De största problemen med utilitarism

[Avantgardet]

Det som inte sysselsätter sig med sanning, utan istället nöjer sig med "sannolikhet" eller "potentialiteter" är per definition INTE filosofi. Och så var det med det.

Tack för info, jag skall genast skicka mail till alla vetenskapsfilosofer och berätta att de inte sysslar med filosofi.  :lol:

Vilka vetenskapsfilosofer? Vilka av dessa sysslar med sannolikheter? Boken som du stödjer dig på var ju helt entydigt ett verk i genren matematik och sannolikhetsteori, alltså varken ett vetenskapsteoretiskt verk eller ett filosofiskt.

[Avantgardet]

Jag har inte ens dragit upp utilitarismens problem med att översätta teorin i praktik. Så kom inte med sådana sofismer av retorik.

Du bevisar mig allt mer. Allt du är ute efter är att dölja dina anspråk.

Så som präster har uttalat sig om guds vilja i alla tider.

Så antar att det inte blir någon diskussion då. Du går här ifrån inte ett dugg rikare än förut, och tyvärr har jag allt mer induktiva bevis på att utilitarismen inte har någon försvarare.

PS. Läs det jag skrev om min otrevlighet en gång till, jag är säker på att du kan fånga andemeningen språkbruket till trots. Ds

Kärnproblemet är att ert förkastande av utilitarism leder till en så vansinnig bild av världen att ni själva inte kan leva efter den.

Så livet uppstod samtidigt med utilitarismen, intressant tanke.

[Krenek]

Omedvetna induktiva antaganden? Nu får du väl ge dig. Hur beskrev jag samma fenomen? Gå tillbaka och läs, jag tror jag formulerade mig något i stil med att "bara för att man kan beskriva ett fenomen på ett visst sätt så betyder det inte att det är verkligheten", vilket du tangerar med ditt påstående om naiv realism, och som jag här instämmer i men menar att du står med skägget i brevlådan och har trasslat till dig på ett närmast pinsamt sätt. Sannolikhetslära föresvävar aldrig mitt medvetande, kanske kan vi, som du tycks vilja mena, förvanska Lacan här och säga att "det undermedvetna är strukturerat som sannolikhetsläran"? Städa upp i ditt språk, kamrat!

Hur resonerar du under osäkerhet? Ge oss konkret ett svar.

Igen, varför inte bemöta argumenten? Är det vedertagen filosofisk diskussionsform att bemöta sakliga argument med argumentum ad hominem? Jag sysslar som sagt inte med sannolikheter, sannolikheter är inte filosofi.

Då återstår frågan hur du resonerar under osäkerhet. Det är enkelt att kritisera saker, det är däremot svårt att ge egna svar, det vore kul om du försökte.

En gång till, sannolikheter har inte i filosofin att göra! Sanningen däremot, och där har jag ju (några sidor tillbaka) visat på utilitarismens inherenta orimligheter. Men du kanske inte förstod?

Man har använt sig av sannolikheter inom filosofin för att lösa ett antal paradoxer, men du kanske inte visste om detta?

[Krenek]

Det som inte sysselsätter sig med sanning, utan istället nöjer sig med "sannolikhet" eller "potentialiteter" är per definition INTE filosofi. Och så var det med det.

Tack för info, jag skall genast skicka mail till alla vetenskapsfilosofer och berätta att de inte sysslar med filosofi.  :lol:

Vilka vetenskapsfilosofer? Vilka av dessa sysslar med sannolikheter? Boken som du stödjer dig på var ju helt entydigt ett verk i genren matematik och sannolikhetsteori, alltså varken ett vetenskapsteoretiskt verk eller ett filosofiskt.

Rudolf Carnap är ganska känd...

edit: sen kan du öppna en valfri bok i vetenskapsfilosofi och finna minst en sektion om sk. Bayesianism, vilken bygger på sannolikheter. Den har blivit väldigt populär sedan 70-talet.

[Avantgardet]

Omedvetna induktiva antaganden? Nu får du väl ge dig. Hur beskrev jag samma fenomen? Gå tillbaka och läs, jag tror jag formulerade mig något i stil med att "bara för att man kan beskriva ett fenomen på ett visst sätt så betyder det inte att det är verkligheten", vilket du tangerar med ditt påstående om naiv realism, och som jag här instämmer i men menar att du står med skägget i brevlådan och har trasslat till dig på ett närmast pinsamt sätt. Sannolikhetslära föresvävar aldrig mitt medvetande, kanske kan vi, som du tycks vilja mena, förvanska Lacan här och säga att "det undermedvetna är strukturerat som sannolikhetsläran"? Städa upp i ditt språk, kamrat!

