Truth - Love - Death - Life - The Real Humanity

[Åkes granne]

Människorna har TAPPAT sin VÄRDIGHET. Varför skulle vi annars vara "rädda om den"? Varför skulle annars kontrollbehovet existera! Kommentarer? Reflektioner?


"Hat" är samma sak som avundsjuka, som är samma sak som förlorat värde/"ta tillbaka" = attraktion. Vi; människan, älskar varandra.

Det är dags att MAGNETISERA TEMAT...


Vissa saker som skrivs här är fantastiskt löjliga. Som om det skulle vara någon skillnad att sparka varandra på smalbenen under en fotbollsmatch, som någon annan stans -vi FÖRSVARAR väl alla SANNINGEN. Det här är mer än överbevisat, mer än korkat -alla är delaktiga.


När vi DÖR -totalt- renar oss från allt det vi varit, kan vi totalt älska döden igen; förlusten/sorgens ständiga NÄRVARO = KÄRLEKEN.

Det är då vi "verkar utan att synas" -mitt uppe i konserten och estetiken. Varje människa har ett djupt behov av KONST. Vi har dött för varandra (eller behöver göra igen!) -den första kärleken är JAGET; och DÄR dog vi! Vi såg något men glömde vad det var -det är det konst/estetik handlar om.

Men vi inser i vår isolerade kroniska sorg någongång att LIVET, Gud -allt det vi vidrör omkring oss -hela tiden känt SAMMA KÄNSLOR för oss i ett polariserat klimatförhållande. Chocken över detta är stor -vi kommer aldrig kunna TRÄFFA vår älskare! Sex är att BLI IDENTIFIERAD -men om konsten saknas i något av de andra livsområdena, om allting inte hänger ihop -finns bara dödslängtan och det dolda föraktet.


Minnet kommer komma tillbaka -vi kommer förstå närvaron i historian till varje enskild individ. Gud kommer BLI EGOT -och vi "dess barn". Våra själar kommer bli varande i kroppens perfekta individualistiska förverkligande. Såsmåningom kommer vi förstå att det är vi -mänskligheten, människan, som hela tiden VARIT GUD. Det rena, vänliga, ädla, ryska.


Ä n t l i g e n -kommer vi slippa identifiera oss med teckenarketyperna -egot är inte människan. Vi är något större.





Varje människa har en naturlig inre önskan om att BEFRIA sig från det biologiska förflutna -och bli en riktig människa. Samtidigt som vi alla har en längtan tillbaka till det -vilket är mänsklighetens möjlighet till "förökning"; ansvarstagande och värdigt. Det handlar inte om självprojicerad glaumorös dominans -med egoisiskt anspråk, utan om MÄNNISKOR! Ingen äger ingen.

[Åkes granne]

Men vi först och främst måste inse att alla tänkbara scenarion redan existerat/finns ("Den som är fri från begär ser mysteriet. Den som är fylld av begär ser manifestationerna. Dessa två har SAMMA URSPRUNG men skiljer i namn")

..;för se att vi REDAN GJORT allting -eftersom vi redan VET (kontrollen och "andelarna" i något "UTANFÖR" oss själva.) Enda möjligheten till nytt liv/ny existenscykel, innebär att vi djupt inom oss önskar att "få det ogjort"; vilket förlöser oss från vår "ottalade erfarenhet"; och ger upphov till TIDLÖSHETEN/det ursprungliga kaoset ("den heliga anden"; som transcenderar allting) -då vi förstår att vi är ÖVERALLT/medveten om att vi är medvetna -på alla nivåer (olika tidsperspektiv)...


