Skapade de borgerliga krisen 1992?

[J R Auk]

Jag bara undrar vad som diskuteras här. Det är väl ingen som menar på att riksdagen år 1992 själva gjorde sig förtjänster genom sin politik.

Eller jag vet inte jag har inte sett det.

Personligen har jag alltid betraktat den kris som omtalas som den cykliska process som utlåning av kapital till 9 mot 1 skapar. Vilket idag också kan ses i USA. Pengar används för att bygga luftslott skapade av förväntningar på tillväxten. Men om man pressar producenterna av tillväxt över sin kapacitet som kommer det slå tillbaks på hela strukturen. Eftersom alla insättningar i bankerna är belånade för 9 mot 1 så är alla förfallna förväntningar likt kaosteorier extremt påverkande på strukturen.

Så vem står att beskylla?

Det som driver vår värld in i vanvettet är alla stora kapitalinvesteringar som likt huvudlösa monster far fram över lik för att tillgodose en högre nytta som ingen individ skulle värdera något offer i paritet värt.

Det roliga är att det fortfarande verkar uppfattas att detta slår mot alla investerare i finans. Och man missar ju då att det i alla dessa ekonomiska förfallsprocesser sker en realisering av de monetära tillgångarna, de enda verkliga förlorarna är de sega småaktörerna.

Jag vet inte vad din poäng är Teoretikern. Du verkar ha onämnda fasor som du opponerar dig mot. Det är någon slags beskyllning som hänger i luften som behöver bli uttalad. Jag tycker bara detta kategoriserande är beklagligt för debatten. Låt oss försöka se till sak. Det saknas folk som är insatta i ekonomi och realpolitiska åtgärder för att marknadsstimulering. Har du koll på sånt?

Jag menar det vore väl en dröm att diskutera lite sakfrågor. Men vad menas här?
Jag ser det hellre som att staten blir blåst vare sig det är sossar eller borgare som styr. Det är helt enkelt skit bakom spakarna, eller dålig rörläggning, i båda fallen, och det hela handlar om en moralisk och kulturell fråga. Det som nu diskuteras bakom lyckta dörrar måste bli en öppen diskussion. Men då kan man inte i humanismens och liberalismens spår gå fram och fördöma allt det som inte anses vara "korrekt". Då lyfts bara den diskussionen bort från den allmänna arenan. Precis som ekonomi till stor del gjort det idag. Om vi ser till de mera övergripande analyserna.

Släpp ideologierna och diskutera sak egentligen, eller vill du mest propagera för din "religion"?

[teoretikern]

Hejsan!Och att andra europeiska valutor följde den tyska valutan? Och att den tyska återföreningen i sig inte innebar en nedgång för D-marken på samma gång? Ho ho ho ho....vet du alls var du befinner dig i ekonomin egentligen, vännen? Om den tyska valutan skapade en nedgång, och detta drabbade resten av Europa, måste väl detta ha inneburit att hela Europa föll i en inflationsspiral! Njae, vännen, du får nog läsa igenom det du har hämtat från nätet en gång till! Ho ho ho ho.....eller menar du att den tyska valutan innebar en nedgång och uppgång på samma gång?

Du har inte riktigt förstått det här med fasta och flytande växelkurser. Andra länder hade en fast kurs mot D-marken. Det innebär att deras riksbanker skulle växla D-mark mot ett fast pris. Nu steg räntorna i Tyskland, vilket innebär att innehavare av värdepapper i andra valutor än D-mark sålde dessa för att växla till sig tyska papper. Men det kunde inte riksbanker i somliga länder inte klara av. Men vad händer om man höjer räntan till den tyska nivån? Ja då slutar folk att växla till sig tyska värdepapper och någon press på riksbankerna uppstår inte.

Denna bok är ganska bra:

http://www.amazon.com/After-Maastricht- ... 987&sr=8-1

Och John Grahl är uttalad keynesian (utan att han förklarar närmare vad som menas med det) så det går inte att tillskriva honom några konpiratoriska högerkrafter.

[teoretikern]

Jag bara undrar vad som diskuteras här.

Jag vet att vänsterpartiet och somliga gråsossar längtar tillbaka till den keyneianska eran. "Vi behöver bara göra om alltihop igen och röja bort all idiotiska tankar som tyvärr prackats på oss efter 70-talet". Men det kommer inte fungera. Det jag inte menar med detta inlägg är att jag minsann borde få ta över spakarna över Sverige och så kommer allt lösa sig. Det är kanske möjligt att jag skulle finna några rådgivare som ger mig råd och att jag genomför dem, och att saker och ting blir något bättre i Sverige, men skaparkraften kommer inte direkt inifrån mig i så fall.

