Modern kapitalism är det bästa ekonomiska systemet

[Avantgardet]

Tillåt mig syna ytterligare en bluff, och på samma gång låta kunskapens ljus tränga undan denna okunnighetens - ja, ignoransens! - mörka natt. Härmed hoppas jag också, i praktiken, visa vad som finns bortom den ytliga kunskapen (som jag har svårt att kalla kunskap alls, utan skulle snarare vilja kalla direkta lögner och felaktigheter).

Det är lite lustigt att du väljer just James Joyce som exempel, och hans epos Ulysses. Detta multimediala pionjärarbete, som det ofta kallas, och som mediaforskare ser tillbaka på med förundran! Här finns flertalet olika berättartekniker och perspektiv, varvat med tidningsnotiser, scenanvisningar och (som pricken över i) ett notexempel! Med detta verk sprängde Joyce många utav de förhärskande konventionerna och visade på romanens möjligheter - i äkta modernistisk anda (till vilken multimedialiteten själv också måste räknas). Detta är exempel på kunskaper du skulle ha förvärvat om du hade läst verket innan du öppnade käften. Och jag vet inte, men det tycks mig att du som nu lovsjunger multimedia också borde ägna den gamle gode Joyce en versrad eller två. Men det är klart att en tegelsten på närmare tusen sidor måste te sig skräckinjagande för någon som hellre låter auktoriteternas (Homer Simpson?) en-menings-omdömen, i ett TV-program på en halvtimme, ersätta kunskapen själv.

Detta spel mellan form och innehåll i Ulysses möjliggör för Joyce att säga saker på flera plan. Hela scenen inne på Kiernan's pub (ungefär halvvägs in i boken) kretsar till exempel kring "nation" och "nationstillhörighet" (och håll då i tanke att Joyce har lånat en del av strukturen, och namnet, från Homeros grekiska "nationalepos"), och problematiserar dessa begrepp på ett sätt som vi inte kan säga ha överträffats ens av poststrukturalisterna. Själv fastnade jag - förutom den lustiga listan på Irländska folkhjältar (något som vi finner ett eko av hos Teratologen i "Äldreomsorgen...") - för följande i just nämnda avsnitt:

– Persecution, says he, all the history of the world is full of it. Perpetuating national hatred among nations.
– But do you know what a nation means? says John Wyse.
– Yes, says Bloom.
– What is it? says John Wyse.
– A nation? says Bloom. A nation is the same people living in the same place.
– By God, then, says Ned, laughing, if that’s so I’m a nation for I’m living in the same place for the past five years.
So of course everyone had a laugh at Bloom and says he, trying to muck out of it:
– Or also living in different places.
– That covers my case, says Joe.

Karaktären Leopold Blooms nationstillhörighet är givetvis ytterligare ett problematiskt element (andra generationens invandrare i Irland med ena foten i kristendomen och den andra i judendomen, vill jag minnas). Ambitionen är (skulle jag säga) uppenbart (nåväl, så säkert vill jag inte uttala mig, egentligen), eller "uppenbart" (något bättre så), att avfatta ett Irländskt nationalepos, något som han onekligen rodde i land med också. Fast det är ju klart, jag har ju inte "genomskådat den så kallade kulturscenen och livsstilsintellektualismen för den bluff den är", som du säger, vilket tycks mig vara något man bara kan göra på avstånd (och svårare förefaller det vara när man känner den).

Frågan var: till vilken nytta? Svaret borde vara uppenbart, även för en sån som du! Han söker alldeles uppenbart en identitet som intellektuell! Han söker en wow-känsla! Inte genom att leverera en produkt som löser ett behov som kunder anser sig ha, utan genom att höja sin egna sociala konstnärsstatus! Vakna, är det bara du som inte har genomskådat den så kallade kulturscenen och livsstilsintellektualismen för den bluff den är?

Detta vet du alltså hur? Jag kan, emedan jag läst Joyce (eller åtminstone hans verk Ulysses), tyvärr inte avfärda honom så enkelt. Hade gärna sett belägg för detta, då jag inte finner några sådana själv, och intresserar mig för alla möjliga olika typer av läsningar av honom och vad dessa läsningar kan röja om honom eller, rättare, hans texter. Var finner du stöd för din tes?

Vad finns det för fördelar för betraktaren i att ta bort egenskaper i bilden, t.ex. att göra en färgbild till svartvit?

Ja, det undrar ju jag också. Känner du till intermediala studier (t.ex. filmatiseringar av romaner)? Varför måste man alltid utesluta så mycket information för att romanen skall kunna göras om till film? Det är ju nästan så att man "gör våld på" verket...

För att man blir gladare då, och vi människor är ju uppenbarligen "skapade" för att bejaka det som man blir glad av.

Varför motsätter du dig att människor har olika preferenser? Var du inte liberalist?

