Samhälle, ekonomi och beskrivningarna...

[Kallekula]

Det viktiga är att alla tillåts tillföra det som de anser berikar, och inte det som någon annan anser berikar.

Vi dödar den mänskliga själen genom denna travesti som ägande och fördelningsrätt innebär. Och skuld står att finna hos både stat och näringsliv.

Då skulle vi slippa dessa horder av omyndiga människor, som lättjefullt drömmer om slavar som passar upp.

Dödar vi inte den mänskliga själen om vi inte tillåts att äga något? Att bygga upp något? Hur var det i gamla öst? Varför gick det åt skogen?

[Avantgardet]

Att du har högre lön i ett företag som tjänar bättre betyder inte att du som arbetare får behålla mer av det mervärde som skapas.

[Avantgardet]

Men Kalle, vadå "tillåts äga nåt"? Vem? Vem tillåts äga nåt redan nu idag? Ja, den som redan äger... Att äga livets nödtorft, blott för att kunna reproducera sig själv ytterligare en dag att avverka i kapitalets tjänst, är det att äga eller att bygga nåt?

[Kallekula]

Kul att du frågar, Kalle, för jag befinner precis i valet och kvalet. Faktum är att jag praktiserar som - ja, vette fan vad vi ska kalla det - nåt slags hamnarbetare, eller nåt i den stilen. Åker runt i hamnarna här - utan annan ersättning än socialbidraget - och sliter upp bommar och bryggor, kletas ned av alger osv. Samtidigt är det tänkt att jag ska söka jobb, och det finns jobb. Det här stället är tydligen telefonförsäljandets högborg, och jag måste också söka jobb hos dem. Givetvis skulle jag tjäna mycket bättre på det jobbet, och inte alls behöva jobba lika mycket. Problemet är bara att jag är lite småförälskad i min praktik. Och jag behöver bra - eller vansinniga - grejer att säga på anställningsintervjuer för att få behålla den... har du tips? (Har redan kommit undan ett jobb, och nån annan behöver ju också jobb så jag ser ingen anledning till att just jag skulle ha det - jag skulle dessutom vara en usel försäljare -, men fler måste sökas för att jag skall betraktas som bidragande till min försörjning)

Okej förutom att mitt scenario byggde på att det var exakt samma typ av jobb det enda var skillnaden i lönen.

Men skit i det. Att slippa få anvisade jobb som AF ger dig är det enklaste  i världen. Vad du INTE ska göra är att vara övertydlig genom att göra dig omöjlig, det kan du åka dit på. Typ i ansökan skriva tiden som arbetslös har varit den lyckligaste i mitt liv, jag har nu funnit mig själv osv.

Koncenterar dig bara på att beskriva det som du är bra på, som står i kontrast till vad man söker på ett sådant sunksäljjobb (men akta dig för att vara extremt övertydlig brodera ut med trovärdighet).  Alla dessa telesäljsjobbsannonser (kravspec) följer ju alla samma mönster, du ska gilla fart, action, vara tävlingsinriktad, älska pengar osv osv. Bara läsa några så ser man ju att de är kopior av varandra. Så dina goda siodor är då självklart exakt motsatsen till det. Sedan var skeptisk till deras koncept eller det de säljer. Visa inget intresse för det. Ifrågasätt det hela om det verkligen går.

Fan vad kul. Jag skulle verkligen vilja vara i dina skor.   Att sälja in elller antitesen till detsamma kul som tusan.

[Kallekula]

Att du har högre lön i ett företag som tjänar bättre betyder inte att du som arbetare får behålla mer av det mervärde som skapas.

Det var just det som var poängen. Läs om igen, exakt samma föhållanden det enda som ....osv.

[Avantgardet]

Ja, det är riktigt sjysst att vara i mina skor (nu när jag har ett par som är hela), förutom att jag bara har 60 spänn, och ska upp före helvetet...

Annars lät det som att jag rent intuitivt gått på dina råd redan i min senaste ansökan. Kommer fixa det här. Smid!  :wink:

[Avantgardet]

Att du har högre lön i ett företag som tjänar bättre betyder inte att du som arbetare får behålla mer av det mervärde som skapas.

Det var just det som var poängen. Läs om igen, exakt samma föhållanden det enda som ....osv.

Självfallet vill väl alla ha en dräglig levnadsstandard, men var det verkligen din poäng? Det är väl ingen som har argumenterat för att vi ska göra folk fattiga?

