska handla om sak och inte om person (sålänge det nu inte är personen som är saken (dvs hade jag varit föremål för diskussion hade det varit en annan sak, fast nu pratade vi ju egentligen om tidningar)).
Och tycker det är lika fel att uttala sig till nackdel för vissa grupper (antar att du menar hemlösa och förortsmorsor?), fast som ett led i en politisk och saklig diskussion, som det är att dra in en persons personliga förehavanden, av inte mer goda skäl än att denne person är nån som tycker annorlunda och därför upplevs som osympatisk?

För att kunna förstå din märkliga fråga måste jag först försöka tänka som du. Ni socialister verkar se allting i "vi" och "dom". "Vi" är några man ska ha empati med, och stötta i vått och torrt. "Dom" är tvärtom, "dom" ska man motarbeta till varje pris. "Vi" är intricit goda, dvs det går inte att tänka sig att en person är t.ex. välmenande men samtidigt oförmögen, eller att en person är elak men samtidigt produktiv. Det är klangen hos ett ord som räknas. Om en bil känns bra så är den bra, man behöver inte ens titta efter rost. Om en politik känns sympatisk så kommer den också nå de avsedda målen.

Personligen blir jag inte stött av att socialister ställer obefogade frågor, tvärtom tyckte jag bara det var kul att JR Auk gjorde bort sig med sitt fula personangrepp. Samtidigt är det lätt att konstatera att frågan strider mot vedertagen netikett, då den var både obefogad och irrelevant (off topic), och (som det verkar) endast avsedd att smutskasta. Men smutsen hamnade nog mest på honom själv. Och om nån tycker jag är elak som tycker tonårstjejer (över byxmyndighetsgränsen) kan vara attraktiva, så gör det mig ingenting alls. Det står jag stolt för.

Själv tänker jag inte sänka mig till samma nivå och ställa frågor om andras sexliv utan annat syfte än att försöka bråka, eftersom jag inte är ute efter att vinna nån sorts konstig social status, utan efter att diskutera sakligt och objektivt inom vetenskapliga ämnen såsom främst politik och filosofi. Däremot har jag inget emot att diskutera sakliga sexfrågor i en därför avsedd tråd. Jag har generellt inte ens nåt emot att diskutera mitt privata sexliv om det skulle finnas skäl till det, fast då det verkar finnas åtminstone en medlem här som verkar ha intresse av att vinkla saker och ting till gräl och skuldbeläggande, skulle det nog riskera leda till pajkastning, så därför är det nog bäst att undvika.

Och du äger denna ensamma rättighet att definiera vilka personer som är föremål för diskussion? Om det är samhälle och politik som diskuteras så är väl alla problematiska beteenden lämpliga att diskutera - så också ditt eget!

Vad gäller att du skulle vara intresserad av att diskutera filosofi så har du ännu inte visat något av detta - i själva verket har du ju avfärdat många filosofiska argument på antiintellektualistisk grund!

Vad gäller med att diskutera andras sexliv så var du, mig veterligen, först med detta, och jag ser inte varför du skall uppleva dig förorättad härvidlag. Vad gäller ditt argument i denna fråga (den om sexlagstiftning) så är det inget som är specifikt för just en sådan lagstiftning utan för rättsväsendet som sådant! Dvs. den kan aldrig garantera att ingen oskyldig blir dömd! Jag är beredd att ta den risken - eftersom jag inte känner mig orolig att bli beskylld för någon typ av sexuellt övergrepp. Men jag är oerhört trött på att tillrättavisa alla dina grundlösa påståenden (var får du dina "dramaturgiska" siffror ifrån? gripet ur luften varje gång!), om du inte ämnar diskutera på ett ärligt sätt så ser jag inte längre någon poäng med detta.

[J R Auk]

Men det finns knappt nån i (S)verige som förstår tonårstjejerna, för psykologbranschen är ju sönderbombad av socialismens monopol, så det finns väldigt få psykologutbildade människor, utan mest indoktrinerade socionomer och psykodynamiker, som har gått på nån jävla kurs på typ Folkets Hus eller nån Marxistisk Folkhögskola eller Karolinska Institutet (socialismens högborg) och lärt sig att all mänsklig olycka ska anses vara kapitalismens fel.