Du vill se något annat. Tjaaa... för att detta överhuvudtaget ska kunna ske, måste alternativ fram, vilket inbegriper även det monetära arrangemanget. Även socialistiska länder, vilka medvetet föraktat profit, har haft pengar, prissättning och med det makroekonomiska problem. Jag har ingen aning om hur ett samhälle utan pengar skulle designas eller ens hur detta skulle fungera. Penninglös ekonomi existerade i Sovjet under en kort tid, men det fungerade inte. I ett industrismhälle med hundratals miljoner invånare och arbetsspecialisering är pengar ofrånkomliga.

[J R Auk]

Hur kommer det sig att det kunde bli en så stor statsskuld då?

Hur kunde sossarna fixa det?

[teoretikern]

Hur kommer det sig att det kunde bli en så stor statsskuld då?

Hur kunde sossarna fixa det?

Som jag skrev, när räntorna höjts i USA, England och Sverige har arbetslösheten stigit. Mindre produceras och de arbetslösa erhåller bidrag. Den misslyckade inflationsbekämpningen ligger helt och hållet sossarna till last. Under hela 80-talet låg den svenska inflationen högre än konkurrentländernas.

Två ytterligare saker spädde på statsskulden i början av 90-talet, och den första var att svenska företag flyttade utomlands, det är kanske 50 000 arbeten det rör sig om. Anledningen? De ansåg sig inte kunna finna rätt utbildad personal här, vilket är helt i Heckscher-Ohlinteorins område och visar hur relevant denna teori är. Jag vet inte hur mycket man ska anklaga sossarna för detta. Helt klart är att de velat experimentera med skolan, vilket inte varit särskilt lyckat. Men det sossarna inte kan klandras för är ett så kallat "välfärdsstadium", när invånarna tar välfärd för given, den är statisk, den är alltid där framför ögonen, och inte bryr sig om studier eller arbete i samma grad som tidigare.

Den andra anledningen till statsskulden var att Sverige plötsligt tog emot tiotusentals flyktingar från Jugoslavien. Detta rådde inte sossarna för.

[J R Auk]

Jag har fortfarande svårt att se hur det kunde bli 1000-tals miljarder. Det var inga dåliga bidrag som gavs då i sådana fall.

[teoretikern]

Jag har fortfarande svårt att se hur det kunde bli 1000-tals miljarder. Det var inga dåliga bidrag som gavs då i sådana fall.

Det är riksgälden som sköter statsskulden, vilken i och för sig redan låg på 600 miljarder alldeles innan krisen.

https://www.riksgalden.se/Grafer/statss ... ckling.xls

[J R Auk]

Jag har fortfarande svårt att se hur det kunde bli 1000-tals miljarder. Det var inga dåliga bidrag som gavs då i sådana fall.

Det är riksgälden som sköter statsskulden, vilken i och för sig redan låg på 600 miljarder alldeles innan krisen.

https://www.riksgalden.se/Grafer/statss ... ckling.xls

Jo men det är väl inte riktigt något svar.

Visst det är bra att du säger detta då vi då kan se till att söka med rätt termer i den frågan.

Men jag finner det fortfarande bisarrt att statsskulden har blivit 1000 miljarder för att vi gett bidrag till folk. Bland annat då 10.000- tals flyktingar.

Jag är mer inklinerad att tro att det är på grund utav olika kreditinstituts ocker som den är så hög.

[teoretikern]

Jo men det är väl inte riktigt något svar.

Visst det är bra att du säger detta då vi då kan se till att söka med rätt termer i den frågan.

Men jag finner det fortfarande bisarrt att statsskulden har blivit 1000 miljarder för att vi gett bidrag till folk. Bland annat då 10.000- tals flyktingar.

Jag är mer inklinerad att tro att det är på grund utav olika kreditinstituts ocker som den är så hög.

Att det mesta gick åt till arbetslöshetsersättning (vi kan kalla den så) var de borgerliga öppna med, man finner dessa fakta även i Normer och ekonomisk politik samt Rädda välfärdsstaten av Kjell Olof Feldt.

