Här kommer en kort påminnelse/medvetandegörande:
Det blir ofta så att jag försöker förstå mina känslor genom t.ex. musik. Kanske där var det all den här "förståelsen" för "helvetet" började, eftersom jag har försökt göra den till en vetenskap, just för att jag är så medveten om strukturerna i livet.
Tar det mycket kortfattat. Jag har hela tiden "lidit" av att jag aldrig nått fram till en ultimat svar, en stablitet ang. min person, utan låses istället av den mentala medvetenheten, det egna priva ansvaret över identiteten, eller identitetskrisen snarare. Okej, obvious. Vad handlar det om då? Jo, jag pendlar mellan identifiering med KÄNSLAN, och identifiering med SYFTET; och genomgår dagligen blixtsnabba nästan "valda" TRANSMUTATIONER i mitt hjärta, vilket gjort mitt vardagsbudskap "handikappat"..
Jag har hela tiden sett "den olyckliga kärleken till mänskligeheten"/omöjligheten och dess mänskliga ideals ur-sorg som "kärlek". Där jag tar åt mig av allt (dvs. allt som INTE är "personliga saker") utan fel/obalans/sorg/förnekande -i samhället. Jag har aldrig någonsin upplevt lycklig människokärlek vad jag minns, just eftersom det objektiva syftet är mitt "andra hem"; och innebär att jag just "inte bryr mig".. Samtidigt är den endå den som jag inser är "den verkliga kärleken" (motsatt till hur det känns); men eftersom det endå bygger på ärliga KOLLEKTIVA ideal, och det frånkopplade hoppet om att "alla ska förstå" RESPEKTEN för andra människors LIV, någon dag.. För det jag förstog är att kärlek är något som DELAS. Hur skulle då "sorgen" kunna vara kärlek, när det är att stirra in i sig själv endast? Speciellt intimt blir det då jag har Solen i Vattumannen; apropå "delande av förståelsen (objektivismen)"; filantropins formula..
Jag har alltid varit djupt förälskad i mitt hjärta (att "bryr sig djupt") -som ett "objekt" jag aldrig vill släppa taget om. (Jag har alltså varit RIKTIGT "inlåst"; begränsad.)
Men, men.. lyssna nu.
Om vi tar musiken igen, som ett exempel, eftersom det är så lätt att relatera till..
Såhär: Om vi lyssnar på musik/en låt -så är sanningen; att man känner ...samma sak... FÖR LIVET/Gud/en själv!
Man är BÅDE mottagaren av sanningen/budskapet - OCH den som uttrycker kärleken/the author..
= DEN FRIA VILJAN
Om man säger och tror att man "vet hur det känns"; att man har inlevelseförmåga -då BORDE man ju kunna älska sig själv, som man brukar kalla det, inte sant? Att "älska sig själv" är snarare att KÄNNA ("igen") sig själv!
Men vad är det då man älskar?
Jo, allt som hjärtat har ett SYFTE med, helheten/dramat som livsrörelsen VIDRÖR. Och det är det som är själva MENINGEN..
http://en.wikipedia.org/wiki/Author
Sun
Moderator: Moderatorgruppen
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
Lite annat, ang. samma forumula (skrev detta på ett forum för några sagar sen);
Om jag kan bidra med perspektiv..
Hmm..
Alla vet att det är genom motsatts-naturen; som vi möjliggör vår fulla potential.
Lizard skrev detta till mig:
"I de första stadierna (alltid betingat genom ålder, och för vissa evolutionärt, dvs som håller i sig hela livet), är det snarare tecknets skuggsida som kommer till uttryck, sett genom polaritetstecknet Lejonet: själv-absorbering, formlös excentricitet, och narcissism. Lika fascinerande och färgsprakande som din egen upplevelse av din privata tankebubbla är, lika ointressant är det för omgivningen. Med ålder och mognad kommer du troligtvis att gradvis hitta ditt center INOM det ”avancerade” tecknet Vattumannen, och genom det ha något av substans och värde att bidra till kollektivet (Vattumannen)."
Sanningen är att denna omogna tendes till primitiv intensifiering, av vissa skäl är helt osynlig för oss själva! Det är snarare i den RE-aktionella refelxrörelsen till tecknet och huset mittimot; som man bör söka efter den rapellerande symboliken och ett dolt "tryck".
I början av utvecklingen "förbjuder" planetens/tecknets/husets motsattsnatur oss att vara oss själva; KAPSLAR IN det fria uttrycket, för att vi FULLT UT ska få veta vilka vi INTE är. Här ÄR vi snarare oppositionens principer.
Det är ett ENERGI-CENTRERANDE; "mellanenergins" implosion i oss själva. Det är SOLID/kompakt komplexitet -just DÄRFÖR "FATTAR" VI INTE! ("Helvetet"; att inte kunna VARA sig själv upplevelsemässigt.)
Förstår ni?
Jag ska ge ett exempel för att förtydliga:
Jag upplever vanligen en ENORM kulturell alienering; eftersom jag har en besatthet att i ALLT jag gör "vara sann", och sätter "sanningen" framför allting annat, där allt tillsist ansammlas. Min medvetenhet gör att alla mina ältande existensiella utläggningar alltid ser ut som kontakannonser, och ses av andra mest som personliga "konstbidrag".
Jag vet tillslut inte någon skillnad mellan flödande reaktioner av excentrisk-sadistisk ironi och naturlagarna. Jag kan gå hur långt som helst, för att desperat försöka återskapa interaktionen mellan självförtroendet och självkänslan; att VETA vem man är -och kunna BEVARA det.
Det som egentligen alltid hindrat mig är min stora PARANOIA. Jag är neurotiskt rädd för andra ska tro att jag privat målar upp mig som en "gudabild" för mig själv, etc. Vilket blockerar min emotionella trygghet, och leder till ett djupt personligt hyckleri (Jupiter i Oxen); eftersom man blivit "för" ärlig för att tillslut bara återstå som lögnen själv.