Tur att du gör det då. Antar att det har med allt videodokumenterat material du har tillgång till

¨

Socialismens strategi: Om nån är elak nog att ha en annan uppfattning än du, använd inte objektiva argument, utan slå till med någon elak anklagelse, helst om sex, för det är det skamligaste socialismen vet. Eller som Mange Schmidt rappar: "Nakenchock, nakenchock, sexattack och kåtbock! Kändis visar penisen för småbarn i sin morgonrock! Flickvännen får stock av kollegan - kulturkrock! Det här är blott ett axplock, dock, av vad ni hänger ut, folk som inte talat ut".

Men visst, eftersom du frågar ska jag svara: jag har såklart gärna sex med snygga tonårstjejer. Det vet jag inte många som skulle tacka nej till om tillfälle uppstod. Dock inte med nån som inte är byxmyndig, och jag har heller aldrig smygfilmat nån (jag är ingen voyeur). Besvarar det din fråga?

Hoppas att vi nu kan återgå till den sakliga debatten, utan irrelevanta personpåhopp.

Om jag skulle hoppa på dig med personangrepp skulle jag bara peka på ditt val av att citera Mange Schmith.

Du verkar alltså lite känslig för ironi. Jag anspelade på ditt påstående om att du skall installera en kamera i taket, vilket implicerar att du inte litar på din bedömning av det andra könet då du fruktar att du kan tillbringa tid med någon som vill dig ont. Du säger alltså implicit, när du säger att du vill installera kameror i sovrummet, att du inte kan bedöma en annan persons inställning till dig, och eventuella situationer ni kommer dela. Det jag menade var självklart att vi inte har några goda skäl för att anta dig som någon som förstår "tonårstjejer", särskilt som du ser till individer och inte grupper.

Angående påhopp. Har jag inte påtalat för dig att jag inte är socialist?

Använder du inte begreppet för att beteckna en negativ tillhörighet, en tillhörighet du föraktar och hela tiden påpekar att du så gör, och för att "komma undan" med att förolämpa och angripa karaktär? Bara för att du bakar in lite extra i ett begrepp som andra definierar annorlunda så betyder det inte att din intention med tillskrivandet av begreppet till någon missas.

Så om jag ser på vad du skriver, vad ser jag? Någon som gräver djupare och djupare, inte för sanningen skall finnas, utan sin egen grav.

[Avantgardet]

Många hävdar felaktigt att det saknas ett objektivt riktigt svar på frågor såsom t.ex. vilken politik som staten borde driva. Det finns det såklart, det gäller bara att ställa frågan tillräckligt specifikt.

Men du missar, kontinuerligt, att vilken typ av frågor du menar staten vara svar (eller icke-svar) på är just subjektiva! Det vill säga att om man inte går med på dina premisser så går man heller inte med på dina slutsatser.

[Makterna]

Och du äger denna ensamma rättighet att definiera vilka personer som är föremål för diskussion?

Det är inte off-topic för att jag säger det, utan för att det är det. Jag påstår inte att det är jag som dömer huruvida det var off-topic att diskutera min person i denna tråd. Det domen fäller historien automatiskt. Så jag är nöjd.

Om det är samhälle och politik som diskuteras så är väl alla problematiska beteenden lämpliga att diskutera - så också ditt eget!

Jag betvivlar att du tror på det själv, att en debattörs person är relevant. Men okej, jag ska ändå bemöta din tanke. Det primära i en debatt är argumenten, inte de som bär fram dem eller deras eventuella pondus, sociala status eller eventuella bakgrund. Och även om det vore så, så skulle ändå inte J R Auk's fråga vara relevant.

Vad gäller att du skulle vara intresserad av att diskutera filosofi så har du ännu inte visat något av detta - i själva verket har du ju avfärdat många filosofiska argument på antiintellektualistisk grund!

Det du kallar filosofi är i själva verket intellektualistisk (socialistisk) pseudofilosofi.
Jag säger sanningen, även i de fall då den är politiskt inkorrekt. Det är den egentliga filosofin. Filosofi är inte det som är opportunt, utan det som är sant.

