Hej!
Jag tänkte starta en ny tråd om hur vi förändrar vår intställning till omvärlden.
Från studenten och fram tills i julas (en period på ca 10 år) har jag arbetat efter en social "strategi" och haft ett visst tänk i hur jag uppfattar andra människor. Vilka jag gärna umgås med och vilka jag undviker. Detta har under det senaste halvåret ändrats radikalt.
Strategin gick ut på att jag var socialt generös och bjöd ganska mycket av mig själv. När förändringen började trodde jag att jag var sas socialt utbränd och behövde ladda om batterierna men så var inte fallet. Nu mer ser jag människor med extrem skepcis och misstänksamhet. Inte för att jag är paranoid utan ser folk jag umgås med och träffar med just misstänksamhet...inte i stil med "Nu kommer alla säkert att skratta åt mig för jag säger det och det" utan mer att "Vilken agenda har personen" eller "Vad fan vill han?".
Innan har jag varit kritisk till en del av vad de säger och gör men i grund och botten alltid sett dem med generösa och positiva ögon. Nu tycker jag att de är larviga och i stort är idioter som tror att de kommer att få jobb och kan bilda familj efter sina utbildningar. Visst, vissa kan det säkert men de lever i en enfald. :(
Innan har jag varit kritisk till utbildningssystemet (läs:universitetet) men ändå tyckt att det har fungerat ganska bra (berodde nog mest på att jag köpte alltförmycket av vad som sades och lärdes ut och på så sätt fick bra betyg).
Nu mer tycker jag att det mesta inom akademiska världen bara är ett spel för gallerierna. Den som lär sig spelreglerna lyckas utan att för den skull komma fram till någon ny kunskap. Kanske nya fakta men inte ny kunskap. Det känns onödigt att bryta mina studier när jag bara har ett par terminer kvar. Men mitt hat (ja ni läste rätt...hat) mot detta elfenbenstorn förklätt till flodhäst gör det svårare att hitta någon anledning till att fortsätta.
Innan arbetade och levde jag ganska mycket efter ett par principer som jag sällan tummade på. Nu har jag en väldigt pragmatisk inställning till allt och alla. Om detta är ett tecken på sundhet eller sjukdom låter jag vara osagt.
Alla dessa förändringar hos mig har gjort att min omgivning beter sig annorlunda gentemot mig (men jag kan inte klandra dem). Vad utfallet av den här förändringen kommer att bli återstår att se, men än så länge mår jag inte särskilt bra av den.
Har ni några tips för hur man bättre kan hantera sådana förändringar? Har ni varit med om liknande förändringar? Hur har de sett ut?
Radikala förändringar
Moderator: Moderatorgruppen
Det är svårt att veta vad du menar med "vad fan vill han?" inställningen när man inte vet i vilket sammanhang, vilket typ av umgänge du har haft.
Personligen lever jag efter devisen "förlåt dem ty de vet icke vad de gör". Man kan inte lasta andra för så mycket. Bara att lassa det på sig själv. Ingen idé att korrigera sitt beteende heller. Då faller man in i det där "att man gör saker för andras skull". Jag tror inte på det. Man gör det för sin egen skull, med det inte sagt att det man gör för sin egen skull inte skulle vara bra för andra.
Det går inte att bli fattig om man alltid ger. Inte vad jag märker i alla fall.
Folk jagar status över allt annat. Och det är bara att låta dem. I smyg sneglar alla snett och avundsjukt på den som vågar skippa det racet.
Vet inte riktigt om det blev något vettigt sagt här.
Själv har jag snarare gått tvärt emot den utvecklingen. Jag blir mer och mer övertygad om vad som gäller.
Skippa jakten efter det flyktiga. Det jag vill är att trygga min framtid, då kan man inte leva i det här låtsas systemet till ekonomi vi har. Dessa pengar känns ju flyktiga som fan.