Alla människor är rent biologiskt födda med ett belöningscentra. Sen kan vissa kulturer såklart så fördomar i överjaget. Ta t.ex. de sydamerikanska indiankulturerna, det fanns kulturer som satte offrandet åt gudarna till en industri. Så goda, eller rättare sagt: starkt överjagsdrivna, har vi aldrig varit i västerlandet som tur är. Enbart aztec-folket offrade 250 000 människor per år. Källa: Michael Harner, in his 1997 article The Enigma of Aztec Sacrifice. På medeltiden offrade den kristna kyrkan 250 000 människor för att de var otrogna. Och det finns än idag kulturer (eller rättare sagt: åtminstone en kultur) där de mest rättrogna anser att höjden av godhet är att döda så många som möjligt som inte tillhör den egna religionen.

Nu är mitt kunnande i Freud ytterst begränsat, emedan jag bara läst tre band i hans samlade skrifter utgivna på svenska (Natur och Kultur), men jag har alls inte förstått honom på det sätt som du här tolkar honom. Jag förstår det snarare så att alla är precis lika styrda av sitt överjag, och detet, det är ingen skillnad på olika kulturer i denna bemärkelse. Snarare ligger skillnaden däri att de olika sätten att medla mellan överjaget och detet, de tar sig så att säga olika uttryck. Överjaget rymmer alltså, beroende på vilken kultur man befinner sig i, olika "värderingar". Freud projekt, som jag förstår det, eller dess terapeutiska sida handlar om att finna "sunda" kompromisser dessa emellan. Att medvetandegöra det omedvetna för att på så sätt kunna ta kontroll över det. Rätta mig gärna om jag har fel. Kan vara så att jag mer eller mindre tvingar på Freud en strukturalistisk tolkning, omedvetet, men jag är ingen ortodox freudian heller. Jag har dock svårt att se hur något annat än ett tyranniskt överjag skulle kunna förmå dig att fortsätta göra bort dig på detta sätt, gång på gång på gång...

Herregud, en sån klyscha. Om man växer upp t.ex. i ett fängelse och inte gör annat än att spela poker och lyfter vikter, eller kanske i en jordbrukssamhälle och inte gör nåt annat än att gå bakom korna och plöjer i hela sitt liv, skulle man då ha samma mängd kunskap som en forskare som studerat lika länge? Det verkar isåfall som du har en rätt egen definition på "kunskap". Är det säkert att det inte är "vishet" du menar, dvs nån sorts sympatiaktning för någons historia/bakgrund? Och det har ju egentligen inget med personens kunskap att göra. Det vore bara en klyscha man slänger ut sig för att slicka röv. "Åh, tänk en sån otroligt fantastisk erfarenhet du måste ha av att gå bakom korna och harva, du skulle säkert kunna berätta tiotusentals begeistrande anekdoter om ditt liv på åkrarna!", typ. Men är det så, eller vore detta bara en dramaturgisk klyscha?

Det kanske är en klyscha, vad vet jag. Jag vet bara att det är allmänt vedertaget inom pedagogiken och inlärningspsykologin av idag, du kanske har en annan uppfattning? Vishet är väl dock snarare en kvalitet på kunskapen? Kvantiteten är, rimligtvis, identisk hos två individer som träffats av precis lika mycket sinnesförnimmelser, stimuli, eller?

Snacka för dig själv. Bara för att man är ett subjekt medför det inte att samtliga utsagor man fäller uteslutande måste beskriva subjektet och till ingen utsträckning alls beskriva objektet. Lika lite som att en TV bara skulle förmå att visa dokumentärfilmer från fabriken där TV'n producerades, att en schackdator aldrig kan bli bättre på schack än mannen som programmerade den, eller att en grävmaskin aldrig skulle kunna bli starkare än mannen som konstruerade den, eller nåt sånt dumt.

Förstår alls inte dina liknelser, de tycks inte ha något med saken att göra alls, vad jag kan se. Menar du verkligen att du kan tala om något annat än ditt eget förhållande till något? Var kommer då din kunskap ifrån? Hokuspokus? Abrakadabra?... Bara så där liksom? Genom en direktuppkoppling till tinget-i-sig som du, ensam i hela det kända universum, har?

[JemyM]

Det är ett kapitalistiskt samhälle med fri marknad som ger mest välstånd, mest glada människor, framåtskridande (forskning och sånt), och ett stort utbud av produkter för alla smaker. Kommunism gör det inte.

Jag har följande problem med en råkapitalism, dvs där individer räknas drivas av ackumulationen av kapital.

1. Mycket av det som är mänskligt, t.ex. en promenad i den vackra naturen, är inte säljbara produkter. Dessa livskvalitéer inräknas inte i en råkapitalistisk miljö. Människan behöver i viss mån naturen för att må bra och det hör allmänviljan till att sådana miljöer finns och uppehålls enligt vad som är bäst för naturen, inte vad som är bäst enligt kapitalet.
2. När ett liv omsätts i inkomst så är det egentligen individens säljteknik, arbetskapacitet och karisma som omsätts. Alla har inte talang att bli goda säljare så ett sådant samhälle gynnar ett fåtal. Antalet arbetstimmar gynnar inte heller tid för barnen och kan dessutom bli både ohälsosamt och dödligt för individen som pressar sig själv utöver sin kapacitet.
3. För samhällets funktion finns mänskliga handlingar/yrken som inte genererar stadigt kapital men ändå måste tillgodoses, t.ex. en fungerande skola med behöriga lärare, universitet där forskning efter nya upptäckter för mänskligheten kan bekostas, även sådant som inte sedan kan omsättas i säljbara produkter. Forskning i kemi har t.ex. högre inkomstpotential än forskning i astronomi, men utforskandet av rymden gynnar människan på andra sätt än generation av kapital. När en persons handlingar endast omsätts i pengar missgynnas helt enkelt mänskliga aktiviteter som driver människan frammåt.
4. Ett råkapitalistiskt samhälle uträknar den som står utan kapital, som i regel har svår tröskel att komma över, om det ens är möjligt. Fattigdom och olycka är inget man själv sätter sig i, utan kan hända vem som helst. Detta genererar ett utanförsskap. Dessa skapar ofta isolerade grupper som på sikt slår tillbaka mot samhället i blandannat kriminalitet. Ett samhälle har i intresse att göra dessa individer en del av sig. När det genererat för många sådana emot sig kollapsar det.