Jag insåg nyligen att jag låter en stor resurs ligga outnyttjad. Jag menar.. sanningen är sanningen. Jag erkännde för mig själv att jag är kapabel. Det är tydligt att många omogna människor blir rädda för mig för att jag är jordnära och helt enkelt SÄGER SOM DET ÄR; vilket också naturligtvis innebär att man naturligt konfronterar sammanhanget för att FÖRDJUPA DIALOGEN och gå in i livet.
Jag måste alltså balansera "filosofin" med "den brutala sanningen". Jag känner en SANN självkänsla.
Det är obehagligt hur min familj och gamla bekantskaper automatiskt försöker dra ner mig i gamla former igen. Min mor har under hela mina tonår sagt att jag ska "lära mig att ljuga" (vilket jag sjölvklart inte köper.)
Jag insåg att det inte fanns något annat val än att vara närvarande, när jag nyligen blev oerhört medveten om maktfördelningen i samhället/grupper. Jag gick in i en dialog på ett forum för undommar/unga vuxna nyligen (mkt omvänd snobbism); och blev snabbt förföljd av infantil sadism med utsagor om att jag "går till personangrepp" och fick upprepande "ultimatum" av moderatorn att "krypa till korset". Det intressanta är att denna aggressivitet skapas när jag svarar med en kärleksfulla och medlande perspektiv, när de raderade mina inlägg som jag försökte återskapa.
Jag ser inte mina saker (materiella ägodelar) som "mina", och skulle kunna ge bort mitt hem till vem som helst. Jag är alltså djupt inne i en process av att skapa ett hem; som ÄR dessa dialoger. Jag upplever mina "värdesaker" GENOM andra människor, i RELATIONEN till samhället, (just för att uppenbara gemensam sanning, för allas bästa, och värderar situationer genom "tydlighet", öppenhet, och förståelse.) Därför känns det personligt kränkande när de som jag ser som mina MED-människor kör med oschyssta "trick", för att "hålla i schack" DET LEVANDE. Det är obehagligt när mina spår ständigt städas bort, eftersom det skapar stora svårigheter i att skapa ett personligt CENTER inom allting annat. Det är såhär extremt alltså.
Denna maktfördelning såg jag svart-på-vitt (men saknade medveteheten och den fulla ödmjukheten) när jag blev psykiskt/fysiskt misshandlad genom en tvångsintagning på psyket förra året. Min personliga sorg över förlusten av min sexualitet gör mitt liv helt livsfarligt, eftersom jag dragit mig till dramatiska/hotfulla situtioner, som bygger på någon form av "uppvisad sanning", och drar mig från allt som inte är "verkligheten". Hur som helst; jag hade i en vecka genom djup självhypnos över begränings-kontexten återskapat min genuina identitet. Jag var väldigt lycklig över att vara mig själv; men kände samma ivriga rastlöshet/spontanitet som jag gör nu, fast intensivare. Nu blir det jävligt pladdirigt.. men det som händer när jag spänns fast i en bältessäng det första som händer när jag på vaga utsagor om "gränspsykos" (jag var transcendental och extremt medveten) blir körd till akutpsyk -- är att min sexualitet äntligen LANDAR I KROPPEN. Det jag säger när jag får en spruta inkörd höften är "-Okej, jag erkänner! Jag var avundsjuk!", bara för att min fåfänga gått så till ytterligheter att jag omedvetet velat bli våldtagen för att få ett djupt kvinnligt värde. Detta vill jag förstås undvika; och det enda som kan eliminera dessa "hot" är INSIKTEN att det är jag själv som är "våldtäktsmannen", och börja TA ANSVAR för mitt LIV.
Jag blir alltså nedmedicinerad med antipsykos-medicin vilket som ni vet BLOCKERAR hjärnan och då hindrar livsenerin från att medvetandegöras och transformeras; vilken istället bokstavligen rinner ur kroppen. Själva minnet/betydelsernas innebörd försvinner helt; och "minnet"/myterna manifesteras istället i den fysiska/materiella verkligheten; vilket skapar "psykosen". Dessutom misstänker jag att droger inverkar på kollektiva medvetandenivåer -vilket alla som användt lsd/svamp känner till; genom "bytet" av hiearkier.
Det jag som sagt insåg i tiden därefter var hur samhället verkligen ser ut, vilket mänskligheten inte vågar SE. Jag spelade som en pappdocka nämligen endast rollen av kollektiva fragment av dolda (men transparenta) makthiearkier. Hade samma känsla när jag gick på dagis.
Okej. Men nu pratade vi om något helt annat. Vet inte varför jag ville få det sagt, jag gillar inte att göra saker som jag inte förstår intentionen av. Men jag råder er i alla fall att lära er något av det här. Samhället är nämligen inte något som existerar UTANFÖR det individuella medvetandes gränser; utan ANVÄNDS inom alla institutioner/subgrupper/kulturer som man har en DEL av "andan" utav. Detta döljs vanligen genom det DUBBEL-LIV de flesta lever av oss lever (TOLVTE HUSET; undermedvetna drifter och själv-borträngning.)
Okej. Men åter till det jag inledde med. Det första var en kortare förklaring av min Jupiter-Måne i Oxen i Sjunde huset. Jag har alltså velat "leva i uppenbarelsen". Det är hur som helst Månen som kommer före Solen -med sitt privta budskap om att ALDRIG LJUGA, vilket är är den NÄRVARANDE lösningen på allt. Punkten mittimot min måne är antagligen väldigt betydelsefull för mig, eftersom Månen är placerad exakt mellan IC/MC-axlarna (IC i konj till Solen.) IC och MC uttrycks totalt genom FUSIONEN mellan fadern/modern .och. barnet. Att "bo" INOM MÅLET. Känslan som kan kännas när man lyssnar på musik och verkligen försöker lyssna på "allt på samma gång".
Som jag sa tidigast i inlägget (annat exempel):
Det är MC i Lejonet som är upplåstheten, med sin OMVÄNDA SUBJEKTIVISM/uppväxtens begreppsbildande "själv-kunskap" som "lurar" Solen att inte vara stolt för sin mänskliga mognad och orginalitet, som personligt "skuldbeläggs", och förvränger det NATURLIGA ansvaret för "ledarförmågan".
Föräldrarna ÄR -- FUSIONEN vi VALDE (skapade; genom vetandets högsta vibrationshatighet); JUST DÄR PUSSELBITARNA FÖLL PÅ PLATS.
