Samhälle, ekonomi och beskrivningarna...

[teoretikern]

Det handlar inte om rikedom. Det handlar om makt, och produktionsmedel. Skulle jag gissa, det går inte att veta vad alla menar av sin kritik över att så få äger så stor procentuell del av vad vi delar.

Det som räknas är absolut inte hur mycket pengar som hamnar i handen per år. Även om det idag är mer så än annars. Och det är en del av kritiken mot så homogent och marginellt ägande.

Nu börjar du tala som en marxist som kunde Marx utantill, och vilken jag pratade med och faktiskt har en viss respekt för. Inte enbart pga uteslutande detta samtalsämne utan pga fler. De äkta marxisternas kritik lyder inte att kapitalisterna passas upp av enorma armeer av arbetare/tjänstehjon och att kapitaliterna i sus och dus slösar bort det som produceras . Däremot menade Marx att en arbetare under kapitalismen kommer känna sig främmande inför sig själv och samhället han lever i och att detta kommer knäcka arbetaren psykiskt och kanske fysiskt. Det Marx nickade åt uppskattande var att en arbetare ska i kommunismen ingå i en kommun på en handfull tusen invånare. Denna kommun ska styras direktdemokratiskt. Det Marx inte nämnde något om var exakt hur denna kommun ska samspela med resten av alla andra kommuner.

Men, alla som läser detta, glöm att Marx menade att det finns enorma resurser att omfördela i dagens kapitalitiska samhälle!

[Avantgardet]

Sicket snack! Mervärdet (läs: rikedomen) skapas av att kapitalisten exploaterar arbetaren genom att endast betala för en del av den produktivkraft som denne dagligen skapar värden för. Det vill säga att kapitalisten köper arbetskraften under dess värde (eller det värde som den producerar) och därigenom erhåller profit när varorna säljs på marknaden. Kapitalisterna slösar emellertid inte (givetvis kan en rik människa slösa, men i den mån han slösar är han inte längre kapitalist), utan återinvesterar och förmerar kapitalet. På så sätt erhålls hela tiden mer och mer rikedom. Denna rikedom fördelas dock ingalunda rättvist. Marx talar mycket om ackumulationen och centraliseringen av kapitalet - så du är helt enkelt ute och cyklar nu, teoretikern -, vilket är detsamma som att säga att kapitalisten blir allt rikare, medan proletariatets situation inte nämnvärt förbättras. Och det är väl sant, eller?

[Jbig]

Hejsan!

Alltid lika intressant att få läsa om vad Marx egentligen menade eller sade. Omtolkningana står som spön i backen!  :lol:

Fast man kan fråga sig vad Marx har med detta ämne att göra, måste han alltid vara med månntro?  

Denna är dock go i sin totala brist på verklighetsförankring:

"...Men, alla som läser detta, glöm att Marx menade att det finns enorma resurser att omfördela i dagens kapitalitiska samhälle!..."

Jaha, det förstår vi nog att han säkerligen ej menade dagens samhälle - han dog ju för 115 år sedan!
Fast vi övriga, som lever idag, tror nog att det finns kosing att hämta från den stenrika procenten som håller i över en tredjedel av samhällets klöver, både i Bahamas och i bank- och aktieböcker hemmavid.....

Till saken....

Journalisten Christopher Hird kan man läsa om i boken, och sedermera filmen, av John Pilger, ”Breaking the Mirror: The Murdoch Effect”  där följande står att läsa (Boken handlar om Rupert Murdoch, mediemogulen som i tre länder tystat det fria ordet):

”Vi arbetar och betalar skatt. Murdoch lever efter ett annat regelsystem. Hans företag använder sig av de tjänster vi står för, de använder vägarna att transportera sina tidningar på, de använder sjukvården för sina anställda när de är sjuka. De utnyttjar allt det som vårt samhälle erbjuder men de känner ingen skyldighet att bidra till det. Tvärtom anser de det vara en sport att komma undan skatt. De är en annan klass av människor. De är den översta klassen, de som vill regera världen, och de vill inte betala oss för att de får privilegiet att göra det.”

Det ligger förmodligen en hel del i detta!

MVH
bigj

[Kallekula]

Det handlar inte om rikedom. Det handlar om makt, och produktionsmedel. Skulle jag gissa, det går inte att veta vad alla menar av sin kritik över att så få äger så stor procentuell del av vad vi delar.