Nej, tillbaks till naturen. Tillbaks till att kultivera. Bara att inse att vi håller på att träda ut ur en extrem masspsykos. Se på de äldre generationerna i dag. Det är synd om dem. De blev utsatta för den nesligaste av manipulation, och de var aldrig förberedda. Fan när det började så hette det "produktinformation" det säger väl något om vilket samhälle vi har sprungit ur.
Nu vet man att folk är mer luttrade, och därav de hårdare tagen. De har inte tillit till bluffen längre. Bara att hålla sig undan när skiten träffar fläkten.
Tillbaks till drömmen försokratikerna närde. Ett torn och en trädgård. Då är jag fullkomligt nöjd i alla fall
(jag tror det viktiga är att inse att man inte behöver den här cirkusen, de är den som behöver en själv)
Personligen lever jag efter devisen "förlåt dem ty de vet icke vad de gör". Man kan inte lasta andra för så mycket. Bara att lassa det på sig själv. Ingen idé att korrigera sitt beteende heller. Då faller man in i det där "att man gör saker för andras skull". Jag tror inte på det. Man gör det för sin egen skull, med det inte sagt att det man gör för sin egen skull inte skulle vara bra för andra.
Det går inte att bli fattig om man alltid ger. Inte vad jag märker i alla fall.
Folk jagar status över allt annat. Och det är bara att låta dem. I smyg sneglar alla snett och avundsjukt på den som vågar skippa det racet.
Vet inte riktigt om det blev något vettigt sagt här.
Själv har jag snarare gått tvärt emot den utvecklingen. Jag blir mer och mer övertygad om vad som gäller.
Skippa jakten efter det flyktiga. Det jag vill är att trygga min framtid, då kan man inte leva i det här låtsas systemet till ekonomi vi har. Dessa pengar känns ju flyktiga som fan.
Nej, tillbaks till naturen. Tillbaks till att kultivera. Bara att inse att vi håller på att träda ut ur en extrem masspsykos. Se på de äldre generationerna i dag. Det är synd om dem. De blev utsatta för den nesligaste av manipulation, och de var aldrig förberedda. Fan när det började så hette det "produktinformation" det säger väl något om vilket samhälle vi har sprungit ur.
Nu vet man att folk är mer luttrade, och därav de hårdare tagen. De har inte tillit till bluffen längre. Bara att hålla sig undan när skiten träffar fläkten.
Tillbaks till drömmen försokratikerna närde. Ett torn och en trädgård. Då är jag fullkomligt nöjd i alla fall
(jag tror det viktiga är att inse att man inte behöver den här cirkusen, de är den som behöver en själv)
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Ville bara tillägga. Jag har på senare tid upplevt att det jag sysslat med de senaste 10 åren är att försöka kasta av mig de vanföreställningar som präglats in i mig genom "normer" och den infernaliskt idiotiskt utformade skolan.
Det är en institution för att skapa "nationalitet" inget annat. Den är till för att föräldrar skall ge upp sina barn. Alltså, rycka undan den mellanmänskliga kulturen. Drömmen är fortfarande civitas dei, och det är skrämmande vad folk är beredda till för att försvara sina vanföreställningar.
Det är ingen som lär ut hur man når trygghet och säkerhet, managment by fear är ledmotivet för våra liv.
Det är en institution för att skapa "nationalitet" inget annat. Den är till för att föräldrar skall ge upp sina barn. Alltså, rycka undan den mellanmänskliga kulturen. Drömmen är fortfarande civitas dei, och det är skrämmande vad folk är beredda till för att försvara sina vanföreställningar.
Det är ingen som lär ut hur man når trygghet och säkerhet, managment by fear är ledmotivet för våra liv.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
J R Auk skrev:Ville bara tillägga. Jag har på senare tid upplevt att det jag sysslat med de senaste 10 åren är att försöka kasta av mig de vanföreställningar som präglats in i mig genom "normer" och den infernaliskt idiotiskt utformade skolan.