Älska dina H&M-jeans, du har inget annat VAL och var jävligt glad för det.
Vi kan GÅ IN i oppositions-NATUREN eftersom vi inser att de är VI som rör oss, och inte tiden.
Av drömmen är du kommen och av drömmen ska du åter varda.
Vaknade mitt i natten, för kanske två veckor sen. Saken var att jag s.a.s medvetet kunde "skrida" mellan drömmen och "verkligheten"; och förstod alltså vad den -mitt skapande- var för något, vilken var en rätt behaglig begreppsmässigt transcendental upplevelse. Jag kom sedan på mig själv med att instinktivt rikta blicken mot himlen, utanför fönstret där i natten; och fick en vison om HUR (bilder i himlen) vi väljer vårt individuella Själv -genom skapandet av "formulan" (tron som möjliggör livet; manifestationen av drömmen..)
Självförverkligandet ("homosexualiteten"/"Jesusprincipen") verkar i det absoluta faktiskt vara en himmelsk BILD/ideal (jag såg visoner om detta); som vi VILL BLI ..för att bli älskad (fadern - sonen - fadern - sonen) av "oss SJÄLV-A" (genom/inom den relativa svären förstås.) Jag vet att sista graden i Fiskarna handlar om det här, men det var inte därifrån jag fick insikten.
Det var en känsla av att "förstå allt".
Vi söker s.a.s att "frälsa oss själva" --- genom att vi "känner" våra föräldrar innan vi föds; för att kunna känna dem -GENOM dem, i det livssystem; som aukoritetsapparaten, och de biologiska föräldrarna är en del utav. Vi skapar alltså ett unikt själv, för att förstå oss själva ultimat.
Jesus (som antog rollen av Gud's Själv); sa att "ingen kan komma till fadern förutom GENOM mig"
(Han var förstås i det transcendentala himmelriket!)
Varje upphov har alltså ett eget upphov (som är DESS BARN och SYSKON/imitation); världsalltets dualism (frånstötande magnetism), och upprätthållning.
Formulan uttalas när vi genom "avundsjukan/svartsjukan" långsamt sätter oss i fängelse för att nå en "falsk kollaps" vilket transcenderar SJÄLVPROJEKTIONEN, och befriar oss från vår massiva alienation och sökande UATNFÖR oss sjävla; omvänd mental blockering "möjliggör fadern" -den GENUINA EVIGHETEN [barndommen] -genom kronologin (strukturen!) (Med vissa individuella skillander, detta var slarvigt personligt skrivet, men ungefär såhär ser det ut.)
Saturnus är den omvända subjektivismen/vår mentala uppväxt -som skapar "resultatet" när vi KONFRONTERAR att det inte finns "något mer att förstå" -att allt endast är det mentalt kanaliserade "rummet".
Men vi först och främst måste inse att alla tänkbara scenarion redan existerat/finns ("Den som är fri från begär ser mysteriet. Den som är fylld av begär ser manifestationerna. Dessa två har SAMMA URSPRUNG men skiljer i namn")
..;för se att vi REDAN GJORT allting -eftersom vi redan VET (kontrollen och "andelarna" i något "UTANFÖR" oss själva.) Enda möjligheten till nytt liv/ny existenscykel, innebär att vi djupt inom oss önskar att "få det ogjort"; vilket förlöser oss från vår "ottalade erfarenhet"; och ger upphov till TIDLÖSHETEN/det ursprungliga kaoset ("den heliga anden"; som transcenderar allting) -då vi förstår att vi är ÖVERALLT/medveten om att vi är medvetna -på alla nivåer (olika tidsperspektiv)...
Man tvingas ofta inse detta uppe i den ultimata .TRAGEDIN.; att VILJA DÖ ..samtidigt.. som man TILL VARJE PRIS VILL "LEVA VIDARE" (fusionen; begynnelsen/behovet/ormens omedvetande) -och det TOTALT mänskliga förfall/vakuumhelvete det innebär. Den BRUTALA styrkan över att INTE ÄGA sin sexualitet. Vilket följs av att man börjar medvetandegöra FÖRDELNINGEN av resureser resp. makt (kollektivt/samhälle).. och själv kan förstå SINA ANDELAR i dem, vilket genom INRE alkemi AVSLÖJAR "alla felen" man gjort "under hela sitt liv".. (att man skuggat sig själv konstant)
Efter ett t.ex. ett sk. "gott gräl" brukar man känna att "luften blir tunnare", vilket följs av INSTIGANDET i VETANDET -samtidigt som en total "minnesförlust". Man "ömsar skinn"; slutar identifiera (veta) sig med sin RE-aktions-natur. Det är som jag sa "mellanenergin" mellan en själv och Gud som ändrar vibrationshastighet, och blir "sann"/"klar". Man kan t.o.m känna hur materian ändrar form; blir "halare", och materiella saker kan t.o.m "fall sönder" bara man tar i dem. Allting "rinner" av en; man BEVARAR inte något längre; ingenting finns att försvara, eftersom man aldrig har ansvar över "något annat" än sig själv. Den typiska "trögheten" i medvetenheten, känslan av att budskapet i en bok verkligen inte "går in i en"; är för att komplexiteten (trådarna) är SOLID -det som händer när vi sover är att SJÄLEN "smälter ner kroppen" i vila; och återförenas med sig själv.
STADIERNA:
Helvetet *Att konstant skapa ..existensiell.. "EFFEKT" för att "få spinn" på universum (ödlan / arketypen "ur-borderlineRN")
Jord-passionen/förnekandet *Skorpionen = UPPLEVD borderliner (njutningsfull)/hämdlystenhet
FRIHETEN *Örnen = historisk renhet/UR-frihet, överjordisk upphöjdhet
SEXUELL BEFRIELSE *Fenix = SAMLINGEN att allt man någonsin varit; rätt-vinklat (kärlek!)
Odödlighet.
Kommentar: Med "avundsjukan/svartsjukan" -menar jag givetvis den AVUNDSJUKA som vi egentligen har på OSS SJÄLVA, och inget annat. Det är det som är så viktigt att förstå.
