Bortom typologier

[Avantgardet]

Hehehehe

Själv brukar jag ursäkta mig med: "jodå, jag vet att jag är sjuk, jag har papper på det!".

[Johan Ågren]

Jo; "sjukdommar" är en annan social extravagans som blir mer och mer accepterat. Funkar i stället för rockstjärna, och får oss att inte känna oss fullt så efterblivna. Funderar faktiskt själv på att utveckla min egen sjuka ådra då jag börjar bli för gammal för att bli rockstjärna. Lägger mig antagligen ner på golvet endera dan på jobbet rabblandes något bortom stereotyperna, så får dom vaddera in mig i något mysigt.

Till dess väljer jag att se den övriga världen som sjuk och mig som frisk.

/Johan

[Avantgardet]

Ja, man kan ju alltid ha turen att få nåt trevligt mot åkomman.

"Så länge jag inte sitter inspärrad är jag nöjd" - den brukar också funka. Jag har märkt att jag har ett visst rörelseutrymme i det sociala som inte alla har, eller tillåts ha. När jag kommit för sent till seminarier och föreläsningar så har jag sagt, vilket förvisso också är sant, att jag "aldrig lärt mig klockan", men att jag jobbar på det. De flesta tycks inte ha någon färdigutvecklad mekanism att hantera sådan simpel uppriktighet. Det finns ju dock både för- och nackdelar med detta...

Rockstjärna - är det sättet man lever på eller den uppmärksamhet man har i pressen?

[Algotezza]

Ja, man kan ju alltid ha turen att få nåt trevligt mot åkomman.

"Så länge jag inte sitter inspärrad är jag nöjd" - den brukar också funka. Jag har märkt att jag har ett visst rörelseutrymme i det sociala som inte alla har, eller tillåts ha. När jag kommit för sent till seminarier och föreläsningar så har jag sagt, vilket förvisso också är sant, att jag "aldrig lärt mig klockan", men att jag jobbar på det. De flesta tycks inte ha någon färdigutvecklad mekanism att hantera sådan simpel uppriktighet. Det finns ju dock både för- och nackdelar med detta...

Rockstjärna - är det sättet man lever på eller den uppmärksamhet man har i pressen?

Clownens frihet? Dn legitimerade avvikarens, konstnärens frihet? Och ofrihet. Släpps ej in i "normaliteten". Men kul att glo på för Svensson. Accepterad som freak att ta avstånd från. Finns i stor och liten skala.

MVH

Algotezza

[Avantgardet]

Kallar du mig clown?

Förhoppningen är väl att få beteendet accepterat i någon mån, det är så jag kompromissar med omgivningen - förvärvar det kulturella kapital som normaliteten besitter men ger det en ny och fräsch tolkning utifrån mitt perspektiv. Cynikern kan vara avväpnande, just därigenom att hans "icke-deltagande" framhäver det artificiella i det sociala spel som pågår omkring honom. Förhoppningsvis sluter vi väl fred nån gång dock.

[Algotezza]

Kallar du mig clown?

Förhoppningen är väl att få beteendet accepterat i någon mån, det är så jag kompromissar med omgivningen - förvärvar det kulturella kapital som normaliteten besitter men ger det en ny och fräsch tolkning utifrån mitt perspektiv. Cynikern kan vara avväpnande, just därigenom att hans "icke-deltagande" framhäver det artificiella i det sociala spel som pågår omkring honom. Förhoppningsvis sluter vi väl fred nån gång dock.

Utan röd näsa och stora skor, mer i Frödings anda. Det var så jag själv överlevt, överlever, mentalt i denna vackra värld...

Skrev dock även "Den legitimerade avvikarens, konstnärens frihet"...

MVH

Algotezza

[Anders]

Usch vilken svart bild ni målar upp. Att man måste vara nån slags stark figur i gruppen, eller att man skall behöva ha happenings eller sekter för att kunna släppa löst socialt.

Tror inte på de här med happenings och sekter, förresten. Tror nog att man bara hittar nya "former" i de nya sammanhangen, låt vara lite ballare än fikarasterna på jobbet.

Tänker jag på mej själv i olika sociala sammanhang så beror det mer på vilka människor som finns runt omkring. Med vissa kan jag sitta på fikarasten och verkligen prata livets allvar. Men sannolikheten för att åtminstone jag skall släppa loss minskar med antalet personer i sammanhanget.

Edit - blev visst fel på sista raden där...