Man tvingas ofta inse detta uppe i den ultimata .TRAGEDIN.; att VILJA DÖ ..samtidigt.. som man TILL VARJE PRIS VILL "LEVA VIDARE" (fusionen; begynnelsen/behovet/ormens omedvetande) -och det TOTALT mänskliga förfall/vakuumhelvete det innebär. Den BRUTALA styrkan över att INTE ÄGA sin sexualitet. Vilket följs av att man börjar medvetandegöra FÖRDELNINGEN av resureser resp. makt (kollektivt/samhälle).. och själv kan förstå SINA ANDELAR i dem, vilket genom INRE alkemi AVSLÖJAR "alla felen" man gjort "under hela sitt liv".. (att man skuggat sig själv konstant)

Efter ett t.ex. ett sk. "gott gräl" brukar man känna att "luften blir tunnare", vilket följs av INSTIGANDET i VETANDET -samtidigt som en total "minnesförlust". Man "ömsar skinn"; slutar identifiera (veta) sig med sin RE-aktions-natur. Det är som jag sa "mellanenergin" mellan en själv och Gud som ändrar vibrationshastighet, och blir "sann"/"klar". Man kan t.o.m känna hur materian ändrar form; blir "halare", och materiella saker kan t.o.m "fall sönder" bara man tar i dem. Allting "rinner" av en; man BEVARAR inte något längre; ingenting finns att försvara, eftersom man aldrig har ansvar över "något annat" än sig själv. Den typiska "trögheten" i medvetenheten, känslan av att budskapet i en bok verkligen inte "går in i en"; är för att komplexiteten (trådarna) är SOLID -det som händer när vi sover är att SJÄLEN "smälter ner kroppen" i vila; och återförenas med sig själv.

-----> Detta stämmer dock endast i solens tecken. Om ni förstår vad jag menar. Illusionen, Bibeln och allt det vi inte orkar se mer.


Vi längtar efter att kylan och kontrasterna ska rinna i hjärtat.

[Åkes granne]

Läs detta! Utvägen till befrielsen ligger i ärligheten. När vi av en "privat" outgrundlig anledningen inte "vill svara" -eftersom vi INTE vet VARFÖR vi vet -där ligger döden begravd. Och där är missbruket -förutsägbarheten. Den "heliga" kontrollen är pur lögn.

Världens största självbegräderi avklätt. När vi tillsammans erkänner modet, när vi erkänner att vi alla alltid varit en och samma.. När vi krossar MYTERNA och BLIR MÄNNISKOR -sätter ömsesidig vetskap -"jaget"- i första rummet; templet. Kärlek är känslan i vattnet, havet och musiken. Det är dags att BYTA ROLLER -och sluta fixera våldtäkten!

.
.
.
¤ Ville vi inte veta varför sa vi? . . . Var inte det själva löftet, kontraktet?
.
.
.


- Förståelse - Mänskligheten får på detta sätt ETT NYTT LIV, äntligen.

[suchanother]

Jämnt återkommer du till våldtäkten.
Har du råkat ut för detta?
Kan vi hjälpa dej?

[Åkes granne]

Jämnt återkommer du till våldtäkten.
Har du råkat ut för detta?
Kan vi hjälpa dej?

Skärp dig.

[Åkes granne]

Min stora rädsla är att INGEN KOMMER FÖRSTÅ -och det är så jag dött; men det valde jag ju själv. Definera då mitt missbruk?

(Spelar på sista icke-frekvensen nu. Skuggan will burn. Datorn luktade redan lite bränt.)

[suchanother]

Jaha, kanske det.
Du tycker inte att jag hade nåt vettigt att komma med?

[Åkes granne]

Vår ur-identitet vi automatiskt tror att vi måste försvara -bygger på vår historias (som existerar fortfarande) kollektiva medvetna/omedvetna tro på "Gud". "-Bara ni gör som jag säger.."/"Hitler", osv. Detta har ingenting med LIVET att göra.


Halvmesyrens filosofiska lidande bygger på en förvirring mellan biologisk sexualitet och kärlek. Detta gör att vi genom tiderna råkar välja "dold incest" (våra OSANNA "jämlikar") -det blir en bytesmarknad av primitiva "kärleks"-energier, omedvetet -vilket skapar ett trassligt nät av omänsklig mänsklighet -och vi har ingen aning om hur vi ska ta oss ur detta. Visst förstår vi varför vi har gjort detta? Det är ett navelskåderi -och frustration över att vilja frigöra sig från det familjära förflutnas nedragning i skiten -identifikation med "sexualitet" -allt som formuleras och namnges i den vägen.