Om jag kan bidra med perspektiv..
Hmm..
Alla vet att det är genom motsatts-naturen; som vi möjliggör vår fulla potential.
Lizard skrev detta till mig:
"I de första stadierna (alltid betingat genom ålder, och för vissa evolutionärt, dvs som håller i sig hela livet), är det snarare tecknets skuggsida som kommer till uttryck, sett genom polaritetstecknet Lejonet: själv-absorbering, formlös excentricitet, och narcissism. Lika fascinerande och färgsprakande som din egen upplevelse av din privata tankebubbla är, lika ointressant är det för omgivningen. Med ålder och mognad kommer du troligtvis att gradvis hitta ditt center INOM det ”avancerade” tecknet Vattumannen, och genom det ha något av substans och värde att bidra till kollektivet (Vattumannen)."
Sanningen är att denna omogna tendes till primitiv intensifiering, av vissa skäl är helt osynlig för oss själva! Det är snarare i den RE-aktionella refelxrörelsen till tecknet och huset mittimot; som man bör söka efter den rapellerande symboliken och ett dolt "tryck".
I början av utvecklingen "förbjuder" planetens/tecknets/husets motsattsnatur oss att vara oss själva; KAPSLAR IN det fria uttrycket, för att vi FULLT UT ska få veta vilka vi INTE är. Här ÄR vi snarare oppositionens principer.
Det är ett ENERGI-CENTRERANDE; "mellanenergins" implosion i oss själva. Det är SOLID/kompakt komplexitet -just DÄRFÖR "FATTAR" VI INTE! ("Helvetet"; att inte kunna VARA sig själv upplevelsemässigt.)
Förstår ni?
Jag ska ge ett exempel för att förtydliga:
Jag upplever vanligen en ENORM kulturell alienering; eftersom jag har en besatthet att i ALLT jag gör "vara sann", och sätter "sanningen" framför allting annat, där allt tillsist ansammlas. Min medvetenhet gör att alla mina ältande existensiella utläggningar alltid ser ut som kontakannonser, och ses av andra mest som personliga "konstbidrag".
Jag vet tillslut inte någon skillnad mellan flödande reaktioner av excentrisk-sadistisk ironi och naturlagarna. Jag kan gå hur långt som helst, för att desperat försöka återskapa interaktionen mellan självförtroendet och självkänslan; att VETA vem man är -och kunna BEVARA det.
Det som egentligen alltid hindrat mig är min stora PARANOIA. Jag är neurotiskt rädd för andra ska tro att jag privat målar upp mig som en "gudabild" för mig själv, etc. Vilket blockerar min emotionella trygghet, och leder till ett djupt personligt hyckleri (Jupiter i Oxen); eftersom man blivit "för" ärlig för att tillslut bara återstå som lögnen själv.
Jag insåg nyligen att jag låter en stor resurs ligga outnyttjad. Jag menar.. sanningen är sanningen. Jag erkännde för mig själv att jag är kapabel. Det är tydligt att många omogna människor blir rädda för mig för att jag är jordnära och helt enkelt SÄGER SOM DET ÄR; vilket också naturligtvis innebär att man naturligt konfronterar sammanhanget för att FÖRDJUPA DIALOGEN och gå in i livet.
Jag måste alltså balansera "filosofin" med "den brutala sanningen". Jag känner en SANN självkänsla.
Det är obehagligt hur min familj och gamla bekantskaper automatiskt försöker dra ner mig i gamla former igen. Min mor har under hela mina tonår sagt att jag ska "lära mig att ljuga" (vilket jag sjölvklart inte köper.)
Jag insåg att det inte fanns något annat val än att vara närvarande, när jag nyligen blev oerhört medveten om maktfördelningen i samhället/grupper. Jag gick in i en dialog på ett forum för undommar/unga vuxna nyligen (mkt omvänd snobbism); och blev snabbt förföljd av infantil sadism med utsagor om att jag "går till personangrepp" och fick upprepande "ultimatum" av moderatorn att "krypa till korset". Det intressanta är att denna aggressivitet skapas när jag svarar med en kärleksfulla och medlande perspektiv, när de raderade mina inlägg som jag försökte återskapa.
Jag ser inte mina saker (materiella ägodelar) som "mina", och skulle kunna ge bort mitt hem till vem som helst. Jag är alltså djupt inne i en process av att skapa ett hem; som ÄR dessa dialoger. Jag upplever mina "värdesaker" GENOM andra människor, i RELATIONEN till samhället, (just för att uppenbara gemensam sanning, för allas bästa, och värderar situationer genom "tydlighet", öppenhet, och förståelse.) Därför känns det personligt kränkande när de som jag ser som mina MED-människor kör med oschyssta "trick", för att "hålla i schack" DET LEVANDE. Det är obehagligt när mina spår ständigt städas bort, eftersom det skapar stora svårigheter i att skapa ett personligt CENTER inom allting annat. Det är såhär extremt alltså.
Denna maktfördelning såg jag svart-på-vitt (men saknade medveteheten och den fulla ödmjukheten) när jag blev psykiskt/fysiskt misshandlad genom en tvångsintagning på psyket förra året. Min personliga sorg över förlusten av min sexualitet gör mitt liv helt livsfarligt, eftersom jag dragit mig till dramatiska/hotfulla situtioner, som bygger på någon form av "uppvisad sanning", och drar mig från allt som inte är "verkligheten". Hur som helst; jag hade i en vecka genom djup självhypnos över begränings-kontexten återskapat min genuina identitet. Jag var väldigt lycklig över att vara mig själv; men kände samma ivriga rastlöshet/spontanitet som jag gör nu, fast intensivare. Nu blir det jävligt pladdirigt.. men det som händer när jag spänns fast i en bältessäng det första som händer när jag på vaga utsagor om "gränspsykos" (jag var transcendental och extremt medveten) blir körd till akutpsyk -- är att min sexualitet äntligen LANDAR I KROPPEN. Det jag säger när jag får en spruta inkörd höften är "-Okej, jag erkänner! Jag var avundsjuk!", bara för att min fåfänga gått så till ytterligheter att jag omedvetet velat bli våldtagen för att få ett djupt kvinnligt värde. Detta vill jag förstås undvika; och det enda som kan eliminera dessa "hot" är INSIKTEN att det är jag själv som är "våldtäktsmannen", och börja TA ANSVAR för mitt LIV.