Hur resonerar du under osäkerhet? Ge oss konkret ett svar.

Som sagt, jag sysslar inte med sannolikheter, det är en diskurs som överhuvudtaget aldrig bekommer mig. Så vad kan vi då ge för svar på din fråga? Förutsätt inte det som skall bevisas.

Igen, varför inte bemöta argumenten? Är det vedertagen filosofisk diskussionsform att bemöta sakliga argument med argumentum ad hominem? Jag sysslar som sagt inte med sannolikheter, sannolikheter är inte filosofi.

Då återstår frågan hur du resonerar under osäkerhet. Det är enkelt att kritisera saker, det är däremot svårt att ge egna svar, det vore kul om du försökte.

Mitt svar kvarstår, som det gjort under den här diskussionen hela tiden, jag befattar mig inte med sannolikheter, det är inte mitt område.

En gång till, sannolikheter har inte i filosofin att göra! Sanningen däremot, och där har jag ju (några sidor tillbaka) visat på utilitarismens inherenta orimligheter. Men du kanske inte förstod?

Man har använt sig av sannolikheter inom filosofin för att lösa ett antal paradoxer, men du kanske inte visste om detta?

Då rör det sig om skenlösningar, emedan de själva inte hör hemma i filosofin.

[Avantgardet]

Det som inte sysselsätter sig med sanning, utan istället nöjer sig med "sannolikhet" eller "potentialiteter" är per definition INTE filosofi. Och så var det med det.

Tack för info, jag skall genast skicka mail till alla vetenskapsfilosofer och berätta att de inte sysslar med filosofi.  :lol:

Vilka vetenskapsfilosofer? Vilka av dessa sysslar med sannolikheter? Boken som du stödjer dig på var ju helt entydigt ett verk i genren matematik och sannolikhetsteori, alltså varken ett vetenskapsteoretiskt verk eller ett filosofiskt.

Rudolf Carnap är ganska känd...

Och mig veterligen så är han oerhört överspelad, liksom hela den tradition han företrädde. Popper och Wittgenstein betonade till exempel falsifikationism, då verifikationismen inte håller måttet. Quine är ett annat exempel på någon som hjälpt till med den sista spiken i kistan på den traditionen. Och givet dessas kritik, vilken jag tycker man bör ha i åtanke om man vill ge sken av att bedriva vetenskap, så måste vi ju klassificera dig som humbug.

[Krenek]

Som sagt, jag sysslar inte med sannolikheter, det är en diskurs som överhuvudtaget aldrig bekommer mig. Så vad kan vi då ge för svar på din fråga? Förutsätt inte det som skall bevisas.

Hur resonerar du under osäkerhet? Du behöver inte använda sannolikheter om du har andra alternativ.

Då rör det sig om skenlösningar, emedan de själva inte hör hemma i filosofin.

Låter väldigt dogmatiskt att göra ett sådant påstående utan att varken ha kunskap om sannolikhetslära samt ej heller ha läst lösningar som kritiseras.

[Avantgardet]

Det som inte sysselsätter sig med sanning, utan istället nöjer sig med "sannolikhet" eller "potentialiteter" är per definition INTE filosofi. Och så var det med det.

Tack för info, jag skall genast skicka mail till alla vetenskapsfilosofer och berätta att de inte sysslar med filosofi.  :lol:

Vilka vetenskapsfilosofer? Vilka av dessa sysslar med sannolikheter? Boken som du stödjer dig på var ju helt entydigt ett verk i genren matematik och sannolikhetsteori, alltså varken ett vetenskapsteoretiskt verk eller ett filosofiskt.

Rudolf Carnap är ganska känd...

edit: sen kan du öppna en valfri bok i vetenskapsfilosofi och finna minst en sektion om sk. Bayesianism, vilken bygger på sannolikheter. Den har blivit väldigt populär sedan 70-talet.

Att något blivit känt är ingen garant för dess riktighet. Nu uttrycker jag mig ju på samma sätt och samma kritik kan därmed riktas mot mitt eget påstående här ovan, men jag hoppas att min poäng framgår ändå. Kollade snabbt upp Bayesianismen och fann att det rörde sig om sannolikhetsteori, inte filosofi.

