Jag sitter och läser det, och så helt plötsligt så säger du att det inte står något att finna i det jag läser.
När vi bedömer vad som är "bra" eller "rätt" så gör vi det genom att (i deras ord) sätter upp många koordianter. Och det gör vi för att vi inte vet vad som är det ultimata målet med livet. Vi velar mellan vad som är värst. Att dö eller att bli helt paralyserad. Olika människor hävdar olika ståndpunkter.
Vi kan säga att inget liv får offras, om det inte är för att allt liv skall räddas. Vi kan alltså konstruera if not, or if och liknande villkorssatser för våra val av "bra" och "rätt". Det som föreslås är att vi reducerar bort det från människan. För att det är känslor, och känslor sabbar "korrektheten" i sannolikheten.
Quite generally, the situations of everyday life are those involving many coordinates. It is just for this reason, we suggest, that the most familiar examples of mental activity are often the most dicult to reproduce by a model. Perhaps we have here the reason why science and mathematics are the most successful of human activities; they deal with propositions which produce the simplest of all mental states. Such states would be
the ones least perturbed by a given amount of imperfection in the human mind.
Evidently, our problem will be simplest if we can manage to represent a degree of plausibility uniquely by a single real number, and ignore the other \coordinates" just mentioned.
Of course, for many purposes we would not want our robot to adopt any of these more \human" features arising from the other coordinates. It is just the fact that computers do not get confused by
emotional factors, do not get bored with a lengthy problem, do not pursue hidden motives opposed to ours, that makes them safer agents than men for carrying out certain tasks.
Vad är det för sannolikhet de skall komma fram till? Sannolikheten till det "bästa" utilitaristiska agerandet?
Du är nästan lika galen som Justin. Bara nästan. Och ingenstans hävdar du de värden som du vill utgå ifrån.
Det är ju det relevanta. Vilka är värdena. Och hur når vi dem.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
