Vad läser Du just nu?

[Pho-ku]

"Vete vapen och virus", Jared diamond, "Den glada vetenskapen", Nietzsche, "Om visshet", Wittgenstein.

+ nätlitteratur om logik, argumentationsanalys, hjärnan, Carl sagan, medmvetandet, m.m

[Advocate]

Kalla mig för barnunge.
Kanske det jag är, men just nu så läser jag Fem bökerna, om de 4 barnen och huden Timmy.

Tycker dom böckerna är lättsamma, och oskyldiga,
ofta så finner jag en underförståd meingen med många böcker, som ur mitt sätt och torka det ofta kan vara rätt dyster.

Och just nu så orka jag verkligne inte med dysta böcker.
Då jag får så det räcker i livet.

/ FIG

Jag läste de böckerna ofta när jag var yngre, det var så spännande tyckte man då. En kul sak med Fem-böckerna är annars att de verkar passa lika bra för både tjejjer och killar...

Fast det är konstigt med mig och det lättsamma. Då jag är dyster blir jag nästan ännu mer deprimerad av det lättsamma, medan jag piggar upp av att exempelvis se på tunga Ingmar Bergman filmer.

Fast det lättsamma behövs nog också, och ont skall nog inte botas med ont.

I barnlitteratur kan man för övrigt hitta mycket intressant. Ju mindre målgruppen för böckerna är desto mer häpnar man faktiskt när man läser.

[Avantgardet]

Fem-böckerna är fördummande skräplitteratur, men inget illa om dess läsare. Lägg väl märke till, FIG (du som läser dem), hur man förenklar all problematik genom att reducera den till ett svart-vitt ont-och-gott-tänkande. Samma trångsynthet är dock fullt påtaglig också i Harry Potter-romanerna. Drako Malfoy är väl helt enkelt född ond, så det är bara pina den djäveln allt man hinner och samtidigt njuta av att så göra, tryggt förvissad om att man har Gud/Moralen/Lagen eller whatever i ryggen. Varför vågar man inte visa att "skurkarna" är lika mycket människor som andra? Nej, tacka vet jag den klassiska realismens dagar. Men Norén har också gjort ett bra jobb vad gäller just detta problem, på den svenska fronten, för den som gillar att läsa dramer.

Alltså, inte bara kitch utan också kass kitch.

[Skogsälvan]

Varför läser vi överhuvudtaget? Är det inte i ett försök att erhålla mer förståelse och kunskap, alternativt frossa i känslor som blommar upp när vi engagerar oss i ett drama/komedi/tragedi?

Tittar man lite på cartoonnetwork så inser man ganska snart att det handlar om en stor del ord som ett barn rimligtvis inte besitter i sin vokabulär samt skämt som man måste vara äldre för att förstå.

Fem-böckerna tycker jag är jättebra till den tänkta målgruppen. Dessutom tycker jag att barnlitteratur är väldigt givande att läsa som vuxen. Själv gillar jag bröderna Grimm, Lennart Hellsing och naturligtvis Astrid Lindgren.

Ja, alltså... jag betvivlar att jag hade varit jag utan Astrid Lindgren. Hon har bidragit till att forma många individer genom den till synes oskyldiga företeelsen att skriva sagor.

[Ling]

Just nu läser jag "Illusionisten" av John Fowles, skum bok. Mycket skumma men intressanta frågeställningar, tex så ställs en fråga" Vad dricker du? Vågen eller vattnet?"

Om jag skulle svara på det, så blir det väl båda, båda är en del av varandra, men jag antar att det inte är så lätt, säkert menas något djupare som jag min enkla person inte hajar.

[Tony The Pony]

(tänk att ni läser detta Måndag den 30:e juni).

Naiv. Super.

Av Mr. Loe

Preciz börjat med den.

(tänk er vad jag hoppas tänka Måndagen den 30:juni).

Den verkar lovande.

[Advocate]

Naiv. Super.

Underbar bok!