[Makterna]

Jag har följande problem med en råkapitalism, dvs där individer räknas drivas av ackumulationen av kapital.

Finns det verkligen någon ideolog som säger "jag tycker att människovärdet borde värderas i hur mycket kapital de ansamlat", eller är detta snarare socialisternas nidbild av kapitalismen? Något som socialisterna tycker sig se i kapitalismens värld? Men nej, det är inte några "kapitalist"-idéologer eller nyliberaler som har bestämt att "man ska bara få vara lycklig om man är rik" eller nåt sånt, utan det är verkligheten som är sån. Socialismen bygger ju på antagandet att man bör motarbeta ekonomiska skillnader till varje pris, oavsett vad konsekvensen av detta motarbetande blir (se t.ex. på Sovjetunionen, hur det blev). Därför har socialisterna lätt att dra den förhastade slutsatsen att "kapitalist"-sympatisörerna tycker precis som de själva fast tvärtom, dvs att en viss grupp ska ha det bättre än en annan grupp. Detta är fel. Finessen med frihet/kapitalism/nyliberalism är inte att nån viss grupp ska ha det bättre än nån annan. Utan precis tvärtom - att alla ska vara fria att göra vad de vill, eller inte göra vad de vill. Det där andra är som sagt en socialistisk nidbild! Som är lika fel som det vore att anklaga socialismen för att vara elitistisk och att Stalin egentligen var en kapitalistsympatisör som ville sko sig för egen del. Vilket såklart inte var fallet. Socialismen har goda avsikter, men dåliga konsekvenser.

1. Mycket av det som är mänskligt, t.ex. en promenad i den vackra naturen, är inte säljbara produkter.

So what? Bygger icke-socialismen på antagandet att allt måste vara säljbart, eller vart vill du komma? Återigen en dramaturgisk nidbild.

2. När ett liv omsätts i inkomst så är det egentligen individens säljteknik, arbetskapacitet och karisma som omsätts. Alla har inte talang att bli goda säljare så ett sådant samhälle gynnar ett fåtal.

Det stämmer inte riktigt. Visst har man lite grann gratis om man är bra på att göra reklam för sig själv, men om man har någon annan välbehövd talang så kommer man förr eller senare bli uppskattad för den, även om säljtalangen saknas. Men på andra sätt har man ju "halva inne" om man i ett socialistiskt samhälle råkar känna rätt folk - är man rentav bror eller kusin till ledaren så kan man själv bli nån sorts minister. Det kan man ju också tycka är orättvist.

Antalet arbetstimmar gynnar inte heller tid för barnen och kan dessutom bli både ohälsosamt och dödligt för individen som pressar sig själv utöver sin kapacitet.

Ge fan i att skaffa barn då. Att skaffa barn är ett 18 år långt ansvar, ingen hobby som är varje människas naturliga rättighet att ägna sig åt.

3. För samhällets funktion finns mänskliga handlingar/yrken som inte genererar stadigt kapital men ändå måste tillgodoses, t.ex. en fungerande skola med behöriga lärare, universitet där forskning efter nya upptäckter för mänskligheten kan bekostas, även sådant som inte sedan kan omsättas i säljbara produkter. Forskning i kemi har t.ex. högre inkomstpotential än forskning i astronomi, men utforskandet av rymden gynnar människan på andra sätt än generation av kapital. När en persons handlingar endast omsätts i pengar missgynnas helt enkelt mänskliga aktiviteter som driver människan frammåt.

Det som driver människan framåt kan ju också värderas i pengar. Du förutsätter att "kapitalismen" är kortsiktig, vilket inte är sant.

4. Ett råkapitalistiskt samhälle uträknar den som står utan kapital, som i regel har svår tröskel att komma över, om det ens är möjligt.

Det finns inga trösklar i en fri ekonomi, för den som har ambitioner och idéer. Kapitalmarknaden är idag väldigt flexibel och numera kan man ta lån för att komma över dessa trösklar, även om man har betalningsanmärkningar.

Fattigdom och olycka är inget man själv sätter sig i, utan kan hända vem som helst.

Att det kan hända precis vemsomhelst är mestadels en myt.

Detta genererar ett utanförsskap. Dessa skapar ofta isolerade grupper som på sikt slår tillbaka mot samhället i blandannat kriminalitet. Ett samhälle har i intresse att göra dessa individer en del av sig. När det genererat för många sådana emot sig kollapsar det.

