Vad .är. BEHOV för "något"?

[Åkes granne]

Vem är UTE EFTER OSS? -Så att säga!

Kan vi ställa oss i ordning här och få mjukt vatten, den stora tandläkarskräck-varningen, nödsignal, osv.

Kom igen nu. Eller skojar jag med er?

[Åkes granne]

* Det jag säger är; vi vill bli sedda/identifierade som den vi är, eller hur?

.
.
.

Fråga: Okej -vad är det jag "håller på med" -här, nu?

.
.
.

Varje människans unikum är en "rörelse"! (Vad innebär DET?)


(Gå in i dialog med mig.)

[Åkes granne]

Kan säga såhär då: Jag har sysselsatt mig med ett EXTREMT tillstånd av de senaste kanske 3 åren -med betoning på den sista halvan av den tiden. Det är så besatt i sitt bevarande -så det skådar inga nyanser -men samtidigt ingår allting. Detta låter rent barnsligt -att prata om, t o m. Men jag försöker alltså AVSLÖJA MIG -vad ska jag annars göra?

Har som sagt -tagit tempen på/analyserat -mitt NÄRVARO-tillstånd för att förstå "budskapet"; hitta obalanserna -minsta lilla, och försöka "vinkla" dem efter omvärldens anpassningar, eftersom jag inte sett något utanför denna kompakta ursprungsgrund. Aggressiv PEDAGOGISK imunitet mot allt som är jag.

Jag har aldrig fått RUMMET att "avsluta"/fullfölja "the expression" -att bryta itu svaret och finna kärnans flöde. Har hittat många människor/grupper som jag värderar -eller vad det är jag gör; men jag har inte vågat "attackerat" dem -kontraktet -med min sentimentala andlighet och djupt "excentriska" frihetsbehov -alltså av allt det som "inte finns". Därför har jag "tappat bort" mig själv; men avancerat "fullständigt" själv mentalt/praktiskt -så att jag tillslut står över planeringen själv. Jag har velat VETA så intensivt att jag inte vet någonting längre -eftersom jag redan vet allt; mysteriet har endast blivit mitt JAG; dubbelt.

Det är mycket sällsynt att jag ska våga "tro" på den där "tron"/återskapandet av framtid/bortom.

Har hela tiden trott att jag känner "något annat" -vad det än gäller; i den fysiska sensibiliteten trycker jag ner mitt självvärde/självrelatering av samma anledning. Tillslut ÄR detta "kollektiv-främmande" det "allt annat" -bortkopplat ALLTING DET ANDRA.

Har hållt på och tvångsmässigt/automatiskt "brytit ner" "den andra" för att FÖRSTÅ att den andra kände EXAKT som jag; var lika mycket osv. För att förstå mig själv som allting, och den andra som "värdefull". Jag har tappat "the sensing" för livet; eftersom jag hatar min identitet så.

Har besatt -mer än intensivt "försökt förstå"/penetrerat RELATIONEN -helt O-profilerad; -och byggt min filosofiska ICKE-upplevda självrelatering på detta -och mina "avstånd" är för stora för att kunna ta mig samman själv. Har inte "slappnat av" på flera år -första dialogen PÅGÅR -"jag" som här ÄR dialogen försöker bara HÖJA UPP VÄRDET -för att försäkra säkerheten -"hemmets" nyskapande.

Kan inte ANTA en existensiell utmaning som ligger inom det "konventionella"; spontanitetens kroniska sanning -"världsläget och andan av nu jävlar" måste inbegripas i allting, denna "fråga-svar"/gåta/dualistiska väckelse. . .

JAG "FINNS INTE" i det som VAR; jag FINNS INTE där -jag brer ut mig över gränslöshetens gränsdragning; och vet inte var HÄR är.


(Tycker allt detta är väldigt "barnsligt" -men jag försöker klä av mitt löjliga själv i direktsänd färgbild. Detta är PRECIS något jag kunde sagt för många år sedan som yngre -jag har "fullföljt" alla åldrar, utan att kunna GÅ IGENOM dem -vilket SKAPAR RUM-utmaningarna, min existensiella handlings potentiella värde/sammanhang.)

Jag vet inte om jag är perversionen eller kärleken.

[Åkes granne]

Jag har "förståt allting" -har insett jävligt mycket på egen hand, men är "aldrig nöjd" -det är inte ens någon genuin aning av nytt/"friskt" värde i det. Jag "uppenbarar" sanningen i mig "varje dag" -men GLÖMMER BORT; och försöker febrilt "leta upp" SVARET igen, igen -för att kunna "erbjuda" det. (När någon kommer in och brusar upp lägets varkatighet med nya anspråk -vill jag "återidentifiera" allt, eller RENA det, förbättra allting, osv -för att hitta min identitet/personlighet.)

