Jag ser här och var tesen att Sverige deltar i utsugningen av u-länder genom handel. Vi svenskar ska skämmas över vår neokoloniala ekonomi. "Vi måste betala tillbaka!" Tesen är vulgärmarxistiskt influerad i sin grund, men håller inte riktigt. I det Sverige importerar ligger alltså ett egentligen större värde. Det är detta värde som vi åtnjuter och skapar vår rikedom.
Den officiella statistiken för Sveriges import i monetära termer, ett mått som alltså är helt felaktigt enligt den kvasi-marxistiska synen, säger att Sveriges största handelspartners i rent monetära termer 2003 var (i % av den totala importen):
Tyskland: 18,7
Norge: 8,2
England: 7,8
Danmark: 9,1
USA: 9,1
Holland: 6,8
Finland: 5,6
Frankrike: 5,4
Belgien: 4,3
Italien: 3,5
Kina: 2,1
Spanien: 1,6
Som synes är u-länderna ganska frånvarande. (Om någon undrar var arabländerna med sin viktiga olja är, är den totalt frånvarande i denna statistik pga att Sverige importerar olja från England, Norge och Danmark, raffinerar den här i Sverige och rentav exportar en del av slutprodukten.) Den monetära uppläggningen av denna redovisning förkastas emellertid av de mer vulgärmarxistiskt troende, vilka säger att statistiken är missledande. Men vilken teori gäller då egentligen? Så här betalade Sverige vissa av sina handelspartners 1994 i tusentals kronor per ton i import av alla produkter (hämtat från Statistiska Centralbyrån, vilket ha bäst statistik för just 1994):
Tyskland: 11 800
Frankrike: 24 600
USA: 17 000
England: 8 600
Indien: 41 000
Brasilien: 3 300
Kina: 30 000
Mexico: 30 000
Pakistan: 47 000
Australien:1 300
Thailand: 18 000
Uruguay: 25 000
Colombia: 10 600
Bolivia: 47 000
Vi ser att betalningen varierar och det finns ingen svensk särskild 'strukturell' utsugning av tredje världen. Det finns nu enligt vulgärmarxister ett annat sätt för hur vinster kan överföras till Sverige och späda på rikedomen här: svenska företag kan betala sina anställda i utlandet en usel lön. Övervinsten hämtas senare till Sverige. Nå, var finner vi då störst antal anställda? Statistiken gäller för 2004: Störst antal finner vi faktiskt i USA: 21,7% (suger Sverige således ut USA?) Annars står Västeuropa för 51,1%, Asien 6,4% (osäker på Israels, Sydkoreas och Japans del i detta), Latinamerika: 5,1%.
Vad sägs om andra mer realistiska teorier som förklarar skillnader mellan Sverige och tredje världen? Martin wolf förklarar i Så fungerar globaliseringen varför betalningen varierar: "Det är riktigt att en arbetare i den kinesiska tillverkningsindustrin bara kostade i genomsnitt 750 dollar om året mellan 1995 och 1999, medan hans kollega i Tyskland kostade 35 000, hans amerikanske 29 000 och hans brittiske 24 000 dollar. Är det då inte uppenbart att de tyska, amerikanska och brittiska lönerna kommer att pressas ned till kinesiska nivåer? Det är inte bara icke uppenbart, det är helt fel. Den kinesiska arbetskraften är billig därför att den är lågproduktiv. Om en amerikansk arbetare skapar ett årligt värde på 81 000 dollar, en tysk ett värde på 80 000 och en brittisk på 55 000, samtidigt som en kinesisk bara lyckas åstadkomma ett på 2 900 dollar är det inte alls så svårt för höginkomstländernas arbetare att konkurrera, trots att deras löner ligger mycket högre."
"Varför är höginkomstländernas arbetare så mycket mer produktiva än de kinesiska eller de i andra utvecklingsländer? En förklaring är att de har långt mer kapital i ryggen än en kinesisk arbetare. År 2000 uppgick bruttoinvesteringarna per person i Kina till endast fyra procent av de amerikanska, baserat på marknadsbestämda växelkurser. Eftersom Kina vuxit så snabbt var landets reala investeringskvot ännu lägre för bara några år sedan. I jämförelse med höginkomstländerna förfogar därför Kina över ytterst lite kapital. En andra förklaring är att amerikanerna och européerna i allmänhet är mycket bättre utbildade än kineserna. En tredje är det kinesiska folkets brist på erfarenhet av sofistikerad och modern företagsledning och tillverkning. En sista förklaring är den kinesiska tillverkningens annorlunda sammansättning. Kina har specialiserat sig på en relativt arbetsintensiv produktion, vilket gör att det värde varje arbetare skapar blir lägre än i höginkomstländerna. Genom att exportera dessa produkter, som tillverkas av landets billiga men relativt okvalificerade arbetskraft, får Kina tillgång till höginkomstländernas fysiska och mänskliga kapital och kunnande, materialiserat i dessa ekonomiers export. Kina tillverkar inga Boeingplan, och numera syr man relativt få plagg i USA.