Vad gäller med att diskutera andras sexliv så var du, mig veterligen, först med detta,

Menar du tråden om onani? Jag minns att jag diskuterade sex där, men inte att jag diskuterade andras sexliv på ett irrelevant sätt. Om så var fallet så får du påpeka var och hur, så att jag kan be om ursäkt om någon nu blivit sårad.

och jag ser inte varför du skall uppleva dig förorättad härvidlag.

Nähä, så man får säga vadsomhelst sålänge det handlar om att förorätta någon och det handlar om sex? Hur rimmar det med din intellektuella framtoning?

Vad gäller ditt argument i denna fråga (den om sexlagstiftning) så är det inget som är specifikt för just en sådan lagstiftning utan för rättsväsendet som sådant! Dvs. den kan aldrig garantera att ingen oskyldig blir dömd!

Självklart. Men detta rättfärdigar inte att avsiktligt döma folk på bristande grund. "Världen blir ändå aldrig perfekt, så därför kan man bete sig hur dåligt som helst"; är ett pseudoargument jag känner igen från många åsiktsmotståndare.

[Avantgardet]

På tal om saklighet!  Ditt förtroendekapital är bottenkört sen lång tid tillbaka, och du vinner inte tillbaka några sympatier på retorik i detta läget. Du sitter illa till där. Att avfärda alla argument utom sina egna som pseudofilosofisk socialism renderar ju faktiskt alla diskussioner med dig meningslösa!

[Makterna]

På tal om saklighet!  Ditt förtroendekapital är bottenkört sen lång tid tillbaka, och du vinner inte tillbaka några sympatier på retorik i detta läget.

Eftersom du verkar så inne på att dissa andras förtroendekapital, kommer det förhoppningsvis att gräma dig ytterligare att det är oviktigt för mig att samla förtroendekapital på detta forum. (Kan tänka mig att du nu är lika röd i ansiktet av ilska, som i dina partisympatier.)

[Makterna]

Du verkar alltså lite känslig för ironi. Jag anspelade på ditt påstående om att du skall installera en kamera i taket, vilket implicerar att du inte litar på din bedömning av det andra könet då du fruktar att du kan tillbringa tid med någon som vill dig ont.

Vart vill du komma med den här diskussionen? Verkar ofta som du bara vill prata bort tid snarare än att komma fram till nåt.

Logiken i din slutsats ovan, haltar. Sanningen är som vanligt tvärtemot din vantro. Den är att jag litar mer på tjejer än på killar. Fast det behöver ju inte betyda att jag litar till 100% på någon alls, oavsett kön.

Du säger alltså implicit, när du säger att du vill installera kameror i sovrummet, att du inte kan bedöma en annan persons inställning till dig, och eventuella situationer ni kommer dela.

Nä självklart, vem är tankeläsare? Tror du dig vara det?

Det jag menade var självklart att vi inte har några goda skäl för att anta dig som någon som förstår "tonårstjejer", särskilt som du ser till individer och inte grupper.

Att "förstå" och att "lita på" är inte samma sak. Så varför skulle detta vara ett argument till att jag inte kan förstå hur tonårstjejer fungerar?
Men jag kan tänka sig att det för en socialist är synonymer, ty för en socialist bygger ju allt på empati och suggestion. Arketypen av en socialist är ju den där kurator-wannabeen som redan innan patienten hunnit sätta sig i stolen, förkunnar sin förståelse för patientens problem, "du har huvudvärk, eller hur! Jag förstår dig precis, för det har jag också!!!", typ. I själva verket är den typen av subjektivist den sämst rustade, ty för att kunna förstå en ny människa som man inte träffat förut, krävs fördomsfrihet. Jämför t.ex. med diskussionen om att förstå hur en främmande kultur, muslimer, tänker. En del människor har redan från början bestämt sig för att muslimer tänker exakt som vi västerlänningar, och allt den hör och ser om muslimer filtreras genom dessa fördomsfullt färgade glasögon. Hur ska en sån människa nånsin kunna komma till nån insikt?

Angående påhopp. Har jag inte påtalat för dig att jag inte är socialist?

