Varför G?
Betecknar inte det något som entiteten inte borde vara om vi benämner den så? Och förleder inte det tanken till att se det som någon som är tvärt mot det ni talar om?
Är det som en titel, eller vördnad? Är det för att skilja gud från Gud? Men vem är den lille då?
Jag blir konfys.
Varför slopas gamla testamentet?
Moderator: Moderatorgruppen
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
J R Auk skrev:Varför G?
Betecknar inte det något som entiteten inte borde vara om vi benämner den så? Och förleder inte det tanken till att se det som någon som är tvärt mot det ni talar om?
Är det som en titel, eller vördnad? Är det för att skilja gud från Gud? Men vem är den lille då?
Jag blir konfys.
Ja, som titel på ALLTET, RUBBET, begränsar ju titeln Gud snarare än förklarar och bekräftar något. Dessutom associerar man ju till allsköns begränsande religiösa kyrkliga synsätt när man möter ordet. Men många kristna vill ju inte beskyllas för panteism... ty kosmos är ju Guds skapelse, menar man, och kan inte vara detsamma som Gud. Han är utomkosmisk. Betyder utomkosmisk icke existerande "på vanligt sätt"? Eller? På vilket sätt "finns" då denne Gud? Som fantasifigur? Som Imaginären i min långnovell TAUTOLOGI som jag lade ut här i morse?
undrar Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Jag frågade bara om anledningen till det Stora g:et.
Namn stavar vi så. Gör vi det med titlar också?
När jag och Kungen var ute och gick med Statsministern då sade Slaktaren att han hade mörare skinkor än Göran. Och jag trodde honom.
Namn stavar vi så. Gör vi det med titlar också?
När jag och Kungen var ute och gick med Statsministern då sade Slaktaren att han hade mörare skinkor än Göran. Och jag trodde honom.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
J R Auk skrev:Jag frågade bara om anledningen till det Stora g:et.
Namn stavar vi så. Gör vi det med titlar också?
När jag och Kungen var ute och gick med Statsministern då sade Slaktaren att han hade mörare skinkor än Göran. Och jag trodde honom.
Gud med G är väl på en gång namn och titel, glaube ich... Den sanne Herr Gud. Den ende...
Medan gud med g är en avgud (en av otaligt många)! Oder was?
MVH
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Algotezza skrev:J R Auk skrev:Jag frågade bara om anledningen till det Stora g:et.
Namn stavar vi så. Gör vi det med titlar också?
När jag och Kungen var ute och gick med Statsministern då sade Slaktaren att han hade mörare skinkor än Göran. Och jag trodde honom.
Gud med G är väl på en gång namn och titel, glaube ich... Den sanne Herr Gud. Den ende...
Medan gud med g är en avgud (en av otaligt många)! Oder was?
MVH
Algotezza
Jepp och med en vink om hans wholiness närvaro i allt så "I rest my case"!
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
J R Auk skrev:Algotezza skrev:J R Auk skrev:Jag frågade bara om anledningen till det Stora g:et.
Namn stavar vi så. Gör vi det med titlar också?
När jag och Kungen var ute och gick med Statsministern då sade Slaktaren att han hade mörare skinkor än Göran. Och jag trodde honom.
Gud med G är väl på en gång namn och titel, glaube ich... Den sanne Herr Gud. Den ende...
Medan gud med g är en avgud (en av otaligt många)! Oder was?
MVH
Algotezza
Jepp och med en vink om hans wholiness närvaro i allt så "I rest my case"!
Rest in peas, som vegetarianen sa!
MVH
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Det här är alldeles säkert en fråga som är ställd många gånger, dessutom finns det väl inget svar heller, pessismistisk som jag är, eller realist ( den går ju naturligtvis inte att besvara, ingen finns ju kvar). Men, jag undrar, VEM bestämde namnet Gud? I min värld finns ingen gud, så för mig blir det ett gäng snubbar som satt kring lägerelden och fick en idé om en karaktär som skulle kunna ge dom mer makt än andra, genom att den gavs egenskaper som ingen annan har.
Kan det va nåt? Om man nu som jag inte tror på en gud vill säga.
Kan det va nåt? Om man nu som jag inte tror på en gud vill säga.
Den som inte jäntemot andra identifierar sig som en som tror på Gud, men vill verka för harmoniserande enhet istället för polariserande separation kan ju förslagsvis börja använda sig av begreppet Gud för att representera visionen om en harmoniserande enhet av helheten.
I den situationen eller som en identifikation.
I den situationen eller som en identifikation.
Skapargude eller Storguden den som ordnade ordning ur kaos, Är den som vi oftast titulerar Gud.
