JemyM skrev:Makterna skrev:Men om du påstår att det finns någon som tänker på det där sättet, dvs "för mig är det viktigt att människor borde värderas efter hur rika de är" eller nåt i den stilen, så gör du dig skyldig till halmgubbe-argumentering. Mig veterligen finns det ingen som tycker så, kapitalismsympatisör eller inte. Tron att det finns nån som tänker på, visar däremot vissas svårigheter att förstå poängen med "kapitalismen" (eller nyliberalismen som jag tycker är en bättre benämning).
Samhällsstatus är för det mesta symbiost med att sträva efter och uppnå ett samhälles ideal och göra det så bra som möjligt. I en råkapitalism där den uppnådda framgången kan mätas i en siffra så blir samhällsidealet som sådan att en högre siffra är ett bättre livsresultat. Detta symptom kan man se i samtliga samhällen där kapitalism legat stom den grundläggande värderingen.
Varför pratar du om idéal? Idéal är ju nåt som har med psykologi eller moral att göra. Varför blandar du in idéal i politik? Anser du att politikerna bör skapa idéal åt folk, ungefär som de gör i Nordkorea, Vatikanstaten eller Iran? Som nyliberal tycker jag absolut inte det. Folk får ha vilka idéal de vill, och en seriös stat bör vara värderingsneutral och inte upphöja nåt idéal till högre "sanning" än något annat. Det låter ju nästan som (s)veriges vantolkning av demokrati-idén, att väljarna ska lyssna på politikerna snarare än att politikerna ska lyssna på väljarna, vilket är den normala tolkningen av vad demokrati bör vara.
Vad har "en enskild" med saken att göra? Det finns ju juridiska personer, räknas dessa som "en enskild" eller är de summan av sina aktieägare, som kan vara fonder vars fondandelar i sin tur ägs av olika parter?
Jag tycker också att de orörda skogarna bör bevaras, men vad är det som säger att detta inte skulle kunna ske i ett fritt nyliberalt land? Staten skulle ju kunna äga dessa skogar och driva dem som naturreservat, dit folk skulle kunna söka sig för att njuta av naturen. Även sett rent ekonomiskt skulle detta vara en bra tillgång för staten att notera på resurskontona.
Det är så ett gemensamt (och skattebetalt) ägande fungerar. I ett råkapitalistiskt samhälle där allt privatiseras så privatiseras även naturen.
Isåfall återkommer du till den mystiska frågan vad du egentligen inrymmer i ordet "råkapitalistiskt". Är det kanske bara ett skällsord som används om sånt som är otrevligt och samtidigt rikare än du?
I det nyliberala samhälle jag förespråkar, kan staten hursomhelst äga sånt som inte andra äger, t.ex. osåld mark, radioetern, atmosfären, luftrummet, etc. Därför kan den ta ut miljöavgifter eller äga naturreservat. Inget oliberalt i det. Möjligen skulle det vara oliberalt att expropiera, beskatta, etc.
Nu tänker du ganska svartvitt, ett "antingen eller"...
Att jag föredrar ren nyliberalism betyder inte att jag har utgått från att det måste vara antingen eller. I de flesta frågor har jag en nyanserad bild, det är nog bara när det gäller politik som jag har insett att den bästa lösningen ligger vid en av ytterlighetspunkterna på en politisk skala, närmare bestämt nyliberalism/frihet på skalan mellan frihet och socialism.
Det är ju tvärtom, hippiesarna tycker det är roligt att knulla och att det kommer söta barn (tror man) som man får uttömma sina moderskänslor på, men sen när man är tjock och korthårig, det blir skilsmässa och barnen börjar komma upp i tonåren, då tycker hippiemorsan inte att det är så himla kul längre. Och då är det givetvis nån annans ansvar att ta hand om barnen när de börjar hänga i gäng med de andra ungarna i förortsghettot som man fortfarande bor kvar i, för man är för dum och har för dålig impulskontroll att styra upp sin tillvaro och se till att barnen kan växa upp på nån bättre plats. Och så till slut har sossarnas barnbidragspolitik lett till att ännu en människa växer upp i kriminalitet till att bli en förlorare som röstar på - just det - socialisterna. Cirkeln är sluten. Och det ironiska är att hippies säger sig älska barn. Tråkigt nog ser de inte till konsekvenserna av sina handlingar, utan bara till avsikten. Att förstöra livet på barn i parti och minut går jättebra, sålänge man gör det i brinnande spontanitet. Samtidigt anser man att t.ex. pedofiler etc är det elakaste som finns. Så ironiskt då att i själva verket förstör hippiesarna själva betydligt fler liv för barn, och den barnsubventionerarpolitik som hippiesarnas partier förespråkar.
Det är resultatet som är det viktigaste, inte avsikten!
Det var mig en tragisk och bitter syn på människan.
Vadå på "människan"? De flesta människor tänker ju för det första inte såhär kortsiktigt - det är ju en speciell sorts människa som beter sig såhär. Och det jag ämnar att beskriva är inte denna sortens människa, utan den mekanism som gynnar beteendet ifråga. Jag säger alltså inte att det är hippiesarnas fel som är dumma, för varför skulle jag säga det - hippies kan inte hjälpa att de är dumma, galningar kan inte hjälpa att de är galna, mördare kan inte hjälpa att de mördar - oftast gör de det för att de är psykiskt sjuka, och inte för att de är kallt beräknande egoister. Vad jag istället försöker göra, ISTÄLLET för att moralisera (vilket alla hippies tenderar att göra), är att hitta lösningar som gör samhället bra, trots att människor inte är perfekta. Att avskaffa barnbidragen är ett exempel på sådan åtgärd.