[Jbig]

Hejsan!

Tag exempelvis Internet, som under 1990-talet blev en succé. Men själva systemet utvecklades redan under 1970-talet, av Pentagon – med enbart statliga resurser, de flesta idéerna och hela finansieringen. Alltså med offentliga medel. Därefter överlämnades det till det privata företagandet. Någon valfrihet för några konsumenter var det knappast tal om. Samma utveckling, från det offentligt skapade, till det privata, gäller utvecklandet av datorer, satelliter och transistorer. Hela tiden är det den offentliga sektorn som har skapat grunderna, och idéerna samt utvecklandet, som därefter har tilldelats det privata.

Transistorerna utvecklades i ett privat laboratorium, Bell Labs, men det var ett monopol. Det fanns varken marknad eller valfrihet för några konsumenter. Det offentliga finansierade utvecklandet, kunde man till en början ta ut monopolpriser på produkterna, vilket i praktiken är en skatt. Så länge Bell Labs hade monopol, gick det bra, det offentliga täckte det mesta. När avregleringarna kom, gick det snabbt utför med Bell Labs. Bell Labs hade under hela sin livstid utnyttjat en statligt genererad teknik från andra världskrigets dagar. Inte heller hade man köpare till en början, faktum är att under ett decennium var det staten som var köpare av företagets produkter. Efter dessa år lyckades man utveckla tekniker, skala och förmåga till marknadsföring så att man kunde bryta sig in i det reella marknadssystemet.

Dessa exempel visar klart på att det knappast var frågan om någon strävsam individualism eller entreprenörsanda, isolerad från statsingripanden, som fixade kakan – det var offentliga skattemedel som drev utvecklingen framåt.
USA:s tidiga historia visar samma utveckling, faktiskt var det kraven på massproduktion som drev på utvecklingen. Idéerna utarbetades under 1800-talet på företag som vapentillverkaren Springfield Armory, där man behövde utbytbara delar och noggranna kontroller av produkterna. Därefter hamnade det hela i privata händer.
Faktum är att Reagan-administrationen under 1980-talet tvingades ta hand om rader med misslyckade amerikanska företag. Redan under 1970-talet fanns en oro i USA för att inkompetenta företagsledningar skulle få till följd att USA hamnade efter Japan och snart även européerna vad gäller utveckling och ekonomisk tillväxt. USA hade helt enkelt ingen förmåga att utveckla flexibel tillverkningsteknik. För att råda bot på det kallades Pentagon in. Där skapade man ett program för just tillverkningsteknik, Man Tech. Nu började man få fram framtidens ”fabrik” med datorer med mera med mera. Reagans pojkar var misstänksamma mot marknadsprinciperna, de litade mer till statliga offentliga finansieringar.

Sanningen är alltså att både den amerikanska industrin, och ekonomin, liksom den sydostasiatiska, har drivits fram tack vare offentliga medel, offentliga idéer och offentlig utveckling. Men de som drar nytta av detta, och tjänar de stora pengarna, vill sällan ställa upp och betala för sig trots att de utnyttjar offentliga medel och skattefinansierade kommunikationer, infrastruktur och annat som de annars inte hade klarat av att självmant skapa. Tvärtom gör de allt för att komma undan, från skatter och andra avgifter.

Så man kan fila vidare på denna fråga - vad nytta göra de stora företagen?  :wink:

MVH
bigj

[Kallekula]

Men Kalle, vadå "tillåts äga nåt"? Vem? Vem tillåts äga nåt redan nu idag? Ja, den som redan äger... Att äga livets nödtorft, blott för att kunna reproducera sig själv ytterligare en dag att avverka i kapitalets tjänst, är det att äga eller att bygga nåt?

Läste du om killen som böjade byte saker på nätet. Han bytte ett gem mot en penna. En penna mot ett osv. Det slutade med att han hade bytt till sig ett flådigt hus. Men varför sluta där. Byt huset mot en mindre fabrik. Det går bra med fabriken. Byt frabriken mot osv osv. Vad började IKEAs ägare med? Biltemas? Det är en myt att ALLA de riktigt rika i flera generationer riktigt just snuskigt rika. Faktum är tex att 70% av dagens elit kommer från en ickelit.

Fakta är alltid bra att väva in så vi inte bara tror en massa.

[Kallekula]

Ja, det är riktigt sjysst att vara i mina skor (nu när jag har ett par som är hela), förutom att jag bara har 60 spänn, och ska upp före helvetet...