Det är en institution för att skapa "nationalitet" inget annat. Den är till för att föräldrar skall ge upp sina barn. Alltså, rycka undan den mellanmänskliga kulturen. Drömmen är fortfarande civitas dei, och det är skrämmande vad folk är beredda till för att försvara sina vanföreställningar.
Det är ingen som lär ut hur man når trygghet och säkerhet, managment by fear är ledmotivet för våra liv.
Ja, och i takt med att allt fler genomskådar systemet så utvecklar staten en panikreaktion och blir överbeskyddande. Allt som kan ses som ett hot måste ringas in, stävjas, förbjudas och kontrolleras. Det är bara en tidsfråga innan vi precis som i England och USA inför straff mot dem som har sympatier ( tankebrott ) för vissa grupper som anses stå utanför den nya ordningen. Nej, det är dags att vakna upp ur koman snart.
Hejsan!
Som jag ser det har en högerradikal ideologi spritt sig runt om i världen de senaste 30-35 åren. Det är en ganska omöjlig ideologisk modell som bygger på det lättköpta teoremet "tro på dig själv och skit i andra"!
En sådan inställning blir förödande för ett samhälle om detta sprider sig, eftersom människor tvärtemot vad det ideologiska budskapet basunerar ut agerar på ett för individen förödande sätt - han/hon tappar helt sin självinsikt och sitt självförtroende.
Och det är detta man från de ekonomiska eliternas och deras ideologiska basunister egentligen vill. En villrådig och misstänksam person som är så nere i skorna att han/hon ej orkar protestera. Eftersom propagandan har till uppgift att få människor att välja bort tilliten till andra, en glädje i att bygga tillsammans med andra för att istället sätta sig ner framför TV:n eller datoren och erhålla tittytainment, chips och en kost som håller en vid liv men ej mer!
Samtidigt förlorar denne individ all tilltro till andra och vad andra kan hava att säga! Hon/han blir en sk "duktig idiot" - med en falsk tilltro att han/hon är unik medan hon/han i själva verket är en kopia i ett nyliberalt ekorrhjul! En del trivs i ett sådant ekorrhjul, oftast beroende på att deras insikter inte når djupet, utan bara glider likt en kork på ytan! Sådan existenser finns även här på sajten - kallekula, teoretikern, My Captain och risingen för att taga några solklara exempel! :lol:
Skulle tro att Dorian hamnat just där.
MVH
bigj
Som jag ser det har en högerradikal ideologi spritt sig runt om i världen de senaste 30-35 åren. Det är en ganska omöjlig ideologisk modell som bygger på det lättköpta teoremet "tro på dig själv och skit i andra"!
En sådan inställning blir förödande för ett samhälle om detta sprider sig, eftersom människor tvärtemot vad det ideologiska budskapet basunerar ut agerar på ett för individen förödande sätt - han/hon tappar helt sin självinsikt och sitt självförtroende.
Och det är detta man från de ekonomiska eliternas och deras ideologiska basunister egentligen vill. En villrådig och misstänksam person som är så nere i skorna att han/hon ej orkar protestera. Eftersom propagandan har till uppgift att få människor att välja bort tilliten till andra, en glädje i att bygga tillsammans med andra för att istället sätta sig ner framför TV:n eller datoren och erhålla tittytainment, chips och en kost som håller en vid liv men ej mer!
Samtidigt förlorar denne individ all tilltro till andra och vad andra kan hava att säga! Hon/han blir en sk "duktig idiot" - med en falsk tilltro att han/hon är unik medan hon/han i själva verket är en kopia i ett nyliberalt ekorrhjul! En del trivs i ett sådant ekorrhjul, oftast beroende på att deras insikter inte når djupet, utan bara glider likt en kork på ytan! Sådan existenser finns även här på sajten - kallekula, teoretikern, My Captain och risingen för att taga några solklara exempel! :lol:
Skulle tro att Dorian hamnat just där.