Eftersom ingen SAGT ATT JAG VISSTE, osv. Jag har som sagt fått en väldigt "labil" jagtolkning i den praktiska relationen -eftersom min omvärld manipulerat mig med en gåta -som en gåta.

Människor är sådana -det är vår "spänning" eller "erbjudandeuttryck-i-handling" -men jag har försökt "ta ansvar" för det.

(Gud -detta är samma grejer som för typ två år sen.) Jag försöker -ÄLTA MIG SJÄLV för att "FATTA". Vad är jag ute efter?

(Försöker objektifiera rå-formens dolda intention/myt-om-myt nu.)

[Åkes granne]

Jag är BESATT alltså.

Av vadå: Jo dualismens fråga-svar i upphöjd "omöjlig" selektivitet.

[Åkes granne]

Det här är typ sökarens tillstånd -mittpunkt -när man brytit ner allt som är LIV -och blir medveten om det. Det är "sexualieten" som TITTAR PÅ SIG SJÄLV; och säger "jaha".

[Åkes granne]

Återgår till "experimentet" (eller vad jag kan kalla det utan att bli refuserad som någon med "riktig hybris" -allt detta säger något om min identitet.) Nu tror många här att jag kanske skojar, spelar över och så vidare, men så är det inte -jag var högst "genuin" min ursprungliga direkta intention (men min känsla av transparent avvisande -ger dubbla ettiketter på mitt självvärde; eller bearbetningen av att hitta, den personliga värdiga/genuina förankringen..)

Jag vet att vi skulle "avancera" -"komma igång", osv. om vi började fråga oss vad behov är/innehåller/skapar.


Det jag visar här -är att "ni"/"du" -INTE möter "my needing"...



Ibland kan jag "spela dum i huvudet" för att koppla ifrån mig -ännu mer, bara för att äga något som helst personligt värde. -Detta är mitt LIVSNÖDVÄNDIGA sökande efter återskapandet av min vision/ut-vecklande; mitt behov av sant bemött djuppsykologisk involvering i det okonventionella/förbättrade/mänskliga --> det är evolution.

Det här ser man som en "skuggsida" eller "dåligt sätt" etc, men det är något helt annat.

Jag hamnar ofta i "rollen" som någon sorts "galen vetenskapsman" -går till ÖVERDRIFTER jättelätt; bara för att bekräfta för mig själv vem jag är -"jo, jag är visst tom, distanserad, helt ohjälpligt bortfragmenterad, så det så!" Samtidigt som detta fortfarande är väldigt "omedvetet"/tvångsbetingat -och jag vet hela tiden att jag inte är sann mot mig själv -samtidigt som jag vet att detta är DET ENDA sättet att uttrycka min lojalitet till mig själv; samvetet. Eftersom inget annat har lyckats -bland annat för att jag själv underblåser "översättningssökandet" genom inre sabbotage.. -för att samtidigt snabbt KROSSA den känsla av DJUP privat pinsamhet "avarts-dramat" ger".

I mitt liv har jag nästan hela tiden gått runt och sett det som att det är jag "som har problem" (eftersom ingenting funkar, osv) -samtidigt som den odefinerade frustrationen växer inom alla dessa missförstånd och primitiva dolda maktkamper, och blir till "identiteten" -alltså något som hela tiden "måste försvaras". (Leder till konstanta impolsioner; sammansmältning med skuggan.)

Det enda "felet" ("problemet") jag har, så att säga -är min egen otydlighet med mina VERKLIGA BEHOV (som jag tillslut tror inte finns alls.) Jag har under hela mitt liv -i olika versioner; haft ett överhängande trauma med att INTE BLI FÖRSTÅD -och därför brutalt exkluderad det "sanna" (=fragmenterad personlighet, kronisk distans och sorg.)



Men vad är behov nudå?

Behoven är den man ÄR; -och att VARA den man är -vilket går in och ut ur varandra.



Vi behöver reda ut skillnanden mellan;

De sanna behoven: -som är VARANDET-i handling -upplevelse; av "oss själva" -individualieten/transcendensen-enhet.

och

RITUALEN; som är sökandet efter dem.



( Återreflekterar otillfredställelsen/dysfunktionen -att vara "på två ställen"/omedveten, i en kropp: http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=4575 )

[Åkes granne]

Det jag också vill faktiskt visa; är att detta är CIRKULÄRT -och inte bundet till "stationer".

[Xinea]

Behov...enligt Maslovs trappa.....eller dina behov beroende på den du är idag och den du var igår....den du vill bli imorgon och kanske aldrig blir...eller har redan blivit...om ingen möter dina behov bör du kanske verbalisera dem, skriva ner dem, läsa igenom dem och fundera över dem....