Att tro utan någon statistik alls att kreditinstitut håvar in pengar, är det verkligen ett vetenskapligt konstaterande? Att ifrågasätta statistik är det inget fel med, men då måste du i gengäld presentera någonting annat. Räntan på statsskulden under 90-talet sträckte sig som mest till 100 miljarder per år. Räntorna per år under 80-talet låg ganska konstant på 50 miljarder, så nettosumman på 50 miljarder förklarar inte att statsskulden exploderar med 800 miljarder kronor på kort tid.



Större delen av skulden är inhemsk, och därmed är det värt att undersöka hur inkomsterna ser ut, i och med att skulden rinner iväg som inkomster för några personer någonstans  i Sverige.  Jag misstänker att du menar att det sitter någonstans i Sverige en liten grupp rika människor i Sverige och tjänade kolossala summor på räntorna. 1993 hade de rikaste i Sverige 24 miljarder kronor kvar i personlig årsinkomst efter beskattning. Tiden efter 1993 ökar de rikastes inkomster lite, men inte alls med tiotals miljarder utan med desto blygsammare summor än så, vilket även visar att skattesänkningarna borgarna genomförde främst inte tillföll denna grupp.

[Jbig]

Hejsan!

Jaha, så det var alltså Tysklands fel att det gick åt skogen för den svenska ekonomin när de fyras gäng styrde, således?  :o

Liksom att det gick en massa kosing till arbetslöshetsunderstöd - då kan man ju fråga sig varför borgarna drev igenom dessa stora avskedanden då?  :lol:

P.S. Växelkurserna mellan de västeuropeiska valutorna var mer eller mindre fixerade redan år 1992, så inga trix teoretikern!  :lol:

Teoretikern söker ständigt efter halmstrån, och när du finner dem, så förstår du inte innebörden. Men det kanske man inte kan begära av sverigedemokrater, libertiner och andra på den totalitära kanten!  :wink:

Nu till verkligheten igen:

10 procent av Sveriges befolkning äger 99 procent av alla hushållens börsnoterade aktier.
För aktiefonder är ägande inte särskilt mycket mer jämlikt fördelat: 10 procent (inte nödvändigtvis helt desamma som de som äger aktierna) äger 83 procent av alla hushållens aktiefonder.
10 procent äger 75 procent av banktillgångarna.
Totalt sett står de rikaste 10 procenten av befolkningen för 73,5 procent av nettoförmögenheten i Sverige.
SCB: "Reavinster och reaförluster 1999", Rapport 2001, s 36

Den pseudoekonomiska agendan......vi går vidare....

Under 1990-talet påstod en del nationalekonomer, exempelvis Anders Åslund, att Sverige var mer ”socialistiskt” än Nordkorea eller Kuba. För att råda bot på detta borde man skrota halva den offentliga sektorn, menade denne nationalekonom. Herr Åslund påstod vidare att anhängarna av ”den svenska modellen” liknade den vitryske presidenten Lukasjenkos meningsfränder, trots att den sistnämnde knappast kan påstås ha verkat för att låta demokratin gå för långt. Bo Södersten, också han nationalekonom, ansåg at man skulle minska den politiska demokratin på några centrala samhällsområden för att underlätta en omstrukturering av den svenska ekonomin. Detta påstår professor Johan Willner vid nationalekonomiska institutionen, Åbo akademi. Willner menar vidare att den ekonomiska debatten i svenska tidningar, såsom den framförs på DN:s debattsidor, främst sysslar med en ”pseudoekonomisk agenda” som baserar sig på en politik vilken i sin tur grundar sig på ekonomiska ”vandringssägner”.

En sådan myt handlar om skatternas effekt på arbetskraftsutbudet, andra myter riktar in sig på utbildningsväsendet, sjukvården och näringspolitiken samt även trafikpolitiken. En av de främsta myterna är påståendena om att den offentliga sektorn alltid är sämre än den privata vad gäller olika tjänster. När man sedan går över på den stora koncentrationen inom näringslivet, är dessa plötsligt viktiga för ”konkurrenskraften”, medan man, när det gäller den allmännyttiga verksamheten, alltid talar om behovet av just – konkurrens. De ekonomer som framför dessa tankegångar brukar svara att detta kanske inte är önskvärt, om de blir trängda – men att ”vi” tyvärr måste följa omvärlden för att inte förlora kapital och marknadsandelar. Men stämmer detta, frågar sig Willner?