MVH
bigj
Att verka för det goda...
Och vad är det viktigt att vi gör då Jbig?
Visar dem fel. Visar att människor kan samarbeta och leva fredligt tillsammans.
Varför då dessa ständiga tillmälen? Varför inte bara säga din sak och skippa att förolämpa om och om igen.
Det man inte vet kan man inte sägas vara skuld till eller hur?
Visar dem fel. Visar att människor kan samarbeta och leva fredligt tillsammans.
Varför då dessa ständiga tillmälen? Varför inte bara säga din sak och skippa att förolämpa om och om igen.
Det man inte vet kan man inte sägas vara skuld till eller hur?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Hejsan!
J R Auk börjar falla tillbaks till den avund mot dem som är lite mer belästa han visade för något år sedan, man kan undra varför?
J R A funderar sedan än mer:
"...Varför då dessa ständiga tillmälen?...."
Vilka tillmälen? Sådant som J R Auk själv använde sig av, eller vad?
Sedan till själva sakfrågan - vad som äro viktigt att göra är väl ganska uppenbart - man bryter ett negativt mönster om man anser att man har det! Svårare äro det ej! :D
MVH
bigj
J R Auk börjar falla tillbaks till den avund mot dem som är lite mer belästa han visade för något år sedan, man kan undra varför?
J R A funderar sedan än mer:
"...Varför då dessa ständiga tillmälen?...."
Vilka tillmälen? Sådant som J R Auk själv använde sig av, eller vad?
Sedan till själva sakfrågan - vad som äro viktigt att göra är väl ganska uppenbart - man bryter ett negativt mönster om man anser att man har det! Svårare äro det ej! :D
MVH
bigj
Att verka för det goda...
Jaha har det blivit avvund nu Jbig? Just din kunskap har jag väl prisat flera gånger, har jag inte?
Det jag kritiserar gäller formen och inte innehållet. Egentligen så är ju sådana saker som "kork" och andra tillmälen bara tomma vad det gäller propositionellt innehåll.
Jag värnar bara om samma sak som du fast på ett annant sätt.
Jag tror nämligen att folk lyssnar bättre om de inte blir upprörda genom att friktion coh konflikt uppstår i relationen.
Sen verkar det som om detta är någon slags pedagogik som du använder dig av. Visst jag förstår väl det. Ibland måste man ta till sådant, men jag tycker att du strandar lite ibland. Du tvingar folk att slå dövörat till för att inte fastna i det emotionella som förmedlas.
Det jag kritiserar gäller formen och inte innehållet. Egentligen så är ju sådana saker som "kork" och andra tillmälen bara tomma vad det gäller propositionellt innehåll.
Jag värnar bara om samma sak som du fast på ett annant sätt.
Jag tror nämligen att folk lyssnar bättre om de inte blir upprörda genom att friktion coh konflikt uppstår i relationen.
Sen verkar det som om detta är någon slags pedagogik som du använder dig av. Visst jag förstår väl det. Ibland måste man ta till sådant, men jag tycker att du strandar lite ibland. Du tvingar folk att slå dövörat till för att inte fastna i det emotionella som förmedlas.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Det här var ju intressanta reaktioner.
J R Auk: Det verkar som min förändring är en reaktion på det tragiska tillstånd av samhället som du beskriver. Tackar för den klara beskrivningen. Men tillbaks till naturen...jag vet inte?
Jag har ett torn, nu fattas jag bara en trädgård.
Jbig: Menar du att jag har hamnat i det ekorrhjul som Teoretikern m.fl. befinner sig i? Nja...faktum är att jag känner mig inte särskilt nedtryckt. Jag säger fortfarande vad jag tycker och protesterar mot orättfärdigt handlande och beteende i min omgivning. Vilse? Ja ganska men det lär väl lösa sig. Sen är jag väl medveten om den nedbrytande effekt som propagandan har på de flesta människor. Det är väl snarare så att jag är på väg ut ur ekorrhjulet än att jag är på väg in i det.