[Xinea]

någon gågn är det bra att "rensa" sin hjärna...bort med allt som stör och tänka simpelt, dvs ner på jorden....

[Åkes granne]

Xinea, ja du har så rätt i det du säger. Tack.


Brukade ofta försöka med "nya idéer", etc, tillbaka i tiden -men genomgick aldrig den där stora rensningen det dolda -vilket ledde till det "arbete" med mig själv som börjar spela ut sig själv nu. Har nyligen gått in i sammanhang som konfronterat mitt verkliga beteende -och det hemska övergrepp jag gjort på mig själv under hela mitt liv; min tvångsmässiga jag-bekräftelse -baksidan av den jag verkligen är. Det är nu jag verkligen vill -rena den stora bilden.

[Xinea]

Det känns att du är på väg..någonstans...vilken riktning kan jag inte se/känna, det bör du se bättre...

övergrepp...de blir många under ens långa liv...från föräldrar, samhället, vänner, sig själv...etc...kan bli smärtsamt när man vaknar och förstår...men när man äntligen förstår är det ett steg närmare att vara mer skonsam mot sig själv....ändringen måste ske inifrån...det dolda, det blinda det kända det okända....det dolda döljer du från andra och det är bara du som känner till det dolda inom dig...det blinda ser andra och inte du själv, det kända vet ALLA om dig och det okända kommer fram i väldigt traumatiska situationer...hur har du tänkt rena den stora bilden och vad meanr du med "den stora bilden"....

[Åkes granne]

Det känns att du är på väg..någonstans...vilken riktning kan jag inte se/känna, det bör du se bättre...

övergrepp...de blir många under ens långa liv...från föräldrar, samhället, vänner, sig själv...etc...kan bli smärtsamt när man vaknar och förstår...men när man äntligen förstår är det ett steg närmare att vara mer skonsam mot sig själv....ändringen måste ske inifrån...det dolda, det blinda det kända det okända....det dolda döljer du från andra och det är bara du som känner till det dolda inom dig...det blinda ser andra och inte du själv, det kända vet ALLA om dig och det okända kommer fram i väldigt traumatiska situationer...hur har du tänkt rena den stora bilden och vad meanr du med "den stora bilden"....

Jag själv har våldtagit mig själv innifrån mig själv; och glömt bort vem jag verkligen är -för att kunna återförenas med ur-visionen.

Skrev detta till mig själv igår (lite löjligt inititalt):

Från de verkliga problemen till de Verkliga orsakssammanhangen, till det verkliga igen. Perfektionens sökande efter sig själv i en förljugen värld av dualistiska självbedrägerier och oheliga madonnor. I manifest -där verkligheten identifieras som ett tragsiskt JAG -och frustrationen över skadegörelsen.

Under våren och nu: Intrånget -"konfrontationen" av det jag VERKLIGEN HÖLL PÅ MED. Jag Är Horan. Det bränner i mitt ursprungliga kyliga, fredliga, RENA hjärta!

-Och DET MÅSTE utraderas! Jag måste REGENERERA MIN FRIHET och TRANSCENDENTALA PRIVATA SJÄLVSTÄNDIGHET! Min mänsklighet -som människa.

Konfrontationen; det vill säga: Tvångsmässigt förförande av basic nature -genom den mentala kanaliseringen. Sökte BEKRÄFTELSE -av mina KÄNSLOR genom ständig ANALYS av min egen NÄRVAROS "uppkoppling" och identitetesmetodiker..

Kanske räddade det mitt liv -det fick mig att känna det jag minst av ALLT ville känna -baksidan av mig själv; -och genom det, påminnelsen om det sanna SYFTET -mitt individuella SVAR på livet; -visionen och FRIHETEN; mänsklighetens upplysning -min förklaring av mig själv, av livets uttryck. DET är kärlek -inte "kärleken" i sin egen biologiska statiska "helt valfria" ICKE-EVOLUTION; som den kristna mjukisklubben trott på.


Återberättar lite av händelsen/temat 02: Tumöroperationerna -det gjordes intrång BAKOM MIN RYGG -den TOTALA kränkningen. Att bli brutalt och patetiskt "avidentifierad" -och ÄGD; bortkopplad från sin värdighet. Gick utför sen -slumpmässigt tvångsskapande av största möjliga Sanning...

[Jag TOG TAG I MIG SJÄLV; och VILLE SE MIN PROJICERADE JAG-TRO som cirkulerar BAKOM mig själv, för att återfå kontrollen på mitt öde -men jag insåg att jag här VÄNDE MIN KRAFT INÅT -och vände på mig själv alltså; och kände istället min NÄRVARO -I MITT EGET HJÄRTA! Illusionen -att vara "gud" UTAN enhetligheten från Livet själv! (Så som "mediala" människor jobbar.)]

