Finns paradiset? isåfall skulle man verkligen vilja leva där

[Avantgardet]

Den traditionella borgerliga Peter Pan-ideologin: "tänk lyckliga tankar!" Sicket snack!

Kan inget annat än att instämma!  =D>

Fast udden var ju riktad mot dina inlagor ovan.

[Plecto]

Nu vill jag uppmana er till att vara så seriösa som ni kan i egen reflektion.

Vad handlar det klassiska ifrågasättandet/reflekterandet/argumentationsivern -kring "gud", "gud finns inte", "vem är gud", etc. om? Och varför ställer vi frågorna om och om igen? Varför uppfattar vi ens denna frågas existens? Hur kan vi på allvar tro att vi har psykisk befogenhet/erfarenhet till en generalisering och lama påståenden?

Då jag inte besitter någon merit inom filosofi eller någon annan disciplin så betraktar jag mig ofta som en vilsen filosof. Jag har ingen aning var jag är påväg, men att jag alltid hamnar någonstans är ett faktum.

Jag har inte svaren till många av frågor som jag/andra ställer, men jag erbjuder alltid nya tankar och synvinklar till problem och dilemman som frambringas. Vilket jag tror de flesta gör, så någon speciell person är jag nog inte

Angående frågan om varför vi funderar över frågor gällande - Varför gud finns? Vad är gud? - så finns det massor med svar. Räcker det inte att påstå att människan är nyfiken? Vad är skillnaden mellan att söka det gudomliga eller att söka det vetenskapliga. Bygger inte dessa två på samma begäran? Kunskap.

Med kunskap handlar du billigt! Kom in och handla hos oss!

För att innhava kunskap är som att handla på rea. Med kunskap kan vi handla rätt! Det tror jag är ett faktum när det gäller stora frågor som varför gud finns och om paradiset är en plats för alla. Alla vill veta var maratonloppet har sitt mål, alla vill veta vilken John de ska följa. Dessa frågeställningarnas syfte kan dock variera från person till person.

De finns två typer som ställer sådana frågor -

1. De som vill bli underhållna av frågans mystik
2. De som vill finna sanningen i frågan

Många skulle jag påstå förhåller sig till typ 1. Medans väldigt få har faktiskt ett större syfte med sådana frågor. Låt oss inte gömma oss bakom några buskar här, 99% av alla frågor som frågas här är egentligen frågor som underhåller oss. Inget mer syfte än att spela basket på bakgården med polarna eller att onanera för njutningens skull. Allt handlar om att underhålla hjärnan ( tillbaka till hjärnan igen! ), vi kommer aldrig att komma ifrån det vad vi än gör.

Slutsatsen är då, frågor som ställs är oftast frågor som underhåller oss. Inget mer till saken.

[Åkes granne]

Detta är ett konstnärligt sökande -det du gör, Plecto. Jag får ångest. Det var längesen. Det påminner på avstånd om ett förflutet i mig jag inte sett på jävligt länge.

Låt inte detta ta över. Det är inte ens filosofi.

[Åkes granne]

Det är som om du gör detta till en juridisk kontext. Hur ska då filosofin komma in? Det är portat i rätten, vet du väl...?




Det är som du samlat allt du "lärt dig" i en påse, och sedan plockar upp 12 lappar och läser upp vad det står, och går din väg. Frågar dig själv.. "är detta allt?"


Men vad hände egentligen?

[Åkes granne]

I'm dying, i'm dying -this is not me.

[Plecto]

Åkes granne -

Jag vet inte om vi kommunicerar på samma nivå fina vän

Jag har en tendens att bli lite lyrisk i mina svar, men det ska inte hindra mig från att vara rätt. Ingen verkar nöjd med vad man än säger. Alla vill bilda en böghög - Men högen blir aldrig av, för de som är underest kommer alltid tillbaka för att vara på topp. Vi kommer inte till något slut här.

Jag är bara 18 år gammal. Du får ha lite tålamod med mig här

Att vara lyrisk är det bästa jag vet - Jag kommer aldrig sluta med det heller!

[Åkes granne]

Jag har ALDRIG sett eller tagit detta som ett argumentations-plan att ta sin tillflykt i när moralen skevar på egen kammare. Det är som om ni "vill diskutera"..

Jag är som salilaways nu. Jag känner sann panik innfrån hjärtat. Men detta är inte första gången. Minns att jag blev chockad för ett och ett halvt år sen när jag läste om någon här som "gav upp" eftersom det inte längre var en "diskussion" utan ett klargörande. Samt blev nästan förolämpad (även om jag är imun mot sådant) -när PopJimmy sa att man skulle försöka läsa min text ur ett "estetiskt perspektiv". . . (som om det vore i ett sökande efter "bekräftelse"/förståelse för MINA KÄNSLOR..)

Jag vet inte vad jag ska säga egentligen. Jag är som sagt inte "känslig" på ett sådant sätt som man kan tro.

[Åkes granne]

Det gör ingenting Plecto, förövrigt är mina texter i denna tråd fulla av "komplimanger" till dig..



Men jag menar -om vi påstår att "vi aldrig kommer hitta ett svar här.." -varför gick vi då in i leken? Hur står det till? Galen-på-riktigt?

Nej! Dåså??

[Plecto]

Tyvärr har jag inget svar på detta...

Men vi kan alltid fundera tillsammans. Varför söker man svar överhuvudtaget? Som sagt, finns det något annat än att ha kunskap som riktlinje eller att ha kunskap som något man vill skratta åt?