Den Gud som abrahamsbarn i en ordinär tradition tillber är en sådan gud. Förvisso en utveckling från en del andra traditioner, med det Judiska folket son katalysator till denna storhet. Så ja Ling, jag tror också att de egenskaper tilldelade Gud som är en spegling av det mänskliga skapades av gubbarna runt elden eller snarare i tälttemplen, Jag bedömmer dessa gubbar vara bland de visaste av sin tid. Och att de verkligen sökte att förstå.
Sedan delar jag Lokes önskan om att den polarisation som råder mellan de som tillber en skapargud och de som snarare ser hela verkligheten som en del av det gudomliga är av icke önskvärd natur.
Att finna en kosmologi som innefattar båda dessa mänskliga vägar för att söka det heliga är något eftersträvandsvärt i mina ögon.
Att ha en bas i en filosofiskt grundad religionssynkretism, där det ärliga sökandet efter visdom och en innefattande kärlek är grunden i en Kosmologi värt namnet.
Den Gud som abrahamsbarn i en ordinär tradition tillber är en sådan gud. Förvisso en utveckling från en del andra traditioner, med det Judiska folket son katalysator till denna storhet. Så ja Ling, jag tror också att de egenskaper tilldelade Gud som är en spegling av det mänskliga skapades av gubbarna runt elden eller snarare i tälttemplen, Jag bedömmer dessa gubbar vara bland de visaste av sin tid. Och att de verkligen sökte att förstå.
Sedan delar jag Lokes önskan om att den polarisation som råder mellan de som tillber en skapargud och de som snarare ser hela verkligheten som en del av det gudomliga är av icke önskvärd natur.
Att finna en kosmologi som innefattar båda dessa mänskliga vägar för att söka det heliga är något eftersträvandsvärt i mina ögon.
Att ha en bas i en filosofiskt grundad religionssynkretism, där det ärliga sökandet efter visdom och en innefattande kärlek är grunden i en Kosmologi värt namnet.
Varje dag är en resa.
Jag undrar om de verkligen var visa, de där snubbarna runt elden, eller bara hade kommit på ett sätt att få mer makt än andra. Genom att påstå att Gud hade skapat allting, och att de dessutom hade fått veta detta av Gud. Är det bara jag som inte kan ta till mig skapelseteorin, den är helt enkelt för otrolig. Jag ser ingen rim och reson i den.
Sedan så håller jag med både Marksa och Loke i en önskan om en harmoniserande enhet, att se alla delar som del, som behövs för att få en helhet i allting.
Sedan så håller jag med både Marksa och Loke i en önskan om en harmoniserande enhet, att se alla delar som del, som behövs för att få en helhet i allting.
Som ett förtydligande: Inte jag heller kan ta till mig skapelseteorin som den beskrivs i bibeln 
Kan samtidigt inte heller köpa en förenklad evolutuionsteori åtminstånde inte så som beskrivs i allmänhet
Däremot är jag en varm annhängare av en pågående utveckling.
Ja vishet kanske var att ta i. Men dessa herrar tog tag i något som redan fanns, och sökte utifrån detta att förstå hur allt hänger ihop, Och utvecklade en Kosmologi som höll väldigt länge. Så någon typ av insikt bör de ha haft. Och denna deras övning har människan ägnat sig åt långt före dem och inte slutat än.
Kan samtidigt inte heller köpa en förenklad evolutuionsteori åtminstånde inte så som beskrivs i allmänhet
Däremot är jag en varm annhängare av en pågående utveckling.
Ja vishet kanske var att ta i. Men dessa herrar tog tag i något som redan fanns, och sökte utifrån detta att förstå hur allt hänger ihop, Och utvecklade en Kosmologi som höll väldigt länge. Så någon typ av insikt bör de ha haft. Och denna deras övning har människan ägnat sig åt långt före dem och inte slutat än.
Varje dag är en resa.
Ling skrev:Det här är alldeles säkert en fråga som är ställd många gånger, dessutom finns det väl inget svar heller, pessismistisk som jag är, eller realist ( den går ju naturligtvis inte att besvara, ingen finns ju kvar). Men, jag undrar, VEM bestämde namnet Gud? I min värld finns ingen gud, så för mig blir det ett gäng snubbar som satt kring lägerelden och fick en idé om en karaktär som skulle kunna ge dom mer makt än andra, genom att den gavs egenskaper som ingen annan har.
Kan det va nåt? Om man nu som jag inte tror på en gud vill säga.
Vem skapade Gud, vad betyder ordet Gud? Ja som jag skrev i tidigare i en annan tråd, så betyder gud "fader", vilket även är upphovet för ordet "god" som står för det goda. Alltså ordets betydelse är inte svårt att klarlägga. Tiden för införandet av en skapare i form av fader går tillbaka långt i historien, tanken förr var att det var mannen som planterade barnet i kvinnan, som enbart fungerade som en behållare, mannen var alltså den som gav liv.
