Varför slopas gamla testamentet?

[amy]

jemy,

Gud kunde:
1. Lära ut hur man skyddade sig

det skulle varit för svårt att göra en kondom på den tiden.

2. Ta bort sjukdomen

förr i tiden kunde människor som jesus och moses ta bort sjukdomar, men om gud tog bort en sjukdom varje gång det uppstod en sjukdom så skulle vi inte kunna lära oss gå på egna ben.

3. Ta bort homosexualiteten från "designen"

han vill att homosexualitet ska finnas.

4. Lära människorna om virus

människor på den tiden skulle inte förstå, så det var mycket bättre att bara säga vad som är rätt och fel, utan att förklara varför. förklaringar är förvirrande och de skulle inte fått plats i bibeln och ingen hade läst dom.

Istället framstår det som okunniga män som såg ner på andra för att de var annorlunda.

det är bra, för gud vill inte att vi ska följa gamle testamentet längre.

[Makterna]

det skulle varit för svårt att göra en kondom på den tiden.

Redan de gamla egyptierna använde fårtarmar som kondomer.

han vill att homosexualitet ska finnas.

Vem var det som skrev det där i Bibeln då??? Det finns rimligtvis inte några alternativa tolkningar - manlig homosexualitet är väldigt syndigt!

det är bra, för gud vill inte att vi ska följa gamle testamentet längre.

GT är en del av Bibeln, och Bibeln är grunden till kristendomen. Det kan de kristna aldrig ändra på. Tar man bort Bibeln eller gudstron så är det inte kristendom längre, utan något annat - en tolkning av ett gammalt dokument som man inte längre sympatiserar med. Och då kan man väl lika gärna skippa Bibeln och predika fritt. Typ kommunpolitikernas tal vid valborgsmässoelden. Varför måste man stå i en kyrka, varför måste det finnas ett altare och ett krucifix och en guldkantad Bibel, när allt detta står för nåt man inte är beredd att skriva under på?
Visst, böga på allt ni orkar, men kom inte och påstå att det rimmar med kristendomen!

[JemyM]

det skulle varit för svårt att göra en kondom på den tiden.

Du har inte stort förtroende för Guds makt hör jag.

Gud kunde:
1. Fixat i människokroppen så att den kunde välja att inte ha barn
2. Fixat fram någon växt eller liknande som fungerade som preventivmedel
3. Annan lösning.

förr i tiden kunde människor som jesus och moses ta bort sjukdomar, men om gud tog bort en sjukdom varje gång det uppstod en sjukdom så skulle vi inte kunna lära oss gå på egna ben.

Men är inte Gud god och förhållandevis intelligent? Detta är inte mycket begärt för dem som stödjer honom.

han vill att homosexualitet ska finnas.

Varför?

människor på den tiden skulle inte förstå, så det var mycket bättre att bara säga vad som är rätt och fel, utan att förklara varför. förklaringar är förvirrande och de skulle inte fått plats i bibeln och ingen hade läst dom.

Du har inte så mycket förtroende för människan här.

det är bra, för gud vill inte att vi ska följa gamle testamentet längre.

Om det vore så, skulle inte det stå någonstans i nya testamentet? Vad som står i den nu  är att Gamla Testamentet skall följas.

[Jbig]

Hejsan!

Om man nu skippar Gamla Testamentet, vore det väl på plats att skippa även det Nya Testamentet. På så sätt kan man göra mänskligheten en stor tjänst genom att vädra ur flertusenårig vidskepelse!  :lol:

MVH
bigj

[hovnarr]

Om man nu skippar Gamla Testamentet, vore det väl på plats att skippa även det Nya Testamentet.

Det är ju precis det många gör, d.v.s. det levande glädjebudet förnyas hela tiden och tar sig ständigt nya uttryck - i litteraturen, liksom i övriga konstarter.

För den som inte har en blind auktoritetstro måste dock frågan om det är på sin plats att skippa det avgöras på individnivå. För vissa ger Bibeln något, för vissa inte. Andra plockar upp den senare i livet, eller lägger den på hyllan senare i livet.

Ska man va petig, just när det gäller Bibeln, så var ju den textsamlingen menad för en andlig elit och inte för allmogen. Det är först med Luther, boktryckarkonsten m.m. som detta blev var mans verk, i var mans hem på var mans språk. Kanske var det bra, eller åtminstone nödvändigt, eller åtminstone oundvikligt att det blev så. Så är det nu i alla fall, och många andra varianter på glädjebudet har dykt upp i konsten sen dess tack vare detta.