I dagens socialistiska samhälle är det snarast fritänkande individer som "stängs ute", medan alla som har "rätt åsikter" etc alltid har nån byråkrat som fixar och donar åt dem. Men många av oss slår tillbaks mot staten med bland annat kriminalitet, vilket är trevligt. Hade staten istället varit tolerant och välkomnat alla människor oavsett åsikt, hade detta inte behövt ske.

[JemyM]

Finns det verkligen någon ideolog som säger "jag tycker att människovärdet borde värderas i hur mycket kapital de ansamlat", eller är detta snarare socialisternas nidbild av kapitalismen? Något som socialisterna tycker sig se i kapitalismens värld? Men nej, det är inte några "kapitalist"-idéologer eller nyliberaler som har bestämt att "man ska bara få vara lycklig om man är rik" eller nåt sånt, utan det är verkligheten som är sån. Socialismen bygger ju på antagandet att man bör motarbeta ekonomiska skillnader till varje pris, oavsett vad konsekvensen av detta motarbetande blir (se t.ex. på Sovjetunionen, hur det blev). Därför har socialisterna lätt att dra den förhastade slutsatsen att "kapitalist"-sympatisörerna tycker precis som de själva fast tvärtom, dvs att en viss grupp ska ha det bättre än en annan grupp. Detta är fel. Finessen med frihet/kapitalism/nyliberalism är inte att nån viss grupp ska ha det bättre än nån annan. Utan precis tvärtom - att alla ska vara fria att göra vad de vill, eller inte göra vad de vill. Det där andra är som sagt en socialistisk nidbild! Som är lika fel som det vore att anklaga socialismen för att vara elitistisk och att Stalin egentligen var en kapitalistsympatisör som ville sko sig för egen del. Vilket såklart inte var fallet. Socialismen har goda avsikter, men dåliga konsekvenser.

Jag tillskriver mig ingen politisk ideologi, istället betonar jag historiska erfarenheter.

So what? Bygger icke-socialismen på antagandet att allt måste vara säljbart, eller vart vill du komma? Återigen en dramaturgisk nidbild.

Nej. Det finns delar av vår miljö som bör klassas som allmän egendom då de är för stora för en enskiljd att äga men för individen fortfarande viktigt för livskvalitén.

Det stämmer inte riktigt. Visst har man lite grann gratis om man är bra på att göra reklam för sig själv, men om man har någon annan välbehövd talang så kommer man förr eller senare bli uppskattad för den, även om säljtalangen saknas. Men på andra sätt har man ju "halva inne" om man i ett socialistiskt samhälle råkar känna rätt folk - är man rentav bror eller kusin till ledaren så kan man själv bli nån sorts minister. Det kan man ju också tycka är orättvist.

Du pratar för ett konkurenssamhälle där mänskligheten missgynnas för enstaka individers förtjänst. I detta konkurrenssamhälle måste även den som lyckats kämpa hårt för att bevara sin position. Ingen gynnas av detta och det får även de mest framgångsrika att gå i kedjor.

Ge fan i att skaffa barn då. Att skaffa barn är ett 18 år långt ansvar, ingen hobby som är varje människas naturliga rättighet att ägna sig åt.

Barnen är samhällets fundament. Utan barn, ingen framtid. Ett uttag från barnens kassa får vi betala med ränta då de blir äldre. Ett sådant beteende degenererar hela samhället till det slutligen kollapsar.

Det som driver människan framåt kan ju också värderas i pengar. Du förutsätter att "kapitalismen" är kortsiktig, vilket inte är sant..

Jag förutsätter att "kapitalismen" i första hand lutar sig åt det som ger störst genering av kapital, vilket uteräknar de verksamheter som ger mänskligt värde men som genererar mindre pengar.

Det finns inga trösklar i en fri ekonomi, för den som har ambitioner och idéer. Kapitalmarknaden är idag väldigt flexibel och numera kan man ta lån för att komma över dessa trösklar, även om man har betalningsanmärkningar.

Ett samhälle som inte kan garantera rörelsefrihet förbrukar sin potential.
Ambition uppstår endast då primära behov är tillfredsställda. Tillfredsställs inte dessa behov finns ingen ambition. Detta är en tröskel.
Nytänkande kan endast uppstå efter att individen tagit del av kollektivets ackumulerade erfarenheter. Traditionellt är det den med icke-originella erfarenheter som föder de bästa idéerna, därför gynnas samhället att ta tillvara på så mycket av befolkningen som möjligt. Du vet aldrig i förväg ur vilken håla nästa Einstein kryper fram ur.

Att det kan hända precis vemsomhelst är mestadels en myt.

Eventuellt kan någon med högt ackumulerat kapital klara sig en längre period. Stressrelaterade sjukdomar drabbar dock oftast dem som är mest driftiga, något du kanske är varse om.

I dagens socialistiska samhälle är det snarast fritänkande individer som "stängs ute", medan alla som har "rätt åsikter" etc alltid har nån byråkrat som fixar och donar åt dem. Men många av oss slår tillbaks mot staten med bland annat kriminalitet, vilket är trevligt. Hade staten istället varit tolerant och välkomnat alla människor oavsett åsikt, hade detta inte behövt ske.