I framtiden kommer de kinesiska arbetarnas och företagsledarnas effektivitet samt det kapital de har tillgång till att snabbt öka, något som kommer leda till en motsvarande snabb ökning av produktiviteten. Det kommer inte göra Kina till en oövervinnlig konkurrent eftersom också lönerna kommer att stiga i en konkurrensutsatt ekonomi. Det är exakt vad som skett i andra snabbväxande asiatiska ekonomier som exempelvis Sydkorea. Sydkoreanernas löner är idag femton gånger högre än kinesernas. För 50 år sedan var de sannolikt lika stora. Med tiden kommer även de kinesiska lönerna, och därmed kostnaderna, att stiga tillsammans med produktiviteten."
Så varför ser man då eventuella suckanden och jämmer över en "orättvisa"? Enkelt: det passar in i vänsterns världsbild. En förklaring måste presenteras till ojämlikheter i världen. Här kommer kapitalismen in i bilden. Enligt intellektuella är kapitalistiska länder de värsta som finns, det är det värsta gissel som någonsin drabbat jorden. Sverige är ett kapitalistiskt land, då större delen av alla fabriker ägs av det privata. Kapitalistiska länder kan enligt den intellektuella vänstern aldrig vara oskyldiga, det kan aldrig vara så att någonting gott föds där. Välstånd och lycka kan aldrig existera, men även om så är fallet, måste det bero på helt andra faktorer än det kapitalistiska produktionssystemet och det måste bero på bland annat tredje världens usla skick. Tredje världens död är alla de kapitalistiska ländernas bröd. Och Sverige måste vara delaktigt i tredje världens skick, det kan inte förhålla sig på annat sätt. Domen mot Sverige är redan klar, det behövs ingen överflödig och tidsspillande jury att undersöka saken. Men detta är symtom på psykopatologi och inte ekonomiska studier.
Så hur kommer socialister fram till att Sverige är delaktigt i att suga ut tredje världen? Jag ser inga som helst bevis; klärvoyans räknas inte. Bevisbördan ligger på dem socialister som jeremiserar över Sveriges nesliga beteende.
Suger Sverige ut tredje världen; ska vi 'återbetala'?
Moderator: Moderatorgruppen
-
teoretikern
- Inlägg: 496
- Blev medlem: 31 mar 2008 07:57
- Ort: Sho't
Jepp....
Hejsan!
Sverige är med och suger ut, indirekt, eftersom vi befinner oss i samma grupp som de verkliga utsugarstaterna där deras stora multisar har sina centran; USA, England, Frankrike, Tyskland, Japan m.fl.
Här fakta i målet:
Globaliseringen sedan 1980-talet
Globaliseringen har lett till en allt ökande världshandel. Något vi ser i början av 2000-talet. En handel som sker på mycket ojämlika villkor. Många länder i tredje världen har inte fått ta del av den ökade handelns vinster, utan globaliseringen har istället lett till en ytterligare marginalisering av flertalet länder. Den översta femtedelen av världens rikaste länder står för 82 procent av den globala exporten och 68 procent av de utländska direktinvesteringarna – den understa femtedelen för endast 1 procent. Medan de dominerande aktörerna är stora transnationella företag från länder i Nord. De 500 största företagen kontrollerar idag 70 procent av världshandeln och 80 procent av alla utlandsinvesteringar. Av världens 100 största ekonomier är fler än 50 företag. En tredjedel av världshandeln i början av 2000-talet sker inom företagskoncerner. Storföretagen dominerar bl.a. branscher som media, datateknologi, bilindustrin, livsmedel och cigaretter. Mediebranschen domineras av fem mediejättar. De tio största företagen inom kemikalieindustrin kontrollerar 82 procent av världsmarknaden. För många viktiga grödor domineras marknaden av ett fåtal stora transnationella företag. Dessa företag har ett mycket stort inflytande över de länder i Syd (tredje världen) som de verkar i liksom över de politiska regelverken för världshandeln. Sammantaget hindrar de en positiv utveckling i tredje världen.
Exportinriktningen innebär ofta att "lyxvaror" för export odlas istället för mat för den egna befolkningen. Ofta odlas exportgrödorna på de bästa jordarna och lokalbefolkningen får hålla till godo med jordar av sämre kvalitet och i områden där det ofta råder brist på vatten. De storskaliga odlingarna av exportgrödor är många gånger mycket vattenintensiva och leder till att lokalbefolkningen drabbas av brist på vatten. Utslagningen av traditionella grödor och odlingssystem utgör ett hot mot livsmedelssäkerheten i många länder i Syd idag. Länder som tidigare var självförsörjande på stapelvarorna, måste numera ofta importera baslivsmedel. De bördigaste jordarna i exempelvis Malaysia upptas idag av bland annat oljepalms- och gummiplantager liksom kakaoodlingar och man måste importera 35 procent av sitt ris. Det samma håller på att ske på Indonesiens största öar. Brasilien importerar över 60 procent av sitt vete, trots väldiga arealer. Snittblommor, tobak och kakao odlas idag på många av Afrikas bästa jordar. Extremfallet är när grödor odlas i rent kosmetiska syften. I Zimbabwe odlas ringblommor i stora monokulturer. Blommorna används som en ingrediens i hönsfoder och exporteras till Nord – allt för att för att våra ägg ska se gula och fina ut.
