Meditation

[J R Auk]

Vad tror ni om att se tanke och känsla som likvärdiga inför observationen.

Medvetandet som inget av de två.

Tankar och känslor är alltså de verktyg vi har för att göra våra observationer förstådda i vår medvetenhet.

Känslor och tankar är alltså som sinnesförnimmelserna givna, att bruka tankar och känslor konstruktivt är som att röra sig runt det som skådas för att få en klarare bild för medvetandet om vad som skådas av sinnena.

[Ling]

Intressant Auk.
Kan de existera oberoende av varandra? Eller skapar en känsla alltid en tanke och tvärtom?
Men jag hänger inte med i tanken att medvetandet inte är något av de två, kan du förklara mer?

[J R Auk]

Jag rekommenderar Hume som läsning i denna fråga.
Han har gjort bra distinktioner och för tydliga resonemang.

Men jag skall försöka förklara hur jag förstått det och resonerar.

Allt vi (medvetandet) upplever är intryck.

Alla intryck är antingen interna eller externa.

Externa är sinnesförnimmelser, interna är idéer och känslor.

Alla begrepp vi använder svarar mot intryck.


Medvetandet är det som står över representationen av intrycken. Det som kan överse kombinationen av de alla.

Eftersom tanken i grund och botten inte är olik sinnesintrycket, tankarna är oss givna på samma sätt som sinnesförnimmelserna, så kan inte tanken vara det som vi är. Tankar som består av idéer och begrepp är precis som känslor något som kommunicerar relationen mellan vår "viljeriktning" och världen. De är verktyg för det som använder tankarna, använder känslorna. Det som är bakom det som sänder information om oss själva till oss själva.

[Zokrates]

Alltså är du inget annat än summan av delarna, punkt slut. Att meditera får betraktas som att dels förstärka våra sinnen samt dels att rensa tankarna från blockerande innehåll.
Koppla av vet ja.

[J R Auk]

Varför skulle det vara så? Att vi inte är mer än summan av delarna?

[Skogsälvan]

Jag funderar....hur upplever ett nyfött barn en känsla som det inte har något ord för; en känsla utan ord. Den bara finns, utan att det behövs någon förklaring. Senare, när språket utvecklas börjar relaterandet till tidigare erfarenheter, upprepningar. Sen tror jag att mycket kan relateras, även om man inte förstår hur eller varför. Tex, din mening Skogsälvan:plooookiterfsss iåollkk grpppprrsk ......jag relaterade eller skapade en tanke av det direkt. "plokiterfejs som i allt är glupsk."  Visserligen ingen större mening i den, men jag gjorde utan att tänka. Man kan ju skapa vad som helst av vad som helst, anser jag.
Vad tros, är jag ute o cyklar nu igen?  :oops:  Fast, jag cyklar ju rätt ofta iaf.

Ett nyfött barn skriker alltid. Varför kan vi ju fråga oss. Rensa lungorna för att kunna andas är väl den vanligaste förklaringen. Själv är jag ju inne på reinkarnation. Hihi... lustig koppling du gjorde på mina nonsensord, men min tanke var alltså något du som du omöjligtvis kunde relatera till.  Visste inte hur jag skulle illustrera det tydligare.

[Zokrates]

Ja, men var går gränsen?

Utan luft, vatten och näring så dör jag ju, alltså är min kropp beroende av miljön, som i sin tur är beroende av planeten den existerar på, som i sin tur är helt beroende av att solen de facto skiner på dess yta, solen i sin tur är beroende på att ha en yta att verka i, kosmos samt sin komposition, alltså är allt beroende av allt sett ifrån vår synvinkel, därmed kan ingen del tas bort utan att det inverkar negativt och förödande på helheten.

Så, min kropp kanske inte slutar med dess kontur, jag andas ju faktiskt in hela världens atmosfär, jag dricker ju samma vatten som omger jorden, och näringsämnena är i ständig cirkulation.

Detta ändlösa tillstånd upplever det nyfödda barnet i känslan, men glömmer senare fort bort med tanken.