[Krenek]

Och mig veterligen så är han oerhört överspelad, liksom hela den tradition han företrädde. Popper och Wittgenstein betonade till exempel falsifikationism, då verifikationismen inte håller måttet. Quine är ett annat exempel på någon som hjälpt till med den sista spiken i kistan på den traditionen. Och givet dessas kritik, vilken jag tycker man bör ha i åtanke om man vill ge sken av att bedriva vetenskap, så måste vi ju klassificera dig som humbug.

Han är överspelad, men av vad? Precis, Bayesianism, vilket är det jag förespråkar och precis det du kan läsa om i varje introduktionsbok i vetenskapsfilosofi. Men detta kanske inte är gott nog åt dig? De kanske har slängt in dessa sektioner på rent jävelskap bara för att irritera dig, sannolikheten för det är dock låg  :wink:

[Avantgardet]

Som sagt, jag sysslar inte med sannolikheter, det är en diskurs som överhuvudtaget aldrig bekommer mig. Så vad kan vi då ge för svar på din fråga? Förutsätt inte det som skall bevisas.

Hur resonerar du under osäkerhet? Du behöver inte använda sannolikheter om du har andra alternativ.

Men begriper du verkligen inte att genom att beskriva världen i termer av säkerhet och osäkerhet så har du alltid förankrat diskursen i sannolikheter?

Då rör det sig om skenlösningar, emedan de själva inte hör hemma i filosofin.

Låter väldigt dogmatiskt att göra ett sådant påstående utan att varken ha kunskap om sannolikhetslära samt ej heller ha läst lösningar som kritiseras.

Dogmatiskt, nja, kan hända essentialistiskt, och det är väl ett problem jag får dras med här. Sannolikheter är sofisteri, enligt traditionen.

[Krenek]

Det som inte sysselsätter sig med sanning, utan istället nöjer sig med "sannolikhet" eller "potentialiteter" är per definition INTE filosofi. Och så var det med det.

Tack för info, jag skall genast skicka mail till alla vetenskapsfilosofer och berätta att de inte sysslar med filosofi.  :lol:

Vilka vetenskapsfilosofer? Vilka av dessa sysslar med sannolikheter? Boken som du stödjer dig på var ju helt entydigt ett verk i genren matematik och sannolikhetsteori, alltså varken ett vetenskapsteoretiskt verk eller ett filosofiskt.

Rudolf Carnap är ganska känd...

edit: sen kan du öppna en valfri bok i vetenskapsfilosofi och finna minst en sektion om sk. Bayesianism, vilken bygger på sannolikheter. Den har blivit väldigt populär sedan 70-talet.

Att något blivit känt är ingen garant för dess riktighet. Nu uttrycker jag mig ju på samma sätt och samma kritik kan därmed riktas mot mitt eget påstående här ovan, men jag hoppas att min poäng framgår ändå. Kollade snabbt upp Bayesianismen och fann att det rörde sig om sannolikhetsteori, inte filosofi.

Vilket är ungefär lika smart som att säga att logik inte har något med filosofi att göra. Sannolikhetslära är en förlängning av logiken och den kan användas för att nå områden där logiken inte kan verka. Du borde verkligen skaffa dig en grundläggande förståelse om detta, du gräver bara ner dig djupare och djupare nu.

[Avantgardet]

Och mig veterligen så är han oerhört överspelad, liksom hela den tradition han företrädde. Popper och Wittgenstein betonade till exempel falsifikationism, då verifikationismen inte håller måttet. Quine är ett annat exempel på någon som hjälpt till med den sista spiken i kistan på den traditionen. Och givet dessas kritik, vilken jag tycker man bör ha i åtanke om man vill ge sken av att bedriva vetenskap, så måste vi ju klassificera dig som humbug.

Han är överspelad, men av vad? Precis, Bayesianism, vilket är det jag förespråkar och precis det du kan läsa om i varje introduktionsbok i vetenskapsfilosofi. Men detta kanske inte är gott nog åt dig? De kanske har slängt in dessa sektioner på rent jävelskap bara för att irritera dig, sannolikheten för det är dock låg  :wink:

En vetenskapsfilosofi som sysslar med epistemologi är fortfarande filosofi, en som sysslar med sannolikheter är det inte. Din sekundärlitteratur ger jag ingenting för, då den redan visat sig använda sig av halmgubbar för att kunna rättfärdiga sig själv. Har du några egna tankar kring detta, eller söker du följa din kurslitteratur till punkt och pricka, och därmed också köpa grisen i säcken, som det brukar heta?

[Avantgardet]

Det som inte sysselsätter sig med sanning, utan istället nöjer sig med "sannolikhet" eller "potentialiteter" är per definition INTE filosofi. Och så var det med det.