Istället borde I-världen stödja tredje världens egna industrier, genom att tillåta tredje världens länder att införa högre tullar mot den första världen samt att underlätta kooperativa lösningar där sådant är välkommet. Detsamma gäller jordbruket och problematiken med ägande och brukningsrätter på många håll i tredje världen. Jordbruket är en nyckelfråga i många stater i tredje världen, eftersom den står för matproduktionen.
Jordägarkoncentrationen har länge inneburit att pengarna hamnat hos några få rika ägare som oftast ägnar sig åt lyxkonsumtion. En jämnare fördelning medför att fler blir aktiva i ekonomin och viljan att samarbeta blir större med minskande sociala klyftor. Jämlikhet mellan könen medför att det blir ett mindre barnafödande vilket skulle vara bra eftersom den stora befolkningen som bekant är ett stort problem. I många fall är det så att kvinnorna tar hand om jordbruket, hemmet och barn- och äldrevård när mannen söker lyckan i städerna. Männen har dock oftast äganderätten till jorden och på så sätt även till inkomsterna från jorden. En rättvisare fördelning inom hemmet skulle medföra att kvinnorna inte skulle bli lika beroende av hjälp av en stor barnaskara och livet skulle överhuvudtaget bli tryggare.
När jordbrukarna blir rikare köper de mer. Det medför att industrin och tjänstesektorn ökar. Detta gör att fler får in kapital när de jobbar vilka i sin tur köper och det blir en positiv spiral. En typisk industrination har ett jordbruk som sysselsätter mindre än tio procent av befolkningen. Skulle en industri för färdiga produkter komma igång med löner som är tillräckligt höga för att man ska kunna köpa mer är det nödvändigaste skulle det kunna investeras i en inhemsk industri som då skulle växa. Importen av varor skulle minska, och minskad import skulle leda till att mindre kapital försvinner ut ur landet. Exporten skulle visserligen minska också på grund av ökade priser, men det finns väl ingen i Nord som med gott samvete kan säga att bananer, apelsiner och märkeslösa kläder är speciellt dyra. Här föreligger ett problem, för att priserna ska kunna öka måste alla länder göra en höjning samtidigt, annars kommer de länder som inte höjer att ta över marknaden och höjningen blir verkningslöst - precis som en strejk blir när det finns strejkbrytare.
Stora multinationella bolag styr alltmer av marknaderna i världen…
Sex bolag har hand om 75 procent av världsmarknaden för bekämpningsmedel, och fem bolag kontrollerar 75 procent av den internationella spannmålshandeln.
I en FAO-rapport från början av 2000-talet beskrivs vidare hur två bolag dominerar all bananförsäljning i världen. Monsanto kontrollerar 91 procent av världsmarknaden för genmodifierat utsäde. Ett enda bolag – Wal-Mart – kontrollerar nu 40 procent av Mexicos detaljhandel med mat, och tre bolag tar hand om 85 procent av världens teproduktion.
Nestlé hade större vinst än Ghanas BNP år 2002, Unilevers vinst var en tredjedel större än Mocambiques inkomster och Wal-Mart´s vinst var större än båda dessa länders ekonomier tillsammans. Denna ekonomiska övervikt slår ut inhemska företag, och försök att starta företag, i hela den tredje världen.
I själva verket dumpar USA och EU hellre sina egna jordbruksprodukter i tredje världen genom kraftigt subventionerad export, än att de investerar i tredje världen-jordbruk som minskar u-ländernas väst-beroende. Bolagen har dragit stor fördel av raset på jordbrukspriser. Priserna på kaffe, kakao, ris, palmolja och socker har fallit med mer än 50 procent från 1982 till 2002. En annan tydlig trend visar hur investeringarna i snabbköp har ökat långt snabbare än investeringar i jordbruket. De fem största snabbköpskedjorna, samtliga från Europa eller USA, har utökat antalet länder där man etablerat sig med minst 270 procent under mellan 1982 och 2002.
Följderna beskrivs i den FAO-rapport, som kom några år in på 2000-talet, som delvis “goda”; större urval, bättre tillgång, lägre priser och högre matsäkerhet. I rapporten nämns Kenya som ett exempel. Visserligen kan Kenyas enorma ökning av export av frukt, grönsaker och snittblommor till europeiska snabbköp – som uppgår till mer än 300 miljoner dollar per år – utgöra ett fikonlöv för storföretagen, inte minst då de småjordbrukare som fått tillgång till den marknaden har fått högre inkomster. Men faktum är att i takt med att Kenyas export ökat, så har antalet småjordbrukare som sysslar med handel minskat till 18 procent, jämfört med 70 procent, mellan 1992 och 2002. Ett tydligt resultat av konkurrensen med storkapitalet.