Jag blir alltså nedmedicinerad med antipsykos-medicin vilket som ni vet BLOCKERAR hjärnan och då hindrar livsenerin från att medvetandegöras och transformeras; vilken istället bokstavligen rinner ur kroppen. Själva minnet/betydelsernas innebörd försvinner helt; och "minnet"/myterna manifesteras istället i den fysiska/materiella verkligheten; vilket skapar "psykosen". Dessutom misstänker jag att droger inverkar på kollektiva medvetandenivåer -vilket alla som användt lsd/svamp känner till; genom "bytet" av hiearkier.
Det jag som sagt insåg i tiden därefter var hur samhället verkligen ser ut, vilket mänskligheten inte vågar SE. Jag spelade som en pappdocka nämligen endast rollen av kollektiva fragment av dolda (men transparenta) makthiearkier. Hade samma känsla när jag gick på dagis.
Okej. Men nu pratade vi om något helt annat. Vet inte varför jag ville få det sagt, jag gillar inte att göra saker som jag inte förstår intentionen av. Men jag råder er i alla fall att lära er något av det här. Samhället är nämligen inte något som existerar UTANFÖR det individuella medvetandes gränser; utan ANVÄNDS inom alla institutioner/subgrupper/kulturer som man har en DEL av "andan" utav. Detta döljs vanligen genom det DUBBEL-LIV de flesta lever av oss lever (TOLVTE HUSET; undermedvetna drifter och själv-borträngning.)
Okej. Men åter till det jag inledde med. Det första var en kortare förklaring av min Jupiter-Måne i Oxen i Sjunde huset. Jag har alltså velat "leva i uppenbarelsen". Det är hur som helst Månen som kommer före Solen -med sitt privta budskap om att ALDRIG LJUGA, vilket är är den NÄRVARANDE lösningen på allt. Punkten mittimot min måne är antagligen väldigt betydelsefull för mig, eftersom Månen är placerad exakt mellan IC/MC-axlarna (IC i konj till Solen.) IC och MC uttrycks totalt genom FUSIONEN mellan fadern/modern .och. barnet. Att "bo" INOM MÅLET. Känslan som kan kännas när man lyssnar på musik och verkligen försöker lyssna på "allt på samma gång".
Som jag sa tidigast i inlägget (annat exempel):
Det är MC i Lejonet som är upplåstheten, med sin OMVÄNDA SUBJEKTIVISM/uppväxtens begreppsbildande "själv-kunskap" som "lurar" Solen att inte vara stolt för sin mänskliga mognad och orginalitet, som personligt "skuldbeläggs", och förvränger det NATURLIGA ansvaret för "ledarförmågan".
Föräldrarna ÄR -- FUSIONEN vi VALDE (skapade; genom vetandets högsta vibrationshatighet); JUST DÄR PUSSELBITARNA FÖLL PÅ PLATS.
Älska dina H&M-jeans, du har inget annat VAL och var jävligt glad för det.
Vi kan GÅ IN i oppositions-NATUREN eftersom vi inser att de är VI som rör oss, och inte tiden.
Av drömmen är du kommen och av drömmen ska du åter varda.
Vaknade mitt i natten, för kanske två veckor sen. Saken var att jag s.a.s medvetet kunde "skrida" mellan drömmen och "verkligheten"; och förstod alltså vad den -mitt skapande- var för något, vilken var en rätt behaglig begreppsmässigt transcendental upplevelse. Jag kom sedan på mig själv med att instinktivt rikta blicken mot himlen, utanför fönstret där i natten; och fick en vison om HUR (bilder i himlen) vi väljer vårt individuella Själv -genom skapandet av "formulan" (tron som möjliggör livet; manifestationen av drömmen..)
Självförverkligandet ("homosexualiteten"/"Jesusprincipen") verkar i det absoluta faktiskt vara en himmelsk BILD/ideal (jag såg visoner om detta); som vi VILL BLI ..för att bli älskad (fadern - sonen - fadern - sonen) av "oss SJÄLV-A" (genom/inom den relativa svären förstås.) Jag vet att sista graden i Fiskarna handlar om det här, men det var inte därifrån jag fick insikten.
Det var en känsla av att "förstå allt".
Vi söker s.a.s att "frälsa oss själva" --- genom att vi "känner" våra föräldrar innan vi föds; för att kunna känna dem -GENOM dem, i det livssystem; som aukoritetsapparaten, och de biologiska föräldrarna är en del utav. Vi skapar alltså ett unikt själv, för att förstå oss själva ultimat.
Jesus (som antog rollen av Gud's Själv); sa att "ingen kan komma till fadern förutom GENOM mig"
(Han var förstås i det transcendentala himmelriket!)
Varje upphov har alltså ett eget upphov (som är DESS BARN och SYSKON/imitation); världsalltets dualism (frånstötande magnetism), och upprätthållning.
Formulan uttalas när vi genom "avundsjukan/svartsjukan" långsamt sätter oss i fängelse för att nå en "falsk kollaps" vilket transcenderar SJÄLVPROJEKTIONEN, och befriar oss från vår massiva alienation och sökande UATNFÖR oss sjävla; omvänd mental blockering "möjliggör fadern" -den GENUINA EVIGHETEN [barndommen] -genom kronologin (strukturen!) (Med vissa individuella skillander, detta var slarvigt personligt skrivet, men ungefär såhär ser det ut.)
Saturnus är den omvända subjektivismen/vår mentala uppväxt -som skapar "resultatet" när vi KONFRONTERAR att det inte finns "något mer att förstå" -att allt endast är det mentalt kanaliserade "rummet".