[amy]

Varför?

för att livet vill uttrycka sig själv på oändligt många sätt. det står i bibeln att gud är livet.

Om det vore så, skulle inte det stå någonstans i nya testamentet? Vad som står i den nu  är att Gamla Testamentet skall följas.

gud vill att vi ska följa hjärtat. det står så i bibeln. välj de delar i bibeln som känns bra och ignorera resten.

[Sceptisk]

Den uppmärksamme läsaren inser snabbt att nästan varenda berättelse i "GT" är märkligt förbryllande, självmotsägande eller motsäger själva principerna för en etisk monoteism. Därför uppstår frågan; varför är det så?

Till exempel, hur kunde Gud som förbjudit mord beordra Abraham att offra sin son Isak? Hur kan en god Gud dränka folk i syndafloder och hur kan Gud "hämnas"? Hur kunde Abraham överleva att hamna i en het ugn? Vad menas med "Jättarna" som det skrivs om och varför talar Gud om sig själv ibland i första, ibland i andra och ibland i tredje person? Hur kunde Adam och hans söner bli så gamla? Och vad är vitsen med att de omnämns överhuvudtaget? Dessa och många andra frågor är vad som väcks när man läser Bibeln.

Svaret är att författarna till GT skrev dessa berättelser för att de skulle fungera som utgångspunkter till att diskutera olika stadier i en persons andliga utveckling. Berättelserna är skrivna i en gåtliknande form helt enkelt för att det fungerar som ett pedagogiskt instrument samtidigt som det inskränker de oinvigdas möjligheter till tomt prat och skryt. Om man får en förklaring på en gång utan att ha fått möjlighet att fundera på den eller syftet med varför man studerar så glömmer man bort det eller så studerar man helt i syftet av att göra sig märkvärdig för andra - ett typiskt beteende författarna med all säkerhet kände till. Därför skrev man i gåtform så att studenterna fick anstränga sina hjärnor lite och investera viss tankemöda i det. Om ämnet är gåtfullt så väcks frågorna till liv och därigenom blir lärdomarna djupare och mer bestående och ödmjukheten finns alltid där. Om berättelsen skulle vara omedelbart uppenbar så behöver studenten alldrig erkänna att denne inte vet. För att kunna vara en student måste man först ärligt erkänna sin okunskap. En annan sidoeffekt är att det blir roligare att lära sig för det är betungande att leva med frågor och förvirring, när svaret kommer så blir det som en befrielse.

Det räcker heller aldrig med att ha Bibeln som enda utgångspunkt för att lära sig något om vad som står där. Man måste ha en utbildad lärare. Dessutom så måste man rannsaka sig själv för i vilket syfte man vill läsa Bibeln. Gör man det för att fördöma religionen eller för att man vill lära sig något?

[Makterna]

gud vill att vi ska följa hjärtat. det står så i bibeln. välj de delar i bibeln som känns bra och ignorera resten.

Goda tankar finns det gott om på olika håll. Om man ska välja själv, som du säger, varför alls välja delar ur Bibeln, något som delvis verkar vara osympatiskt med allt sitt hat och våld. Då kan man ju hellre välja att lyda något annat, som inte verkar lika självemotsägande och innehåller onda delar alls. Självemotsägelse medför trovärdighetsproblem. Ska man tro en flera tusen år gammal bok så bör den åtminstone mäta sig med dagens standarder på rationalitet.

[hovnarr]

Wow, Sceptisk, vilket inlägg. Jag kunde verkligen inte ha sagt det bättre själv! Eftersom jag håller med dig fullständigt vill jag inte ge några enkla svar på exempelfrågor du tar upp, men gärna utveckla en del:

Till exempel, hur kunde Gud som förbjudit mord beordra Abraham att offra sin son Isak?

Eller som jag funderar på: Hur visste Abraham att det var Gud, eller en Herrens ängel som beordrade detta? För om jag hörde röster i mitt huvud eller fick en andlig varseblivning om att jag skulle döda min son, så skulle Gud inte vara gissning #1 från min sida, men vad vet väl jag?

Hur kan en god Gud dränka folk i syndafloder och hur kan Gud "hämnas"?

