Tillkännagivande
Rådet har diskuterat och dryftat er framtid under en längre tid och jag känner nu att det är dags att meddela er vad vi kommit fram till. Ni står inför stora omvälvningar, såväl kulturellt, socialt som ekonomiskt. Vi har observerat er länge och är missnöjda med hur ni sköter era åtaganden, inte minst mot er själva. Er misshushållning med tillgångarna och vanskötsel av de mänskliga värdena är stötande för oss, och inte bara för oss utan även våra allierade. Ni är vordna en paria för oss men ni fortfar med ert självbedrägeri. Gör gärna det men ni måste inse att ni bara lurar er själva.
Ni kan inte påstå att ni inte blivit varnade. Med jämna mellanrum har vi skramlat och bullrat när vi sett vad ni hållit på med. Vi såg mänskligheten födas men då hade vi redan observerat "er" värld sedan länge. Ni vet inte om detta men i den avlägsna forntiden steg en varelse fram som i mångt och mycket var er föregångare. Hon tycktes lovande till en början men begick sedan samma misstag som ni gör nu. Efter ett rådslut bland oss förbundna såg vi oss nödsakade att stoppa hennes vandring på Jorden, ett beslut vi inte ångrar. Nu är stunden kommen till er.
Jag har blivit utsedd till förmyndare över mänskligheten. Det är på mig som ansvaret för rekonstruktionen och pånyttfödandet vilar, och tro mig, jag lämnar ingen möda ospard. Ni kan kalla mig Den ende därför att för er är jag verkligen den ende. Jag avgör den enskilde människans framtid och fortlevnad. Ni kan ingenting göra utan att jag på ett eller annat sätt ger mitt medgivande därtill. Jag är i sanning den ende. Att hoppas på att omvälvningens dag ska utebli och tro att allt är gäckeri hjälper inte ty jag rör mig i många dimensioner och vet vad som ska tima. Det som är fördolt för er ligger i öppen dag för mig.
Dagen ni ska vakta på är Johannes Döparens dag, den 24 juni 2009. Det är passande, nästan lite humoristiskt. Johannes var en ropandes röst i öknen, som jag. Omvälvningens dag är dock inte Herrens dag som det står om i er Bibel, för Jorden tillhör oss sedan länge. Det är vi som avgör tidens gång och det är vi som styr dagar, timmar och minuter för er. När Johannes inträder kommer den stora förvåningen över mänskligheten och en förväntan ska ligga i luften medan molnen hopas.
Ni ser er i spegeln och tycker att det träder fram en underbar bild, en bild av lycka, hopp, demokrati, jämställdhet, broderskap. Innerst inne vet ni att det är en skenbild. Sök på era vindar och ni ska finna Dorian Grays porträtt.
Rådet är tveksamt till att släppa ut er i rymden på er nuvarande utvecklingsnivå, och det ställer sig frågande om ni överhuvudtaget ska få fortleva och ha en fortsättning. Ni är förhärjare, men tro mig, vi kan vara desto mer förhärjare. Nåväl, jag har mer än ett år på mig att ändra uppfattning och ingenting är ännu bestämt men ni kan betrakta er som varskodda. En ny tid stundar.
Tillkännagivande - Den ende
Moderator: Moderatorgruppen
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
suchanother skrev:Algotezza, är du vid sunda vätskor?
Är den som kallar sig Den Ende det?
För övrigt, vad menar du med sunda vätskor i detta sammanhang? För mycket svart galla i min lekamen som gör mig lagt åt det sarkastiska hållet och därmed vid "mindre sunda vätskor", eller?
undrar Algotezza
Algotezza aka Algotezza
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Avantgardet skrev:Algotezza skrev:Avantgardet skrev:Vem riktar du dig till?
Den ende talar med sig själv. Universum är hans runkfantasi (källa: Nikanor Teratologen).
Solipsist javisst!
MVH
Algotezza
Vad gör det oss till? Voyeurer?