Att äta mat rituellt/tvångsmässigt -är samma våldtäkt av jorden; som gör att vi inte kan känna vår existensiella passion/få kunskap om våra sanna värden. Det är rester av den gamla EGOPROJEKTIONEN.

Vi har blivit allt det vi inte är. Jag har själv varit så besatt att jag de senaste åren experimenterat med mitt hjärta 24/7 bara för att "förstå allting" -jag har "bjudit in" ALLA eftersom jag inte hittat en balans mellan det personliga/opersonliga -och tappat "kontrollen" över min dagsordning helt, och detta står jag inte ut med längre -jag har testat allt i emotionell väg -utan att förstå det själv. Jag känner ett MASSIVT intrång i min påhittade personlighets rena biologi. Det är allt det jag inte är! Det har BARA handlat om bekräftelse -och jag har alltid varit neurotiskt orolig över att jag inte har några känslor, eftersom så många outtalat talat om för en hur man "ska" känna, aukoritetsorganet, osv -vilket lett till en motsägelsefull självuppfyllelse och EXTREM omedveten AVUNDSJUKA på allt i emotionell väg -rent reflekterat/assimilerat. En slags produkts kämpande för sin illusoriska självständighet. Det finns inget mer att hämta där/här mer!


Syftet med livet är inte "den biologiska kärleken" ("odefinerade"/råa/vulgära/påträngande "känslor") -vi vill inte bli älskade för våra icke-känslors TVÅNG; det är en missuppfattning -inte heller för naturens ointelligenta dominans. Detta är så ovärdigt att -förstår inte hur jag kan börja prata om det igen. Jag gör detta för att ni ska förstå -många kanske tänkte exakt dessa tankar; detta är något annat än mänskligt. Det är den medmänskliga humanromantiska övertron på sig SJÄLV =det nödvändiga förfallet! Finns inget pinsammare; men det går över. Det finns något annat. Allt ÄR något annat.

Börja bli medveten om processen..


Jag känner SANNINGEN. Jag känner VERKLIGHETEN. Jag känner MÄNSKLIGHETEN. Jag känner SEXUALITETEN. Nu har jag bevisat det för mig själv 100%. Den NATURLIGA sanningen har uppenbarat sig -på rätt front. Den finns inte.

[Åkes granne]

Alltså -jag vet vad alla mina dysfunktionella evighetsprojekt handlar om. Detta är oerhört.

Jag kan inte skilja mellan det opersonliga/personliga -och reagerar på alla INTRYCK -och därför tror jag att jag är lågt utvecklad på det djupemotionella, fast allt bygger på en överdrivenhet.

Definera "GRAMMATIK"? Jag menar allvar alltså.

Har ständigt ont i ögonen, tryck i öronen, smärta i halsen -konstigt! Nej inte alls. Gud vad barnslig jag är. Jag är JU INTE DET!

Jag måste VETA DEN VERKLIGA SANNINGEN -jag går sönder av teorier och halva svar. Jag vet precis allt som går att veta -men försöker "bära på det" i ett försvar -vilket tömmer mig.


Skrev detta nyligen (måste SE mig själv -upprepar samma saker varje dag i ÅR):

"De säger: Ni har ett behov av att vara kvinnan, mannen, horan, barnet och filosofen


Vi säger: Men vi är redan, kan ni bekräfta oss?






God says: Sun and moon, I am -play with me.



Vad gör den sanna människan? Det bästa av situationen, förstås. Kom så går vi.

I lördagas: Påväg hem -jag plankar in under spärrarna; och min PAPPA börjar "ta ansvar" över mig; och går och köper en remsa, för att han "skäms" över mig -springer efter mig och blir "jätteorolig", säger "-var ska du?", osv.. "-Detta är omtanke, JAG VILL att du ska komma hem.."


