Inläggav Avantgardet » 14 jun 2008 16:40
Det finns givetvis såna situationer som du talar om, det förnekar jag på inget sätt. Men jag bestrider ditt ursprungliga påstående att detta skulle vara humorns essens, och vill nog hellre säga att det är ett, utav en mångfald olika, områden där humorn kan komma till pass.
Sen har jag faktisk problem med detta naturlighetsbegrepp överhuvudtaget. Det är inte fullt så självklart som man först kan tro, efter att ha tagit del av det i vardagsspråket sen barnsben. Det "naturliga" som man talar om är ofta, som här, i konflikt med det reella skeendet, men borde inte tvärtom det reella skeendet berätta för oss vad som är naturligt eller inte, och inte som här är fallet en "föreställning" eller "idé" om vad som är naturligt (alltså ett slags ideologi) diktera vad som är naturligt?
Naturligheten får ofta utgöra nåt slags normerande verktyg, som verkar genom språket, och likriktar befolkningen. Det blir ett slags ideal som påprackas situationen med sina lagar och regler. Men, på samma gång, hur skulle vi kunna åstadkomma något onaturligt? Det är inga stabila begrepp, de plockar sönder sig själva. Men det är en annan femma, och hur vi ska tänka kring naturligheten låter jag för denna gång vara osagt, emedan jag själv inte skulle, i dagsläget, kunna formulera mig på ett tillräckligt förtjänstfullt sätt om saken.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"