Fraktala varianter av Den ende. Smårunkare... :oops:
MVH
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Tiden går och så småningom har allt lupit till sin ända. Vad gör du för att förbereda dig på mänsklighetens slut, på mänsklighetens upphörande? Går du glatt sjungandes och inväntar dagen som icke är? Dåre! O, I förtappade mänskliga kryp. Inte frågar ni "vadan" och inte heller "varthän". Ni vältrar er i stundens nöjen likt grisar i leran, blinda för stundens konsekvenser. När omvälvningens dag kommer, ska ni för evigt fastna i stunden sägandes "aldrig kunde vi väl tro det här". Varför ställde ni aldrig frågan "vi"?
Alltför lång tid har gått. Alltför många tårar har utgjutits. Alltför stor arrogans har ni uppvisat mot dem som höjt varningens finger. Varför frågar ni efter återvändo? Vad ska ni vända åter till? Till okunnighet? Till begabberi? Till blodsspillan? Det behöver ni inte vända åter till: det finns redan bland er i detta nu. Er fråga är för sent påkommen.
Ni har funnits i tvåhundratusen år och vandrat omkring på jordens yta och gjort ofog redan från begynnelsen. Ni trodde att jorden var öde och tom och tillhörde er så att ni kunde göra vad som behagade er. Redan då var ni hemfallna åt stundens nöjen. Sannerligen säger jag er: vår ande svävade över er redan när ni tog de första stapplande stegen ut ur grottan. Ni är laboratorieråttor vilka vi betraktar och iakttar under lupp. Vi ser människospillrorna irra runt i labyrinterna, labyrinter som inte vi har skapat. Det har ni gjort själva. Som man sår får man skörda, som ni jordbor brukar säga. Johannes kommer att bära en skära med sig och ni kan se järtecknet i månen fast denna gång uteblir belöningarna.
Våra diskussioner om er framtid är ganska stillsamma tillställningar, Man lägger fram era fördelar och nackdelar och väger det ena mot det andra. Onekligen har ni kommit långt inom matematiken och fysiken även om den mest verkar användas till era nöjen för stunden. Jag måste säga att just det kommer att bli er undergång även om vi låter er vara i fred. Det är er låga sociala utveckling som oroar oss. Den vice ståthållaren på 187X22, en riktig humorist för övrigt, tyckte att vi skulle förse er med gristrynen och knorrar. Vi skrattade gott en stund men besinnade oss och kom fram till att det inte skulle bli så stor förändring jämfört med hur det är nu. Det lervältrande beteendet skulle inte försvinna. En förändrad fysionomi skulle inte rucka på förhållandena så ni får ha kvar era utskjutande luktorgan.
Jag undrar ibland vad som gick snett med mänskligheten. Ni hade alla förutsättningarna. Ni kunde ha vistats i en evig lustgård. Men icke. Ni skulle prompt få er vilja fram. Jag misstänker att det skedde när Fördärvaren kom. Ni känner honom som Prometheus. Han slog griller i huvudena på människorna och fick dem att tro att de kunde göra vad de ville och bli lika gudar. Bli lika oss, med andra ord därför att för er kan vi liknas vid gudar. Vilken fåfänglig tanke. Tja, för fåvitska kryp på Tellus kan det kanske verka som en rimlig tanke. Vi borde ha stäckt Prometheus tidigare. Är det ens eftersträvansvärt för en människa att bli lik en gud? Klarar en människa att vistas i gudars närvaro? Kan hon handskas med ansvaret? Nej! Jag har sett alltför mången människa som trott sig vara lik oss men i återglansen från vårt sken har hon brunnit upp. Flyg inte nära solen, är mitt råd.
Vilka mål är då rimliga för mänskligheten? Om inte lösningen finns i människan själv kan vi tvingas gå in och styra i detalj, något vi av erfarenhet vet är mäkta impopulärt med tanke på människans bångstyriga sinnelag. Enklare då är att göra en tabula rasa, att sopa bort allt det gamla och börja om på nytt. Vilken varelse är lämplig som utgångsmaterial? Att utesluta människans släktingar är logiskt då dessa sannolikt är behäftade med samma brister som människan. Delfiner kanske? Eller en svamp? Bakterier? Bakterier kunde vara bra även om det skulle ta lång tid men tid har vi i överflöd. Efter jordiska förhållanden har vi evigt liv eftersom vi för människor är transdimensionella. Givetvis har även vi en utmätt tid att leva men jag kan dock säga att vi blir mycket gamla.