Finns det något mer än det!!?

Allt verkar galet - Som liten trodde jag att världen hade klara mål. Där människor valde sina öden själv, där varje väg hade ett mål. Men i senare ålder ser jag endast vägen men inte målet.

Jag har större problem än de flesta här på forumet. Då jag har en religiös bakgrund. Jag brottas oftast med sanning och fiktion. Jag ser mitt eget förnuft som en fälla. Jag ser inget rätt eller fel. Jag vill bara ha ett svar - Inget mer än det. Ge mig ett svar för guds skull...  (bokstavligen)

Det är inte svaren som är viktiga - Frågorna är det

Jag vet inte vad som är rätt eller fel något mera. Tänk dig att jag brottas med sådana frågor vid tidig ålder... då de flesta av mina vänner brottas med spriten och andra killar. Jag vill ha svar min vän, men jag vet inte var jag hittar dem. Du får gärna komma med några till julafton...

[Åkes granne]

Det sorgliga jag nu möter är faktumet att jag aldrig någonsin frågade eller "sökte", när jag visste -varför skulle vi vara lost i något så banalt menar du? Men det kanske kan finnas åter i penetrationen av frågan om man söker från hjärtat -och inte nöter den passiviserade viljan/"hävdandet". Jag tror inte att du är så vilsen som du spelar på.


Vi jämngamla.

[Åkes granne]

Vill påpeka publikt hur nedgången i "spontanitetens" barnslighet  jag är när jag inte har något direkt mål med min närvaro -utan likt många andra här "testar" mitt eget medvetandes gränsdragningar, i ganska ogenomtänkta "reflektioner" -där endast "början" eller "aningen" har plats att uttryckas. Jag vill väl se vad som händer när jag släpper intellektetes vanliga sysselsättningsområden och blottar dess råresurs, helt enkelt. Blir ju så när man sitter här "varje dag" -och gör det till något rent socialt. Man tappar viljan -eller förmågan snarare, att sätta sig in i teoriers allvar ..som om ingen sanning "fanns".

Om du vill ha en dialog om något seriöst får du gärna säga till, Plecto. Jag ser annars här hur vi båda två spelar på vår upplösthet och går runt i cirklar kring ingentings oförutsägbarhets "spänning" -som inte ens kan integreras eftersom vi just saknar medvetenheten om vad vi vill uppnå...

Har inte varit i riktigt stabilt mentalt läge den senaste veckan -har sysslat en experimentiell kosthållning bl.a.

[Åkes granne]

Då jag har en religiös bakgrund. Jag brottas oftast med sanning och fiktion. Jag ser mitt eget förnuft som en fälla. Jag ser inget rätt eller fel.

Jag kan relatera till detta, fast på ett lite annurlunda sätt. Samma "behov" finns..

Berätta gärna mer ingående vad detta betyder.

Fiktion? Vad menar du med det?

[Plecto]

Tja, vad finns det att prata om?

Medans vanliga människor ( mestadels ateister ) oftast brottas med valet om vilket hus eller utbildning de ska välja, så känns det som att jag har större frågor vilandes på mina axlar. Alltifrån målet med livet ( ett fulländat mål ) till att kunna be i min tystnad för Gud.

Ibland känns det tomt, ibland inte. Svårt för mig att förklara hur jag känner då språket oftast begränsar förmågan att förmedla känslor och tankar. Men har du aldrig funderat kring vad livet har för betydelse? Denna fråga kan kännas banal och uttjatad, men det känns som att den ej har fått sitt svar. Dilemmat ligger inte såvida jag ska kämpa mig uppför berget. Problemet är: Var finns berget så att jag kan bestiga det!

Jag bryr mig inte om hela mänskligheten vore emot mig, bara jag visste att jag gjorde det rätta. Dilemmat för mig idag handlar inte om såvida jag ska göra det rätta eller inte. Det handlar om att hitta det rätta i det jag gör.

Jag vill gärna höra vad du har för tankar kring detta?

Är livet meningslöst så att jag kan vila i alla tystnad, eller är livet en eftersträvan för något gott så att jag kan kämpa inni i det sista!

Upplys mig broder!

[Åkes granne]

Alltifrån målet med livet ( ett fulländat mål )

Detta hanterar alla människor -eller har du en mekanisk syn på omvärlden i stil med de filosofiska tvång andra försökt föra över på dig?

Men har du aldrig funderat kring vad livet har för betydelse?

Varför frågar du mig det? Vad tror du egentligen?


Det verkar som om du blivit nedtryckt pga. av din "roll" i kulturen -och därför fått ett väldigt defensivt sätt att kommunicera -ditt offerspelande på din ålder säger inkl. detta, allt om din religiösa desillusionering -och bekymrande ang. värde.

Du måste lära dig att interagera bortom värdets "ruta" -för att långsamt nå den verkliga sociala genuinitet som du exkluderats, och så desperat behöver i byggandet av stabil individualitet.

[Åkes granne]

För att återgå till den ursprungliga frågan:

Det vi kallar paradiset är när cirkelns [existensens] livsområde-behov [värld] -vi fått projicerat på oss utifrån vår vilja, samtliga dessa blir "uppfyllda"/realiserade, av en person, vilket skapar frihet från tidens villkor. Men oftast vill vi skapa helt andra rum av relativismen -men variationerna är hur som helst alltid skapade genom relationen/relationerna.