Den vedervärdiga glädjen.

[Avantgardet]

Glädjen har många uppenbarelseformer, men nu på våren så ser jag mest den där äckliga, överdrivna, obehagliga glädjen. Usch! Kanske är jag för mycket norrbottning, jag utesluter inte den hypotesen, men nog är det något vedervärdigt med glädjen. Kanske önskar jag själv att jag kunde vara en sån där dumglad typ, men att lura sig dit tycks mig svårt (åtminstone i skrivande stund). Har ni, kära forumiter, möjligtvis ett tips eller två på hur man framgångsrikt, och gärna i en handvändning, totalsabbar stämningen?

[Marksa]

Ett tips åt andra hållet, alltså på hur du kan lura dig dit, är att bli totalt underbart kär, men det tar förmodligen slut eller är obesvarat och då är man djupare ner än när man började lura sig själv.

Så en norrbotnisk stoisk hållning kanske är att föredra eller. Varför inte chanca och åka lite bergochdalbana i känslokarusellen.

[suchanother]

När glädjen blir obehagligt stark så brukar jag tänka på alla dystra begravningar som man måste genomlida någon gång i framtiden när ens nära och kära så småningom kolar vippen.

[Ling]

Varför är den så vedervärdig undrar jag? Stunder av lycka och glädje är till gagn de stunder man är långt ifrån den. Njut av det, gör allt för att hitta stunderna. Titta på vackra saker, njut av vårens dofter, känslan av nyfödelse i naturen är fantastisk, och det händer varje år! Bara en sån sak. Ingenting tar slut, det bara börjar om.
Jag ser inte mig själv som en dumglad typ, men kan känna glädjen ändå. Inte alltid, och inte himlastormande, men de små stunderna gottar jag mig åt.

Så, inga tips för att sabba stämningen från mig, mer för att hitta den

[Johan Ågren]

Avantgardet,

Glädjen i sig torde vara oklanderlig, så jag antar att det är det glädjefulla beteendet du vill ta kål på?

suchanother,

När glädjen blir obehagligt stark så brukar jag tänka på alla dystra begravningar som man måste genomlida någon gång i framtiden när ens nära och kära så småningom kolar vippen.

Så i varje situation när du börjar må riktigt bra så tar du ner dig själv? Eller är det bara i vissa situationer?

Är det glädje när känslan blir obehaglig? Eller har glädje och välmående inte med varandra att göra?

/Johan

[Avantgardet]

Som norrbottning är det svårt att må bra om man inte får må lite dåligt.

Men jag hade gärna fått några tips på hur man verkligen kan sabba stämningen i en situation, verkligen ta kål på glädjen (inte bara hos sig själv utan också hos omgivningen).

[Ling]

Som norrbottning är det svårt att må bra om man inte får må lite dåligt.

Men jag hade gärna fått några tips på hur man verkligen kan sabba stämningen i en situation, verkligen ta kål på glädjen (inte bara hos sig själv utan också hos omgivningen).

Jag tror att många delar den uppfattningen, för att må bra, får man må lite dåligt också.
Men jag undrar, vad vill du uppnå med att få din omgivning att att må dåligt?

[J R Auk]

Det är väl bara att börja tala om moral, då börjar det skruvas på sig. Sen far man ut mot alla avlatsbrev och bristen på skuld som dessa frammanar, felaktigt vill jag påstå, och ångesten är ett faktum.

Fast du kanske menade hur man tar ner sig själv?

Det är väl bara att relatera den lilla glädje man har med alla problem man vet om, och kan föreställa sig, i världen. Det brukar funka för de flesta. Mig själv inbegripet, innan jag började förstå att det var just en späkelse, och mitt avlatsbrev.

Så nu går jag skamfullt glad mest varje dag

[Avantgardet]

Auk,

Hehe... ett annat sätt är att ställa till det ordentligt för sig, jag är riktigt duktig på det också. Men moraliserande var ett bra tips.

Men jag undrar, vad vill du uppnå med att få din omgivning att att må dåligt?

Inte må dåligt, bara må lite mindre bra. Det blir som så sliskigt...

[suchanother]

suchanother,

När glädjen blir obehagligt stark så brukar jag tänka på alla dystra begravningar som man måste genomlida någon gång i framtiden när ens nära och kära så småningom kolar vippen.

Så i varje situation när du börjar må riktigt bra så tar du ner dig själv? Eller är det bara i vissa situationer?

Är det glädje när känslan blir obehaglig? Eller har glädje och välmående inte med varandra att göra?

/Johan

Jag har inget bra svar på den frågan.
Jag upplever harmoni som ett ångestskapande tillstånd, som en händelselös söndag, vilket gör man desperat börjar spana efter mörka moln vid horisonten i hopp om att stillheten och tystnaden bryts, att åskan bryter ut, och man kan fly från detta harmonihelvete till det verkliga livet som är rena motpolen med motgångar men också nån seger då och då som välbehövlig motvikt. Trivs bäst när jag mår lite taskigt. Försätter mej gärna medvetet i besvärliga situationer för att sedan kunna njuta av segerns sötma när jag återigen har bevisat någonting för mej själv. Låter korkat, vilket det säkert också är. Lite destruktivt.

[Ling]

Inte må dåligt, bara må lite mindre bra. Det blir som så sliskigt...

Haha, det lät faktiskt lite roligt, sliskigt som smält isglass mellan fingrarna, inte mysigt alls.
Jag är beredd att hålla med J R Auk om moraliserandet, det kan ta kål på den bästa stämning.

[Sartre]

Inte må dåligt, bara må lite mindre bra. Det blir som så sliskigt...

Haha, det lät faktiskt lite roligt, sliskigt som smält isglass mellan fingrarna, inte mysigt alls.

eller som sockervadd när det börjat regna... helt utsmetat över låren, för hur skulle jag veta att det skulle börja regna?.... vilka traumatiska minnen...

... men vadå avant, du kan ju redan konsten, behöver ej lära dig.

[Loke]

Men jag hade gärna fått några tips på hur man verkligen kan sabba stämningen i en situation, verkligen ta kål på glädjen (inte bara hos sig själv utan också hos omgivningen).

Drottning Ayahuasca använder sig ju av kräkning, svårt att tänka mig något effektivare som inte inbegriper varaktig skada hos någon av ens medmänniskor. Så jag får väl skicka lite te till dig om du inte klarar att få till uppkastet spontant?

[Ling]

Drottning Ayahuasca använder sig ju av kräkning, svårt att tänka mig något effektivare som inte inbegriper varaktig skada hos någon av ens medmänniskor. Så jag får väl skicka lite te till dig om du inte klarar att få till uppkastet spontant?

Fyyyy, va läbbigt, inte bara att göra det, utan att dessutom få se det. Usch och fy...men, visst en klar stämningsdödare

[Sartre]

annars kan man frysa det och slänga i någons brevlåda under natten, på morgonen kommer någon stackars sate vakna till en underbar doft!