Det är inte bara EU som förstör marknaden för u-ländernas producenter. Exempelvis protesterade Thailand när USA offererade subventionerat ris till Filippinerna för 2/3 av det thailändska priset några år in på 2000-talet. USA dumpade även kyckling i Nicaragua och EU gjorde det samma i Afrika vid samma tidpunkt. Resultatet är detsamma; de inhemska producenterna slås ut. Det kallas livsmedelsbistånd, men det är i verkligheten stöd till de egna bönderna – som samtidigt hindrar utvecklingen i tredje världen då potentiella företagsetableringar blir inte av.
Livsmedelskedjor från USA och Västeuropa expanderar snabbt i u-länderna. De utländska företagen går in i land efter land och etablerar nya stormarknader eller köper upp inhemska kedjor. Utvecklingen får stora konsekvenser för miljontals redan fattiga bönder som tvingas sänka sina priser och anpassa sig till stormarknadernas allt hårdare villkor. I vår del av världen tog utvecklingen från handelsbod till stormarknad ett halvt århundrade, i utvecklingsländerna sker förändringen i rasande takt. Störst bland giganterna är det amerikanska företaget Wal-Mart, som bara under år 2007 har införlivat 369 butiker i Centralamerika i sitt imperium. År 2006 köpte Wal-Mart bland annat upp 140 butiker i Brasilien. Den franska livsmedelskedjan Carrefour har år 2007 öppnat sin 76:e stormarknad i Kina. Brittiska Tesco planerar 12 nya stormarknader i Kina under åren 2007-2008.
Livsmedelskedjorna vill ha så få leverantörer som möjligt och pressar priserna genom att spela ut olika leverantörer mot varandra. Stormarknaderna kräver ofta leverans 365 dagar om året, på exakta klockslag och med varor som uppfyller stormarknadens exakta krav på kvalitet och storlek – en omöjlighet för många, ja, de flesta, mindre odlare.
Källa: http://www.utangranser.se/Default.aspx? ... NewsID=147
MVH
bigj
Sverige är med och suger ut, indirekt, eftersom vi befinner oss i samma grupp som de verkliga utsugarstaterna där deras stora multisar har sina centran; USA, England, Frankrike, Tyskland, Japan m.fl.
Här fakta i målet:
Globaliseringen sedan 1980-talet
Globaliseringen har lett till en allt ökande världshandel. Något vi ser i början av 2000-talet. En handel som sker på mycket ojämlika villkor. Många länder i tredje världen har inte fått ta del av den ökade handelns vinster, utan globaliseringen har istället lett till en ytterligare marginalisering av flertalet länder. Den översta femtedelen av världens rikaste länder står för 82 procent av den globala exporten och 68 procent av de utländska direktinvesteringarna – den understa femtedelen för endast 1 procent. Medan de dominerande aktörerna är stora transnationella företag från länder i Nord. De 500 största företagen kontrollerar idag 70 procent av världshandeln och 80 procent av alla utlandsinvesteringar. Av världens 100 största ekonomier är fler än 50 företag. En tredjedel av världshandeln i början av 2000-talet sker inom företagskoncerner. Storföretagen dominerar bl.a. branscher som media, datateknologi, bilindustrin, livsmedel och cigaretter. Mediebranschen domineras av fem mediejättar. De tio största företagen inom kemikalieindustrin kontrollerar 82 procent av världsmarknaden. För många viktiga grödor domineras marknaden av ett fåtal stora transnationella företag. Dessa företag har ett mycket stort inflytande över de länder i Syd (tredje världen) som de verkar i liksom över de politiska regelverken för världshandeln. Sammantaget hindrar de en positiv utveckling i tredje världen.
Exportinriktningen innebär ofta att "lyxvaror" för export odlas istället för mat för den egna befolkningen. Ofta odlas exportgrödorna på de bästa jordarna och lokalbefolkningen får hålla till godo med jordar av sämre kvalitet och i områden där det ofta råder brist på vatten. De storskaliga odlingarna av exportgrödor är många gånger mycket vattenintensiva och leder till att lokalbefolkningen drabbas av brist på vatten. Utslagningen av traditionella grödor och odlingssystem utgör ett hot mot livsmedelssäkerheten i många länder i Syd idag. Länder som tidigare var självförsörjande på stapelvarorna, måste numera ofta importera baslivsmedel. De bördigaste jordarna i exempelvis Malaysia upptas idag av bland annat oljepalms- och gummiplantager liksom kakaoodlingar och man måste importera 35 procent av sitt ris. Det samma håller på att ske på Indonesiens största öar. Brasilien importerar över 60 procent av sitt vete, trots väldiga arealer. Snittblommor, tobak och kakao odlas idag på många av Afrikas bästa jordar. Extremfallet är när grödor odlas i rent kosmetiska syften. I Zimbabwe odlas ringblommor i stora monokulturer. Blommorna används som en ingrediens i hönsfoder och exporteras till Nord – allt för att för att våra ägg ska se gula och fina ut.