Men vi först och främst måste inse att alla tänkbara scenarion redan existerat/finns ("Den som är fri från begär ser mysteriet. Den som är fylld av begär ser manifestationerna. Dessa två har SAMMA URSPRUNG men skiljer i namn")
..;för se att vi REDAN GJORT allting -eftersom vi redan VET (kontrollen och "andelarna" i något "UTANFÖR" oss själva.) Enda möjligheten till nytt liv/ny existenscykel, innebär att vi djupt inom oss önskar att "få det ogjort"; vilket förlöser oss från vår "ottalade erfarenhet"; och ger upphov till TIDLÖSHETEN/det ursprungliga kaoset ("den heliga anden"; som transcenderar allting) -då vi förstår att vi är ÖVERALLT/medveten om att vi är medvetna -på alla nivåer (olika tidsperspektiv)...
Man tvingas ofta inse detta uppe i den ultimata .TRAGEDIN.; att VILJA DÖ ..samtidigt.. som man TILL VARJE PRIS VILL "LEVA VIDARE" (fusionen; begynnelsen/behovet/ormens omedvetande) -och det TOTALT mänskliga förfall/vakuumhelvete det innebär. Den BRUTALA styrkan över att INTE ÄGA sin sexualitet. Vilket följs av att man börjar medvetandegöra FÖRDELNINGEN av resureser resp. makt (kollektivt/samhälle).. och själv kan förstå SINA ANDELAR i dem, vilket genom INRE alkemi AVSLÖJAR "alla felen" man gjort "under hela sitt liv".. (att man skuggat sig själv konstant)
Efter ett t.ex. ett sk. "gott gräl" brukar man känna att "luften blir tunnare", vilket följs av INSTIGANDET i VETANDET -samtidigt som en total "minnesförlust". Man "ömsar skinn"; slutar identifiera (veta) sig med sin RE-aktions-natur. Det är som jag sa "mellanenergin" mellan en själv och Gud som ändrar vibrationshastighet, och blir "sann"/"klar". Man kan t.o.m känna hur materian ändrar form; blir "halare", och materiella saker kan t.o.m "fall sönder" bara man tar i dem. Allting "rinner" av en; man BEVARAR inte något längre; ingenting finns att försvara, eftersom man aldrig har ansvar över "något annat" än sig själv. Den typiska "trögheten" i medvetenheten, känslan av att budskapet i en bok verkligen inte "går in i en"; är för att komplexiteten (trådarna) är SOLID -det som händer när vi sover är att SJÄLEN "smälter ner kroppen" i vila; och återförenas med sig själv.
STADIERNA:
Helvetet *Att konstant skapa ..existensiell.. "EFFEKT" för att "få spinn" på universum (ödlan / arketypen "ur-borderlineRN")
Jord-passionen/förnekandet *Skorpionen = UPPLEVD borderliner (njutningsfull)/hämdlystenhet
FRIHETEN *Örnen = historisk renhet/UR-frihet, överjordisk upphöjdhet
SEXUELL BEFRIELSE *Fenix = SAMLINGEN att allt man någonsin varit; rätt-vinklat (kärlek!)
Odödlighet.
Kommentar: Med "avundsjukan/svartsjukan" -menar jag givetvis den AVUNDSJUKA som vi egentligen har på OSS SJÄLVA, och inget annat. Det är det som är så viktigt att förstå.
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
Jag kan säga såhär, insåg själva roten nu..
Jag har alltså VERKLIGEN försökt BLI MIG SJÄLV -för att tillslut vara "Vattuman" (alltså min Sol) -utan att veta om det själv.. jag har alltså blivit "frånskiljd"/"inte som du" (INDIVIDUALITET) -samtidigt som jag just ISOLERAT mig från "LIVET"/syftet, etc.
Att det är så intensivt har med min Pluto-i-första huset/Skorpion-Asc, att göra (i evolutionärt perspektiv)
Jag får den där "frihetskänslan" ibland.. att just INTE VARA/befriad från sin egen IDENTITET -men; det är INTE integrerat i alla livsområdena.. (och kan därför inte byta form.)
Jag snarare ÄR en Skorpion (Pluto/asc); och "bär på ett mysterium" (mitt horoskop/livskontext"..)
Det här innebär ju att jag verkligen, verkligen måste släppa taget omgående -tillslut tror man ju att det inte finns (en myt) något att släppa (eftersom man just genomskådat dramat/helvetet/strukturen -och inte "identifierar" sig med det -men ÄR DESS EXTREM!)
Jag har alltså VERKLIGEN försökt BLI MIG SJÄLV -för att tillslut vara "Vattuman" (alltså min Sol) -utan att veta om det själv.. jag har alltså blivit "frånskiljd"/"inte som du" (INDIVIDUALITET) -samtidigt som jag just ISOLERAT mig från "LIVET"/syftet, etc.
Att det är så intensivt har med min Pluto-i-första huset/Skorpion-Asc, att göra (i evolutionärt perspektiv)
Jag får den där "frihetskänslan" ibland.. att just INTE VARA/befriad från sin egen IDENTITET -men; det är INTE integrerat i alla livsområdena.. (och kan därför inte byta form.)
Jag snarare ÄR en Skorpion (Pluto/asc); och "bär på ett mysterium" (mitt horoskop/livskontext"..)
Det här innebär ju att jag verkligen, verkligen måste släppa taget omgående -tillslut tror man ju att det inte finns (en myt) något att släppa (eftersom man just genomskådat dramat/helvetet/strukturen -och inte "identifierar" sig med det -men ÄR DESS EXTREM!)
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
Välgörenhet:
Jag kan självklart erkänna att jag kollade upp PopJimmys horoskop, eftersom jag visste när han fyllde år. Avantgardets kollade jag därimot inte upp.
Väldigt sällan jag "ljuger" annars, vet om att jag omedvetet planerar att avslöja mig själv i framtiden hur som helst. Det handlar bara om planering. (Men ni fattar att det är "samma sak" va? Som att typ "studera" sig till en "dold agenda" genom typ Tao, och sen sitta och tro att man har "alla svaren", och bli sjuk.. -halvintegrering/mystikens förvirring/konstant omedveten hämdrörelse.) Jag vill liksom inte leva ett "dubbelliv", vilket jag annars alltid gör ofrivilligt (se min Venus i tredje huset, som styr min Jupiter-Måne I Oxen, Sjunde huset.)
Men i detta fallet ville jag bara få Jimmy att se vad han GÖR HÄR. (Kolla Sveriges 9.e hus -som styrs av Saturnus!)