Vad är detta frågan om?


Totalt sabbotage - jag "får inte" UPPLEVA MIN EGEN VÄRLD -individualiteten, behoven. Eller gör jag det? Det är detta jag vill SE -är det så? Hur många relaterande dialoger ska jag fucka up? Vem litar på mig?


Förut har jag visserligen tagit ansvar för allt själv; så att säga. Tagit allt för givet; och haft som enda sysselsättning över allt annat -att avancera min begreppsidentitet djupare och djupare -och "bäst".


METODIKERNA BUNDET TILL HEMMILJÖN -min "identitet" (utplåning av genuint värde -endast intelligensens  råform) --- de måste avhypnotiseras mig. Det är min ur-identitet i ickeform; det är ALLT och INGENTING -beslagtagit.


Idag: Skämmer ut mig för mig själv, totalt. Äter mat -mycket (lax, mycket nötter, russin, te, kaffe, ett ägg) -vilket skadar min kropp -behovet v behovet är DÖTT, och inget annat. Går ner i DESTRUKTIONEN -har visserligen tappat den riktigt ihållande depressiviteten, men detta är passiv-labil-aggressivitet.





Vad är mina VISONER? Vad önskar jag framkalla av livet? Vad vill jag göra för mänskligheten? Vad vill jag FÅ? Vad vill jag uppelva -autentiskt?

Finns det något här jag vill BEVARA? Nej. Jag tror inte det. Det bevaras själv -det är den återvunna INTIMITETEN i döden, förlusten -som är samma som den innerliga överlevnaden -sanningen, hela bilden, konsten -illusionsfriheten och verklighetens KÄNSLOR. Äktheten -på riktigt, ja.

Här befinner jag mig -vet jag om det?


VERKLIGA behov som är aktuella nu:

Lögndetekortest

Chakra-uppstigning

(Fysisk frihet -smärtfrihet/självupplevande estetik/intelligens/respekt)

Total kroppsundersökning -med DELAKTIGHET i analysen -"bakom ridån" -se mig själv

Dialogerna

En stunds mänsklig isolering -tid för eftertanke, UTAN stimuli -eller andras kontroll/vetskap

Materiell befrielse från gamla "köpta" värden (saker jag inte faktiskt behöver)

Ett inflytelserikt sammanhang för mänsklighetens INRE ideal -kommunikation

Förståelse för mina behov! -Verkligen. De sanna; "nya", verkliga -INGA ANDRA "pålagda"

Befrielse från MIN FAMILJBAKRUND -bli SLÄPPT FRI [prisioner]

REN möjlighet till min själsliga manifestation -UTAN dessa egenbesatta sökerier/resulttatinriktad kollaps




ÅTERGÅNG TILL IDEALETS VÄRDIGHET OCH RENA KÄRLEKSFÖRKLARING TILL LIVET





Förståelsen känns angelägen. Den finns där. Det är viktigt att släppa "gud" -det är missförstått.

Har hela tiden bara sökt efter den "rätta vägen", något säkert, utan förvirring -MÅSTE veta att jag GÅR ÖVER GRÄNSEN; och aldrig "kommer tillbaka" -steget ÖVER allt det gamla; annars håller ingenting.

Jävlar ja -där har vi mitt missbruk. Jag "återgår" till den felaktiga självbilden -genom min familj och dess behov som jag identifierar mig med totalt, vilket leder till usel självkänsla -mentala attacker och vårdslöshet/omoral. Allt det som INTE är jag. (Självbedrägeriet!) Vad ska jag göra egentligen? Det är inte svårt.


Måste våga stå upp för det jag älskar. Sluta oroa mig över "resultatet" -det är en lögn. Jag har ju kommit långt nu -sett igenom vad som verkligen är av VIKT och djupt SANT värde -bortom illusionerna och den glaumorsvenska baksidan.


Det som bevaras bevaras -ingenting är annorlunda än så som det ska vara -men här i skrivadets stund kände jag något tivelaktigt trick.