Men om du nu inte gillar det jag beskriver för att den bilden uppfattades för "tragisk" så kan jag väl inte förhindra dig från att dikta fram en verklighetsbild som faller dig bättre i smaken... Eller varför inte se en spelfilm istället?
Men vad döljer sig bakom den luddiga formuleringen "mänskligt värde"? Är inte det också något som är värt något, och som kan omräknas till kronor?
Nej. Pengar är ett kollektivt accepterat verktyg men inte en ersättning för mänskliga behov och värdighet.
Eftersom du undvek frågan måste jag upprepa frågeställningen: Vad vill du ha sagt med "mänskliga behov och värdighet"? Att folk som hellre går på rejv än på teater ska tvingas betala skatt som straff?
Visst, men vilka "primära behov" är det som inte tillfredsställs? Kan folk inte få tag i mat eller vad är problemet? Visst, du kan säkert hitta en hungrig uteliggare även i världens mest välmående stad, fast vad är det som säger att det är politiken som gjort att uteliggaren inte har ätit det senaste dygnet? Han kanske har knarkat, och knark tar ner aptiten. Han kanske är psykiskt sjuk, och mår för dåligt för att tänka på att han behöver äta. Det kan finnas ännu fler möjliga förklaringar, så vänligen motivera varför det skulle vara frihetens fel att folk inte får sina behov tillgodosedda! Du verkar mena att staten ska se till att allas behov är tillgodosedda. Vänligen redogör för hurpass genomförbart detta är i praktiken? Om en socialsekreterare klättrar ner under en bro och uteliggarna där inte vill prata med henne, vad ska hon då göra? Om en knarkare lär sig att han får behålla sin soc-lägenhet även om han knarkar, hur ska man då motivera honom att sluta knarka och därmed rädda sitt liv? Sverige delar ut gratis lägenheter till personer som de vet är i ett aktivt missbruk, där de kan bo tillsammans med andra missbrukare, och som dessutom blir en central för tjuvgods och narkotikaförsäljning, däribland nyrekrytering bland ungdomar. Stor jävla skandal.
För att uppnå välbefinnande behöver de primära kroppsliga behoven vara uppfyllda, men också en känsla av trygghet och hälsa, närhet och värde med andra människor. Först när detta är tillfredsställt kan en individ känna tro på den egna förmågan.
Ja, det är ju det jag har sagt hela tiden. Död åt socialismen! Fram för rättstrygghet och en värderingsneutral stat där polisväsendet fungerar! Fast vad menar du med "närhet och värde med andra människor", vet du ens det själv?
Menar du inte snarare "bör", eller står du verkligen för ovanstående "kan"? Och eftersom ingen kan inrymma mänsklighetens sammanlagda erfarenheter, undrar jag hur gallringen bör gå till. Vilka erfarenheter ska man ta fasta på? Ska man t.ex. ta mer lärdom av aztekindianernas utrotning av 250 000 människor per år, eller ska man ta mer lärdom av inkvisitionens utrotning av 250 000 människor per århundrade? Det kanske är godtyckligt? Sålänge man har en "politiskt korrekt" grundsyn? Men då har man väl redan bestämt sig vad resultatet ska bli?
Givetvis prioriteras den grundläggande värdegrund och de baskunskaper som krävs för att klara sig i det samhälle man just nu lever i.
Jaha, så om man t.ex. bor i nordöstra Australien så måste man försöka bli pedofil, bara för att det är den värdegrunden som gäller där? Eller om man bor i Kurdistan, då ska man knulla getter? Fy fan! Nä, fram för den nyliberala staten där alla åsikter är lika "rätt", där ingen behandlas sämre för att han har "fel" värderingar! Där alla kan samexistera trots bibehållna olikheter! Död åt socialisternas "värdegrund"! Leve mångfalden!
Vad menar du med "ta till vara på befolkningen"? Jag har väl inte sagt att den ska typ gasas? Eller vad menar du? Att förortskids ska tvångsutbildas till ingenjörer trots att de inte har intresse?
Om en "förortskid" råkar födas med 140 i IQ så gynnas samhället av att han är positivt inställd till det samt får möjlighet att utbilda sig.
Vad är det du invänder mot, har jag sagt att förorterna inte ska få ha några skolor? Det måste ju förresten vara ett genetiskt mirakel om en förortsunge får 140 i IQ, för rimligtvis borde även föräldrarna vara intelligenta isåfall, och varför i helvete bor de isåfall i ett förortsgetto? Har de kanske nåt socialantropologiskt intresse men är för snåla för att besöka djurparkens aphus?
Att neka honom denna möjligheten för att han tillhör fel samhällsklass är ett förbrukande av samhällets resurser.
Du är forumets kanske största halmgubbeargumentatör. Det här är ju lika illa som när J R Auk sa nåt i stil med att jag drevs av ett hat av fattiga - detta var nämligen så han uppfattade det när jag sa nåt om att knark är skadligt (minns inte exakt, men jag vet med mig att jag inte hade sagt så).