Istället borde I-världen stödja tredje världens egna industrier, genom att tillåta tredje världens länder att införa högre tullar mot den första världen samt att underlätta kooperativa lösningar där sådant är välkommet. Detsamma gäller jordbruket och problematiken med ägande och brukningsrätter på många håll i tredje världen. Jordbruket är en nyckelfråga i många stater i tredje världen, eftersom den står för matproduktionen.
Jordägarkoncentrationen har länge inneburit att pengarna hamnat hos några få rika ägare som oftast ägnar sig åt lyxkonsumtion. En jämnare fördelning medför att fler blir aktiva i ekonomin och viljan att samarbeta blir större med minskande sociala klyftor. Jämlikhet mellan könen medför att det blir ett mindre barnafödande vilket skulle vara bra eftersom den stora befolkningen som bekant är ett stort problem. I många fall är det så att kvinnorna tar hand om jordbruket, hemmet och barn- och äldrevård när mannen söker lyckan i städerna. Männen har dock oftast äganderätten till jorden och på så sätt även till inkomsterna från jorden. En rättvisare fördelning inom hemmet skulle medföra att kvinnorna inte skulle bli lika beroende av hjälp av en stor barnaskara och livet skulle överhuvudtaget bli tryggare.
När jordbrukarna blir rikare köper de mer. Det medför att industrin och tjänstesektorn ökar. Detta gör att fler får in kapital när de jobbar vilka i sin tur köper och det blir en positiv spiral. En typisk industrination har ett jordbruk som sysselsätter mindre än tio procent av befolkningen. Skulle en industri för färdiga produkter komma igång med löner som är tillräckligt höga för att man ska kunna köpa mer är det nödvändigaste skulle det kunna investeras i en inhemsk industri som då skulle växa. Importen av varor skulle minska, och minskad import skulle leda till att mindre kapital försvinner ut ur landet. Exporten skulle visserligen minska också på grund av ökade priser, men det finns väl ingen i Nord som med gott samvete kan säga att bananer, apelsiner och märkeslösa kläder är speciellt dyra. Här föreligger ett problem, för att priserna ska kunna öka måste alla länder göra en höjning samtidigt, annars kommer de länder som inte höjer att ta över marknaden och höjningen blir verkningslöst - precis som en strejk blir när det finns strejkbrytare.
Stora multinationella bolag styr alltmer av marknaderna i världen…
Sex bolag har hand om 75 procent av världsmarknaden för bekämpningsmedel, och fem bolag kontrollerar 75 procent av den internationella spannmålshandeln.
I en FAO-rapport från början av 2000-talet beskrivs vidare hur två bolag dominerar all bananförsäljning i världen. Monsanto kontrollerar 91 procent av världsmarknaden för genmodifierat utsäde. Ett enda bolag – Wal-Mart – kontrollerar nu 40 procent av Mexicos detaljhandel med mat, och tre bolag tar hand om 85 procent av världens teproduktion.
Nestlé hade större vinst än Ghanas BNP år 2002, Unilevers vinst var en tredjedel större än Mocambiques inkomster och Wal-Mart´s vinst var större än båda dessa länders ekonomier tillsammans. Denna ekonomiska övervikt slår ut inhemska företag, och försök att starta företag, i hela den tredje världen.
I själva verket dumpar USA och EU hellre sina egna jordbruksprodukter i tredje världen genom kraftigt subventionerad export, än att de investerar i tredje världen-jordbruk som minskar u-ländernas väst-beroende. Bolagen har dragit stor fördel av raset på jordbrukspriser. Priserna på kaffe, kakao, ris, palmolja och socker har fallit med mer än 50 procent från 1982 till 2002. En annan tydlig trend visar hur investeringarna i snabbköp har ökat långt snabbare än investeringar i jordbruket. De fem största snabbköpskedjorna, samtliga från Europa eller USA, har utökat antalet länder där man etablerat sig med minst 270 procent under mellan 1982 och 2002.
Följderna beskrivs i den FAO-rapport, som kom några år in på 2000-talet, som delvis “goda”; större urval, bättre tillgång, lägre priser och högre matsäkerhet. I rapporten nämns Kenya som ett exempel. Visserligen kan Kenyas enorma ökning av export av frukt, grönsaker och snittblommor till europeiska snabbköp – som uppgår till mer än 300 miljoner dollar per år – utgöra ett fikonlöv för storföretagen, inte minst då de småjordbrukare som fått tillgång till den marknaden har fått högre inkomster. Men faktum är att i takt med att Kenyas export ökat, så har antalet småjordbrukare som sysslar med handel minskat till 18 procent, jämfört med 70 procent, mellan 1992 och 2002. Ett tydligt resultat av konkurrensen med storkapitalet.