Jag börjar om -vem är det jag pratar med? Monologisk dialog -tidsmässig tortyrkammare -erkänn nu.


Mobalisera styrka nu -VISIONEN, drömmarna. Detta stämmer nog.

Mitt missbruk är mitt hem -min självbild; en REFLEXION innifrån-utåt, genom den familjära minnesbanken; genetikens identifikation -som dramatiseras cirkulärt.

Detta skadar mig oerhört. Utraderar allt som var -så starkt som det är måste jag ge upp ALLT, utan att "ge upp" -visst kan jag långsamt avancera mina ideals inflytande; men det gör mig till en opålitlig människa, och självrespekten förvrids, vägen till uppmjukat kaos lockar lätt med sina illusoriska förbund.

VAR mobaliserar jag min själs ROT-rörelse?


Maten och sömnen förslappar -eftersom man hamnar på två NIVÅER samtidigt; och skapar en omedveten tvångsmässig "dialog" mellan medveten och omedveten rörelse. Därför verkar den dagliga strukturen omöjlig ur sant alturistisk och REN önskan -men "fungerande" i den förgångna samhällshiearkin.

Skapandet blir OMEDVETET-trassligt. Allting är redan registrerat -men inte penetrerat; och leder till farliga resultat; och djupa ILLUSIONER om "sund förnuft", osv.




Vad sätter jag först? Sanningen -men vad är det då? Inte metodikens vanespår/skugga.

Hur ska jag göra? Egentligen är ingenting "farligt" -ingen väg är destruktiv, om man inte oroar sig för att man går imot sig själv. Måste av-identifiera mig med astrologins referenspunkter som mitt "jag".

Hitta -återförenas med de VERKLIGA SVAREN. Byta miljö och tala till mig själv! Det handlar om mig -INOM oss; VI är alla här och gör samma saker -tryggheten är att det inte spelar någon roll, var vi vaknar upp -sålänge det är INOM vårt verkliga HEM; minnena -av vårt transpersonella MÖTE med konsten. Till att börja med -första steget. Förlorar nog aldrig kunskapen -det är nog inte möjligt; rädslan är att jag måste gå och "bära" på den, för att vara beredd mot existensens utmaningar; men genom det utesluter jag mig själv -och missförstår, glömmer den faktiska ANLEDNINGEN bakom mina "SVAR" -därinom ligger mina känslors grundkällor -inspirationen och tolkningen rena frekvenser.




En mer raffinerad verklighet -där vi inte behöver "rida på vågen" -utan har en meningsfull transcendental TILLGÅNG till allt det vi varit ("-du och jag var samma")! Föreningen och AVSLUTANDET av den första DIALOGEN; våra tiders lärares återuppstående hundraprocentiga inte. Det är alltså mänskligheten -på ANDRA SIDAN; -förverkligandet. Att "återupptäcka" varje kausal visdom varje dag i HEL val-frihet! Det nya handlar om Ljusets musikalitet... När förstår vi?




Måste besvara, ut-veckla mina verkliga, autentiska BEHOV. Inte de "fysiska" ritualbetingade -utan den FRIA VILJANS visioner -och experimentiella önskningar och självständiga villkor -livets salar. "

[Doe]

Din historia får dig att missbruka din omgivning.
Den lurar dig med trygghet.
Får det att framstå som frihet.

Och omgivningen älskar att missbrukas.
Älskar att ägas av den älskandes maktmissbruk.
Belönar dig för all synd du kan förmå
mot den fria viljan.

De troende kallar det Babylon...

Ditt missbruk är ett; din sjukdom en annan:

Du är lika mänsklig som människorna runt dig

De som har fel

Som inte förstår

För har du mer rätt?

Förstår du dem?

Bättre än de någonsin kan förstå dig?

Är du verkligen mer?





Har du sett dina svagheter?

Har du sett dina styrkor?

Det som gör dig till dig; till den dig du älskar?

Dina skillnader; som gör dig unik...