Det som räknas är absolut inte hur mycket pengar som hamnar i handen per år. Även om det idag är mer så än annars. Och det är en del av kritiken mot så homogent och marginellt ägande.

Det låter som rena 1800-talet. Antingen behåller du fritösen med korvkiosken eller så säljer du och får loss kulor och gör något annat för det frigjorda kapitalet.

Det finns inget magiskt i sig att äga en korvkiosk, en fabrik eller ett imperium. (så länge det finns en marknad som låter andra aktörer att agera).

Se på det lite mer dynamiskt.

[Kallekula]

värda cirka 2 700 miljarder kronor...

Om vi snor de rika på de pengarna hur mycket får då varje svensk?  Förklara hur du omsätter tillgångarna  tex £ $ what ever (innan de rike omöjliggjort detta) och sedan får du övertyga mig att det är värt det.

[Kallekula]

Sicket snack! Mervärdet (läs: rikedomen) skapas av att kapitalisten exploaterar arbetaren genom att endast betala för en del av den produktivkraft som denne dagligen skapar värden för

Arbetar du antingen för ett företag som är på fallrepet men där i princip inget "mervärde" tillfaller kapitalisten. Eller på ett annant företag där en ganska stor del  "mervärde" skapas och detta tillfaller kapitalisten. Enda skillnaden, obs den enda, skillnaden mellan dessa företag är att vid det senare tjänar du 10 000 kr mer i månaden + att företaget verkar ha framtiden för sig. Vilket företag väljer du?

Och ja detta scenario återfinns hela tiden i verkligheten.
(alla som arbetat inom det privata lär känna igen sig)

[J R Auk]

Det handlar inte om rikedom. Det handlar om makt, och produktionsmedel. Skulle jag gissa, det går inte att veta vad alla menar av sin kritik över att så få äger så stor procentuell del av vad vi delar.

Det som räknas är absolut inte hur mycket pengar som hamnar i handen per år. Även om det idag är mer så än annars. Och det är en del av kritiken mot så homogent och marginellt ägande.

Nu börjar du tala som en marxist som kunde Marx utantill, och vilken jag pratade med och faktiskt har en viss respekt för. Inte enbart pga uteslutande detta samtalsämne utan pga fler. De äkta marxisternas kritik lyder inte att kapitalisterna passas upp av enorma armeer av arbetare/tjänstehjon och att kapitaliterna i sus och dus slösar bort det som produceras . Däremot menade Marx att en arbetare under kapitalismen kommer känna sig främmande inför sig själv och samhället han lever i och att detta kommer knäcka arbetaren psykiskt och kanske fysiskt. Det Marx nickade åt uppskattande var att en arbetare ska i kommunismen ingå i en kommun på en handfull tusen invånare. Denna kommun ska styras direktdemokratiskt. Det Marx inte nämnde något om var exakt hur denna kommun ska samspela med resten av alla andra kommuner.

Men, alla som läser detta, glöm att Marx menade att det finns enorma resurser att omfördela i dagens kapitalitiska samhälle!

Har inte läst Marx annat än genom ett referensverk samt beställningstexten till kommunistiska manifestet. Och den skrev han väl mest för att han fann den som de tänkte sig värdelös, det var väl en akt av generositet skulle jag gissa.

Allt för ofta så glöms det att Marx talar om en människans emancipation. Precis som Simon de Beouvoir talade om hur könen skulle slippa födas in i sin könsliga roll talar Marx om hur klasserna (alla klasser) skall slippa födas in i sina klassroller.

Det handlar om mänsklighetens bästa och inte något vi mot dem. Det behöver man inte veta mycket om Marx för att förstå.

Och visst är det som du säger, alienationen är central. Som det oftast är när filosofer tar sig an ett problem.

Varför har vi så svårt att vara människor?

[J R Auk]

Sicket snack! Mervärdet (läs: rikedomen) skapas av att kapitalisten exploaterar arbetaren genom att endast betala för en del av den produktivkraft som denne dagligen skapar värden för

Arbetar du antingen för ett företag som är på fallrepet men där i princip inget "mervärde" tillfaller kapitalisten. Eller på ett annant företag där en ganska stor del  "mervärde" skapas och detta tillfaller kapitalisten. Enda skillnaden, obs den enda, skillnaden mellan dessa företag är att vid det senare tjänar du 10 000 kr mer i månaden + att företaget verkar ha framtiden för sig. Vilket företag väljer du?