Vad är då Saturnus? Jo; auktoritet/struktur/ansvar. I vilket hus är Saturnus placerad? Jo, sjätte huset! Vilka principer är det? Jo, assistans/hjälparbete/skuld. I vilket tecken är Saturnus (Sveriges filosofi!) placerad i? Skorpionen (KONFRONTATION!)
Johan måste ha ett mycket, mycket gott skäl till att ta bort detta inlägg. Allt jag sagt här baseras på en automatisk astrologisk (samt spontan intuition, förstås) begreppsbildning ..det äter bokstavligen upp mig innifrån när jag inte får tala om det öppet! Framför allt när jag ser hur illa det går med våra ambitiösa, och mindre ambitiösa försök här på forumet. Vi har verkligen inte kommit NÅGON vart ännu, eller hur? Jag kan inte förstå hur ni kan se det här som något produktivt, det är inte ens i närheten, trots all potential.
Ska snart ladda upp en bild på Sveriges MEDVETANDE, tar lite tid bara.
Jag kan självklart erkänna att jag kollade upp PopJimmys horoskop, eftersom jag visste när han fyllde år. Avantgardets kollade jag därimot inte upp.
Väldigt sällan jag "ljuger" annars, vet om att jag omedvetet planerar att avslöja mig själv i framtiden hur som helst. Det handlar bara om planering. (Men ni fattar att det är "samma sak" va? Som att typ "studera" sig till en "dold agenda" genom typ Tao, och sen sitta och tro att man har "alla svaren", och bli sjuk.. -halvintegrering/mystikens förvirring/konstant omedveten hämdrörelse.) Jag vill liksom inte leva ett "dubbelliv", vilket jag annars alltid gör ofrivilligt (se min Venus i tredje huset, som styr min Jupiter-Måne I Oxen, Sjunde huset.)
Men i detta fallet ville jag bara få Jimmy att se vad han GÖR HÄR. (Kolla Sveriges 9.e hus -som styrs av Saturnus!)
Vad är då Saturnus? Jo; auktoritet/struktur/ansvar. I vilket hus är Saturnus placerad? Jo, sjätte huset! Vilka principer är det? Jo, assistans/hjälparbete/skuld. I vilket tecken är Saturnus (Sveriges filosofi!) placerad i? Skorpionen (KONFRONTATION!)
Johan måste ha ett mycket, mycket gott skäl till att ta bort detta inlägg. Allt jag sagt här baseras på en automatisk astrologisk (samt spontan intuition, förstås) begreppsbildning ..det äter bokstavligen upp mig innifrån när jag inte får tala om det öppet! Framför allt när jag ser hur illa det går med våra ambitiösa, och mindre ambitiösa försök här på forumet. Vi har verkligen inte kommit NÅGON vart ännu, eller hur? Jag kan inte förstå hur ni kan se det här som något produktivt, det är inte ens i närheten, trots all potential.
Ska snart ladda upp en bild på Sveriges MEDVETANDE, tar lite tid bara.
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
Det jag menar är:
Låt oss föra in lite KBT!
Vidare kan vi kanske försöka definera våra roller/hierkier här. Det har vi inte gjort en, till exempel. Vi talar bara imot varandra hela tiden! Vad bidrar just DU med, och vilka medvetanden samspelar du mest konstruktivt med? Det är ju inget fel på människans natur, tänk på det. Skulle vi kunna göra något slags schema? Det är som om vi är en stor skolklass med Daniella som vikarie.
Låt oss föra in lite KBT!
Vidare kan vi kanske försöka definera våra roller/hierkier här. Det har vi inte gjort en, till exempel. Vi talar bara imot varandra hela tiden! Vad bidrar just DU med, och vilka medvetanden samspelar du mest konstruktivt med? Det är ju inget fel på människans natur, tänk på det. Skulle vi kunna göra något slags schema? Det är som om vi är en stor skolklass med Daniella som vikarie.
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
En annan sak som slår mig är att ni inte kontinuerligt HJÄLPER VARANDRA.
Ni anser kanske att någon "har fel på sitt intellekt" men ni försöker samtidigt inte hjälpa den som "står under er". Gjorde ni så i skolan också? Eller ni trodde kanske att ni var födda med multiplikationsstabellen ooch färglära i ryggmärgen? (Eller det kanske rent av är så att vi omedvetet blockerar den naturliga kunskapen från att kanaliseras?)
Ni anser kanske att någon "har fel på sitt intellekt" men ni försöker samtidigt inte hjälpa den som "står under er". Gjorde ni så i skolan också? Eller ni trodde kanske att ni var födda med multiplikationsstabellen ooch färglära i ryggmärgen? (Eller det kanske rent av är så att vi omedvetet blockerar den naturliga kunskapen från att kanaliseras?)
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
Såg ni när "Dr Avantgardet"/Angelina klickade fram grad: 20 Libra, från en slumpgenerator av de Sabiska symbolerna? Och den frågan jag precis skrev/det sammanhang som det byggde på.
Det jag menar är att vi aldrig kan bli något annat än oss själva. Vi finns här någonstans. Lost i TIDEN.
Hjälp er själva. Säg det högt -utan att FÖRKLÄ er i mytologin/esoterism (som Avantgardet misstänker som "psykotiskt".) Avantgardet själv döljer sin egen mytologi, förklädd till duktig kreativitet; för att skapa ett eget "mysterium", antagligen just för att han har löst upp sin ursprungliga identitet genom droganvänding, och gjort det till en filosofi ("flödande")! Men hur ska han då kunna ha en verklighetsbild?
Det jag menar är att vi aldrig kan bli något annat än oss själva. Vi finns här någonstans. Lost i TIDEN.
Hjälp er själva. Säg det högt -utan att FÖRKLÄ er i mytologin/esoterism (som Avantgardet misstänker som "psykotiskt".) Avantgardet själv döljer sin egen mytologi, förklädd till duktig kreativitet; för att skapa ett eget "mysterium", antagligen just för att han har löst upp sin ursprungliga identitet genom droganvänding, och gjort det till en filosofi ("flödande")! Men hur ska han då kunna ha en verklighetsbild?