Älska alla andra för det de har som gör att de inte är du.



Tror Jesus var en skön kille

Synd bara att han var tvungen att dyrka auktoriteten för att någon skulle lyssna...

[Åkes granne]

Din historia får dig att missbruka din omgivning.
Den lurar dig med trygghet.
Får det att framstå som frihet.

Och omgivningen älskar att missbrukas.
Älskar att ägas av den älskandes maktmissbruk.
Belönar dig för all synd du kan förmå
mot den fria viljan.

De troende kallar det Babylon...

Ditt missbruk är ett; din sjukdom en annan:

Du är lika mänsklig som människorna runt dig

De som har fel

Som inte förstår

För har du mer rätt?

Förstår du dem?

Bättre än de någonsin kan förstå dig?

Är du verkligen mer?





Har du sett dina svagheter?

Har du sett dina styrkor?

Det som gör dig till dig; till den dig du älskar?

Dina skillnader; som gör dig unik...

Älska alla andra för det de har som gör att de inte är du.



Tror Jesus var en skön kille

Synd bara att han var tvungen att dyrka auktoriteten för att någon skulle lyssna...

Jag känner mig ungefär som världens sämsta människa -eftersom jag inte kan uppleva mig som en "bra människa" -jag är så avundsjuk på alla som lyckats med medmänsklig kärlek mer än jag.

Som jag sa: det där jag skrev om att kroppen är filtret för gud; att ljudupptagning harmoneras när man "öppnar hjärtat" -DET är ILLUSIONEN; och "elden" (usch) -VÄND INÅT i sig själv-till sig själv!!! Extremt illusoriskt (det man känner omkring sig är sin egen alternerande skugga/alternerande själv) -Vilket jag mötte kort i RÅFORM när jag konfronterade mina förflutna rädslor -genom attack utifrån som visade allt jag INTE är egentligen (stod inte ut med hela situationens extrema undertryckta existens-panik, och slutade äta/dricka/sova ett tag, osv.)


Det är inte ens en "person" jag älskar (eller "mig själv" i relationer, osv).. det är MÄNNISKAN -och den ständiga FRÅNVARO från den. Så känner jag. Det är mitt kärleksuttryck; mitt LIV!  

Barndomsminnet av min far är bara hans VÄNSKAP brevid mig -i det stora havet av sanningen, filosofi, och gud -som är den första älskaren. Innehållet; mitt hjärta.


Jag tycker inte människorna är mänskliga -vi har inte BLIVIT människor ännu, den stora massan alltså. Men jag älskar individer -idéen om dem; när jag sett deras vackra värdiga inre värld -som jag blir "avundsjuk" på, eftersom jag skäms för mig själv, och mitt mänskliga förfalls rotade frånvarotillstånd. "Kärlek" bara intensiferar mitt självförakt egentligen.

MEN JAG ÄR JU TROTS ALLT SÅ JÄVLA HELTIDS-DESPERAT OCH INTENSIV -min rörelse har inte MANIFESTERATS ens! Pga. av mina vaga rädslor, vill inte visa upp skuggsidans självbild -barnet/den vuxnas -ickeupplevda ej transformerade syntes. (Men jag gör det nu -visar min totala OBRYDDHET och kärlekslöshet -i sina paradoxala extremer.)

Är så jävla distanserad för närvarande -förlorade mitt Jag när jag opererades som 13åring, och upplevde kort efter en mild kaotisk fragment-skälvade av kronologisk tiduppfattning (deep depression); detta skapade en KULTURELL (TIDSMÄSSIG!) ALIENERING av extremt mått -därefter.... Blev "egolös" utan att VETA OM DET -i ett helvete; distanserad och från-kopplad allt jag någonsin "ägt". Verkligen. Men det var ju bra; allt var dolt i djupa fysiskt bunda behov då -vilket ledde till "tumören" för det första..