Och ja detta scenario återfinns hela tiden i verkligheten.
(alla som arbetat inom det privata lär känna igen sig)

Nu är det väl inte så att rikedomarna tillfaller vem som helst som har ett företag och en arbetarstab. Det har stat och andra starka intitutioner sett till. Ett välskött företag kommer generera vinst åt alla och de som arbetar i sverige tjänar ju bra.

Men kapitalismen har vänt sig mot sig själv också. Precis som Marx talar om. Det finns vissa verksamheter som inte kan gå dåligt. Och som alltid kommer ge makt och rikedom. De är dem vi borde tala om.

Inte vanliga företagare som knegar på hårdare än en vanlig "knegare".

Pengar är ingenting utan den marknad där de kan brukas. Och den ser inte lika dan ut för alla.

[J R Auk]

Det låter som rena 1800-talet. Antingen behåller du fritösen med korvkiosken eller så säljer du och får loss kulor och gör något annat för det frigjorda kapitalet.

Det finns inget magiskt i sig att äga en korvkiosk, en fabrik eller ett imperium. (så länge det finns en marknad som låter andra aktörer att agera).

Se på det lite mer dynamiskt.

Dito Kalle.

Det finns något magiskt med att äga land och resurser för att trygga sin existens naturliga behov, som skydd mot väder och vind.
Från naturen kan vi ta våran mat. Vi kan göra oss autonoma till den grad det går.

Jämför det med att sitta i en storstad och springa till hamnen för att se om någon har lite lådor som behöver flyttas (eller träffa kund, ringa i telefon, för att någon har lite varor att avyttra).

Vi måste ha resurser för att kultivera. Det är makt. Resurser är makt. Sen om det är mark eller stål eller träd eller vad det än är. Då kan vi kultivera, odla, något som ger avkastning.

Men vi föds in i en värld där allt är paxat, i en värld där vi äger intet om vi inte har någon som ger oss det. Alltså vi föds lottlösa.

Men visst det är lättare att säga att man inte är kapabel det, att man inte kan skapa sin egen tillvaro. Att man har behov av en hel värld som förser en med det man behöver. Jag bara frågar mig hur man förklarar att vi har hamnat här då?

[Kallekula]

Nu är det väl inte så...

Stämmer frågan var vilket företag väljer du att arbeta på. Vilket skulle du själv välja.

Och att behålla korvkisoken eller inte det var också frågan.

[Kallekula]

Det låter som rena 1800-talet. Antingen behåller du fritösen med korvkiosken eller så säljer du och får loss kulor och gör något annat för det frigjorda kapitalet.

Det finns inget magiskt i sig att äga en korvkiosk, en fabrik eller ett imperium. (så länge det finns en marknad som låter andra aktörer att agera).

Se på det lite mer dynamiskt.

Dito Kalle.

Det finns något magiskt med att äga land och resurser för att trygga sin existens naturliga behov, som skydd mot väder och vind.
Från naturen kan vi ta våran mat. Vi kan göra oss autonoma till den grad det går.

Jämför det med att sitta i en storstad och springa till hamnen för att se om någon har lite lådor som behöver flyttas (eller träffa kund, ringa i telefon, för att någon har lite varor att avyttra).

Vi måste ha resurser för att kultivera. Det är makt. Resurser är makt. Sen om det är mark eller stål eller träd eller vad det än är. Då kan vi kultivera, odla, något som ger avkastning.

Men vi föds in i en värld där allt är paxat, i en värld där vi äger intet om vi inte har någon som ger oss det. Alltså vi föds lottlösa.

Aha missade att du svarade. Magin sitter i. Men varför? Sälj och skapa något nytt. Oavsett vad du bygger upp från grunden så kan du göra det inom en mycket kort tid.

Om du nu ser det som ett väldigt viktigt värde att äga land så må det vara hänt. Men om vi nu bortser från naturresurserna.Vari ligger magin med dessa produktionsmedel?  Eller ska alla bruka jorden?

[J R Auk]

Nu är det väl inte så...

Stämmer frågan var vilket företag väljer du att arbeta på. Vilket skulle du själv välja.

Och att behålla korvkisoken eller inte det var också frågan.

Jag arbetar inte särskilt mycket då jag inte har sett en möjlighet till att arbeta med något som jag vill bidra till. Det jobb jag har idag kan jag sympatisera med i det att företaget skapar något som jag tror är bra för samhället.