Med min terminologi kallas dina åsikter socialism, men okej, säg vad du vill att jag kallar din ideologi för, så ska jag kalla den så istället (förutsatt att det inte är nåt nonsensord). Vänstern byter ju namn lika ofta som Domus. Vad kallas ni idag? Autonomigröna? Gräsrötter? Reclaim the streets? Antirasister? Militanta veganer? Trädkramare? Fredsaktivister?Olika namn, samma människor, samma åsikter.

Använder du inte begreppet för att beteckna en negativ tillhörighet, en tillhörighet du föraktar och hela tiden påpekar att du så gör, och för att "komma undan" med att förolämpa och angripa karaktär? Bara för att du bakar in lite extra i ett begrepp som andra definierar annorlunda så betyder det inte att din intention med tillskrivandet av begreppet till någon missas.

Vad skulle jag ha för intresse av det? Det kanske snarare är så att jag hittat samband som du själv inte inser eller vill inse. Du kanske tror att när du går med i Reclaim the Streets eller Första Maj så är det två helt olika ideologier, och du har inte fattat att det är exakt samma sorts tankefel som ligger bakom båda? Socialism. Subjektivism. Flum/irrationalitet. Som rationaliseras med påståenden som klingar vackert, typ "empati", "solidaritet", "idéalism", "fred", "kärlek", etc.

Så om jag ser på vad du skriver, vad ser jag? Någon som gräver djupare och djupare, inte för sanningen skall finnas, utan sin egen grav.

In i dödens dal red de tappra 500, kan jag svara då, eftersom debatten tydligen förbytts i dikttävling.

[Avantgardet]

Eftersom du verkar så inne på att dissa andras förtroendekapital, kommer det förhoppningsvis att gräma dig ytterligare att det är oviktigt för mig att samla förtroendekapital på detta forum. (Kan tänka mig att du nu är lika röd i ansiktet av ilska, som i dina partisympatier.)

Nej, det förvånar mig inte, det tycks stämma överens med din karaktär i övrigt; sådant som fakta, logik, och att vara konsekvent, tycks heller inte vara något av vikt för dig.

[SportFilosofen]

Okej, då är jag med. Så vad är det för saker du menar att vården inte klarar av? Kan t.ex. vården inte hjälpa en tonårstjej som har ångest över att hon vill vara mer perfekt än hon är? Med hänvisning till typ "äsch, trams, du tänker helt fel din omogna jävel, det du har problem med är bara naturligt så därför är du bara dum, så jag tänker inte hjälpa dig"? Samtidigt som vården mycket väl kan hjälpa folk som har ångest över andra saker? Som vårdgivaren kan relatera till och därför ha större empati för?

Ja - typ. Alla måste vi göra värderingar i en värld med begränsade resurser.  Jag skulle nog välja att uttrycka mig annorlunda, dock. Mer empatiskt =)

Vård borde vara att, om möjligt, få människor att må bättre. Så bra som möjligt, och så många av dem som möjligt. Den bör inte vara begränsad till de patienter som nån socialistisk kurator råkar känna empati med. Om man nånsin ska ge upp så är det för att det inte finns nån lättnad att ge, t.ex. åldringvård. Inte för att man inte kan relatera åsiktsmässigt till patientens problem.

Håller med. En politisk åsikt får inte straffa ut patienten från vården.

Visst, men jag talar inte bara om sjukvård nu, utan vård i allmänhet. En psykolog borde t.ex. inte avvisa en patient för att det inte är något exakt "fel" med honom, utan att han bara vill ha hjälp med att bli ännu bättre.

Håller med. Frågan är bara om finansiering. Att bli bättre rymms nog inte inom skattefinansierad vård. Tycker jag. Inget hindrar väl en privat kontakt?

Varför inte det då? Varför ska vården bara lösa såna problem som de rent värderingspartiskt och moralistiskt råkar känna empati för? Är det bara Välja och vraka-vård som socialismen erbjuder oss? Det betackar jag mig för. Alla som vill köpa vård ska såklart få den, enligt en utilitarisk liberal som jag.

Vården ska såklart bara ägna sig åt att lösa problem som är etiskt försvarbara. Etik handlar inte bara om patientens behov. Utan även om behandlarens kompetens att lösa patientens problem.