Mål för mänskligheten? Målet bör vara att nyttja tekniken till det inre sökandet. Visst kan teknik ge en stunds förströelse men sedan är nyhetens behag över och sakerna kastas bort. Förfärdigandet av den tekniska apparaten ger ingenjören insikt i de bakomvarande orsakerna till att den finns. Den som sätter samman apparaten får insikt i arbetets betydelse. Men sedan bryts kedjan. Apparaten levereras till grisen som vältrar sig i nya funktioner en stund. Grisen har fått sitt. Just så gör människorna; vältrar sig en stund i nöjena. I avsaknad av sökande och en ovilja till sökande blir vältrandet det som fyller människan med njutning och ger mening åt livet. Vältrandet inbegriper även människors förhållningssätt till varandra. Nu är det möjligt att det är färdigvältrat.
Alltför lång tid har gått. Alltför många tårar har utgjutits. Alltför stor arrogans har ni uppvisat mot dem som höjt varningens finger. Varför frågar ni efter återvändo? Vad ska ni vända åter till? Till okunnighet? Till begabberi? Till blodsspillan? Det behöver ni inte vända åter till: det finns redan bland er i detta nu. Er fråga är för sent påkommen.
Ni har funnits i tvåhundratusen år och vandrat omkring på jordens yta och gjort ofog redan från begynnelsen. Ni trodde att jorden var öde och tom och tillhörde er så att ni kunde göra vad som behagade er. Redan då var ni hemfallna åt stundens nöjen. Sannerligen säger jag er: vår ande svävade över er redan när ni tog de första stapplande stegen ut ur grottan. Ni är laboratorieråttor vilka vi betraktar och iakttar under lupp. Vi ser människospillrorna irra runt i labyrinterna, labyrinter som inte vi har skapat. Det har ni gjort själva. Som man sår får man skörda, som ni jordbor brukar säga. Johannes kommer att bära en skära med sig och ni kan se järtecknet i månen fast denna gång uteblir belöningarna.
Våra diskussioner om er framtid är ganska stillsamma tillställningar, Man lägger fram era fördelar och nackdelar och väger det ena mot det andra. Onekligen har ni kommit långt inom matematiken och fysiken även om den mest verkar användas till era nöjen för stunden. Jag måste säga att just det kommer att bli er undergång även om vi låter er vara i fred. Det är er låga sociala utveckling som oroar oss. Den vice ståthållaren på 187X22, en riktig humorist för övrigt, tyckte att vi skulle förse er med gristrynen och knorrar. Vi skrattade gott en stund men besinnade oss och kom fram till att det inte skulle bli så stor förändring jämfört med hur det är nu. Det lervältrande beteendet skulle inte försvinna. En förändrad fysionomi skulle inte rucka på förhållandena så ni får ha kvar era utskjutande luktorgan.
Jag undrar ibland vad som gick snett med mänskligheten. Ni hade alla förutsättningarna. Ni kunde ha vistats i en evig lustgård. Men icke. Ni skulle prompt få er vilja fram. Jag misstänker att det skedde när Fördärvaren kom. Ni känner honom som Prometheus. Han slog griller i huvudena på människorna och fick dem att tro att de kunde göra vad de ville och bli lika gudar. Bli lika oss, med andra ord därför att för er kan vi liknas vid gudar. Vilken fåfänglig tanke. Tja, för fåvitska kryp på Tellus kan det kanske verka som en rimlig tanke. Vi borde ha stäckt Prometheus tidigare. Är det ens eftersträvansvärt för en människa att bli lik en gud? Klarar en människa att vistas i gudars närvaro? Kan hon handskas med ansvaret? Nej! Jag har sett alltför mången människa som trott sig vara lik oss men i återglansen från vårt sken har hon brunnit upp. Flyg inte nära solen, är mitt råd.