Det är inte bara EU som förstör marknaden för u-ländernas producenter. Exempelvis protesterade Thailand när USA offererade subventionerat ris till Filippinerna för 2/3 av det thailändska priset några år in på 2000-talet. USA dumpade även kyckling i Nicaragua och EU gjorde det samma i Afrika vid samma tidpunkt. Resultatet är detsamma; de inhemska producenterna slås ut. Det kallas livsmedelsbistånd, men det är i verkligheten stöd till de egna bönderna – som samtidigt hindrar utvecklingen i tredje världen då potentiella företagsetableringar blir inte av.
Livsmedelskedjor från USA och Västeuropa expanderar snabbt i u-länderna. De utländska företagen går in i land efter land och etablerar nya stormarknader eller köper upp inhemska kedjor. Utvecklingen får stora konsekvenser för miljontals redan fattiga bönder som tvingas sänka sina priser och anpassa sig till stormarknadernas allt hårdare villkor. I vår del av världen tog utvecklingen från handelsbod till stormarknad ett halvt århundrade, i utvecklingsländerna sker förändringen i rasande takt. Störst bland giganterna är det amerikanska företaget Wal-Mart, som bara under år 2007 har införlivat 369 butiker i Centralamerika i sitt imperium. År 2006 köpte Wal-Mart bland annat upp 140 butiker i Brasilien. Den franska livsmedelskedjan Carrefour har år 2007 öppnat sin 76:e stormarknad i Kina. Brittiska Tesco planerar 12 nya stormarknader i Kina under åren 2007-2008.
Livsmedelskedjorna vill ha så få leverantörer som möjligt och pressar priserna genom att spela ut olika leverantörer mot varandra. Stormarknaderna kräver ofta leverans 365 dagar om året, på exakta klockslag och med varor som uppfyller stormarknadens exakta krav på kvalitet och storlek – en omöjlighet för många, ja, de flesta, mindre odlare.
Källa: http://www.utangranser.se/Default.aspx? ... NewsID=147
MVH
bigj
Att verka för det goda...
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Om man vill diskutera utsugningen av tredje världen så skall man väl se till de handelsrelationer som vi de facto har med dessa, och då kan man inte begränsa sig till import - varför skulle man överhuvudtaget göra det? Intressant är givetvis såna inkomster som Sverige har och har haft av sin export av vapen, jasplan, och annat...
Ser att jbig förekommit mig och berört detta...
Ser att jbig förekommit mig och berört detta...
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Lurigt värre...
Hejsan!
Kunde inte hålla mig, utan gör en liten reflektering av detta teoretikerns påstående:
"...Den kinesiska arbetskraften är billig därför att den är lågproduktiv. Om en amerikansk arbetare skapar ett årligt värde på 81 000 dollar, en tysk ett värde på 80 000 och en brittisk på 55 000, samtidigt som en kinesisk bara lyckas åstadkomma ett på 2 900 dollar är det inte alls så svårt för höginkomstländernas arbetare att konkurrera, trots att deras löner ligger mycket högre..."
Vad beror då denna lägre produktivitet på? Är det så att kinesen rent rasligt sett är en sämre jobbare? Eller beror det på något annat? Den gula färgen, kanske? Eller vad? :lol:
Vidare, om det nu är så som teoretikern skriver, att höginkomsttagare är så mycket mer konkurrenskraftigare än kinesen, varför flyttas då jobben alltmer till det lågproduktiva Kina? Är det omvänd rasism eller är det något annat som vi som inte hänger med i de mystifierade liberatiska svängarna, kanske haver missat? :D
Någonstans i detta finns ju en motsägelse - hade jag varit kapitalist skulle jag ju lagt produktionen där det finns flest högpresternade. Men vad vi ser så gör ju de verkliga kapitalisterna tvärtom! De flockas ju i Mittens rike i allt större skaror......Hur kommer det sig? :lol:
MVH
bigj
Kunde inte hålla mig, utan gör en liten reflektering av detta teoretikerns påstående:
"...Den kinesiska arbetskraften är billig därför att den är lågproduktiv. Om en amerikansk arbetare skapar ett årligt värde på 81 000 dollar, en tysk ett värde på 80 000 och en brittisk på 55 000, samtidigt som en kinesisk bara lyckas åstadkomma ett på 2 900 dollar är det inte alls så svårt för höginkomstländernas arbetare att konkurrera, trots att deras löner ligger mycket högre..."
Vad beror då denna lägre produktivitet på? Är det så att kinesen rent rasligt sett är en sämre jobbare? Eller beror det på något annat? Den gula färgen, kanske? Eller vad? :lol:
Vidare, om det nu är så som teoretikern skriver, att höginkomsttagare är så mycket mer konkurrenskraftigare än kinesen, varför flyttas då jobben alltmer till det lågproduktiva Kina? Är det omvänd rasism eller är det något annat som vi som inte hänger med i de mystifierade liberatiska svängarna, kanske haver missat? :D
Någonstans i detta finns ju en motsägelse - hade jag varit kapitalist skulle jag ju lagt produktionen där det finns flest högpresternade. Men vad vi ser så gör ju de verkliga kapitalisterna tvärtom! De flockas ju i Mittens rike i allt större skaror......Hur kommer det sig? :lol:
MVH
bigj
Att verka för det goda...