Sen det här med tilliten till andra. Visst jag måste lita på arbetskamrater, vänner och de jag disskuterar med annars kan man aldrig ha ett utbyte och fungera som människa. De jag däremot inte kan ha tillit till är personer som inte kan föra en seriös disskusion utan tvunget måste hävda sig utan att ha någon direkt täckning för denna självhävdelse.
Balansgången mellan att ha tillit till sin omgivning utan att för den skull tappa bort sitt intellekt och självkänsla är inte det lättaste.
Btw om du nu tycker att det är så lätt att bryta negativa mönster kunde du ge oss andra tips på HUR man gör?
J R Auk: Det verkar som min förändring är en reaktion på det tragiska tillstånd av samhället som du beskriver. Tackar för den klara beskrivningen. Men tillbaks till naturen...jag vet inte?
Jag har ett torn, nu fattas jag bara en trädgård.
Jbig: Menar du att jag har hamnat i det ekorrhjul som Teoretikern m.fl. befinner sig i? Nja...faktum är att jag känner mig inte särskilt nedtryckt. Jag säger fortfarande vad jag tycker och protesterar mot orättfärdigt handlande och beteende i min omgivning. Vilse? Ja ganska men det lär väl lösa sig. Sen är jag väl medveten om den nedbrytande effekt som propagandan har på de flesta människor. Det är väl snarare så att jag är på väg ut ur ekorrhjulet än att jag är på väg in i det.
Sen det här med tilliten till andra. Visst jag måste lita på arbetskamrater, vänner och de jag disskuterar med annars kan man aldrig ha ett utbyte och fungera som människa. De jag däremot inte kan ha tillit till är personer som inte kan föra en seriös disskusion utan tvunget måste hävda sig utan att ha någon direkt täckning för denna självhävdelse.
Balansgången mellan att ha tillit till sin omgivning utan att för den skull tappa bort sitt intellekt och självkänsla är inte det lättaste.
Btw om du nu tycker att det är så lätt att bryta negativa mönster kunde du ge oss andra tips på HUR man gör?
"Tillbaka till naturen" behöver nödvändigtvis inte vara att återgå till att odla och leva i det som grönskar. Det handlar om att göra sin privatekonomi fysisk.
Förmodligen har du inte ett hantverksjobb. De jag känner som har det slappnar av mycket mer. Deras tjänster, kunskapen de har, kommer alltid finnas behov av. Däremot kontorsjobb och administration är beroende av lagar och regler, samt att inte en teknisk lösning gör dem överflödiga.
Andra jobb är beroende av statens stöd och gillande.
De strukturer som vi sysselsätter oss i är nästan alltid toppstyrda och toppfinanserade. Det blir allt mer ovanligt med att strukturen byggs upp, har sitt fundament underifrån. Det skapar abstrakta försörjningsvillkor, och osäkra situationer.
Och, med det system vi har i Sverige, där man tvingas spara i pensionssystemet snarare än att ha ett privat pensionssystem gör att vi personligen inte har någon kontroll på denna vår ålders höst.
Vi har blivit utelämnade till staten, till ekonomin, till en massa institutioner som enbart bryr sig om dig som en del av massan, den massan som garanterar deras existens.
Det finns många sätt att gå tillbaks till naturen, börja med att söka göra dina inköp hos de mindre aktörerna. Involvera dig, och sök inte det anonyma.
Förmodligen har du inte ett hantverksjobb. De jag känner som har det slappnar av mycket mer. Deras tjänster, kunskapen de har, kommer alltid finnas behov av. Däremot kontorsjobb och administration är beroende av lagar och regler, samt att inte en teknisk lösning gör dem överflödiga.
Andra jobb är beroende av statens stöd och gillande.
