Begynnande vår och vitsippstid i Skåne… andra söndagen i april…
Vi for ut till Häckeberga från Lund via Dalby och Genarp,
och i Dalby hade rondellhunden kapsejsat.
Mest liknande den dock en liten klen giraff.
I Genarp köpte jag på COOP fem danska marsipanbröd,
medan affischerna på lyktstolparna färgglatt
förkunnade att Cirkus Rhodin var i antågande
och att ett bildspel om Bohuslän
endera dagen utlovades i kyrkstugan.
Denna aprilsöndag var det dessutom orgelkonsert i bykyrkan.
Vi åkte i sakta mak förbi Häckeberga slott
som balanserade på en udde i den omgivande sjön,
där jag tyckte mig skymta några svanar
som seglade omkring där i ensamt majestät.
Bilar stod parkerade utmed vägen,
och vissa naturnjutare gick omkring och plockade vårblommor
att måhända sätta i en vas på sitt middagsbord.
Själva parkerade vi på en liten skogsväg
där vi ofta stannat till förr om åren.
Vi steg av bilen försedda med vår vitsippslängtan
och en kamera för att föreviga ögonblicket med de små liven.
En yrvaken humla surrade iväg över blommorna.
Så stod de där spontant utspridda
i bokskogsbacken och dito dälden,
de efterlängtade vitsippskalkarna,
här och där i sällskap med svalört och nunneört
och någon enstaka skogsviol.
Någon för oss ännu okänd skogsfågel
lät sina ödsliga rop klinga
mellan de ännu ej lövförsedda bokarmas stammar,
och ovanför oss hördes rösterna från en vilsen vildgåsflock.
Vissa något övermodiga vitsippor
hade upp till åtta-nio kronblad
i stället för de stipulerade sex,
och de glittrade ännu vitare i vårsolen
än sina mer ödmjuka syskon.
Jag blickade djupt in bland bokskogens karyatider
och tänkte för mig själv: ”Jag när här nu
och bara upplever, kan bara ta in det jag har omkring mig!
Än en gång står jag har, i den spirande vårgrönskan,
omgiven av en matta av skira vitsippor!”
Denna stund hade jag längtat efter ett år,
sedan förra gången vi stillade vår vår- och vitsippslängtan
på detta sätt, och nu denna spröda aprilsöndag
var det möjligt igen, innan solljus och grönska
åter blivit tunga och mogna,
medan vinden ännu kan vara lite rå och retfull
och luften är full av ännu inte brutna löften.
Så gick vi en liten promenad
och tog några bilder av olika vitsippsformationer
och andra bokskogsfenomen.
Vi andades in den friska vårluften,
medan flera nyputsade mc-ekipage
dundrade förbi mot nya spännande äventyr.
Sedan vi på så sätt blivit syresatta och också utsöndrat koldioxid
till den omgivande växtligheten,
längtade vi efter en fikapaus
och for därför vidare till det närbelägna Skurup
på ringlande gamla vägar, dock asfalterade idag.
Här och där invid vägen
fanns tillfälliga vattensamlingar
vars smutsiga vatten hade svårt att rinna ner i den
feta skånska lermyllan.
Sedan 90-talet hade hela familjen
besökt Café Cecil på Trädgårdsgatan från och till,
och vi visste därför att det brukade vara öppet på söndagarna,
men nu var det tyvärr stängt och helt igenbommat.
I stället for vi till Statoil-macken i byn,
inhandlade lite fikabröd och ett par muggar kaffe,
nybryggt för min safarikamrats del och kall kaffe latte
av märket Emmi för min del.
Som en extrabonus köpte vi tre skumbananer för tio kronor,
vilka senare visade sig vara nästintill oätliga
och med en smak av däven citron.
På väg ut från macken möttes våra blickar
av en an vräkig amerikanare
i samma färg som vitsipporna.
Jag såg en svart råka på en gren i ett ännu lövlöst trä,
vilken oförväget kastade sig ut i luften
från sin kala gren och dalade likt ett stort mörkt löv
sakta ned mot gräsmattan under,
där fällde ihop vingarna och den landade mjukt.
Vi lämnade Skurup åt dess öde och for förbi MacLeans Svaneholm
med sin gamla hundkyrkogård vi visade för barnen på 90-talet,
men som vi dock ej besökte denna dag,
och tog oss sedan vidare tillbaka genom Häckeberga,
där vitsippshavet fladdrade förbi i bilfönstret.
Åter i Dalby låg rondellgiraffen fortfarande kvar på ena sidan,
och vägen till Lund kändes som vanligt mest som en transportsträcka.
Kvar i minnet och i kamerans minneskort
fanns vitsippsbacken, och jag började så smått
snickra på den dikt jag nu skrivit
den sista biten av vägen hem
från vår vitsippssafari.
Vår och vitsippstid i Skåne, än en gång…
MVH
Algotezza
VITSIPPSSAFARI
Moderator: Moderatorgruppen
VITSIPPSSAFARI
Algotezza aka Algotezza
-
Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5803
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
-
Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5803
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
-
Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5803
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
Skogsälvan skrev:Grabbar och grabbar... jag skulle tycka att det var jättekul om DU var med, själv är jag helt värdelös på det där spelet, men det är kulDet är helt sant som jag sa förra spelrundan - kvinnor ser ofta detaljer och män helhet, genom samarbete kan man få koll på läget
Var står reglerna någonstans?
undrar Algotezza
Algotezza aka Algotezza
-
Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5803
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Ling skrev:Jag undrar jag, jag upplever det som att han har en layd back känsla....det lilla jag har på känn vill säga
Livet har gjort mig både känslig och seg... om man säger så... har stått ut och står ut med det mesta, även om jag inte upplevt precis allt en människa kan uppleva...
MVH
Algotez´za
Algotezza aka Algotezza
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 1 och 0 gäst