-
teoretikern
- Inlägg: 496
- Blev medlem: 31 mar 2008 07:57
- Ort: Sho't
Avantgardet skrev:Om man vill diskutera utsugningen av tredje världen så skall man väl se till de handelsrelationer som vi de facto har med dessa, och då kan man inte begränsa sig till import - varför skulle man överhuvudtaget göra det? Intressant är givetvis såna inkomster som Sverige har och har haft av sin export av vapen, jasplan, och annat...
Ser att jbig förekommit mig och berört detta...
Varför är vapenexport utsugning? Den största svenska vapenexporten sker förresten till i-länder.
Varför ska Sverige kräva mer betalt av Indien än Tyskland för samma produkter?
-
teoretikern
- Inlägg: 496
- Blev medlem: 31 mar 2008 07:57
- Ort: Sho't
Re: Jepp....
Jbig skrev:Hejsan!
Hej hej. Problemet med din text är:
1. att min statistik var ifrån 1994, innan Sverige gick med i EU, så man kan inte använda EU som någon slags lös, klärvoyant guilt by association (jag är förresten mot EU främst pga jordbrukspolitiken vilken gynnar främst franska storbönder). "EU = utsugning. Sverige är med i EU, så därav är frågan löst." Det går inte så, tyvärr. Förresten, SCB är en täckmantel för Mossad, det borde jag kanske tillägga så att man inte behöver ta denna statistik från SCB på allvar (statistik från SCB som däremot talar för den socialistiska saken ska ju däremot basuneras ut högt och tydligt över hustaken).
2. att du talar hela tiden om utländska företag, inte svenska eller för den delen danska, norska eller finska. Du hänvisar enbart till samma gamla texter jag läst i exempelvis Kapitalet.se och andra tråkiga böcker. Vem vet inte att amerikanska storföretag har större omsättning än somliga nationers BNP? Samma fraser har jag läst i några stycken böcker från Ordfront och det är en anledning till att jag började kasta dem och ägna mig åt SNS istället. Men Sveriges roll i det hela döljs totalt, pga att vänstern har helt enkelt inget märkvärdigt stort åtal att väcka mot Sverige i brist på statistik. Den statistiken finns inte pga att Sverige inte har så stor kontakt med tredje världen.
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Svårigheter....
Hejsan!
Ojdå, blev det för svårt för teoretikern nu? :D
Spelar välan mindre roll om Sverige var med i EU eller inte, eller att det var frågan om 1994. Sverige har ju varit med att suga ut tredje världen genom att vi tillhör den rikemansklubb, vars ledande stater ju genom kolonialism och terror exploaterat tredje världen! Konstigt att du har så svårt att inse det! I övrigt ser jag inte vad EU har med det hela att göra - var det inte Sveriges förhållningssätt du efterfrågade?
Att det mest handlade om företag från USA, England, Japan, Tyskland beror mest på att de är de största.
Visst kan jag ta med svenska företag som utnyttjar tredje världen, här har du en packe:
Electrolux, Mexiko
SKF,
Atlas Copco,
Sandvik,
Thor Chemicals,
ABB,
ASTRA,
Boliden,
Bofors (Celcius),
Guldfynd (Kina),
H&M,
IKEA,
Kapp-Ahl,
Ericsson,
Astra Zeneca,
Scania.
Lundin OIL (ett företag som ihop med Sudans regering bedriver/bedrev folkmord i södra Sudan för att leta efter olja, där Carl Bildt har/hade aktier)
"Volvo och Saab bryter mot regler"
Platina som bl.a. används i Saab- och Volvobilar bryts i Sydafrika under tveksamma förhållanden. Det hävdas i en rapport som organisationen Action Aid presenterar i dag, uppger Rapport. Förorenat vatten, splittrade samhällen, förlust av betesmarker och försörjning är verkligheten bakom brytningen, enligt Action Aid.
Volvo och Saab är företag som förbundit sig att se till att mänskliga rättigheter inte kränks i något led i tillverkningsprocessen. Men enligt rapporten är det just det som sker.
Källa: SVT-Text, tisdag 25 mars, 2008
Anklagelser mot Electrolux i Mexiko
Arbetare i en av Electrolux fabriker i Mexiko hindras från att organisera sig fackligt. Det hävdar anställda för programmet Kaliber i Sveriges Radio.
– Pratar man om att starta fackförbund på arbetet får man sparken, säger en kvinna till Kaliber. Ett förbud mot att starta fackförbund är olagligt i Mexiko.
Många kvinnliga arbetare tvingas även att utföra sexuella tjänster åt förmän och chefer på företaget. Vilket innebär att det är vanligt med sexuella trakasserier på denna Electroluxfabrik i Mexiko. Electrolux svarar att bilden inte stämmer överens med deras och att alla anställda informeras om sina rättigheter.