Idag anser en rad ekonomer och forskare att det är fel att försöka ingripa i marknadsekonomins funktionssätt – i teorin. Detta kan dock efter de många globala klimatologiska förändringarna åren 2006-2007 visa sig bli mer än nödvändigt. Det är dock viktigt att fastslå att den ekonomiska politiken faktiskt kan påverka inkomstfördelningen, i två riktningar. Margaret Thatcher visade under 1980-talet att det med politiska medel påverka inkomstfördelningen så att den blev mer ojämn i Storbritannien än vad den varit någon gång efter 1880-talet. Det tog sig uttryck i att medellivslängden för män ur arbetarklassen i Storbritannien började sjunka under 1990-talet. Bland neoklassiska ekonomer anses det numera rumsrent att en mera ojämn inkomstfördelning och större olikheter i livslängd och hälsa är ett acceptabelt pris för att överklassen skall få leva i överflöd!

Dessa ekonomer menar vidare att den ”svenska modellen” har upphört att fungera. Ändå ligger Sverige väl till, nästan bäst i världen, vad gäller livslängd och BNP per capita. En tro på att marginalskatterna skulle vara orsaken till att arbetskraftutbudet minskar är ytterligare en käpphäst för neoklassikerna. Detta har lett till en mindre progressivitet vad gäller skatterna, men det skapade bara större strukturella budgetunderskott i Sverige – fast samma politik i USA ledde till ännu större budgetsunderskott. Dessutom blev inkomstfördelningen mycket ojämnare, både i Sverige och USA.

Vidare menar de nyliberala neoklassikerna att den svenska jämlikheten har inneburit att landet halkat efter, att en för stor jämlikhet kanske innebär att det inte lönar sig att anstränga sig. Enligt denna teori skulle inkomstojämlikheten i sig ha en stimulerande effekt, skriver Johan Willner vidare. Empirisk forskning visar tvärtom att sambandet mellan ekonomisk tillväxt och inkomstojämlikhet inte positivt utan troligen negativt.

Något som de bägge forskarna Torsten Persson och Guido Tabellini skriver i sin artikel ”Is Inequality Harmful for Growth?” i ”American  Economic Review”, vol 84, juni 1994”. Inte heller finns det några belägg för att det existerar något negativt samband mellan offentlig sektor och tillväxt, vilket forskarna Agell, Lindh och Olsson har visat i sin artikel (Tillväxt och offentlig sektor) i ”Ekonomisk debatt”, nr. 22,1994.

Ekonomisk stagnation har drabbat hela OECD-området sedan slutet av 1980-talet, och det finns forskning som visar att en del av nedgången faktiskt beror på otillräckliga satsningar på utbildning och infrastruktur. Något som forskarna Conrad och Seitz framförde i artikeln ”The Economic Benefits of Public Infrastructure” i ”Applied Economics”, vol 26, nr 4, 1994. Även  E. C. Mamatzakis vid ”Queen Mary and Westfield College” kom fram till samma slutsatser i sin avhandling ”The Role of Public Sector Infrastructure on Private Sector Productivity in Long Run Perspective”. Stämmer detta, ja då innebär nedskärningarna i den offentliga sektorn att det hela bara blir värre. Den pseudoekonomiska agendan kanske inte är mycket mer än ett särintresse hos privilegierade grupper som bara vill berika sig med fler privilegier?  :oops:

Denne strof av teoretikern måste vi ju analysera närmare:

"...Andra länder hade en fast kurs mot D-marken. Det innebär att deras riksbanker skulle växla D-mark mot ett fast pris. Nu steg räntorna i Tyskland, vilket innebär att innehavare av värdepapper i andra valutor än D-mark sålde dessa för att växla till sig tyska papper. Men det kunde inte riksbanker i somliga länder inte klara av. Men vad händer om man höjer räntan till den tyska nivån? Ja då slutar folk att växla till sig tyska värdepapper och någon press på riksbankerna uppstår inte...."

Jaha, det innebär alltså att andra staters medborgare köpte tyska värdepapper när tysk ränta steg! fast det kunde inte deras regeringar göra, för att de inte klarade av det! Jaha, varför inte då? Det är välan inga problem för regeringar att göra det, om man ville det! Sedan kommer det gudomliga.....om andra stater höjer räntan till tysk nivå, så slutar man alltså att köpa tyska värdepapper. Och därför uppstår ingen press på riksbankerna........ ....ho ho ho...vilka riksbanker? Den svenska? Holländska? Franska? osv.....du har just gått runt i ett cirkelresonemang och hamnat där du startade....
Vad ville du egentligen ha sagt här, vännen?  :D

MVH
bigj

[teoretikern]

Hejsan!bigj

Hej!