Känner mig BRÄNNSKADAD i hjärtat -jag har "bjudit in" PRECIS ALLA; hela världen -och jag vill desperat återskapa min PRIVATA ZON -respekt för min egen intelligens och kreativitet; som alltid blivit traumatiserad och "våldtagen" (penetrerad/stulen.)

Förstod kort/intensivt hela min naturs evolutionära feminina/maskulina-behovs-uppbyggnad för ca 2 ½ månader sen; när jag i mitt (mer än överdrivna) kärleks-experimenterande insåg att jag var KÄR i en annan tjej från mitt förflutna (tillfälligt) som jag tvångmässigt attackerat med sanningsbudskap i klassisk ordning (har aldrig kunnat ÄLSKA kvinnor, vilket lett till en privat personlig "skuld" och allmän känsla av "inre handikapp", etc.) -och kände den SLUTGILTIGA SAMMANSMÄLTNINGEN av SJÄLVET; alltså själva Romantiken -men samtidigt saknades mitt HJÄRTAs inre röst -som agerade mer "IDEALET INOM" romantiken.


Förstod dvs. den "inre könsbyte-matrixen" (som alla har) med alla fragment av oupplevda/ohela feminina och maskulina vinklar i tidens kaos av blockerade behov/fria vilje-potential. (Jag har i hela mitt liv hyst en "halv" väldigt djup/TOTAL "platonsk" kärlek för "mannen" -eftersom jag sett den androgyna kvinnan i honom omedvetet; och det råa maskulina i kvinnorna; som jag rapellerats emotionellt av, pga. av avsaknaden av uppdaterade/förnyade VÄRDEN att DELA. "Försökt" älska/förlåta mina föräldrar under min barndom; sedan kapitulerat och tagit min identitet på större allvar -men fram till för inte så länge sen; bara älskat minnet av min pappa -och identifikationen med hans androgyna sårbarhets FORMULA (och bluff!) -inkl. föraket för min MAMMAS lägre utveckling; brist på djuppsykologiskt INSIKT i min far; och rört mig i samma känslomässiga banor av "förlåtelse" hela tiden.) (Jag har i hela mitt liv bara kunnat "bevara" Kärleken/relationen i max ett dygn -och letat nya reflektioner och jag-experiment igen; av bara nyfikenheten på att "förstå" andra.)

Jag har i hela mitt liv haft en extremt fragmenterad bisexuell (med övervikt på det heterosexuella) relation/utbyte till det personliga-kollektiva -eftersom jag sökt min identitet i subkulturell distans; och har nu börjat kunna se potentialen i FÖRENINGEN av de samlade energier-polariseringarna, som är min rena "natur". Jag har dock inget beroende till specifika individer eller så just nu; jag tar ansvar för mig själv, och söker ingenting förutom min individualitets befrielse.


Jag behöver ÅTERFÖRENAS med min inre känslonatur: Såret/förlusten av sanningen; ett ständigt "fel" -är sorgens återskapande kärlek. För att kunna UPPSKATTA Verkligheten igen -Livet jag skapar utifrån estetiska VAL.



I mänskligheten får "sexualiteten"/"kärleken" INTE bli "driften" -det måste vara en "naturlig handling" BEVARAT i DÖDEN, alltså varandet -av hemligheten! Det är värdigheten vi saknat. Livet ska alltid vara VILJAN.





Självbild är samma sak som "säkerheten" (det DJUPASTE BEHOVET) ..och jag måste hitta en inre centrering kring/inom visionen själv; minnets transmutation!

[Åkes granne]

Återskapandets löfte -ligger i "blottandet", just eftersom det är baksidans solida extrems "frälsning" -till minnet. Ganska hög esoterisk nivå; men där inom finns "det nya livet" så att säga.

Är så trött på mig själv nu, så det finns inte ord -men det är jättebra förstås.

[Xinea]

man kan inte springa ifrån sig själv...och sina tankar.....du verkar jaga dig själv...börja från o med nu...släpp dåtiden...jag menar inte att du ska glömma utan "arkivera" tills du kan ta itu med den...man måste ha fotfäste först...var är du idag, nu, och vem är du nu...vad är du inte nöjd just nu och vad skulle kunna förbättra din situation, självuppfattning...jaget, överjaget, egot det undermedvetna....det blir för mcket, man måste böraj från ena ändan inte från alla håll samtidigt....en sak åt gången...är kärnan hel och oskadad...
du har väl inte "våldtagit" din själ medvetet? då kanske kändes det rätt vad du gjorde då...nu är du en annan och det känns fel...
kärlek....man kanske ska lära sig att älska sig själv först....och inte skylla sig att man inte har förmågan att älska andra....