Senare i samband med jordbrukssamhällens intåg blev detta en sanning, då man jämförde det med att plantera ett frö i jorden, alltså var kvinnan jorden och mannen den som planterade sin säd, vilket lever kvar i språket än idag, säd=vete.
Idén att alla människor ursprungligt planterats av en levande urfader är alltså en gemensam skapelse. Det räcker inte att en person kommer på en tanke, den måste accepteras av de andra för att bli vedertagen och förmodligen uppstår samma idéer om fadern som en urgud lite varstans under årtusendena, därmed kan vi inte tala om vem utan måste tala om vilka som skapade Gud.
Kristendomen, uppstod som ett uppfyllande av judendomen i redan etablerade jordbrukssamhällen som, där jägarfolken tidigare dukat under på grund av nya sjukdomar som de saknade motståndskraft emot eller på annat sätt upphört att existera i de områden vi räknar som vår civilisations vagga, består av relativt homogena indoeuropeiska folkslag med liknande språk. Bland dem blir gestaltningen av gud som en relativt ljushyad äldre man med skägg självklar, för så såg deras äldre präster ut, vilket lever vidare i vår uppfattning än idag.
Gud är alltså en vit skäggig man, talar ett indoeuropeiskt språk som förstås av oss alla. För en engelsman talar alltså Gud engelska, osv.
Tycker du ger ett sårat och upproriskt intryck vad gäller det här Ling. Varför inte kalla manlligt maktsökande för manligt maktsökande och de delar av uråldriga skrifter du inte kan ta till dig för nonsens? Gud står ju inte för det för de flesta människor vilka du då väljer att ha en separerande attityd gentemot.
Även utan identifikationen som gudstroende borde det väl va bättre att tuna in på den goda helhetliga harmoniserande känsla som begreppet gud är förknippat med för majoriteten av jordens befolkning?
Även utan identifikationen som gudstroende borde det väl va bättre att tuna in på den goda helhetliga harmoniserande känsla som begreppet gud är förknippat med för majoriteten av jordens befolkning?
Själv har jag nog svårare att tänka mig att ett gäng maktgalna nissar träffas runt lägerelden och funderar på hur de ska ta över världen. Sånt trodde jag bara hände i serietidningar?
Tja, vad ska man välja - vetenskapismens eller religiositetens skapelseberättelse? Korven eller brödet? Sadeln eller styret?
Varför inte både och, eller hur? Alltså religionen har sitt område, som är det lodräta i korset, och vetenskapen sitt, som är det vågräta i korset. I kruxet finns människan, korsfäst mellan himmel och jord, lidande utblickande över och högre stående än naturen, men samtidigt en del av den.
Enligt vetenskapen imploderar materien, vi får rumtiden, ett expanderande universum, de fyra krafterna (elektromagnetism, gravitation, svag kraft, stark kraft) och så vidare.
Enligt religionen var i begynnelsen det evigt skapande ordet (Logos eller Ohm), förutan vilket inget blivit till, och blev de tiotusen tingen, genom de fyra karaktärerna (människan, tjuren, örnen, lejonet), rikena (mineral, växt, djur, människa), elementen (jord, vind, eld och vatten), eller vad man nu vill.
Var är motsättningarna? Det är principerna som är viktiga. Världen som en. Världen som tvådelad. Världen som tredelad. Världen som fyrdelad. Och människan, mutatis mutandis. Och Gud, mutatis mutandis. Detta i sig är ju något man kan tillbringa dagar i meditation över! Och det är ändå bara det mest basala, det elementära alltså.
Tja, vad ska man välja - vetenskapismens eller religiositetens skapelseberättelse? Korven eller brödet? Sadeln eller styret?
Varför inte både och, eller hur? Alltså religionen har sitt område, som är det lodräta i korset, och vetenskapen sitt, som är det vågräta i korset. I kruxet finns människan, korsfäst mellan himmel och jord, lidande utblickande över och högre stående än naturen, men samtidigt en del av den.
Enligt vetenskapen imploderar materien, vi får rumtiden, ett expanderande universum, de fyra krafterna (elektromagnetism, gravitation, svag kraft, stark kraft) och så vidare.
Enligt religionen var i begynnelsen det evigt skapande ordet (Logos eller Ohm), förutan vilket inget blivit till, och blev de tiotusen tingen, genom de fyra karaktärerna (människan, tjuren, örnen, lejonet), rikena (mineral, växt, djur, människa), elementen (jord, vind, eld och vatten), eller vad man nu vill.
Var är motsättningarna? Det är principerna som är viktiga. Världen som en. Världen som tvådelad. Världen som tredelad. Världen som fyrdelad. Och människan, mutatis mutandis. Och Gud, mutatis mutandis. Detta i sig är ju något man kan tillbringa dagar i meditation över! Och det är ändå bara det mest basala, det elementära alltså.
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 6 och 0 gäster