Maffiaspel # 4

[Jörgen]

Hörreni, va mycket ni har har hunnit snacka,
innans spelet ens har börjat officiellt,
men nu så ska jag göra ett officiellt meddelande:

ONSDAGEN klockan 21 så drar jag igen snöret för den första omgången, rösta väl fram tills dess, byborna, de vet bäst!!

[Begemot]

Anländer till byn efter att ha gått hela vägen från min boning, då jag till min fasa upptäckt min oskuldsfullt rosa cykel vara stulen. Och vad ser jag? Kaos råder.

Maffians intention att sprida skräck är nu ett faktum. Men splittrade kan vi inte ta itu med dessa lagvidriga våldsverkare. Ta er samman, o bybor af Tortellini! Förenen eder! Lugnt och sansat...

[Avantgardet]

Här är ytterligare en falsk profet! Denne fräcke kisse har mage att stövla in här, mitt ibland oss, kånkandes på ett skjutvapen, och inbillar sig att vi skall svälja dess irrlära med hull och hår!

*spottar och fräser*

Usch!

[Begemot]

Ditt förstånd har fördunklats av denna ödesdigra sjukdom.

[Avantgardet]

Hehe, men menar du verkligen att jag bör ta det hela med ro? Jag menar, ta en titt på din avatar, vad ska en tro egentligen? Rättmätigt tvivel kallar vi det!

[Begemot]

Det verkar som om alla byborna drar sig hemåt, när mörkret lagt sig...

Även katten tassar iväg...

[Begemot]

Eller jagar även du, Avant, på natten?  :wink:

[Skogsälvan]

Välkommen, nykomling! Det ska bli ett nöje att lära känna dig

[Avantgardet]

Lever ur hand i mun, tar av mig senatorsutstyrseln, kryper ned i hängselbyxorna, och återgår till att gnola på mitt munspel, med halmhatten, och ger mig ut på vägarna med en vinpava. Har man tur har jag hängt mig själv under natten, har man otur sitter jag imorgonbitti vid vägkanten, väntar på Godot, och knaprar på en morot.

[Begemot]

Tack ska du ha!  :)

[Begemot]

Avantgardet. Diktaren och spelmannen som vinner allas hjärtan men förblir utanför, med ensamhetens tagg i själen.

[Avantgardet]

Aj! Du behöver inte gå ut så hårt! Jag har faktiskt ett hjärta också, och ett helt maskineri igång i förträngningsprocessen!

[Rising]

*Noterar nykomlingens första trevande steg i detta kriminaldrama. I en liten by som denna hade jag kunnat förvänta mig att många skulle ha riktat fördomsfulla misstankar mot denna utböling, men som den världsvane gentleman jag är så står jag givetvis över sådana låga impulser.*

Välkommen hit, Begemot. Än har inte mycket av intresse skett, ty vi befinner oss fortfarande i chocktillstånd. Därför gläder det mig att se att ni verkar vara en reko, stabil och pålitlig karaktär. Givetvis kan vi inte ta någonting för givet - även jag måste finna mig i att vara misstänkt, om så blott principiellt, förstås, enär blotta tanken på att en gentleman skulle ägna sig åt simpelt velocipedtjyvande ju är befängt - så jag avskriver dig inte på något vis från listan som närmare skall granskas, men jag vill ändå att du skall veta att du gjort ett gott första intryck på mig.

Låt höra; har du några egna intryck över de andra medborgarna?

[Begemot]

Angenämt...
*spinner*

[Avantgardet]

Hörredu! "Vifta med den där slangbellan åt nåt annat håll!" *föser undan pistolmynningen*

Blir nervös av vapen.