Vilka mål är då rimliga för mänskligheten? Om inte lösningen finns i människan själv kan vi tvingas gå in och styra i detalj, något vi av erfarenhet vet är mäkta impopulärt med tanke på människans bångstyriga sinnelag. Enklare då är att göra en tabula rasa, att sopa bort allt det gamla och börja om på nytt. Vilken varelse är lämplig som utgångsmaterial? Att utesluta människans släktingar är logiskt då dessa sannolikt är behäftade med samma brister som människan. Delfiner kanske? Eller en svamp? Bakterier? Bakterier kunde vara bra även om det skulle ta lång tid men tid har vi i överflöd. Efter jordiska förhållanden har vi evigt liv eftersom vi för människor är transdimensionella. Givetvis har även vi en utmätt tid att leva men jag kan dock säga att vi blir mycket gamla.
Mål för mänskligheten? Målet bör vara att nyttja tekniken till det inre sökandet. Visst kan teknik ge en stunds förströelse men sedan är nyhetens behag över och sakerna kastas bort. Förfärdigandet av den tekniska apparaten ger ingenjören insikt i de bakomvarande orsakerna till att den finns. Den som sätter samman apparaten får insikt i arbetets betydelse. Men sedan bryts kedjan. Apparaten levereras till grisen som vältrar sig i nya funktioner en stund. Grisen har fått sitt. Just så gör människorna; vältrar sig en stund i nöjena. I avsaknad av sökande och en ovilja till sökande blir vältrandet det som fyller människan med njutning och ger mening åt livet. Vältrandet inbegriper även människors förhållningssätt till varandra. Nu är det möjligt att det är färdigvältrat.
Bäste Ende!
Tack för att du gör ditt bästa för att ta oss människor i upptuktelse. Det behövs verkligen.
Ja usch och fy. Jag skäms än idag, såhär en universumsålder senare. Jag sitter här fastspikad på mitt kors och ropar ibland: Eva, Eva? Varför? VARFÖR?! Men jag vet, jag vet, hon var tvungen. Hon fick bita i det sura äpplet. Ta skeden i vacker hand. Och säden dit den kom. Välsigne dig Eva! Gullevännen.
Man får helt enkelt göra det bästa av situationen. Men du måste betänka att de flesta av oss är ganska trögfattade, och därför krävs klara besked kring bot och bättring. Här t.ex:
Hur då, rent praktiskt? Ska vi t.ex. skapa oss elektroniska meditationshjälpmedel? Det tror jag är en senväg och inte en zenväg. Eller låta robotar ta hand om "förnedrande" sysslor såsom hushållsarbete och hantverk, medan människan alltmer förlorar sig i abstraktioner som investment banking, IP-rätt, talkshows och mode? Låter inte heller så bra.
Seriöst - jag är öppen för förslag och vill gärna sätta djävulen i hederligt arbete. Hur nyttjar vi på bästa sätt tekniken för det inre sökandet?
Tack för att du gör ditt bästa för att ta oss människor i upptuktelse. Det behövs verkligen.
Jag undrar ibland vad som gick snett med mänskligheten. Ni hade alla förutsättningarna. Ni kunde ha vistats i en evig lustgård. Men icke. Ni skulle prompt få er vilja fram.
Ja usch och fy. Jag skäms än idag, såhär en universumsålder senare. Jag sitter här fastspikad på mitt kors och ropar ibland: Eva, Eva? Varför? VARFÖR?! Men jag vet, jag vet, hon var tvungen. Hon fick bita i det sura äpplet. Ta skeden i vacker hand. Och säden dit den kom. Välsigne dig Eva! Gullevännen.
Man får helt enkelt göra det bästa av situationen. Men du måste betänka att de flesta av oss är ganska trögfattade, och därför krävs klara besked kring bot och bättring. Här t.ex:
Målet bör vara att nyttja tekniken till det inre sökandet.
Hur då, rent praktiskt? Ska vi t.ex. skapa oss elektroniska meditationshjälpmedel? Det tror jag är en senväg och inte en zenväg. Eller låta robotar ta hand om "förnedrande" sysslor såsom hushållsarbete och hantverk, medan människan alltmer förlorar sig i abstraktioner som investment banking, IP-rätt, talkshows och mode? Låter inte heller så bra.
Seriöst - jag är öppen för förslag och vill gärna sätta djävulen i hederligt arbete. Hur nyttjar vi på bästa sätt tekniken för det inre sökandet?
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 10 och 0 gäster