De strukturer som vi sysselsätter oss i är nästan alltid toppstyrda och toppfinanserade. Det blir allt mer ovanligt med att strukturen byggs upp, har sitt fundament underifrån. Det skapar abstrakta försörjningsvillkor, och osäkra situationer.
Och, med det system vi har i Sverige, där man tvingas spara i pensionssystemet snarare än att ha ett privat pensionssystem gör att vi personligen inte har någon kontroll på denna vår ålders höst.
Vi har blivit utelämnade till staten, till ekonomin, till en massa institutioner som enbart bryr sig om dig som en del av massan, den massan som garanterar deras existens.
Det finns många sätt att gå tillbaks till naturen, börja med att söka göra dina inköp hos de mindre aktörerna. Involvera dig, och sök inte det anonyma.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
J R Auk skrev:"Tillbaka till naturen" behöver nödvändigtvis inte vara att återgå till att odla och leva i det som grönskar. Det handlar om att göra sin privatekonomi fysisk.
Förmodligen har du inte ett hantverksjobb. De jag känner som har det slappnar av mycket mer. Deras tjänster, kunskapen de har, kommer alltid finnas behov av. Däremot kontorsjobb och administration är beroende av lagar och regler, samt att inte en teknisk lösning gör dem överflödiga.
Andra jobb är beroende av statens stöd och gillande.
De strukturer som vi sysselsätter oss i är nästan alltid toppstyrda och toppfinanserade. Det blir allt mer ovanligt med att strukturen byggs upp, har sitt fundament underifrån. Det skapar abstrakta försörjningsvillkor, och osäkra situationer.
Och, med det system vi har i Sverige, där man tvingas spara i pensionssystemet snarare än att ha ett privat pensionssystem gör att vi personligen inte har någon kontroll på denna vår ålders höst.
Vi har blivit utelämnade till staten, till ekonomin, till en massa institutioner som enbart bryr sig om dig som en del av massan, den massan som garanterar deras existens.
Det finns många sätt att gå tillbaks till naturen, börja med att söka göra dina inköp hos de mindre aktörerna. Involvera dig, och sök inte det anonyma.
Jag hoppas att det kontorsjobb jag gör är ett hantverk... Jag är för svag för byggen, och för snäll. Och sen hade jag tvåor och ettor i träslöjd. Allt jag gör med verktyg blir fult.
Men annars låter det trevligt att söka sig tillbaka till naturen. När man sitter i stockholmsförortens betongöken och jobbar. Ibland cyklar jag till Haga, där finns det lite natur i alla fall.
Men involvera sig, köpa från mindre aktörer ... de enda jag känner som orkar och vågar det, då man nått barninnehavande ålder, är de som har gott om flis hemifrån. Annars är man där i ekorrhjulet i alla fall. Man måste ju överleva, typ.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Men Dorian,
Den här förändringen, då du blev misstänksam, var det något som bara kom över dej, eller var det också en medveten kursomläggning?
Den här förändringen, då du blev misstänksam, var det något som bara kom över dej, eller var det också en medveten kursomläggning?
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026
J R Auk: Att handla från mindre aktörer är en bra idé men så länge vi "vanliga dödliga" inte har råd får det bli inköp från Lidl, Ikea m.fl. Taskig ekonomi tvingar en till det anonyma.
Hantverksjobb? När jag jobbar/de i storkök så kände jag mig rätt avslappnad trots stressen. Man såg ett resultat av det man gjorde.
På posten är det deffinitivt inte så även om det har sina fördelar.
Anders: Det var snarare en omedveten kusromläggning som jag blev varse om för ett par månader sedan och nu har den i allra högsta grad blivit medveten.
Sen det där med pensions systemet. Jag ser hellre att staten har ansvar för min pension än att jag eller någon siffernisse på sjunde AP-fonden spekulerar bort den.
Hantverksjobb? När jag jobbar/de i storkök så kände jag mig rätt avslappnad trots stressen. Man såg ett resultat av det man gjorde.