Har långsamt, succesivt gått imot en fullständigt renande upplösning med alltet, enheten -OCH teatern. (Är inte där en, dock.) Alla OSYNLIGA traumatiska händelser/minnen/närvarande skeenden -ställs mot väggen.

[Åkes granne]

Varje människa har en naturlig inre önskan om att BEFRIA sig från det biologiska förflutna -och bli en riktig människa. Samtidigt som vi alla har en längtan tillbaka till det -vilket är mänsklighetens möjlighet till "förökning"; ansvarstagande och värdigt. Det handlar inte om självprojicerad glaumorös dominans -med egoisiskt anspråk, utan om MÄNNISKOR! Ingen äger ingen.

Sinnesupplevelsen relaterar till syftets [hjärtat/realiserad "sexualitet" =gud] egen känslokropp, genom alkemins emotionella minne (av givandes/tagandets hemlighet<gåva)

Vacker stabil transformationsrelation till livet och den andra människan. Individualitet.

[Vind]

Människorna har TAPPAT sin VÄRDIGHET. Varför skulle vi annars vara "rädda om den"? Varför skulle annars kontrollbehovet existera! Kommentarer? Reflektioner?

OMG! Det slog mig direkt, det stämmer ju! Jag har haft liknande tankar runt omkring. Nu ska jag läsa fortsättningen av ditt inlägg .

[Vind]

Jag tycker inte människorna är mänskliga -vi har inte BLIVIT människor ännu, den stora massan alltså.

 Vad menar du med att människorna inte är mänskliga ännu ??  Resten av dina tankar tycker jag är intressanta.

[Åkes granne]

Allt detta kanske låter som någon lågt orienterad "art". Sakerna som jag "målade upp" i en slags "förutsägande"/"lovande" anda är inte "bara fantasi och föreställning" utan ett uttryck av min "emtionella natur", en del av den relation till mänskligheten som jag integrerar genom mitt vetande -det är alltså inte "specificerat" som en presentation av min individuella "önskning" utan substans.

Jag försökte spela upp den intention som analysen är en analys av, i sin egen kreativitet.


Alltså -jag känner så mycket sorg över hur mänskligheten lever, av allt det jag förtrycker i mig själv och tränger bort genom förluster, så är den humana intentionen "meningen", den levande formen för sen energi jag vill extrahera. Jag brukade förut nästan invaderas av bildlig andlig inspiration i en formulering av mina verkliga inre önskningar -det var SVARET på min filosofiska och kollektiva visionära relateringsaktiviter, det som "förde mig framåt" i uttryck, och ingen "personlig meditation".

Jag har sett mentala bilder för hur allting kan se ut -det är helt SJÄLVKLART för mig. Jag känner mig alltså redan "färdig" men vet inte hur jag ska "förflytta" mig genom tiderna. Det känns som om man måste hitta ett nytt slags idéuttryck söm tar hänsyn till de behov vi söker att bekräfta i det rum som hittils utgjort löftet om denna vision, för att växa och inte spela över i lögner.


Jag känner inte att jag "hoppas" eller "vill" så mycket längre -min praktiska verklighet är alldeles för "ful" för att jag ska motiveras konstruktiv i ärenden som rör det kollektiva. Jag har svårare att visualisera "drömmar" numera.. Anledningen till att jag levt helt uppe i en mental förberedelseverklighet ibland är för att jag känt att det är det enda som är "sant" mot mig själv. Det verkar som om man alltid instinktivt sätter fram en form att uttrycka den evolutionära betydelse som ens själs intention är en del av -frustrerade människor som "inte har några möjligheter" ser allting klart för att uppleva projektering.

Lite meningslöst inlägg men skit samma... Jag upplever att jag inte har något nytt att presentera, vilket heller inte gör något, jag ägnar mig hellre åt att vara ärlig och finna dialoger att uttrycka det vi verkligen försöker framföra, med det okonstlade praktiska språket som bara låter sanningen göra anspråk, i sitt eget avslöjande inom aktiviterna som innefattar andra människor -jag "har inget att säga" utan vill bara se vad som händer när jag medverkar.