En långvarig svensk socialdemokrati har byggt upp höga trösklar för att komma in på arbetssmarknaden där "arbetsskydd" istället lett till ett begränsat utbud av arbetstillfällen. Vem önskar ett enormt regelverk för att skydda arbetaren när de samtidigt hatar sin arbetsplats och är oförmögen att byta? Socialdemokraterna har skapat en ny underklass, de arbetslösa, vars liv bekostas enbart av staten förutsätt att de ställer upp på statens regler. Tar du egna initiativ så som skola eller blir egen företagare faller hela skyddsnätet. Detta systemet är ohållbart och har gjort Sverige sjukt.

[Makterna]

Finns det verkligen någon ideolog som säger "jag tycker att människovärdet borde värderas i hur mycket kapital de ansamlat", eller är detta snarare socialisternas nidbild av kapitalismen? Något som socialisterna tycker sig se i kapitalismens värld? Men nej, det är inte några "kapitalist"-idéologer eller nyliberaler som har bestämt att "man ska bara få vara lycklig om man är rik" eller nåt sånt, utan det är verkligheten som är sån. Socialismen bygger ju på antagandet att man bör motarbeta ekonomiska skillnader till varje pris, oavsett vad konsekvensen av detta motarbetande blir (se t.ex. på Sovjetunionen, hur det blev). Därför har socialisterna lätt att dra den förhastade slutsatsen att "kapitalist"-sympatisörerna tycker precis som de själva fast tvärtom, dvs att en viss grupp ska ha det bättre än en annan grupp. Detta är fel. Finessen med frihet/kapitalism/nyliberalism är inte att nån viss grupp ska ha det bättre än nån annan. Utan precis tvärtom - att alla ska vara fria att göra vad de vill, eller inte göra vad de vill. Det där andra är som sagt en socialistisk nidbild! Som är lika fel som det vore att anklaga socialismen för att vara elitistisk och att Stalin egentligen var en kapitalistsympatisör som ville sko sig för egen del. Vilket såklart inte var fallet. Socialismen har goda avsikter, men dåliga konsekvenser.

Jag tillskriver mig ingen politisk ideologi, istället betonar jag historiska erfarenheter.

Men om du påstår att det finns någon som tänker på det där sättet, dvs "för mig är det viktigt att människor borde värderas efter hur rika de är" eller nåt i den stilen, så gör du dig skyldig till halmgubbe-argumentering. Mig veterligen finns det ingen som tycker så, kapitalismsympatisör eller inte. Tron att det finns nån som tänker på, visar däremot vissas svårigheter att förstå poängen med "kapitalismen" (eller nyliberalismen som jag tycker är en bättre benämning).

So what? Bygger icke-socialismen på antagandet att allt måste vara säljbart, eller vart vill du komma? Återigen en dramaturgisk nidbild.

Nej. Det finns delar av vår miljö som bör klassas som allmän egendom då de är för stora för en enskiljd att äga men för individen fortfarande viktigt för livskvalitén.

Vad har "en enskild" med saken att göra? Det finns ju juridiska personer, räknas dessa som "en enskild" eller är de summan av sina aktieägare, som kan vara fonder vars fondandelar i sin tur ägs av olika parter?

Jag tycker också att de orörda skogarna bör bevaras, men vad är det som säger att detta inte skulle kunna ske i ett fritt nyliberalt land? Staten skulle ju kunna äga dessa skogar och driva dem som naturreservat, dit folk skulle kunna söka sig för att njuta av naturen. Även sett rent ekonomiskt skulle detta vara en bra tillgång för staten att notera på resurskontona.

Det stämmer inte riktigt. Visst har man lite grann gratis om man är bra på att göra reklam för sig själv, men om man har någon annan välbehövd talang så kommer man förr eller senare bli uppskattad för den, även om säljtalangen saknas. Men på andra sätt har man ju "halva inne" om man i ett socialistiskt samhälle råkar känna rätt folk - är man rentav bror eller kusin till ledaren så kan man själv bli nån sorts minister. Det kan man ju också tycka är orättvist.

Du pratar för ett konkurenssamhälle där mänskligheten missgynnas för enstaka individers förtjänst. I detta konkurrenssamhälle måste även den som lyckats kämpa hårt för att bevara sin position. Ingen gynnas av detta och det får även de mest framgångsrika att gå i kedjor.