[Skogsälvan]

Ja, men var går gränsen?

Utan luft, vatten och näring så dör jag ju, alltså är min kropp beroende av miljön, som i sin tur är beroende av planeten den existerar på, som i sin tur är helt beroende av att solen de facto skiner på dess yta, solen i sin tur är beroende på att ha en yta att verka i, kosmos samt sin komposition, alltså är allt beroende av allt sett ifrån vår synvinkel, därmed kan ingen del tas bort utan att det inverkar negativt och förödande på helheten.

Så, min kropp kanske inte slutar med dess kontur, jag andas ju faktiskt in hela världens atmosfär, jag dricker ju samma vatten som omger jorden, och näringsämnena är i ständig cirkulation.

Detta ändlösa tillstånd upplever det nyfödda barnet i känslan, men glömmer senare fort bort med tanken.

Jag har ingen aning om var gränsen går. Jag tror som sagt på de hinduiska tankegångarna om ett kretslopp.

[J R Auk]

Intressant Auk.
Kan de existera oberoende av varandra? Eller skapar en känsla alltid en tanke och tvärtom?
Men jag hänger inte med i tanken att medvetandet inte är något av de två, kan du förklara mer?

Jag ser det som att de alltid existerar oberoende av varandra.

Känslan svaras bara med en tanke om vi skall försöka förmedla den till någon som inte har empati för vår känsla. Känslan i sig har fyllt sin funktion när vi blivit medvetna om den, precis som sinnesintryck och tankar.

De behöver inte upprätthållas. Utan de förmedlar bara omvärlden till oss, och oss till omvärlden, genom den symbolik som vi upprättar i tankens spår.

Känslor kan inte delas med andra, men väl dess begrepp, som kommer av idéer, som vi kallar tankar. Idéen kombinerar sinnesintrycken med känslorna. Tanken är alltså något som översätter det upplevda till vad vi tror kan upplevas, därav språkets betydelse för tanken.

[Ling]

Så medvetandet är det vi har för att tolka de externa och interna intrycken antar jag.  Utan intryck inget medvetande med innehåll. Kan man skapa sig ett medvetande utan intryck? Hmm, låter flummigt kanske.

[Ling]

Jag har ingen aning om var gränsen går. Jag tror som sagt på de hinduiska tankegångarna om ett kretslopp.

Jag vill gärna tro det, men kan inte riktigt ta det till mig till 100 %, önskan når inte helt fram till ett accepterande av min vilja.

[Krilles]

Så medvetandet är det vi har för att tolka de externa och interna intrycken antar jag.  Utan intryck inget medvetande med innehåll. Kan man skapa sig ett medvetande utan intryck? Hmm, låter flummigt kanske.

intressant..

bortom tankar, bortom känslor, bortom intryck

hmm.. låter som en ödslig värld att leva i  :(

att se varje tanke, att se varje känsla, att känna varje intryck

det däremot känns som potent livskvalité!  

Att se världen i alla dess distinkta färger, dofter, ljud, smaker.. osv.. att bara va och trivas med nuet, utan att fundera hit o dit, så eller så, bara leva. Ett stillat sinne

ja det handlar meditation om.

[Avantgardet]

Som svar på Avantgardet som undrar varför folk ödslar tid med att sitta o slöa på en kudde. Slösar inte du mycket tid genom att filosofera? Är det inte samma sak egentligen? Vad söker du egentligen i filosofins värld?

Är nu Jukai, dvs konfirmerats som Zen buddhist.

Ha det bra

Skillnaden är att jag inte låtsas vara märkvärdig när jag latar mig, jag är ärlig och låtsas inte som att det skulle röra sig om nåt annat. Läser filosofin enbart för bildningens skull.

[J R Auk]

Och bildar dig för?

[Krilles]

Skillnaden är att jag inte låtsas vara märkvärdig när jag latar mig, jag är ärlig och låtsas inte som att det skulle röra sig om nåt annat. Läser filosofin enbart för bildningens skull.

Härligt!