Annars lät det som att jag rent intuitivt gått på dina råd redan i min senaste ansökan. Kommer fixa det här. Smid!  :wink:

Gut  lycka till

[hovnarr]

Faktum är tex att 70% av dagens elit kommer från en ickelit.

Fakta är alltid bra att väva in så vi inte bara tror en massa.

Haha, ja, själv har jag hört att en fjärdedel av alla svenskar står för 25% av den svenska befolkningen.

Men pseudovetenskap åsido, kul att läsa om din livssituation Avantgardet. Jag tror spontant att ditt jobb som frilansande hamnarbetare med skit under naglarna är mycket viktigare än att ringa till folk och övertala dem om vad de behöver köpa.

Man blir ledsen när man tänker på hur systemet fungerar, eller snarare inte fungerar. Här går du och gör en viktig uppgift och får socialbidrag, medan samhällets vilja istället är att du gör en oviktig uppgift och får lön. Hur blev det så?

Här är ett tips till intervjuinledning om du vill slippa undan: "Ledsen att jag är sen, men jag hade en sån otrolig tripp igår att det var svårt att komma upp i morse. Kan jag ta en kaffe?"

[Kallekula]

Att du har högre lön i ett företag som tjänar bättre betyder inte att du som arbetare får behålla mer av det mervärde som skapas.

Det var just det som var poängen. Läs om igen, exakt samma föhållanden det enda som ....osv.

Självfallet vill väl alla ha en dräglig levnadsstandard, men var det verkligen din poäng? Det är väl ingen som har argumenterat för att vi ska göra folk fattiga?

Jag var bara nyfiken på vad du skulle välja. Sen är det upp till dig själv att rättfärdiga ditt val.

Scenariot och frågan var avgränsade till varandra och inte satt i ett större sammanhang.

Visst går det att väva in en massa parametrar i detta. Tycker det är ett ganska kul exempel. När kan man bli köpt, när säljer man ut sina ideal osv.

[Kallekula]

Faktum är tex att 70% av dagens elit kommer från en ickelit.

Fakta är alltid bra att väva in så vi inte bara tror en massa.

Haha, ja, själv har jag hört att en fjärdedel av alla svenskar står för 25% av den svenska befolkningen.

Kanske ska förtydliga. 70% av dagens elit har föräldrar som inte tillhör  en elit. De är inte sprunga ur en elitklass. Så detta om rigida  klassgränser finns det inte mycket empiriskt stöd för, i Sverige.


Demokrati och makt i Sverige Maktutredningens huvudrapport
SOU 1990:44

http://www.const.sns.se/makt/svmuinne.htm


Ang eliter se Kapitel 9.

En av de mest genomarbetade statsvetenskapliga/sociologiska studierna som gjort i Sverige. Fast sociologerna hade ganska många invändingar om det inflytande de hade över denna utredning. I sig är detta ganska så kul.

Googla får du se.

[Kallekula]

"Ledsen att jag är sen, men jag hade en sån otrolig tripp igår att det var svårt att komma upp i morse. Kan jag ta en kaffe?"

Nix inte bra, men kul. Då får han ett helvete av socialen sedan.

[J R Auk]

Det viktiga är att alla tillåts tillföra det som de anser berikar, och inte det som någon annan anser berikar.

Vi dödar den mänskliga själen genom denna travesti som ägande och fördelningsrätt innebär. Och skuld står att finna hos både stat och näringsliv.

Då skulle vi slippa dessa horder av omyndiga människor, som lättjefullt drömmer om slavar som passar upp.

Dödar vi inte den mänskliga själen om vi inte tillåts att äga något? Att bygga upp något? Hur var det i gamla öst? Varför gick det åt skogen?

Vem har sagt att man inte skall få äga nått? Det enda jag opponerar mig emot är denna snålhet som gör att allt är paxat för den som föds in i den här världen, och man antas prestera först och få sen. Det är skevt, och det beror på att våra kulturella institutioner är så konstlade.

Det kan vi skylla på ett månghundraårigt missbruk av makt, och hur man har manipulerat och med myter skapat "folk" och samhörigheter som inte är naturliga.

Egentligen tror jag det hela började med civitas dei. Så det är inte så lätt att vi bara kan klaga på kapitalismen. Det är bara det senaste i ledet och något som är huvudlöst, åtminstone presenterar det sig så.