Kan det vara frågan om olika Gudar? Eller så att en Gud transformeras? Att den Israeliske stamguden YHWH upphöjs och blir hela världens angelägenhet genom händelser som markerar upptakten till Krisi födelse? För min del är denna hypotes ännu mycket ung, den kräver vidare begrundan.

Vad menas med "Jättarna" som det skrivs om och varför talar Gud om sig själv ibland i första, ibland i andra och ibland i tredje person? Hur kunde Adam och hans söner bli så gamla? Och vad är vitsen med att de omnämns överhuvudtaget?

Visst verkar det vara fråga om annan tidsålder som beskrivs här? Alltså fornhistoria, inte i betydelsen en annan epok, utan en annan aeon. Vetenskapen skulle kanske säga: ett parallellt universum.

[Sceptisk]

Hovnarr

Ja det är förståeligt att man tänker så. Men om vi tar dom saker du kommenterar så måste de hela tiden ses utifrån monoteism, dvs att "Gud är allt" eller "det finns ingen förutom Gud" och att Gud är god, dvs Gud vill enbart göra gott för sin skapelse. Bara detta verkar ju vara en självmotsägelse, vi finns ju också och det är uppenbart att vi lider och att det finns ondska i världen, hur kan man förklara det? Monoteism innebär ständiga moraliska dilemman och historierna används som diskussionsämnen för dessa olika dilemman och hur man kan överskrida själva dilemmat och därigenom närma sig Gud.

En annan viktig princip är att vi inte har någon fri vilja i monoteismen, för det skulle innebära att människan äger en egen kraft och skulle därmed kunna agera mot Guds vilja - något som är en omöjlighet och samtidigt talas det om att vi ska närma oss Gud! Så vad är det som händer?

Om jag först får kommentera dina frågor och ursäkta att jag tar på mig lärarskägget;

"Hur visste Abraham att det var Gud, eller en Herrens ängel som beordrade detta?"

Jo, vi går tillbaka till principerna för monoteism; ingenting händer om inte Gud låter det ske. Därför sker precis allting, gott som ont av Guds vilja - för det finns ingen annan. Men hur kan Gud tillåta ondskan i världen? Röster i huvudet är ju därför också från Gud då det inte existerar något annat. Men hur kan dessa röster vara från Gud om Gud är enbart god och bara vill väl? Det är lätt att tänka att det handlar om olika krafter som inte har något med varandra att göra, men resultatet av det blir att människan hamnar i ett utanförskap i världen och i villrådighet klämd mellan en mängd olika hotfulla krafter. Monoteismen försöker därför att lyfta människan ur detta alienerade tänkande och få henne att återförenas med Gud. Vi kan därför förstå att själva tanken om att människan skulle ha en egen friställd vilja eller hör röster eller att ständigt hamna i moraliska dilemman är olika effekter eller "bestraffningar" som kommer sig av att vara skild från Gud.

Historien påvisar alltså ett sådant moraliskt dilemma om hur man kan bli en rättfärdig människa dvs hur man kan förenas med Gud. Tänk dig ifall man skulle ställas i valet mellan att utföra en synbart god handling genom att avstå från att döda sonen men då samtidigt förbryta sig mot Guds vilja och därigenom bli en syndare, eller, att utföra en etiskt ond handling, att göra ett av det värsta tänkbara och döda sitt eget barn, och därigenom följa Guds vilja och inte bli en syndare. Vad kan man säga om ett sådant val?

Enligt Judendomen så uppstår definitionen av en god människa och en god etik enbart i relation till Gud. Det finns alltså ingenting som är etiskt om det inte är i relation med Gud. Men frågorna hopar sig naturligtvis, dels hur man uppnår en sådan relation till Gud så att man kan kallas för att vara rättfärdig och dels hur det kan finnas ondska ifall Gud är god.

Det finns avstånd i det andliga men dessa avstånd är inte som i den fysiska världen beroende av tid och rum utan i det andliga så beror avstånden på "formen" och med form menas avsikt. Huruvida något är nära eller avlägset i det andliga beror på hur lika de är i sin form. En cirkel är nära en ellips i det andliga eftersom de har liknande form. Ifall man har liknande avsikter så är man också varandra nära i anden. Ett exempel från livet; personer med viss uppsåt verkar attraherade av människor med liknande avsikter, man känner ett band mellan varandra. Medan personer som har väldigt olika avsikter inte känner något för varandra eller så känner de fiendskap gentemot varandra.