[

Det där säger mer om populära normer, än om huruvida det föreligger ett objektivt problem. I vissa aboriginbyar i Australien är t.ex. utlevnad av pedofili accepterat, och skulle med ovanstående resonemang inte kallas "sjukt". Därför har den enade seriösa psykologkåren, genom American Psychology Association, definierat sjukt som det som något man lider av. Inga undantag gjorda för saker som råkar vara "normala". Var pesten "normal, och därför acceptabel" bara för att så många hade den?

Vi lever inte på medeltiden och vi lever inte i Australien. APA har en vid definition som passar ett privat system. Vi har ett skattebaserat finansieringssystem och är mer selektiva.

Jag håller med om att en vårdgivare måste avvisa vissa patienter. Finns säkert många inbillningssjuka och annat, som söker upp vården. Vad vi inte verkar överens om är huruvida vilka som ska avvisas ska avgöras av huruvida de i praktiken kan få nån hjälp (vilket jag förespråkar), eller om det ska avvisas baserat på att "det du mår dåligt av är naturligt och därför är du osympatisk som inte accepterar det, och därför vägrar vi hjälpa dig", vilket jag (övertydligt) förstått din synpunkt som (om detta är fel, sammanfatta den gärna med egna ord).

Man kan inte avvisa personer som man uppfattar som osympatiska. Men man kan kräva ett personligt ansvar för att reda upp sin situation.

Applicerat, kan man säga till en patient med svår spindelfobi: "Spindlar finns överallt, det är naturligt, utan spindlar hade ingen ätit upp alla läskiga flugor, därför har du fel, seså, börja gilla spindlar nu istället för att tramsa!". Det låter snarare som ett sätt för behandlaren själv att slå ifrån sig sitt ansvar.

Håller med.

Det tror jag inte är ett speciellt vanligt problem, och även om det såklart finns några enskilda sådana fall med tjejer med självhävdelsebehov fast fördenskull utan ångestproblem, som skär sig för att verka coola (eller hur...), så skulle knappast dessa tjejer gå med på att besöka psykvården! Att skära sig kanske nån tycker är coolt, men vem tusan, som är frisk, tycker det är coolt att besöka psykvården? Om man tycker det är coolt att vara psykpatient så har man med största sannolikhet redan en negativ självbild, som oftast går hand i hand med psykiska problem!

Minst 98% av de som skär sig, har svåra ångestproblem, hävdar jag!
Och av de som skär sig och som kommer i kontakt med psyket för ångestproblem, så har minst 99.95% också ångestproblem. Det är inget man hittar på för att, ja, vara ball eller?

När du inte kan få vad du pekar på. Prova gråta. Om det inte funkar. Prova lägga dig på golvet, sparka och slå. Om inte det funkar slå dig själv.

Vill du med denna liknelse säga att ångest som uppkommer av "bortskämdhet" (dvs att vilja ha mer än vad du tycker de är moraliskt berättigade till) inte är ångest som bör behandlas, medan vissa andra sorters ångest gärna får behandlas? Ångest som ångest, hävdar jag!

Bortskämda eller stigmatiserande. Jag bryr mig inte. Men någon djupt liggande ångest tror jag inte finns bakom skärskadebeteende.

Och varför gör du inte den bedömningen? Önsketänkande? Fördomar? Eller har du något konkret argument?

Jag plåstar ihop minst en per jour. Och jag tror inte att om du eller jag fick sådan djup ångest att vi var tvungna att skära oss för att känna att vi lever skulle sitta helt lugnt och stilla och låta doktorn sy ihop oss en halvtimme timme efter detta samanbrott. Tror du?  

Ja, eftersom ångesten kan komma i plötsliga vågor, i form av panikångest, då man är mer eller mindre oförmögen att som en vanlig människa överväga konsekvenserna av sina handlingar innan man gör dem. Istället agerar man instinktivt och gör det som känns "rätt" rent primalt, för stunden. Skulle allt självskadande beteende vara nåt slags elakt ofog? För en kirurg eller liknande kanske det är lätt att subjektivt tolka det så, han måste ju sy ihop skadan efteråt, och kan lätt tycka att det var onödigt att förstöra så att han fick merarbete med att laga. Fast det säger ingenting om vad som försiggick i patientens hjärna när hon förorsakade sig skadan.