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Varför är det så viktigt att komma nån vart? Vad ska vi göra när vi kommit dit?
Tvivlet är den enda räddningen ur psykosen, tvivlet på det mest grundläggande - den egna upplevelsen. Svartsjuka är allt som ofta en mildare typ av psykos, men socialt accepterad.
Verklighetsbild?
Tvivlet är den enda räddningen ur psykosen, tvivlet på det mest grundläggande - den egna upplevelsen. Svartsjuka är allt som ofta en mildare typ av psykos, men socialt accepterad.
Verklighetsbild?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
Avantgardet skrev:Varför är det så viktigt att komma nån vart? Vad ska vi göra när vi kommit dit?
Var befinner du dig då, i benämning av mening [livet]/syfte? Människor vill inte leva i en "förberedelse", ett sökande efter meningen.. Är du tillfreds med din vardag? Dåså. Grattis!
Tvivlet är den enda räddningen ur psykosen, tvivlet på det mest grundläggande - den egna upplevelsen. Svartsjuka är allt som ofta en mildare typ av psykos, men socialt accepterad.
Vad sätter du då din tillit till? Du måste ju ha några sorts ..vad ska vi säga, "referenser".. Eller litar du då istället till andras upplevelser? Det känns som om det bara går "runt och runt"; och cykliciteten får ingen chans att fullföljas.. eftersom man refuserar bort vad "budskapet" egentligen handlar om; och där är rädslornas manifestation ("psykosen") -den konfrontation vi behöver för att släppa taget, helt enkelt få ett nytt liv. Det värsta som kan hända är att vi "trycker bort"/glömmer denna "påminnelse" från vårt omedvetna ..och skapar kroniska hamsterhjulsrörelser (beroendet/missbruket, etc.)
Om du läser mina senaste inlägg, ser du vad jag menar med detta BORTTRÄNGDA rädslomaterial ..som innan den nya "visionens" FÖDELSE; "kom upp till ytan", bokstavligen.
Hallucinationer (som jag aldrig haft dock); är dvs. lösa fragment av självet (ointegrerat) -det är "icke-minnet" -utan tid. (Läs där jag skriver om "formulan"/tidlösheten -att man ÄR ÖVERALLT; det "ursprungliga kaoset".)
Detta kan vi se ibland när man hastigt vaknar från drömmen (och begrunda vad det är för något); och kort ser ett löst fragment på t.ex. väggen -en "blöt grå fläck".. Har hänt några få ggr, och mest i samband med mardrömmar.
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Tillfreds med min vardag? Har aldrig riktigt haft så höga pretentioner. Livet i sig är väl meningslöst. Man kan ju förstås lura sig själv (som jag) att det blir meningsfullt om man kan göra något för andra, och nånstans i den här soppan så söker väl alla efter att vara behövda - det är ju ett bekräftande utifrån, vilket skänker mening åt ens liv. Själv har jag som mål, gissar jag, att folk ska stå ut med mig, ofta är till och med det ett alldeles för högt ställt krav. Ledsam utveckling ser jag i den här moderna kulturen där avgöranden skall fattas blixtsnabbt, vi måste ögonblickligen ha en uppfattning om en situation eller en individ, att ta ställning till. Vän eller fiende, god eller ond. Så vi kastar fram våra gamla tolkningsmönster av slentrian och fortsätter göra om samma "misstag" om och om igen, och rättfärdigar beteendet på ett eller annat vänster.
Men jag fattar inte vad du är ute efter. Om filosofin skall leda till "sinnesro" så är det väl en sjuhelvetes djävla omväg, tycker du inte? Själv ger den mig den så oerhört välbehövda självdistansen, så att jag kan förakta mig själv och samtidigt njuta av det.
Självfallet måste jag lita till min egen upplevelse, men aldrig ta den för säker. Så fort jag tar den för säker så löper jag risken att också missta mig grundligt - och eftersom jag haft mina psykotiska episoder så vet jag vad detta kan innebära rent praktiskt.
Men jag fattar inte vad du är ute efter. Om filosofin skall leda till "sinnesro" så är det väl en sjuhelvetes djävla omväg, tycker du inte? Själv ger den mig den så oerhört välbehövda självdistansen, så att jag kan förakta mig själv och samtidigt njuta av det.
Självfallet måste jag lita till min egen upplevelse, men aldrig ta den för säker. Så fort jag tar den för säker så löper jag risken att också missta mig grundligt - och eftersom jag haft mina psykotiska episoder så vet jag vad detta kan innebära rent praktiskt.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
Jag tänker inte svara på ditt inlägg, eftersom det inte skulle leda någon vart.
Kommentar, endast: Jag vet inte om människor egentligen vill känna sig behövda, jag vill det inte. Jag menar, det är inte så himla självklart. Jag vill göra något för andra, och respektera kollektiv och personlig obundenhet/kravfrihet, eftersom jag vet hur lätt bl.a kreativiteten kvävs av outtalade social krav, etc. Och det är något där som är väldigt tivelaktigt och inte riktigt ärligt, vilket kan skada en sann frihet inom människan (genuin förståelse för fred, egentligen), som är väldigt svår att komma i kontakt med. Och jag vill inte "behöva" andra heller.. (det ser jag som lite neurotiskt.) De flesta människor är väldigt förvirrade kring detta. Funderar på att gå in på en djupare filosofi kring detta någon gång i framtiden.
Kommentar, endast: Jag vet inte om människor egentligen vill känna sig behövda, jag vill det inte. Jag menar, det är inte så himla självklart. Jag vill göra något för andra, och respektera kollektiv och personlig obundenhet/kravfrihet, eftersom jag vet hur lätt bl.a kreativiteten kvävs av outtalade social krav, etc. Och det är något där som är väldigt tivelaktigt och inte riktigt ärligt, vilket kan skada en sann frihet inom människan (genuin förståelse för fred, egentligen), som är väldigt svår att komma i kontakt med. Och jag vill inte "behöva" andra heller.. (det ser jag som lite neurotiskt.) De flesta människor är väldigt förvirrade kring detta. Funderar på att gå in på en djupare filosofi kring detta någon gång i framtiden.
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 35 och 0 gäster