– Vi ska gå igenom anklagelserna och kontakta fabriksledningen, säger Henrik Sundström på Electrolux.
Källa: SVT Text, söndag 6 april, 2008
Helt klart har vi ej hittat dessa fakta i "Kapitalet" - fast å andra sidan har jag inte läst den, så man vet ju aldrig? Ho ho ho.....
Du fixade inte det där med kinesernas låga prestanda, som jag besvarade! Kände du i maggropen att du kanske redan här troligen är bortgjord månne? :D
Jaha, SCB är en täckmantel för Mossad? Fasiken också, jag som trodde det var en täckmantel för Världsbankens alla undanstoppade stålar......
Ja, min käre teoretiker, det ser ut som att även detta försök till uppgraderad dumhet snabbt sköts i sank av de fattiges vän, de rikes mardröm, och de knäckta libertinernas våta dröm - bigj! Därmed seglar vi, kapten Bigj med besättning, vidare i de varma vattnen och håller utkik för nya angrepp från nollade nötter, libertiner, skärholmsmoderater och annat löst folk på verklighetens vida hav. Kanonerna hålls varma, laddade med kunskap, stilism och en stor näve humanism blandad med en gnutta ironi! :oops:
MVH
bigj
Ojdå, blev det för svårt för teoretikern nu? :D
Spelar välan mindre roll om Sverige var med i EU eller inte, eller att det var frågan om 1994. Sverige har ju varit med att suga ut tredje världen genom att vi tillhör den rikemansklubb, vars ledande stater ju genom kolonialism och terror exploaterat tredje världen! Konstigt att du har så svårt att inse det! I övrigt ser jag inte vad EU har med det hela att göra - var det inte Sveriges förhållningssätt du efterfrågade?
Att det mest handlade om företag från USA, England, Japan, Tyskland beror mest på att de är de största.
Visst kan jag ta med svenska företag som utnyttjar tredje världen, här har du en packe:
Electrolux, Mexiko
SKF,
Atlas Copco,
Sandvik,
Thor Chemicals,
ABB,
ASTRA,
Boliden,
Bofors (Celcius),
Guldfynd (Kina),
H&M,
IKEA,
Kapp-Ahl,
Ericsson,
Astra Zeneca,
Scania.
Lundin OIL (ett företag som ihop med Sudans regering bedriver/bedrev folkmord i södra Sudan för att leta efter olja, där Carl Bildt har/hade aktier)
"Volvo och Saab bryter mot regler"
Platina som bl.a. används i Saab- och Volvobilar bryts i Sydafrika under tveksamma förhållanden. Det hävdas i en rapport som organisationen Action Aid presenterar i dag, uppger Rapport. Förorenat vatten, splittrade samhällen, förlust av betesmarker och försörjning är verkligheten bakom brytningen, enligt Action Aid.
Volvo och Saab är företag som förbundit sig att se till att mänskliga rättigheter inte kränks i något led i tillverkningsprocessen. Men enligt rapporten är det just det som sker.
Källa: SVT-Text, tisdag 25 mars, 2008
Anklagelser mot Electrolux i Mexiko
Arbetare i en av Electrolux fabriker i Mexiko hindras från att organisera sig fackligt. Det hävdar anställda för programmet Kaliber i Sveriges Radio.
– Pratar man om att starta fackförbund på arbetet får man sparken, säger en kvinna till Kaliber. Ett förbud mot att starta fackförbund är olagligt i Mexiko.
Många kvinnliga arbetare tvingas även att utföra sexuella tjänster åt förmän och chefer på företaget. Vilket innebär att det är vanligt med sexuella trakasserier på denna Electroluxfabrik i Mexiko. Electrolux svarar att bilden inte stämmer överens med deras och att alla anställda informeras om sina rättigheter.
– Vi ska gå igenom anklagelserna och kontakta fabriksledningen, säger Henrik Sundström på Electrolux.
Källa: SVT Text, söndag 6 april, 2008
Helt klart har vi ej hittat dessa fakta i "Kapitalet" - fast å andra sidan har jag inte läst den, så man vet ju aldrig? Ho ho ho.....
Du fixade inte det där med kinesernas låga prestanda, som jag besvarade! Kände du i maggropen att du kanske redan här troligen är bortgjord månne? :D
Jaha, SCB är en täckmantel för Mossad? Fasiken också, jag som trodde det var en täckmantel för Världsbankens alla undanstoppade stålar......
Ja, min käre teoretiker, det ser ut som att även detta försök till uppgraderad dumhet snabbt sköts i sank av de fattiges vän, de rikes mardröm, och de knäckta libertinernas våta dröm - bigj! Därmed seglar vi, kapten Bigj med besättning, vidare i de varma vattnen och håller utkik för nya angrepp från nollade nötter, libertiner, skärholmsmoderater och annat löst folk på verklighetens vida hav. Kanonerna hålls varma, laddade med kunskap, stilism och en stor näve humanism blandad med en gnutta ironi! :oops:
MVH
bigj
Att verka för det goda...
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 10 och 0 gäster