J R Auk skrev:De absolut allra viktigaste tankarna, de som konfirmerar språket tex, ger oss klarhet i att vi accepterar det som ett normativt system för uttryck, kan väl inte vara språket?
Hur accepteras språket genom språket?
Nej, så kan det inte vara, det måste till något mer primärt, för individen själv. Om så även bara för att förmedla just tankar om "språk" och acceptans av det samma.
Stön, grymtningar, vrål, smackande och glufsande läten, kan gott och väl sägas utgöra grunden för vårt språk. En förmåga att efterhärma ljud skapar därpå de första symboliska orden, ljudet av en sten som faller på en annan sten, "stånk", är grunden för sten, ljudet av en klubba som slår in skallen, "klonk", bildar även det ett ljudnärmande ord. Orden är symboliska och så länge som de som använder orden är överens om ordens överenskomna användningsområde, accepteras de, blir vedertagna. Likt ett arvegods överförs de från en generation till nästa, förfinas och utvecklas, förkortas eller slåss samman med andra ord och bildar nyare innebörder allteftersom användningsområdena berikas och utvecklas.
Medfödda kräkreflexer som hindrade oss från att bli förgiftade, ersätts av ljudet av en kräkning, "uähh", blir till blä, och senare äckligt. Språkutvecklingen är enkel och koncis, allt annat än avancerad, men nu idag efter 5 miljoner års utvecklande av språket är summan av det samlade ordförrådet som överförs till det lilla barnet enormt. Språket är vårt sociala klister som håller oss samman men tyvärr alltför ofta ersätter vårt behov av fysisk kroppskontakt. Kram på er!
)