Vad har du för stöd till ditt påstående att "mänskligheten missgynnas"? Tycker du mänskligheten i Västtyskland hade det bättre än mänskligheten i Östtyskland (innan enandet)? Har mänskligheten det bättre i Nordkorea än i Sydkorea? Hade mänskligheten det bättre i Sovjetunionen än vad den har i USA? Kom ner på jorden!
"Kämpa hårt för att bevara sin situation", det är väl snarare en beskrivning som verkar gälla socialistiska länder, där man aldrig vet vilken dag man hamnar i fängelse för att ha brutit, omedvetet eller medvetet, mot den långa listan av förbud. Kanske innehöll porrfilmen man köpte i eftermiddags en godtycklig mängd för mycket piskning, kanske var det där du gjorde i helgen, köra lite motorcykel på skogsmark hos sin kompis, ett brott mot terrängkörningslagen - såna saker kan vara nog för att låsa in en människa i ett socialistiskt samhälle såsom (S)verige. Lagarna är förvisso så många att man kanske oftast klarar sig ändå, men om staten vill sätta dit dig så har säkert var och en nån socialistisk lag som de råkat bryta mot. Socialismen är ju ungefär som humanisternas skuldmoral, dvs att alla har nåt att skämmas för, skamen och synden är konstant. Detta återspeglas i socialismens lagar, som förbjuder i stort sett allting där man sticker ut näsan det minsta lilla. Att vara politiskt inkorrekt i ett socialistiskt land är praktiskt taget ett brott. Man kan därför inte leva trygg i ett socialistiskt land, utan man måste hela tiden gömma sig för man vet aldrig när det kommer fram en fortkörningspolis eller en tullgubbe, en TV-pejlare, en skorstensfejare, en bilbesiktigare eller nåt annat elakt.

Ge fan i att skaffa barn då. Att skaffa barn är ett 18 år långt ansvar, ingen hobby som är varje människas naturliga rättighet att ägna sig åt.

Barnen är samhällets fundament. Utan barn, ingen framtid. Ett uttag från barnens kassa får vi betala med ränta då de blir äldre. Ett sådant beteende degenererar hela samhället till det slutligen kollapsar.

Det är ju tvärtom, hippiesarna tycker det är roligt att knulla och att det kommer söta barn (tror man) som man får uttömma sina moderskänslor på, men sen när man är tjock och korthårig, det blir skilsmässa och barnen börjar komma upp i tonåren, då tycker hippiemorsan inte att det är så himla kul längre. Och då är det givetvis nån annans ansvar att ta hand om barnen när de börjar hänga i gäng med de andra ungarna i förortsghettot som man fortfarande bor kvar i, för man är för dum och har för dålig impulskontroll att styra upp sin tillvaro och se till att barnen kan växa upp på nån bättre plats. Och så till slut har sossarnas barnbidragspolitik lett till att ännu en människa växer upp i kriminalitet till att bli en förlorare som röstar på - just det - socialisterna. Cirkeln är sluten. Och det ironiska är att hippies säger sig älska barn. Tråkigt nog ser de inte till konsekvenserna av sina handlingar, utan bara till avsikten. Att förstöra livet på barn i parti och minut går jättebra, sålänge man gör det i brinnande spontanitet. Samtidigt anser man att t.ex. pedofiler etc är det elakaste som finns. Så ironiskt då att i själva verket förstör hippiesarna själva betydligt fler liv för barn, och den barnsubventionerarpolitik som hippiesarnas partier förespråkar.
Det är resultatet som är det viktigaste, inte avsikten!

Det som driver människan framåt kan ju också värderas i pengar. Du förutsätter att "kapitalismen" är kortsiktig, vilket inte är sant..

Jag förutsätter att "kapitalismen" i första hand lutar sig åt det som ger störst genering av kapital, vilket uteräknar de verksamheter som ger mänskligt värde men som genererar mindre pengar.

Men vad döljer sig bakom den luddiga formuleringen "mänskligt värde"? Är inte det också något som är värt något, och som kan omräknas till kronor?

Det finns inga trösklar i en fri ekonomi, för den som har ambitioner och idéer. Kapitalmarknaden är idag väldigt flexibel och numera kan man ta lån för att komma över dessa trösklar, även om man har betalningsanmärkningar.

Ett samhälle som inte kan garantera rörelsefrihet förbrukar sin potential.
Ambition uppstår endast då primära behov är tillfredsställda. Tillfredsställs inte dessa behov finns ingen ambition. Detta är en tröskel.

Visst, men vilka "primära behov" är det som inte tillfredsställs? Kan folk inte få tag i mat eller vad är problemet? Visst, du kan säkert hitta en hungrig uteliggare även i världens mest välmående stad, fast vad är det som säger att det är politiken som gjort att uteliggaren inte har ätit det senaste dygnet? Han kanske har knarkat, och knark tar ner aptiten. Han kanske är psykiskt sjuk, och mår för dåligt för att tänka på att han behöver äta. Det kan finnas ännu fler möjliga förklaringar, så vänligen motivera varför det skulle vara frihetens fel att folk inte får sina behov tillgodosedda! Du verkar mena att staten ska se till att allas behov är tillgodosedda. Vänligen redogör för hurpass genomförbart detta är i praktiken? Om en socialsekreterare klättrar ner under en bro och uteliggarna där inte vill prata med henne, vad ska hon då göra? Om en knarkare lär sig att han får behålla sin soc-lägenhet även om han knarkar, hur ska man då motivera honom att sluta knarka och därmed rädda sitt liv? Sverige delar ut gratis lägenheter till personer som de vet är i ett aktivt missbruk, där de kan bo tillsammans med andra missbrukare, och som dessutom blir en central för tjuvgods och narkotikaförsäljning, däribland nyrekrytering bland ungdomar. Stor jävla skandal.

Nytänkande kan endast uppstå efter att individen tagit del av kollektivets ackumulerade erfarenheter.