Nej. Det är klart det inte går att säga exakt vad som händer i hjärnan på dessa flickor när dom skär sig.  Men mitt intryck av dessa patienter är inte att dom lider av ångest. Som kirurg hanterar jag ångest varje dag. Folk är rädda, dom har ont, dom får cancerbesked. Jag träffar dom när dom ska dö och förklarar att det är just så det är.  Deras barn opereras. Anhöriga kommer in efter en trafikolycka. Inget stämmer på dessa flickor. Tyvärr. Jag menar inte att det är deras fel att samhället uppmuntrar ett självskadebeteende (alltså att man tror att man ska få någon slags vinst genom att spela svag). Tyvärr. Jag kan inte se det på annat sätt. Å andra sidan måste vi så klart hjälpa dom att komma tillrätta med detta sätt att agera. Men det är inte ångest det handlar om. Man måste definiera problemet för att kunna åtgärda det. Att slentrianmässigt hantera saker med sjukskrivning, SSRI och allmänt synd om dig tyckande löser inte alla problem.

[Tractatus]

Som oberoende observatör. Har noggrant försökt att nagelfara det skrivna i tråden. Hur blå jag än målar mig, eller förlåt, för att undvika missförstånd; trots att jag sätter på mig de utilitaristiskt-liberala glasögonen, måste jag säga att det brister flagrant i din argumentation, makterna. Instämmer alltså totalt i detta, som Avantgardet skriver;

Nej, det förvånar mig inte, det tycks stämma överens med din karaktär i övrigt; sådant som fakta, logik, och att vara konsekvent, tycks heller inte vara något av vikt för dig.

Du besitter bevisligen en hel del av råvaran information, ditt problem är lite det att du inte kan omvandla det till ett sammanhängande nätverk av verklighetspenetrerande kunskap. Vet du varför? Du förefaller ha fått människans naturliga essens och preferens om bakfoten. Mer konkret formulerat; du misstar dig, precis som alla metafysiska individualister/kapitalister/extremliberaler vad gäller individualismens och egenintressets överlägsenhet över det kollektivistiska samarbetets. I linje med Ayn.

Demokrati är för gudar, sa Rousseu. Ditt samhälle likaså, om du unnar dig själv en sekund av tanke. Tänk efter lite nu. Er skräck för det kollektivistiska tänkandet bygger, implicit eller explicit, irrationellt på tanken om Maos, Stalins och Lenins (tom Castros kanske)tillkortakommanden; för, vilka andra argument av psykologiskt/sociologiskt värde mot ett kollektivistiskt samhälle (eller för ditt utilitaristiskt liberala (heter det så?) kan du kasta fram, helt ärligt nu? Ty, bör vi inte utgå från de premisser människans psykologi fungerar på, när vi konstituerar ett samhälle? Om inte. Varifrån ska vi ta ansatsen, på vilka premisser ska samhället resas? Säg inte frihet, det betingar bara ett relativt och instrumentellt värde. Det vet du säkert om.

[Avantgardet]

Äsch, jag har varit lite orättvis mot dig, Makterna, men jag har haft mycket att göra - uppsatsventilering imorgon -, och har därför inte haft orken eller tiden att tillrättavisa alla brister i din argumentation, och likaledes snäst lite otrevligt för att kompensera för detta.

Det är inte off-topic för att jag säger det, utan för att det är det. Jag påstår inte att det är jag som dömer huruvida det var off-topic att diskutera min person i denna tråd. Det domen fäller historien automatiskt. Så jag är nöjd.

Vad som är off-topic är ett subjektivt omdöme, så när du använder dig av det som ett skäl att inte hörsamma ett argument så måste vi väl betrakta det som retorisk rekvisita? Som rekvisita använder du också essentialistiska tillmälen av slaget "socialism", samtidigt - när det gynnade ditt eget syfte - angrep du just essentialismen i annat sammanhang (i inlägg riktade till Algotezza). Att vara konsekvent är alltså något du inte värdesätter. Inte heller värdesätter du förnuft och logik annat än som något instrumentellt, som ibland tjänar och ibland inte tjänar syftet - och beroende på vilket så endera nyttjar du eller inte nämnda fenomen.