Gud är god heter det i monoteismen. Vad som menas är att Gud är absolut altruistisk, aldrig upphörande utan ständigt osjälviskt givande. Därför, för att komma närmare Gud så måste man börja att själv likna Gud i sina egna avsikter för det är själva avsikten som är avgörande. Desto mera självisk man är i sina avsikter desto mer väsensfrämmande är man Gud och desto mindre kan man upptäcka Guds godhet och desto mindre har man en medveten relation till Gud.

Det svåraste som någon kan göra är att frångå sin egoism. Så fort människan gör något så tänker hon direkt i termer av vad hon kommer att få ut av det. Det är omöjligt för oss att tänka sig att man kan agera utan att få något för det. Även om man vill vara snäll mot någon annan så gör man det för att man vill få ut något av det. Medan Guds väsen är tvärtom, han agerar enbart osjälviskt och altruistiskt och aldrig för att han själv ska få ut något av det. Detta är omöjligt för oss att förstå men ändå så är det grundstommen för den andliga utvecklingen i att bli "Guds likar".

Abrahams test var att uppnå detta tillstånd av att vara lik Gud och eftersom han blev lik Gud så hindrades han från att döda sin son eftersom det går emot Guds natur att döda. Men Abraham skulle bara bli hindrad ifall han helt och hållet litade på Gud. Ifall Abraham verkligen hade dödat sin son så skulle vi veta att han agerat utifrån sin egen egoism för att bara kunna säga att han gjorde som Gud sa men samtidigt vara helt väsensskild Gud i sina avsikter dvs det skulle då vara tänkbart att han "hörde röster". Och ifall Abraham hade struntat i hela saken hade han också hänfallit åt sin egen egoism och därigenom förkastat Gud. Att bli verkligt altruistisk kan därför bara liknas vid att döda sitt eget barn, att utföra en handling som går så emot ens natur och att nå ett tillstånd av sådan osjälviskhet är lika svårt.

Men då Abraham visade med sin avsikt att han helt litade på Gud så blev han direkt hindrad att utföra denna onda handling, för istället för att agera utifrån mänsklig egoism så agerade Abraham helt från en gudomlig avsikt och då kan vi verkligen förstå att Abraham i sanning var en rättfärdig man.

[amy]

Vad menas med "Jättarna" som det skrivs om

jättar är stora människor, läs mer här: http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... ght=#89325

Hur kunde Adam och hans söner bli så gamla?

folk på den tiden levde längre för att de var närmare gud. jag tror dock inte att de levde exakt så länge som det står i bibeln. numren betyder troligtvist något annat.

Men hur kan Gud tillåta ondskan i världen?

ondskan är en naturlig konsekvens av godhet, precis som mörker är en konsekvens av ljus. inget kan existera utan sin motsats.

Medan Guds väsen är tvärtom, han agerar enbart osjälviskt och altruistiskt och aldrig för att han själv ska få ut något av det.

buddhister kan vara osjälviska om de har uppnått nirvana för att de har inget jag. de säger att det inte finns ett jag för att jag är en tanke, så det finns ingen som kan göra något.

Om man ska välja själv, som du säger, varför alls välja delar ur Bibeln, något som delvis verkar vara osympatiskt med allt sitt hat och våld.

du behöver inte tro på något i bibeln om du inte vill, men det finns en del bra saker... information som inte finns annanstans.

Självemotsägelse medför trovärdighetsproblem.

det som folk kallar motsägelser i bibeln är ofta inte motsägelser, de bara ser ut så om man inte förstår. det mesta i bibeln är skriven av gud, men det finns också delar som är skrivna av 'djävulen'.

[hovnarr]

Tack för ditt skägg, sceptisk! Håller helt med om din syn på Abraham. Här kommer så mitt skägg i dagern:

Ja det är förståeligt att man tänker så. Men om vi tar dom saker du kommenterar så måste de hela tiden ses utifrån monoteism, dvs att "Gud är allt" eller "det finns ingen förutom Gud" och att Gud är god, dvs Gud vill enbart göra gott för sin skapelse. Bara detta verkar ju vara en självmotsägelse, vi finns ju också och det är uppenbart att vi lider och att det finns ondska i världen, hur kan man förklara det? Monoteism innebär ständiga moraliska dilemman och historierna används som diskussionsämnen för dessa olika dilemman och hur man kan överskrida själva dilemmat och därigenom närma sig Gud.