Menar du inte snarare "bör", eller står du verkligen för ovanstående "kan"? Och eftersom ingen kan inrymma mänsklighetens sammanlagda erfarenheter, undrar jag hur gallringen bör gå till. Vilka erfarenheter ska man ta fasta på? Ska man t.ex. ta mer lärdom av aztekindianernas utrotning av 250 000 människor per år, eller ska man ta mer lärdom av inkvisitionens utrotning av 250 000 människor per århundrade? Det kanske är godtyckligt? Sålänge man har en "politiskt korrekt" grundsyn? Men då har man väl redan bestämt sig vad resultatet ska bli?

Traditionellt är det den med icke-originella erfarenheter som föder de bästa idéerna, därför gynnas samhället att ta tillvara på så mycket av befolkningen som möjligt. Du vet aldrig i förväg ur vilken håla nästa Einstein kryper fram ur.

Vad menar du med "ta till vara på befolkningen"? Jag har väl inte sagt att den ska typ gasas? Eller vad menar du? Att förortskids ska tvångsutbildas till ingenjörer trots att de inte har intresse?

[J R Auk]

Vilka är det du hatar Makterna? Sossar, hippies, kulturvänster, humanister, flummare, bidragstagare, religiösa, kommunister och säkert någon mer.

Har jag glömt någon?

[Fromm]

Vilka är det du hatar Makterna? Sossar, hippies, kulturvänster, humanister, flummare, bidragstagare, religiösa, kommunister och säkert någon mer.

Har jag glömt någon?

[Rising]

Moderatorhatten är på:

Vi kan väl alla försöka att diskutera sak och inte person i den här tråden, va?

Försök hejda er innan ni skriver inlägg som ovanstående, tack.

[J R Auk]

Moderatorhatten är på:

Vi kan väl alla försöka att diskutera sak och inte person i den här tråden, va?

Försök hejda er innan ni skriver inlägg som ovanstående, tack.

Jag vill påstå att det är relevant, för alla inblandade.

Och det handlar om sak, eftersom saker tillskrivs idéer på grund av värderingar av en som inte erkänner sig ha värderingar.

Men jag förstår vad du menar, borde ge upp detta. Har bara svårt för det.

[Avantgardet]

Men om du påstår att det finns någon som tänker på det där sättet, dvs "för mig är det viktigt att människor borde värderas efter hur rika de är" eller nåt i den stilen, så gör du dig skyldig till halmgubbe-argumentering. Mig veterligen finns det ingen som tycker så, kapitalismsympatisör eller inte. Tron att det finns nån som tänker på, visar däremot vissas svårigheter att förstå poängen med "kapitalismen" (eller nyliberalismen som jag tycker är en bättre benämning).

Du måste få ordning på begreppsapparaten. Kapitalism är inte en ideologi utan ett beteende med historiska rötter, på denna punkt är Marx hur klar som helst och skriver (t.ex.) att "blott i den mån hans enda motiv är att ständigt öka rikedomen, uppträder han som kapitalist eller som personifierat kapital, begåvat med vilja och medvetande. " Kapitalist är den som inkarnerar denna idealitet i ett faktiskt beteende - så, i egentlig mening finns det inget som hindrar en "kommunist" från att i praktiken vara kapitalist. Kapitalet är, som Marx säger, "dött arbete", vilket är det historiska i överförd, hegeliansk, mening. Nyliberalismen är dock att se som en ideologi, eller en ideologisk överbyggnad till kapitalismen, ett slags rationaliserande.

Marxismen är inte heller en ideologi, utan vetenskap.

Eftersom du har svårt att hålla isär idealitet och realitet, vilket inte Marx har, så är du benägen att missförstå detta för filosofin så elementära.

[suchanother]

Många vetenskapliga rapporter om läkemedel är skrivna av anställda på läkemedelsföretag eller av akademiska forskare som inte haft något med studierna att göra. Det avslöjar USA:s läkarförbunds tidning Jama.
Företeelsen kallas medicinsk spökskrivning och har sedan lång tid satts i system av världens stora läkemedelsföretag, enligt Jama.
Systemet har kunnat avslöjas i samband med skadeståndsrättegångar mot världens största läkemedelsföretag Merck. Läkare har jämfört internt material med publicerade handlingar
Bland annat skrevs vetenskapliga rapporter om prövningen av hjärtmedicinen Vioxx av anställda eller spökskrivare hos läkemedelsföretaget Merck.

Enligt Jama doldes därmed de dödliga riskerna, skriver nyhetsbyråerna AFP och Reuters.
Tidskriften har analyserat domstolsdokument. Det tyder på att läkemedelsföretaget undanhöll bevis om riskerna under flera år.
Merck drog 2004 självmant tillbaka hjärtmedicinen, men redan 2001 visade en internstudie på en fördubblad dödsrisk för patienter som tagit medicinen i mer än 1,5 år

http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=1115171&lid=puff_1115165&lpos=lasmer

Det är ett kapitalistiskt samhälle med fri marknad som ger mest välstånd, mest glada människor, framåtskridande (forskning och sånt), och ett stort utbud av produkter för alla smaker.

Säkert så. De som ligger "six feet under" sällar sej till hyllningskören.