Jag betvivlar att du tror på det själv, att en debattörs person är relevant. Men okej, jag ska ändå bemöta din tanke. Det primära i en debatt är argumenten, inte de som bär fram dem eller deras eventuella pondus, sociala status eller eventuella bakgrund. Och även om det vore så, så skulle ändå inte J R Auk's fråga vara relevant.

I själva verket så anser jag faktiskt att sak och person är omöjliga att helt skilja från varandra. Vad som är person och vad som är sak i en argumentation är inte heller alltid lätt att utröna. Hur ser det ut i fallet Saddam Hussein? Lyssnar man ens till argument där? Att ad hominem skulle vara irrelevant är bara ett subjektivt omdöme, finns ingen saklig grund för det påståendet - att något är konvention gör det inte rätt per automatik, och i detta fall en hycklande konvention. I själva verket anser jag personlig erfarenhet vara oerhört meriterande i en diskussion om något specifikt, och på samma sätt tvivlar jag att en arbetsgivare skulle anställa någon enbart på argument. Om argumenten hade varit det primära i den här diskussionen så hade jag slutat läsa redan efter ditt första inlägg i denna tråd, men eftersom jag känner empati med mina medmänniskor så måste jag ändå göra ett försök.

Det du kallar filosofi är i själva verket intellektualistisk (socialistisk) pseudofilosofi.
Jag säger sanningen, även i de fall då den är politiskt inkorrekt. Det är den egentliga filosofin. Filosofi är inte det som är opportunt, utan det som är sant.

Vad är det du tillskriver mig här? Vad är det, specifikt, som jag kallat "filosofi"? Vad är innehållet? Och vad i detta, exakt, skulle vara "intellektualistisk (socialistisk) pseudofilosofi"? Här ser vi igen hur du använder substanslös retorik, som inte hör hemma i en seriös diskussion. Kanske beror detta på att du vill ge sken av att ha tänkt igenom de här sakerna mer än vad du i själva verket har. Kanske är det ett mindervärdeskomplex som yttrar sig på detta sätt. Att sportbiltillverkarna sedan länge vetat att de säljer på sex, och att deras klientel - och detta bygger de på freudiansk psykoanalys - köper sportbilar som en kompensation för en bristande självkänsla (t.ex. liten penis), är ingen hemlighet. De kör stenhårt på det här. Ska vi då förstå din fascination för sportbilar på samma sätt? Hade gärna vetat om det är här skon klämmer, så jag vet hur jag skall kunna hjälpa dig bättre.

Att du säger sanningen är den största lögnen så här långt. Du vidhöll ju under lång tid att det inte fanns någon frivillig missbruksvård i Sverige. Sen har du svamlat oupphörligen vad gäller droger. Sen om att frihet utan möjlighet skulle generera glädje, för att inte tala om alla förvirrade och förljugna spekulativa resonemang om barnbidragets inverkan på samhället i stort. Värst av allt i denna linje är all "statistik" som du tillgriper, och som du fabulerar ihop bara som ett stilistiskt element men som helt saknar täckning. Du ljuger ju kontinuerligt. Vi tvingas alltså förstå det som att den enda möjliga sanning du kan uttala är följande: "Jag är mytoman!". Hoppas du kan få mig att ändra uppfattning.

Menar du tråden om onani? Jag minns att jag diskuterade sex där, men inte att jag diskuterade andras sexliv på ett irrelevant sätt. Om så var fallet så får du påpeka var och hur, så att jag kan be om ursäkt om någon nu blivit sårad.

Ingen skada skedd. Jag tycker om att tala om min egen sexualitet, tar alla tillfällen jag får. Huruvida dina analyser av min sexualitet i den tråden var relevanta eller inte är något, återigen, subjektivt, inte sant? Det beror helt enkelt på hur det kontextualiseras.

Nähä, så man får säga vadsomhelst sålänge det handlar om att förorätta någon och det handlar om sex? Hur rimmar det med din intellektuella framtoning?