På posten är det deffinitivt inte så även om det har sina fördelar.
Anders: Det var snarare en omedveten kusromläggning som jag blev varse om för ett par månader sedan och nu har den i allra högsta grad blivit medveten.
Sen det där med pensions systemet. Jag ser hellre att staten har ansvar för min pension än att jag eller någon siffernisse på sjunde AP-fonden spekulerar bort den.
Men mat kan du handla så. Och gå till ett antikvariat framför IKEA.
Man får ju tänka på vad man betalar för. Det kanske är värt några extra kronor för att få ett bemötande?
Om du jobbar så tror jag dig inte om du säger dig inte ha råd. Jobbar man idag så har man pengar.
När jag undersöker jobbmöjligheter så är pengar det sista jag tänker på. Det som upprör mig är att det bara finns heltid. (och därav stör jag mig något sjukt på det här med att kvinnor bara får, jobba halvtid)
Vart fan hittar man halvtidsjobb?
Själv löser jag det genom att jobba lite där det ges chans. Har man tid så kan man ställa upp där det behövs. Har man inte tid, jobbar man, så kan man inte det.
Som jag ser det så är det inte lönt att jobba direkt. Man betalar alldeles för mycket i skatt. Man betalar för att få ta sig till jobbet. Man betalar för att äta så man orkar jobba osv osv. Allt det där slipper man om man inte jobbar hela tiden.
Man äter mindre, konsumerar mindre, behöver inte dränka sorger lika mycket osv osv. Det är privatekonomiskt att inte jobba helt enkelt.
Då kan man ta en promenad till jobbet och slipper betala, och där man måste åka kan man planka med gott samvete, de har ju lagt skit i vägen för världens naturliga öppenhet för fotgängare. Av det får man motion och gott om tid att tänka.
Börjar man tänka vad man jobbar för, alla prylar man köper, bekvämligheter man tar för givna. Så känner jag själv att jag hellre jobbar med det istället. Alltså, koka en redig gryta istället för att käka pizza eller familjen dafgårds åderförkalkare.
Det är inte så dyrt att leva, man måste bara välja bort lite konsumption.
Dock kommer man ju bli betraktad som en utböling, och folk frågar om man inte mår bra (som om måttet på hur mycket man köper skulle vara ett positivt mått på ens känslotillstånd
)
Men det kan man leva med, det är bara deras projektion kring skräcken att själva leva så som sätter in.
De flesta som jag talar om detta med säger att; -Men man kan inte leva så i längden. Man får barn, och då måste man bete sig som alla andra för att inte sticka ut, inte frångå normen.
Vilket bullshit säger jag. De flesta träffar ju fan inte sina barn. Och så frågar de sig varför de inte har någon kontakt med dem när de vuxit till tonåringar.
Vafan du lämnar bort ungen hela livet, låter någon annan lära och fostra, visa livets väg. Sen tycker du att ungen skall komma anpassad efter dina behov. Lustigt på ett tragiskt sätt.
De senaste 8 åren har jag levt efter mottot att det löser sig alltid.
Och visst har jag ibland undrat om det verkligen kommer göra det. När räkningar tornar upp sig och när magen kurrar. Men det har löst sig hittills.
Folk som jobbar på företag verkar nästan alltid vara olyckliga.
Bättre de som jobbar för sig själva, eller så lite som möjligt.
Man får ju tänka på vad man betalar för. Det kanske är värt några extra kronor för att få ett bemötande?
Om du jobbar så tror jag dig inte om du säger dig inte ha råd. Jobbar man idag så har man pengar.
När jag undersöker jobbmöjligheter så är pengar det sista jag tänker på. Det som upprör mig är att det bara finns heltid. (och därav stör jag mig något sjukt på det här med att kvinnor bara får, jobba halvtid)
Vart fan hittar man halvtidsjobb?