[Rising]

Jag tycker du är fel ute, Avant. Varken JemyM eller Makterna är inbegripen i någon diskussion om marxistiskt språkbruk, och ingen av dem utgår från begreppet "kapitalism" utan sätter det snarare som en samlingsetikett på fenomen de beskrivit i sina respektive inlägg. (Det är därför Makterna kan föreslå att byta ut etiketten)

I övrigt är deras diskussion en tragikomisk fars: JemyM's bild av kapitalismen låter som en Weiron i Ottan-sketch, och Makterna är ett steg ifrån att säga att socialismens kärna är att kunna skicka medborgare som vägrar prutta i en brun papperspåse till Gulag.

Vågar man hoppas på lite nyansering?

[Benjie]

Jag tycker du är fel ute, Avant. Varken JemyM eller Makterna är inbegripen i någon diskussion om marxistiskt språkbruk, och ingen av dem utgår från begreppet "kapitalism" utan sätter det snarare som en samlingsetikett på fenomen de beskrivit i sina respektive inlägg. (Det är därför Makterna kan föreslå att byta ut etiketten)

I övrigt är deras diskussion en tragikomisk fars: JemyM's bild av kapitalismen låter som en Weiron i Ottan-sketch, och Makterna är ett steg ifrån att säga att socialismens kärna är att kunna skicka medborgare som vägrar prutta i en brun papperspåse till Gulag.

Vågar man hoppas på lite nyansering?

Tycker Du inte  Rising  att Du tar Ditt nya ämbete på alldeles för stort nitiskt  allvar..eller visar att Du inte har något förståndigare att pyssla med  ...då Du censurerar kladdar i en diskussion .. vilken tveklöst  klarar sig  bättre utan Dina lätta kommentarer ...?
Alltså:


Gör Dig inte till ngn ond politisk personage i ett Strindbergsdrama ...sköt istället  korrekt om Din ära och Din kostym!


Du såg  desutom bra mycket  bättre ut  som ung.



BENJIE

[Benjie]

Jag tycker du är fel ute, Avant. Varken JemyM eller Makterna är inbegripen i någon diskussion om marxistiskt språkbruk, och ingen av dem utgår från begreppet "kapitalism" utan sätter det snarare som en samlingsetikett på fenomen de beskrivit i sina respektive inlägg. (Det är därför Makterna kan föreslå att byta ut etiketten)

I övrigt är deras diskussion en tragikomisk fars: JemyM's bild av kapitalismen låter som en Weiron i Ottan-sketch, och Makterna är ett steg ifrån att säga att socialismens kärna är att kunna skicka medborgare som vägrar prutta i en brun papperspåse till Gulag.

Vågar man hoppas på lite nyansering?

Vad  jag  vet  så var det sista  man kunde anklaga Karl Marx  för,  att vara ngn som  sökte exelera i "språkbruk".... Däremot talade han kristallklart om "människovärde" och "mervärde"  som den stöld kapitalistklassen alltid begår begick av /emot den arbetande klassen!

BENJIE

[Makterna]

Men om du påstår att det finns någon som tänker på det där sättet, dvs "för mig är det viktigt att människor borde värderas efter hur rika de är" eller nåt i den stilen, så gör du dig skyldig till halmgubbe-argumentering. Mig veterligen finns det ingen som tycker så, kapitalismsympatisör eller inte. Tron att det finns nån som tänker på, visar däremot vissas svårigheter att förstå poängen med "kapitalismen" (eller nyliberalismen som jag tycker är en bättre benämning).

Du måste få ordning på begreppsapparaten. Kapitalism är inte en ideologi utan ett beteende med historiska rötter, på denna punkt är Marx hur klar som helst och skriver (t.ex.) att "blott i den mån hans enda motiv är att ständigt öka rikedomen, uppträder han som kapitalist eller som personifierat kapital, begåvat med vilja och medvetande. " Kapitalist är den som inkarnerar denna idealitet i ett faktiskt beteende - så, i egentlig mening finns det inget som hindrar en "kommunist" från att i praktiken vara kapitalist. Kapitalet är, som Marx säger, "dött arbete", vilket är det historiska i överförd, hegeliansk, mening. Nyliberalismen är dock att se som en ideologi, eller en ideologisk överbyggnad till kapitalismen, ett slags rationaliserande.

Marxismen är inte heller en ideologi, utan vetenskap.

Aha, "beteende med historiska rätter". Ungefär som att om en jude lånar ut pengar till hög ränta, så är det ett prov på "zog" som man har sett? Eller om en rättskaffens läkare i skinnrock sätter sig på ett ölcafé och blir serverad av en glad bystig blondin med flätor, så är det ett prov på "ariernas överlägsenhet" som man har sett?

Vad har språkhistoria inom vår politiska diskussion att göra? En seriös politisk debatt går ut på att förklara för varann hur man menar, inte att ha en dramaturgisk uppvisning i internt tendensiöst språkbruk, inte ens om språkbruket är aldrig så historiskt kuriost.

Tankeuppgift: Hur givande skulle diskussionen vara om jag t.ex. skrek "HARAM!!!" varje gång någon tangerade ämnet trumpetmusik?