Var det vad jag sa? Du citerade en halv mening av mig som löd: "och jag ser inte varför du skall uppleva dig förorättad härvidlag." Vanligtvis brukar det väl betraktas som dålig diskussionsteknik att citera på sånt sätt, olyckligtvis har du satt det i system. Jag ser dock inte hur du gör din tolkning av min utsaga här. Känner du dig förorättad? I såna fall ber jag om ursäkt. Det var inte meningen. Jag anmärkte bara på den mentalitet som ditt språkbruk vittnade om - "Att ta en oskuld". Att ta, istället för att få, sex är redan det en överträdelse, vilket var vad jag sökte påpeka. Jag hoppas att du instämmer i detta. Distinktionen var väl nästan övertydlig? Fann det underligt att du missade något så uppenbart.

Min intellektuella framtoning vet jag inte så mycket om. Det är väl mest något för andra att avgöra. Jag inbillar mig att den ändrar sig från dag till dag. Själv identifierar jag mig inte som "intellektuell" - och inte heller som "socialist" eller något annat -, utan ser mig helst som en "medmänniska", varken mer eller mindre.

Självklart. Men detta rättfärdigar inte att avsiktligt döma folk på bristande grund. "Världen blir ändå aldrig perfekt, så därför kan man bete sig hur dåligt som helst"; är ett pseudoargument jag känner igen från många åsiktsmotståndare.

Det var inte mitt argument. Jag säger däremot att jag är villig att ta dessa konsekvenser för att kunna ge kvinnorna det rättsliga skydd som de behöver, på samma sätt som man menar att det är en risk man är villig att ta för att kunna garantera dem med egendom ett rättsligt skydd när det gäller lagstiftning som syftar till att skydda denna grupp. Förstår inte varför vi inte ska kunna erbjuda kvinnorna detta skydd. Är det så mycket värre att någon blir oskyldigt dömd i en sådan här rättstvist än i någon annan motsvarighet?

[Makterna]

Nej, det förvånar mig inte, det tycks stämma överens med din karaktär i övrigt; sådant som fakta, logik, och att vara konsekvent, tycks heller inte vara något av vikt för dig.

Jag har flera gånger försökt förklara att det relevanta inte är vem som säger nåt, utan argumentet som sådant, och om det har nån bärkraft.
Dina uttalanden om min "karaktär" provocerar mig därför inte. Din mobbing kanske funkar på Hagabion eller Dramaten eller vad du nu jobbar på för kommunisthak, där drama snarare än verklighet är det viktiga.

[Avantgardet]

Nej, det förvånar mig inte, det tycks stämma överens med din karaktär i övrigt; sådant som fakta, logik, och att vara konsekvent, tycks heller inte vara något av vikt för dig.

Jag har flera gånger försökt förklara att det relevanta inte är vem som säger nåt, utan argumentet som sådant, och om det har nån bärkraft.
Dina uttalanden om min "karaktär" provocerar mig därför inte. Din mobbing kanske funkar på Hagabion eller Dramaten eller vad du nu jobbar på för kommunisthak, där drama snarare än verklighet är det viktiga.

Va? Ska du frånta mig rätten att bilda mig en uppfattning om den jag diskuterar med? Sen styrker du mig i denna uppfattning genom ditt svar här - då du, i Mensatråden, menade att man just kunde göra sådana här uttalanden om karaktär genom hur någon svarat på ett visst antal frågor (vilket på inget sätt skiljer sig från mitt bildande av uppfattning om dig). Att du sen talar om mig som person ("...kanske funkar på Hagabion eller Dramaten eller vad du nu jobbar på för kommunisthak" o.s.v.), då du uttryckligen säger att detta är irrelevant, vet jag inte hur jag skall kunna tolka som annat än att du är just inkonsekvent. Kan du inte åtminstone försöka?

[Avantgardet]

... och ska man vara petig så finns det ett underlag för min observation (alla dina inlägg i denna tråden t.ex.), emedan du fabulerar hejvilt - som du menar vara nåt slags värdeneutral objektivism. Och visst, så länge vi erkänner det som fantasier så är det väl det. Dock är jag marxist i den bemärkelsen att jag anser förtingligandet vara av ondo, och jag vill därför inte se dig uteslutande som "irrationell", utan som en kännande, tänkande, och handlande individ.