Själv löser jag det genom att jobba lite där det ges chans. Har man tid så kan man ställa upp där det behövs. Har man inte tid, jobbar man, så kan man inte det.
Som jag ser det så är det inte lönt att jobba direkt. Man betalar alldeles för mycket i skatt. Man betalar för att få ta sig till jobbet. Man betalar för att äta så man orkar jobba osv osv. Allt det där slipper man om man inte jobbar hela tiden.
Man äter mindre, konsumerar mindre, behöver inte dränka sorger lika mycket osv osv. Det är privatekonomiskt att inte jobba helt enkelt.
Då kan man ta en promenad till jobbet och slipper betala, och där man måste åka kan man planka med gott samvete, de har ju lagt skit i vägen för världens naturliga öppenhet för fotgängare. Av det får man motion och gott om tid att tänka.
Börjar man tänka vad man jobbar för, alla prylar man köper, bekvämligheter man tar för givna. Så känner jag själv att jag hellre jobbar med det istället. Alltså, koka en redig gryta istället för att käka pizza eller familjen dafgårds åderförkalkare.
Det är inte så dyrt att leva, man måste bara välja bort lite konsumption.
Dock kommer man ju bli betraktad som en utböling, och folk frågar om man inte mår bra (som om måttet på hur mycket man köper skulle vara ett positivt mått på ens känslotillstånd
)
Men det kan man leva med, det är bara deras projektion kring skräcken att själva leva så som sätter in.
De flesta som jag talar om detta med säger att; -Men man kan inte leva så i längden. Man får barn, och då måste man bete sig som alla andra för att inte sticka ut, inte frångå normen.
Vilket bullshit säger jag. De flesta träffar ju fan inte sina barn. Och så frågar de sig varför de inte har någon kontakt med dem när de vuxit till tonåringar.
Vafan du lämnar bort ungen hela livet, låter någon annan lära och fostra, visa livets väg. Sen tycker du att ungen skall komma anpassad efter dina behov. Lustigt på ett tragiskt sätt.
De senaste 8 åren har jag levt efter mottot att det löser sig alltid.
Och visst har jag ibland undrat om det verkligen kommer göra det. När räkningar tornar upp sig och när magen kurrar. Men det har löst sig hittills.
Folk som jobbar på företag verkar nästan alltid vara olyckliga.
Bättre de som jobbar för sig själva, eller så lite som möjligt.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Jag jobbar på posten lite då och då när jag inte pluggar. Det blir inte några feta pengar av det kan jag lova. Sen handlar jag ju inte på Ikea så ofta däremot besöker antikvariat titt som tätt.
För att få ett halvtidsjobb eller motsvarande är det Manpower, Academic Work och andra rekryteringsföretag du får gå till. Då kan du bestämma när du vill jobba, inte vara bunden till samma plats o.s.v.
Det som jag ibland kan sakna från tidigare fasta jobb är rutinerna och jobbet som en fast punkt...men, men.
Du har helt rätt...egna grytor framför Dafgård och annat geck.
Man kan inte köpa till sig lycka och hålla på med all denna hälsokosthysteri som verkar vara på tapeten. Tror de att de ska leva för evigt. Tsss....dags för svenska folket att acceptera döden och sig själva.
För att få ett halvtidsjobb eller motsvarande är det Manpower, Academic Work och andra rekryteringsföretag du får gå till. Då kan du bestämma när du vill jobba, inte vara bunden till samma plats o.s.v.
Det som jag ibland kan sakna från tidigare fasta jobb är rutinerna och jobbet som en fast punkt...men, men.
Du har helt rätt...egna grytor framför Dafgård och annat geck.
Man kan inte köpa till sig lycka och hålla på med all denna hälsokosthysteri som verkar vara på tapeten. Tror de att de ska leva för evigt. Tsss....dags för svenska folket att acceptera döden och sig själva.
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 14 och 0 gäster