"Jaha, så det var alltså Tysklands fel att det gick åt skogen för den svenska ekonomin när de fyras gäng styrde, således?  Liksom att det gick en massa kosing till arbetslöshetsunderstöd - då kan man ju fråga sig varför borgarna drev igenom dessa stora avskedanden då? P.S. Växelkurserna mellan de västeuropeiska valutorna var mer eller mindre fixerade redan år 1992, så inga trix teoretikern!"

Att borgare och sossar drev igenom besparingar i det offentliga berodde på att statens intäkter sjönk och att lönesänkningar är omöjliga.

Nej, de tyska räntorna chockhöjdes aldrig, till skillnad ifrån de svenska, men de orsakade en liten nedgång.

Ja, just det, växelkurserna var fixerade, fasta, det är helt riktigt, nu börjar du förstå verkan av detta. Det är därför vi ser en mängd sedvanliga hohoanden och ordtramseri.


"10 procent av Sveriges befolkning äger 99 procent av alla hushållens börsnoterade aktier.
För aktiefonder är ägande inte särskilt mycket mer jämlikt fördelat: 10 procent (inte nödvändigtvis helt desamma som de som äger aktierna) äger 83 procent av alla hushållens aktiefonder. 10 procent äger 75 procent av banktillgångarna. Totalt sett står de rikaste 10 procenten av befolkningen för 73,5 procent av nettoförmögenheten i Sverige. SCB: "Reavinster och reaförluster 1999", Rapport 2001, s 36"

Detta stycke är ett medvetet försök att blanda bort korten. De flesta aktier ägs inte av hushåll utan av utlandet, som största enskilda ägare (ca 40%). Insititutioner äger ca 30% och hushåll resterande 30%.

Ordet tillgångar används helt felaktigt av socialister. Tillgångar kan vara hus, aktier och pengar. Dessa kan ge avkastning på ett eller annat sätt, det kan vara försäljning av något som ökat i värde eller så kan det röra sig om utdelning. Om man går in i området tillgångar, upptäcker man dessutom att USA har jämnare fördelning (ett ord  jag avskyr) än Sverige, i och med att amerikaner med mindre inkomst är mindre skuldsatta än sina svenska motsvarande. I slutänden är det intressant att se hur mycket de rikaste får i handen, därför att de betalar inte diamanthalsband, Mercedes, champagne med hus utan med pengar. Då kommer vi efter allt harlequiniserande och kråmande fram till SCB:s statistik som socialister inte vill kasta ett enda getöga på, nämligen årsinkomsten 1993: 24 miljarder. (SCB:s årsbok 1996, men denna bok är ju tryckt av MI5.) De rikastes årsinkomst har ökat sedan dess fram tills nu, enligt SCB:s statistik med ca 75%. Kom även ihåg att de rikaste sparar även en del av sin inkomst, det är centralt i både keynesiansk och marxistisk teori. Var är de enorma oceanerna med pengar som ska omfördelas? Det är därför ingen slump att de rikaste står för bara 8% av de totala skatteintäkterna (se Jakten på den försvinnande skatten)






Eller att LO-SAP:s Jämlikhetsrapporten från 1969 säger:

"För att få resurser till en omfördelning till de sämre ställdas förmån räcker det inte med att kapa toppinkomsterna i samhället. Höginkomsttagarna är få och deras bidrag till samhällets totala inkomstsumma relativt litet. En väsentlig del av omfördelningen måste därför även beröra de stora mellangrupperna av inkomsttagare."



Den berömde socialisten Alec Nove, som arbetade åt Sovjet så det därav inte går att anklaga honom att vara någon sadopervers Chicago-ekonom, skriver i Teori för en möjlig socialism:

"Det finns vissa typiska och farliga missuppfattningar som är vanliga på vänsterkanten och som kan leda till katastrofer, både politiska och ekonomiska. Eftersom katastrofer bör undvikas borde sådana frågor engagera även individer som står mycket längre ut till vänster än undertecknad. Det första rör inkomstfördelningen och dess förhållande till produktiviteten. Det antas i vida kretsar att de fattigare samhällssektorernas välfärd avsevärt kan höjas genom att man tar ifrån de rika. Tyvärr uppstår flera svårigheter. En del av de rikas välstånd kan till exempel inte omfördelas. En målning av Van Dyck kan konfiskeras och hängas upp i ett museum. Man kan också sälja den utomlands och fördela intäkterna, men bara en gång. Ett privatägt företag kan nationaliseras, med eller utan kompensation, men inte heller det kan delas upp, även om dess framtida avkastning kan. Ett privatägt slott kan omvandlas till ett offentligt museum men inte delas ut till de fattiga. ... En omfördelning av inkomsterna kompliceras av det relativt lilla antalet mycket rika personer. Låt oss [1981] anta att i exempelvis Storbritannien 20 000 höginkomsttagare vardera har en årsinkomst om 20 000 pund att förbruka på lyxkonsumtion. (Märk att all inkomst som sparas och investeras troligen måste sparas och investeras även av en socialistisk regering och därmed inte är tillgänglig) 20 000 x £ 20 000 = £ 400 miljoner. Detta skenbart stora belopp skulle ge den brittiskt medelinkomsttagaren cirka 50 pence i veckan, motsvarande tio cigaretter. Detta är inget skäl för att man ska tolerera existensen av extremt rika personer. Men faktum kvarstår att även om man delar ut deras överinkomster gör det ingen avgörande skillnad i massornas materiella välfärd. Ändå brukar vänsterpropagandister nästan alltid försöka få sina anhängare att tro något annat: faire payer les riches, låt de rika betala. Detta skapar en ouppfyllbar förväntan och garanterar framtida besvikelser. När regeringar i praktiken försöker åstadkomma en omfördelning måste de angripa intressena hos en långt vidare krets av människor än de mycket rika. Det är nödvändigt om intäkterna ska bli tillräckliga."




Dessutom, du uppskattar stundom Marx. Det kanske även andra mäniskor här gör också. Det är faktiskt mycket omarxistiskt att påstå att de rikaste slösar bort dem pengar man har i handen. Marx säger i Kapitalet: "spara, spara,det är Moses och profeterna. Ackumulera, ackumulera. Dessutom skäller Friedrich Engels ut en viss Eugen Dühring i Anti-Dühring, när denne menar att de rikaste betjänas av hela samhället. I Anti-Dühring får man reda på att de största industrierna i England var järn- och bomull, "alltså just de produktionsgrenar vilkas produkter endast till försvinnande del konsumeras inom de besittande klassernas krets och mer än alla andrra varor är hänvisade till massförbrukning."  Kan du redovisa hur mycket av slutproduktionen i de största tio industrierna som går till de rikaste? Fast Engels kanske var en Mossadagent? Och Marx från MI5?


Det den amerikanska regeringen gjorde var att bredda skattebasen och sänka de högsta skatterna i de sektorer där den var som högst, du vet att komma så nära "flat tax" som möjligt. Helt platt är skatten inte, i och med att inkomstskatten är stigande även i USA. Reagans skattereformer under 80-talet medförde faktiskt att de rikaste betalade in mer i skatt (47% mer har jag för mig).

[Fromm]

Den berömde socialisten Alec Nove, som arbetade åt Sovjet så det därav inte går att anklaga honom att vara någon sadopervers Chicago-ekonom, skriver i Teori för en möjlig socialism:

Om någon byter politisk sida så försvinner mitt förtroende. Som att tro på en torterad person.  :roll:

Det var inte uppsägningar i den offentliga sektorn som orsakade ett fall i efterfrågan utan det var tvärtom.
Efterfrågan sjönk pga att inflationen legat högre än svenska konkurrentländers.

Vem och vad belägger teoretikern med en teori som verifierar dessa två påståenden.

Bigj kritiserar makten för han vill förbättra samhället och det vinner min sympati.
Men att slicka makten. Vad ger det dig eller samhället?

[Kallekula]

teoretikern

Sedan har vi en annan aspekt på detta med att tvångsmässigt (eller demokratiskt om vi använder oss av begreppet ekonomisk demokrati) fördela de tillgångar som finns i samhälet. Om vi lekar med tanken att ett parti som verkligen ska omfördela resursena helt jämt inom samhället, detta även då gällande privata företag med dess tilgångar, seglar upp inför nästa val. Vad skulle då hända?

Finns en tråd om detta scenario här. Vilka resurser, tillgångar skulle flyttas från landet innan valutgången. Skulle "kapitalisterna" ta till vapen, och varför skulle de det om nu kapitalet numera anses vara internationellt. Vad är ett flykigt kapital osv osv.

