Jag har länge velat bli serietecknare, och teckna en serie med magi, monster, fantasifulla varelser och allt annat som är barnsligt och kul. Fabeldjur, älvor, drakar, riddare och häxor - allt bakat i en enda röra med förhoppningen om att resultatet skulle bli bra, precis som Brasses korvtårta i Fem myror... Med tiden har jag samlat en massa idéer på hög, och när det (på ett rollspelsforum) dök upp en tävling om att skriva ett komplett spel på ett enda A4-ark, så tog jag några av de idéer jag hade och gjorde ett spel av det. Bilden ovan användes i det sammanhanget.
Det är en av få bilder jag färglagt, och det var ett jämrans slitgöra. Jag är själv nöjd med kompositionen och vissa detaljer, men det är lite fegt att motivet är så standardiserat.
Den här bilden användes i ett annat ensidesrollspel; som handlade om en fjärran planet som går under för att en kristen missionär fört med sig könssjukdomen syfilis (vilket också var namnet på spelet) till lokalbefolkningen. Här försökte jag mig på en helt annan stil, med tunga fält av bläck. Det blev en ganska dramatisk bild, men jag tror att det hade kunnat bli ännu bättre om jag hade låtit amfibievarelsen fått bada mer i mörker, så att hans glosögon verkligen hade stått ut som två strålkastarsken.
Det här är bara ett monster jag kommit på. Jag inspirerades av det mytologiska monstret leucrotta som ibland beskrivits som ett djur stort som en åsna; med ett grävlingshuvud, en hjorts bakben, och resten lejon. De sades kunna härma mänskligt tal, och ha en enda kompakt tandkam på över- och underkäken, istället för enskilda tänder. Somliga antar att det i själva verket är en hyena som avsetts. Jag tänkte att det kunde vara spännande att teckna ett sådant monster ståendes upprätt på bakbenen.
Jag är nöjd med skuggningarna på den här, särskilt på benen. Det är skittråkigt att teckna päls, men jag är rätt nöjd med hur solkig och "skabbig" den ser ut, då stora delar av dess kropp är hårlös. Däremot illustrerar inte riktigt bilden monstrets egenskaper på något sätt.
Den här bilden kom från en session av samförfattande på rollspelsforumet jag nämnde innan. Vi gjorde det som en forumslek: Alla hittade på några karaktärer och så skrev vi en historia om dessa och världen de levde i; hur de möttes och pratade med varandra, om konflikterna de utkämpade, om romanser som uppstod dem emellan, och så vidare. Allt skedde i vanliga inlägg utan några regler, och blev väldigt skojigt. Jag blev så inspirerad att jag till slut bestämde mig för att teckna karaktären som var mitt alias i historien, och om flickan som förälskade sig i honom, men som han förvandlade till en sjöhäxa genom en kyss.
Jag gillar verkligen den här bilden. En enda blick på mannen och man ser att han är "up to no good". En fåfäng, högmodig slyngel - uppenbarligen någon sorts knytt, men inte någon skojfrisk pyssling utan snarare lik en vampyr. Och Fannifax - flickan - kan bara inte förstå vad det är han gjort mot henne. Blicken är helt tom; och trots att hon är grotesk så tycker jag hon framkallar sympati snarare än äckel eller rädsla.
Well... Det är åtminstone vad jag tycker.
---
Jag tror jag slutar där. Jag har några bilder från ett annat projekt som är rätt roliga också; från ett "femtiotalsfantasy"-rollspel som jag höll på med ett tag. Alltså; det var som Grease eller Ung Rebell, fast med satyrer, svartalfer och djurfolk av olika slag som åkte runt i femtiotalsbilar och raggade på varandra iförda pastellfärgade kjolar och sådana där collegejackor. Jag har inte så många av de där bilderna tillgängliga just nu, men jag kan väl visa en liten bild därifrån som avslutning:
Jag tecknade ett antal klassiska pinuppor (a la Vargas) som skulle visa de olika raser vi hade föreställt oss i spelet. Tyvärr har jag inte Blomsteralven här just nu (hon blev bäst), men en annan av dem var den här ozelotflickan; som jag tycker är helt bedårande.
Det är inte jättemycket femtiotal över den bilden (frisyren är lite för modern), men jag är nöjd över posen, som fungerar bra ihop med svansen. Skulle dock förmodligen ha ritat in fläckar på hennes armar och ben också, men jag ville hålla henne relativt pälslös.
---
Nå, det var mina bilder det. Hoppas ni gillade dem.
Nu vet ni också lite mer om vilken oerhörd nörd jag är.
(förhoppningsvis en med självdistans, men det var väl precis vad ni tänkte säga, eller hur? va? va?)
Du är verkligen duktig!