annan familj, annat liv

[toosmallsometimes]

ibland känner jag att jag vill leva ett annat liv, samtidigt vill jag vara Jag. Det känns ganska konstigt faktiskt. jag tänker såhär..varför kan jag inte ha andra syskon, andra föräldrar, varför kan inte allting vara annorlunda?
jag har ingen att prata med, jag kan prata med mina föräldrar och så och jag vet att dom älskar mig över allt annat, men det känns inte bra bara. vi har aldrig pratat om känslor i min familj. ibland känner jag såhär att jag skulle vilja prata med någon annan vuxen, t.ex. en gång tänkte jag när jag såg ett program på tv; varför kan inte han vara min pappa istället? men jag blir ju ledsen när jag tänker så, för jag älskar min pappa, det är så komplicerat.

[Åkes granne]

Sådär kändes mitt emotionella jag under hela min barndom.

Jag tänkte precis skriva om det -mänsklighetens verkliga frihet; att förstå att vi INTE tillhör detta -det är inte vårt fel, eller kausala intellektuella ansvar -våra individuella oförstådda holoner med råsubjektivismens trauma inom sin egen bortkoppling, mentala distans från gruppen.. [kreativitetens icke-konstruktiva "hierakier"]

Här inom uppstår den sanna tillhörigheten -kollektivets "spår" sammanförda i en VERKLIG valfrihet och sanning. Inte bara "den stora bilden" -SJÄLVA SANNINGEN helad/avslöjad -utan MÄNNISKANS återförenande acceptans och förståelse för sig själv. . -genom KÄNSLOR som "saknad" och "frihetslängtan", och så vidare. (Alltså INOM det kollektiva -där indivdualiteten blir fri.)


(Jag har ibland, ofta, misstänkt andra för att gå inkognito och spela på en "känslomässig omogenhet", för att jag ska "känna igen mig" ..i min "rädsla", och "bli hjälpt". Detta HAR inträffat i olika forum-sammanhang, med människor som naivt klassat sig som förstående medspelare. Vilket jag inte tycker är acceptabelt, eftersom det förlöjligar medvetenheten och separerar.. Men jag har börjat känna att det inte spelar någon roll.. )

[Anders]

Det blir Så FRUKTANSVÄRT - Lättläst när man använder skriver så här....

Alltnog, hm. Känner jag likadant som toosmall? Tror inte det ändå. Visst har föräldrarna, mina liksom alla andras, ställt till med det mesta eländet man har (underbart att tänka på när man är förälder själv), men jag kan ändå se tillräckligt mycket bra med vad föräldrarna lyckats tota ihop för barndom åt mej. Kanske för att jag gått på en hel del terapi och grottat med föräldrarnas små missar under 60 och 70-tal. Är man alltför förtvivlad tycker jag att man skall råna en bank och hitta nån bra att prata med.

Så - annan du, annat liv. Inte enklare än så. Men kanske först när du känner dig lite större.

[J R Auk]

Ta det lungt, vi måste alla lära oss att stå på egna ben. Sen att din separation sker tidigare än du skulle velat är inget att beklaga, bara söka vinningen det ger för dig.

Inse att vuxenheten är något som du måste ta dig an, innan allt är slut kommer du vårda de som vårdade dig, och du kommer vara deras "förmyndigare" och om du utvecklats bra, kommer de känna stöd över din närvaro, och kunna prata om sina känslor inför dig. Alltså kan du ge dem vad de inte kunnat givit dig. Öppenheten till förtroliga samtal.

Tänk dig så här. Du kunde sitta i en situation där känslor skulle pratas om, men aldrig relateras till. Alltså tom bekännelse som en norm för beteende.
Det i mina ögon vore tusen gånger värre.

[Avantgardet]

När man är ung så stressar man för att hinna med allt, när man blir äldre så slutar man stressa av precis samma anledning. De flesta problem som vi stöter på ser förbannat löjliga ut i backspegeln. Ta det med ro...

[Åkes granne]

När jag tittar tillbaka på den jag var "för några år sen", så blir jag alltid besviken på "mig själv" -att jag aldrig berättade för "alla andra" om vad jag visste så att de kunde befrias från kulturell snobbism, och så att jag kunde få "ge upp", jag trodde hela tiden mina känslor var en defekt. Tänker inte tillbaka så mycket, men jag föreställer mig ibland vad som skulle kunnat hänt om någon faktiskt SA NÅGOT ..det var det enda vi väntade på. Det blir värre sen när man har räknat ut det själv, eftersom spåren trasslas in.