Nu är eg. inte detta ett problem för handcore extremvänstern. De anser det t.o.m vara ett bra sätt att rebota, starta om i samhället. Vi har ju alltid jorden vi kan bruka, osv.

[J R Auk]

Jo men det är väl inte riktigt något svar.

Visst det är bra att du säger detta då vi då kan se till att söka med rätt termer i den frågan.

Men jag finner det fortfarande bisarrt att statsskulden har blivit 1000 miljarder för att vi gett bidrag till folk. Bland annat då 10.000- tals flyktingar.

Jag är mer inklinerad att tro att det är på grund utav olika kreditinstituts ocker som den är så hög.

Att det mesta gick åt till arbetslöshetsersättning (vi kan kalla den så) var de borgerliga öppna med, man finner dessa fakta även i Normer och ekonomisk politik samt Rädda välfärdsstaten av Kjell Olof Feldt.

Att tro utan någon statistik alls att kreditinstitut håvar in pengar, är det verkligen ett vetenskapligt konstaterande? Att ifrågasätta statistik är det inget fel med, men då måste du i gengäld presentera någonting annat. Räntan på statsskulden under 90-talet sträckte sig som mest till 100 miljarder per år. Räntorna per år under 80-talet låg ganska konstant på 50 miljarder, så nettosumman på 50 miljarder förklarar inte att statsskulden exploderar med 800 miljarder kronor på kort tid.



Större delen av skulden är inhemsk, och därmed är det värt att undersöka hur inkomsterna ser ut, i och med att skulden rinner iväg som inkomster för några personer någonstans  i Sverige.  Jag misstänker att du menar att det sitter någonstans i Sverige en liten grupp rika människor i Sverige och tjänade kolossala summor på räntorna. 1993 hade de rikaste i Sverige 24 miljarder kronor kvar i personlig årsinkomst efter beskattning. Tiden efter 1993 ökar de rikastes inkomster lite, men inte alls med tiotals miljarder utan med desto blygsammare summor än så, vilket även visar att skattesänkningarna borgarna genomförde främst inte tillföll denna grupp.

Nej jag påstår inte att min tro är vetenskapliga konstateranden, men du kanske vill mena på att din är så?

Vem slåss du mot? Du lyckas nästan hålla ton, bara lite förtäckta anklagelser i din text

Även om vi väljer att förlägga våran statsskuld i inhemska lån, jag antar att det är pensionsfonder och annat som skjuter till, så kommer räntan att ställa till det för oss. Eftersom ekonomi är det här luftslottet så är ju utagna kronor konor som inte ger avkastning. En avkastning som måste till för att investeringen skall ge efter prognos.


Om jag skall försöka tyda vad du har skrivit hittills så är det som följer.

Socialdemokraternas politik har gett så mycket bidrag till befolkningen i landet av vi nu är skyldiga oss själva flera miljarder. 1100 miljarder närmare bestämt.

Då undrar jag. Vart tog pengarna vägen? Om nu pengarna gick ut till befolkningen, vart är de pengarna nu?

Jag vet inte vad du vill ha sagt, men så som du gör dina begränsningar så blir det larvigt.

- Det var inte de borgerligas fel det var sossarnas fel.

Vad är det för något? Jag undrar snarare hur det kommer sig att landet sverige, och alla andra länder i hela världen, kan gå back hela tiden. Kanske något som är fel med systemet då? Eller? Kanske så att värdet pengar har mot de reella tillgångarna borde vara stabilt?

[teoretikern]

Fromm skrev:

Om någon byter politisk sida så försvinner mitt förtroende. Som att tro på en torterad person.

Vem och vad belägger teoretikern med en teori som verifierar dessa två påståenden.

Bigj kritiserar makten för han vill förbättra samhället och det vinner min sympati.
Men att slicka makten. Vad ger det dig eller samhället?

Byta sida?

Under inflation med fast valutakurs är det farligt för ett land med omfattande import och export att låta inflationen stiga högre än valutan man är fixerad till, detta för att utlandet liksom inhemska konsumenter ratar dyra produkter. Här försvann efterfrågan på svenska produkter.

Som jag sade, investeringarna upphör om investerarna fruktar att bli djupt skuldsatta pga deflation i sin tur utlöst av en krympande penningmängd. Även här viker efterfrågan.

Vad ger mig belägg för det jag säger? Dessa är klart bra: