Meditation

[Algotezza]

Värderande kan helt och hållet vara kyligt rationellt, "logiskt". Det blir lite förvirrande när du använder ordet känsla i sammanhanget.

Då har du en annan konnotation än jag av ordet känsla.

Hur värderar man utan minsta inslag av känsla? Vad bygger värden/värdering på om inte både intelligens och känsla?

MVH

Algotezza

Du kanske menar känsla som i intuition? Det menar jag är varierande erfarenheter som tillsammans har skapat denna, att det alltså är en sorts logik. Är det så du menar? Vanligtvis när man pratar om känslor så avser man emotioner, affekter.

Det finns varma känslor, kalla känslor, känslor av likgiltighet. Känslan av att något är relevant, säkert, besvisat. Det som gör att vi känner som vi gör hänger samman med tidigare erfarenheter, precis som det du kallar intuition,  och är ingenting som trollas fram huxflux ur trollkarlens hatt. Vårt känsloliv förändras också, det står inte stilla. Känslans område, som jag ser det, är ju mer än bara tillfälliga affektioner.

MVH

Algotezza

[Skogsälvan]

Inom traditionerna som förespråkar medition så uppmuntras det parallellt till att känna en allomfattande kärlek och empati. För att uppnå detta måste man göra avkall på sina känslor. Det är bara att glömma kåthet och passion, ilska och gapskratt.

Men nu pratade jag om att rita upp och ner, se mönster. Se världen. Det är också ett sätt att se sig själv.

[Algotezza]

Inom traditionerna som förespråkar medition så uppmuntras det parallellt till att känna en allomfattande kärlek och empati. För att uppnå detta måste man göra avkall på sina känslor. Det är bara att glömma kåthet och passion, ilska och gapskratt.

Men nu pratade jag om att rita upp och ner, se mönster. Se världen. Det är också ett sätt att se sig själv.

Vad grundar sig allomfattande kärlek och empati på om inte känslor? Indolens? Apati? Likgiltghet?

Du skiver ju i princip "man uppmuntras till  att känna en allomfattande kärlek och empati och för att uppnå detta måste man göra avkall på sina känslor". Vad är det man "skall känna" och vilka "känslor skall man göra avkall på"? Hur skall du ha det? Låter som ologiskt  nonsens. Skall man sluta känna för att känna allomfattande kärlek? Finns det "fina/höga" och "fula/låga" känslor?

Det finns väl fler känslor och känslor på betydligt fler nivåer än dem som handlar  om kåthet och passion, ilska och gapskratt?

MVH

Algotezza

[lilla gul]

För mig är inte meditation nånting som jag gör en stund och sedan glömmer av i det vardagliga livet. Det är en del av livet, att det jag säger, gör och tänker utgår i från den meditativa grunden som är i mig. "Det" får mig att sträva efter och uppleva balans och helhet i sin enkelhet. Inga förbud, inga måsten, bara upplevelse av livet självt.

[J R Auk]

Kan meditation överbrygga ensamhet?

[Xinea]

Kan meditation överbrygga ensamhet? Det beror på individen....Den kan göra att esanmheten inte känns smärtsamt och påtvingat, att ensamheten hjälper en att få kontakt med sig själv och öppna en inre dialog...men man måste ju omvärdera ensamheten först..om man i förväg har bestämt att ensamheten är den värsta saken som kan hända en...blir det svårt ävem emd hjälp av meditation.

[Minded]

Meditation är att omvärdera.. Det är det som gör det så svårt.

[Xinea]

Jaa..om jag mediterar låter jag mina tankar gå bort...de vanliga tankar som segalr runt mitt huvud hela tiden...det verkar som att när ajg lyckas med det,  kommer inifrån mig fram andra nya tankar som är helt mina utan andras påverkan och jag kan ta sk bra beslut och må bra....livet känns inte så jobbigt längre, mina egan innersta försvarsmekanismer hjälper mig...de negativa tankarna försvinner för en tid i alla fall...

[Avantgardet]

Fast det där med att tankarna skulle vara "helt ens egna", eller "autentiska" i någon subjektivistisk mening, är inget annat än borgerlig vidskepelse. Språket, genom vilket våra tankar erhålles, är allmän egendom och inget privat. Således kan en tanke inte vara "personlig" eller "nyskapande" på det överdrivna sätt som den typen av ideologi vill göra gällande.

[Loke]

Meditationsövningar/yoga är processen av upphörande av definitioner/värderingar/tankemönster i medvetandefältet. Så att seendet förblir i sin egen form utan identfikation med vad som upplevs.

[Xinea]

Avantgardet skrev:
"Fast det där med att tankarna skulle vara "helt ens egna", eller "autentiska" i någon subjektivistisk mening, är inget annat än borgerlig vidskepelse. Språket, genom vilket våra tankar erhålles, är allmän egendom och inget privat. Således kan en tanke inte vara "personlig" eller "nyskapande" på det överdrivna sätt som den typen av ideologi vill göra gällande..


Vilken trams! Du nystar garnet från fel håll. Språket används ju för att förmedla våra tankar, inte tvärtom.
Eller du tror att om du pratar med nån, använder du dina tankar för att förmedla språket?
Språket är här verktyget inte tvärtom.

[Avantgardet]

Nej, du har fått saken om bakfoten, vilket jag inte klandrar dig för när det är en mycket utbredd missuppfattning. Språk kan omöjligen uppstå i isolation, det är en logisk självmotsägelse. Så dina tankar, såsom de koncipieras i ditt huvud, är aldrig riktigt främmande för det sociala, ur vilket de själva är hämtade. Innehållet, å andra sidan, som din tanke har som intention men vilken aldrig finns i språket, kan förvisso vara personlig, i precis samma mening som allt upplevande är personligt.

[Xinea]

Jag förstår inte om du inte är kapabel att förstå eller att du inte vill förstå. Om jag skriver "mina tankar" då menar jag dessa tankar som jag tänker och jag tillåter mig att glömma all filosofisk, neurologisk, etc bakgrund och jag helt enkelt struntar i det om "språket kan uppstå i isolation" eller inte. Vi människor brukar ha förmåga att förstå vad den andrepersonen menar. Om en patient kommer till mig och säger att han har självmordstankar då börjar jag inte tjafsa med honom och påstå som du gjorde med mig, att du "dina tankar, såsom de koncipieras i ditt huvud, är aldrig riktigt främmande för det sociala, ur vilket de själva är hämtade. Innehållet, å andra sidan, som din tanke har som intention men vilken aldrig finns i språket, kan förvisso vara personlig, i precis samma mening som allt upplevande är personligt".

[Avantgardet]

Så? Ett antiintellektualistiskt argument? Faktum kvarstår. Och detta är mig veterligen varken en läkarmottagning (vilket i sig rymmer en begreppslig sanning, och som inte är den första man tänker på), eller telefonen hos rörmokaren, eller makaren (vad nu denne gör, kanske just det som du beskrev?), utan är, som jag förstått det (så till vida jag inte misstagit mig å det grövsta), ett filosofiforum. N'est pas?

Jag vet inte riktigt vart du är på väg med ditt marcherande, själv försöker jag helt sonika hålla mig på sanningens stråk.

[magicadehex]

Nej, du har fått saken om bakfoten, vilket jag inte klandrar dig för när det är en mycket utbredd missuppfattning. Språk kan omöjligen uppstå i isolation, det är en logisk självmotsägelse. Så dina tankar, såsom de koncipieras i ditt huvud, är aldrig riktigt främmande för det sociala, ur vilket de själva är hämtade. Innehållet, å andra sidan, som din tanke har som intention men vilken aldrig finns i språket, kan förvisso vara personlig, i precis samma mening som allt upplevande är personligt.

Avantgaredet: Har du funderat på vad som snurrat i tankarna på människa, innan språket uppkom? Det undrar jag över. Undra om det var bilder som svischade förbi? Alltså, kanske de bara hade visuella tankar på den tiden?