Tack för info, jag skall genast skicka mail till alla vetenskapsfilosofer och berätta att de inte sysslar med filosofi.  :lol:

Vilka vetenskapsfilosofer? Vilka av dessa sysslar med sannolikheter? Boken som du stödjer dig på var ju helt entydigt ett verk i genren matematik och sannolikhetsteori, alltså varken ett vetenskapsteoretiskt verk eller ett filosofiskt.

Rudolf Carnap är ganska känd...

edit: sen kan du öppna en valfri bok i vetenskapsfilosofi och finna minst en sektion om sk. Bayesianism, vilken bygger på sannolikheter. Den har blivit väldigt populär sedan 70-talet.

Att något blivit känt är ingen garant för dess riktighet. Nu uttrycker jag mig ju på samma sätt och samma kritik kan därmed riktas mot mitt eget påstående här ovan, men jag hoppas att min poäng framgår ändå. Kollade snabbt upp Bayesianismen och fann att det rörde sig om sannolikhetsteori, inte filosofi.

Vilket är ungefär lika smart som att säga att logik inte har något med filosofi att göra. Sannolikhetslära är en förlängning av logiken och den kan användas för att nå områden där logiken inte kan verka. Du borde verkligen skaffa dig en grundläggande förståelse om detta, du gräver bara ner dig djupare och djupare nu.

Vad som är smart eller inte har vi inga tydliga definitioner så här långt, och måste därför tillskrivas dig som substanslös retorik och ad hominem argument, vilket jag anser vara djävligt barnsligt. Jag ser, precis som du, att sannolikhetsteorin vill göra anspråk på att vara filosofi, och att utgöra en förlängning av den aristoteliska logiken (det såg jag när jag kollade upp Cox teorem), men hur motiverar man detta? Rapa upp din kurslitteratur har du inget för här, då jag har kritik även mot den. Motivera!

[Krenek]

Men begriper du verkligen inte att genom att beskriva världen i termer av säkerhet och osäkerhet så har du alltid förankrat diskursen i sannolikheter?

Om du har läst på vet du att deduktiv logik är ett specialfall av sannolikhetsläran, vilket gör att vi sitter på en logisk grund fast har verktyg som sträcker sig längre än logiken. Detta är skälet vi kan lösa många filosofiska problem eftersom vi kan nå lösningar som logiken inte hade verktyg till.

Dogmatiskt, nja, kan hända essentialistiskt, och det är väl ett problem jag får dras med här. Sannolikheter är sofisteri, enligt traditionen.

Problemet är att i princip allting vi resonerar kring är under osäkerhet, deduktiv säkerhet existerar knappt. Hur skulle du göra en riskanalys av ett kärnkraftverk? Är det meningsfullt att göra det? Skall vi lägga oss ner och dö eller vad förespråkar du egentligen?

Vad är dina slutsatser kring moral och exempelvis vetenskap? Är det ok om jag mördar din familj? Är vissa vetenskapliga teorier bättre eller sämre än andra? Vilka anspråk gör du egentligen i dessa frågor?[/quote]

[Avantgardet]

Men begriper du verkligen inte att genom att beskriva världen i termer av säkerhet och osäkerhet så har du alltid förankrat diskursen i sannolikheter?

Om du har läst på vet du att deduktiv logik är ett specialfall av sannolikhetsläran, vilket gör att vi sitter på en logisk grund fast har verktyg som sträcker sig längre än logiken. Detta är skälet vi kan lösa många filosofiska problem eftersom vi kan nå lösningar som logiken inte hade verktyg till.

Dogmatiskt, nja, kan hända essentialistiskt, och det är väl ett problem jag får dras med här. Sannolikheter är sofisteri, enligt traditionen.

Problemet är att i princip allting vi resonerar kring är under osäkerhet, deduktiv säkerhet existerar knappt. Hur skulle du göra en riskanalys av ett kärnkraftverk? Är det meningsfullt att göra det? Skall vi lägga oss ner och dö eller vad förespråkar du egentligen?

Vad är dina slutsatser kring moral och exempelvis vetenskap? Är det ok om jag mördar din familj? Är vissa vetenskapliga teorier bättre eller sämre än andra? Vilka anspråk gör du egentligen i dessa frågor?

[/quote]

Har du överhuvudtaget läst vad jag skrivit i denna tråd, eller försöker du bara spela apa? Kom igen nu! Jag lägger ju ner tid här på att kommunicera med dig. Läs om, läs rätt!