Men skulle jag tvingas sitta och ringa och tjata på något som folk intuitivt inte vill ha, genom olika försäljningsknep som skall "väcka behovet" så skulle jag känna mig värdelös och min existens värdelös.

Jag vill bidra till något gott. Alltså jobba för att ge, jobba för att bjuda och skapa trivsel.

Jag tycker inte företagare skall ges någon skuld, tvärt om skall de prisas. Någon måste starta företag, som exempelvis en fest eller festival, för att vi skall ha trivsamma mellanmänskliga förhållanden. Någon måste starta upp plantagen som vi odlar vår mat i osv.

Sen Kalle, kan du inte anstränga dig lite, det är faktiskt svårt att förstå vad du menar. Jag uppfattar det som nonchalant.

"Stämmer frågan var" ?

Korvkiosken skulle jag behålla, även om jag skulle försöka mig på något annat än korv, eller åtminstone försöka sälja riktig korv och inte den där sketna odugliga maten som oftast hamnar mellan bröna. Alltså, jag skulle försöka skapa något bra med min verksamhet. Ge mig själv värde genom min aktivitet, så som jag gör nu med, om än i blygsam skala.

[J R Auk]

Det viktiga är att alla tillåts tillföra det som de anser berikar, och inte det som någon annan anser berikar.

Vi dödar den mänskliga själen genom denna travesti som ägande och fördelningsrätt innebär. Och skuld står att finna hos både stat och näringsliv.

Då skulle vi slippa dessa horder av omyndiga människor, som lättjefullt drömmer om slavar som passar upp.

[Kallekula]

Jag arbetar inte särskilt mycket då jag inte har sett en möjlighet till att arbeta med något som jag vill bidra till.....

Okej dvs inget svar. Obs den enda skillnaden mellan företagen var lönen och detta med mervärdet. Vi kan skippa den biten om du inte vill svara på den frågan. Varför du inte vill svara förstår jag inte.

Sen Kalle, kan du inte anstränga dig lite, det är faktiskt svårt att förstå vad du menar. Jag uppfattar det som nonchalant.

Nix. Det handlar bara om raka enkla frågor som med tillhörande rakt enkelt  svar. Företag 1 alt. företag 2.  Har du inte jobbat? Har du aldrig ställt inför situationer när du måste välja? Du vet man kan inte alltid filosofera. Eller tja det kan man ju kanske göra, men varför ger du i så fall i kast med verkligheten om du inte vill ta tag i densamma? Den som sig i leken ger....  

Korvkiosken skulle jag behålla, även om jag skulle försöka mig på något annat än korv, eller åtminstone försöka sälja riktig korv och inte den där sketna odugliga maten som oftast hamnar mellan bröna. Alltså, jag skulle försöka skapa något bra med min verksamhet. Ge mig själv värde genom min aktivitet, så som jag gör nu med, om än i blygsam skala.

Mitt tips är sälj din sunkiga flottiga gamla korvkiosken som är förkippad med den typ av mat du inte vill sälja. Ta pengarna och investera i något annat. Köp någon matställe där ägaren byggt upp något i linje med det du vill ha. Det är enklare. Fixera dig inte i det magiska med produktionsmedlet sunkiga gamla fritösen. Du kan alltid köpa något annat....vilket var min poäng.

[Avantgardet]

Kul att du frågar, Kalle, för jag befinner precis i valet och kvalet. Faktum är att jag praktiserar som - ja, vette fan vad vi ska kalla det - nåt slags hamnarbetare, eller nåt i den stilen. Åker runt i hamnarna här - utan annan ersättning än socialbidraget - och sliter upp bommar och bryggor, kletas ned av alger osv. Samtidigt är det tänkt att jag ska söka jobb, och det finns jobb. Det här stället är tydligen telefonförsäljandets högborg, och jag måste också söka jobb hos dem. Givetvis skulle jag tjäna mycket bättre på det jobbet, och inte alls behöva jobba lika mycket. Problemet är bara att jag är lite småförälskad i min praktik. Och jag behöver bra - eller vansinniga - grejer att säga på anställningsintervjuer för att få behålla den... har du tips? (Har redan kommit undan ett jobb, och nån annan behöver ju också jobb så jag ser ingen anledning till att just jag skulle ha det - jag skulle dessutom vara en usel försäljare -, men fler måste sökas för att jag skall betraktas som bidragande till min försörjning)