En annan viktig princip är att vi inte har någon fri vilja i monoteismen, för det skulle innebära att människan äger en egen kraft och skulle därmed kunna agera mot Guds vilja - något som är en omöjlighet och samtidigt talas det om att vi ska närma oss Gud! Så vad är det som händer?

En i sanning God skapare, som även skapar den fria viljan, förstör ju inte något i sin skapelse för att det blev obekvämt eller så. Det är Gud alltför god för! Djävulen och människan får därför hållas, för att när allt är sagt och gjort såg ändå Gud att det var gott.

Vi kan alltså i vår fria vilja inte gå emot Gud såtillvida att vi gör något vi inte har mandat för. Vi har mandat för globalt kärnvapenkrig om det är det vi anser är rätt. Utan att ta den risken skulle Gud aldrig kunna hoppas att vi en dag blir värdiga medlemmar av "Guds armé", alltså som vi diskuterat i tidigare trådar - inte en armé som strider utan som genom sin blotta närvaro etablerar godhet. Så att säga en fredsbevarande styrka.

Utan offer, ingen altruism! Om vi inte kan välja otrohet, girighet och hor, kan vi heller inte välja lydnad, fattigdom och kyskhet. Den fria viljan är Guds konstverk, alltså ett underverk, och Jesus visar hän på dess fullbordan (som du menade att även Lewis ansåg). För den fria viljan är först fri inför Gud, när den inte är bunden av djävulska begär.

Häri visar sig den dynamiska monoteismen, det evigt skapande ordet. Inget som är till har blivit till förutan det, men skapelsen är inte död utan i ständig rörelse. Ett underverk är ett konstverk som aldrig blir färdigt, eftersom det erbjuds en oändlig utvecklingsmöjlighet. Det kan bli hur bra som helst!

[Sceptisk]

Vi har ingen fri vilja av den anledningen att vår natur är egoistisk. Varje handling vi utför är alltid motiverad utifrån hur mycket vi kommer att njuta av den. Vår hjärna är som en räknemaskin som väger för och nackdelar inför varje handling. Utmaningen är att förändra vår natur till att bli mer altruistisk. Som du säger, utan offer ingen altruism. Men altruism innebär att man inte räknar med någon belöning för ens handlingar och är därför omöjligt för oss att förstå.

Du säger att man kan välja girighet och otrohet precis som man kan välja lydnad och trohet. Men det är ju inte så enkelt att man bara gör ett val från ingenstans. Först och främst måste man bli motiverad till en viss handling och man faller alltid innan man kan förhöjas. Man kan aldrig själv välja att bli en god människa, det man gör är att bli så äcklad av sin egoism att man ber till Gud att göra något och om bönen är uppriktig då förändrar Gud ens natur. Men tills dess att ens natur är oförändrad kommer man att agera som en robot.

Men egoismen innebär ett ständigt lidande och det är lidandet som till sist får människan att kapitulera och be Gud om frälsning. Vi kan med andra ord aldrig bli goda utan Guds hjälp. Denna handling är att ge upp sin egoism, något som är oerhört svårt att göra, detta är det offer människan till sist kommer till.

[hovnarr]

Det var ord och inga visor det, Sceptisk. Jo, överlag så är det nog så, men jag målar inte så brett med den svarta penseln.

De flesta är ju lyckligt ovetande om hur egoistiska de är, men även i detta tillstånd kan man få gudomliga glimtar, spontana infall av altruism. Så mycket kan ju vara en bön - ärligt arbete, ren tacksamhet, en morgonfågels friska drill. Man närmar sig Gud gradvis och drar sakta men säkert upp det egoistiska ogräset ur hjärtat och sköljs i hjärteblod.

[Sceptisk]

Vi kan inte befria oss från vår egoism på egen hand. Det arbete vi utför skall alltid betraktas som Guds arbete. Det enda vi ansvarar för är att upptäcka hur vår egoism fungerar. När vi kommer till insikt om våra egoistiska motiv, först då kan vi be Gud att hjälpa oss. Det är viktigt att komma ihåg att vi inte kan rädda oss själva ur vår belägenhet utan vi är helt beroende av Gud.