Johan Ågren skrev:Konst har inte en banaliserande funktion, inte som konsten definieras idag av konstvärlden. Den har en transformerande funktion av något slag. Man kan inte enbart se funktioner som statiska. Bra konst har "konstruktiva" syften om än inte idealiserande syften. Det är även ett "konstruktivt" syfte att oroa konformistiska människor. Ifrågasättande och undersökande är nyckelorden.
Skulle det inte kunna vara så att konst egentligen är en hype, och att det förskönande du skriver bara är rationaliseringar? Att man blir en del av konstscenen genom att börja lite försiktigt att hylla de som har högst social rang på scenen, gå med i lite moderna demonstrationer etc, för att såsmåningom stiga på den oskrivna ranglistan, bli vänner med konstnärer etc, tills att min "värdighet" är såpass hög att jag får måla egna verk och få uppmärksamhet för. Dvs vanlig simpel grupp-psykologi bestående av 50% rövslickeri och 50% attention-whore-mentalitet. Sånt primitivt socialt spel ger jag inte mycket för, isåfall kan jag lika gärna flytta ner till gorillorna i djungeln.
Men det finns ju många dylika "scener", t.ex. gayscenen då givetvis. Om man slickar röv på tillräckligt många homosexuella så kanske man en vacker dag får bli vän med Jonas Gardell, som tydligen är den informelle drottningen på denna scen.
Se där, jag förstår precis hur humanistmänniskor tänker och fungerar, det är därför jag föraktar dem. Iallafall de som fungerar såhär primitivt. Som tur är gör inte alla människor det. Unga metalmänniskor t.ex. är oftast raka, de är sig själva, sin libido, och håller inte på med såna här sociala spel, jämfört med äldre generationer, kaffekärringar och bögar. Så jag hade säkert också kunnat bli världskänd konstnär, men jag skulle inte kunna se mig i spegeln efteråt utan att äcklas.
Obs, jag påstår inte att alla på den här fjoll-scenen är falska, många har säkert inte förstått grejen. Men för att avancera till rikskänd nivå så måste man allt ha fattat grejen för att kunna jobba sig vidare uppåt.
Mentaliteten med "värdighet" etc återfinns även i många andra gammaldags kulturer och sällskap förr i tiden.
makterna skrev:Om jag köper en snygg fyrkantig tallrik på Ikea designad av en världskänd designer, så inte kallar jag den kulturell eller konst!
Beror på med vilken medvetenhet du köper och använder den.
Din kritik ser jag som kritik av funktioner du inte riktigt reflekterat över att de existerar eller är viktiga.
Fast om min teori ovan stämmer, att konst inte låter sig beskrivas utan bara är en hype, så behöver jag inte "kunna konst" för att kunna beskriva den ur grupp-psykologisk synvinkel.
Kopplingen var att motivera påståendet varför kultur inte får folk att må bättre, men att folk ändå håller på med det.
Ungefär lika korkat som att gå i terapi då för att bearbeta ett trauma.
Hur menar du då? Terapi funkar ju (iallafall om den är kognitiv eller nåt annat, dvs inte psykodynamisk då psykodynamik inte bygger på att lösa problem alls, utan på samtalet i sig (vardagligt talat: dösnack)).
Eller lika korkat som att ensam ifrågasätta ett tyrannvälde.
Tja, att säga sanningen kan ju ha fördelen att åtminstone några fler låter sig övertalas och börjar kritisera tyrannen, dvs början på en folkresning, alternativt att man själv helt enkelt mår bra av att säga vad man tycker, även om det kanske samtidigt kan komma surt efter. Att ifrågasätta ett tyrannvälde som man lyder under kanske inte är ett smart alternativ om för- och nackdelar vägs samman, fast det får ju var och en avgöra efter sina preferenser. Någon kanske är så expressiv av sig att kritiken är det enda möjliga alternativet.
Eller att lägga ner möda på att leva ekologiskt bara för att våra barnbarn ska ha ett rikt liv.
Tja, nu kan det ju ifrågasättas om ekologi verkligen har så värst bra konsekvenser, eller om det snarare är en trend för att visa sig själv och andra hur god man är.
Eller andra irrationella saker människor gör för att de anser något annat än normen, och till synes slösar bort sina liv.
Vad menar du? Kultur ÄR ju normen. Vi får ju lära oss i statens skolor att det är fint att gå på teater och bibliotek, det är ju de som försöker tvinga oss att gilla sån skit. Jag delar absolut inte bedömningen att kultur skulle vara ett sätt att skilja sig från normen, tvärtom. Det är väl snarare de som t.ex. vågar gå på fetischklubb, flyga paramotor, vara med i Camel Trophy, eller köra i tredubbla hastighetsbegränsningen, som är de riktigt onormala. Leve dem! Men stå i en konstnärssteljé med basker och måla med olja på duk? Tja, det kanske var på Jesu tid som sånt de facto uppfattades så provokativt och udda som konstnärerna själva tycks tro.