[Skogsälvan]

Äsch, jag startar en tråd om sagor under Tankar och känslor.

[Avantgardet]

Fem-böckerna tycker jag är jättebra till den tänkta målgruppen.

Fem-böckerna är inte bra till någon målgrupp överhuvudtaget utan skall ned i sopkorgen omedelbums! Bränn skiten på bål! Om du söker nåt till den målgruppen så finns det bra mycket bättre böcker (barnlitteraturgenren överhuvudtaget kan man kritisera om man vill och hellre ser jag till den s.k. "familjeunderhållningen" av slaget Mark Twain t.ex.), och jag råder alla föräldrar att själva söka rätt på bättre böcker. Att hjäntvätta ungarna med sånt där skräp borde vara brottsligt! Har vi inte nog med motsättningar och strider som det är? Varför inte söka litteratur som i sig söker lösningar istället för att måla upp samma gamla djävla eviga kamp mellan GOTT och ONT?

[Skogsälvan]

Tsss... Avant har fel! Måste nog vara första gången i historien (... näää, vet att han bara vill ha lite verbalt prygel, men det får han inte  :) )

[Avantgardet]

Tsss... Avant har fel! Måste nog vara första gången i historien (... näää, vet att han bara vill ha lite verbalt prygel, men det får han inte  :) )

Bullshit! Jag är gravallvarlig! Har analyserat skiten och retat mig på den nåt fruktansvärt! Då ska du veta vad jag har att säga om Astrid Lindgren... hon förtjänar inget annat än att grävas upp och sodomeras, men jag vill inte ta min kritik av henna just nu, brukar alltid sluta med bråk.

[Skogsälvan]

Nanna nanna na naaa avantgaaaardet är en feeeegiiis  :)

[Avantgardet]

Hörre du! Börja inte nu, jag är stressad och måste få packat...

[Zokrates]

Nej men det krävs att jag sållar mig till A;s ståndpunkt för att visa dig vad han vill slippa. Han har helt rätt att vissa sagor borde brännas på bål! Flertalet av Astrids verk skulle generera lika mycket värme för att försörja Stockholms fjärrvärmenät under 2 års tid vilket vore en väl värd användning.

Själv växte jag upp med
Kalle, Fantomen, Agent X9, Buster, Spindelmannen, Stålmannen, Läderlappen, You name it, var det tecknat så lästes det. Avskydde allt inbundet i hårda pärmar varav det värsta jag minns är skolfrökens högläsning från just något verk av Astrid Lindgren.

Elsa Beskow däremot var ju så naivt stereotypt att jag inte kunde låta bli att gilla det. Bröderna Grimms morbida sagosamling gav mig mardrömmar och Femböckerna jag fick av mormor kastade jag olästa, då det räckte med att se på omslagen för att inte orka öppna dem.

[suchanother]

Måste här rycka ut till fem-böckernas försvar.
Var själv helt fascinerad av dessa böcker i 11-12 årsålder och läste hela serien.

Nu berättelsen om den sällsamma lyckokänslan som är få förunnat.

Dessa böcker lånade jag på bibblan och på den tiden gick det inte att reservera böcker eller nåt sånt utan man fick gå dit och kolla om en bok fanns ledig.
Jag hade läst alla böckerna i serien utom en som gäckade mej och i flera månaders tid promenerade jag till biblioteket för att kolla om den sista boken hade kommit in. (jag hade promenadavstånd dit så det var ingen jättegrej på så sätt) Under tiden läste jag om de andra böckerna både två tre gånger om.
Sen inträffar den stora dagen då boken är ledig och jag greppar den och är vansinnigt lycklig.
Den här lyckokänslan var så överväldigad att jag fortfarande i vuxen ålder ibland tänker tillbaka till den stunden när jag kände äkta lycka.

Om någon frågade mej  idag om min lyckligaste stund så vore svaret givet. Låter knäppt och jag har nog inte lyckats förmedla denna speciella lyckokänsla som jag hade då när jag smekte boken och älskade världen.