Vad är ett geni?

[Avantgardet]

Vad gör man om många, mot ens egen vilja, söker fixera en som "geni"? Flyr fältet som Rimbaud? Knarkar ihjäl sig som så många sentida "genier"? Eller? Kan den ofrivillige excentrikern accepteras inom normen? Är den tillräckligt töjbar så att säga?

[suchanother]

Håller med Avantgardet att "geni" är ett romantiserat begrepp som egentligen saknar täckning.
Sen är själva begreppet, om man godtar det, ofta en subjektiv bedömning. Inom konsten, Mozart har varit på tapeten i några trådar och har kallats geni. Detta är en subjektiv bedömning. Personligen gör inte Mozarts musik något som helst intryck på mej, upplever den som enformigt pianoklinkande och jag upplever det som att Mozart lever på gamla meriter och beundran för honom är ett ärvt uttryck påverkat av kulturimperialism.

Sen kan vi kalla vissa vetenskapsmän för genier. Här är kriterierna för genialitet mer objektiva. Bakom deras bedrifter finns några snilleblixtar men mest 90% transpiration och 10% inspiration.

Så här skrev Isaac Newton

Do not know what I may appear to the world, but to myself I seem to have been only like a boy playing on the sea-shore, and diverting myself in now and then finding a smoother pebble or a prettier shell than ordinary, whilst the great ocean of truth lay all undiscovered before me.

Newton var alltså ödmjuk och liknade sej själv som vetenskapsman med en liten pojke som leker på stranden och ibland hittar en ovanlig snäcka, samtidigt som han är full av beundran över det stora havet (hav av kunskap) som ligger oupptäckt framför honom.

Detta förhållningssätt kännetecknar många stora vetenskapsmän. Ju mer man vet och kan desto mer förstår man hur lite man kan. Ingen hybris här inte.

Nu ska jag vara lite elak och visar några färska exempel på hybris här på FF

"teoretikern". När Avantgardet skriver om Marx' kritik av Smith där Marx kritiserar Smith för att härleda värdeökningen ur varucirkulation, fråga "teoretikern" Avantgardet, "vilken värdeteori avses?".
"teoretikern" påstår att han har läst det mesta av Marx. Har man läst det grundläggande om Marx' ekonomiska teorier så är en sådan motfråga rena goddagyxskaft.
Hybris.

Krenek har inhämtat grundläggande kunskaper i "sannolikhetslära", typ vad är sannolikheten att du får par i ess på given i poker, och vill att vi applicerar denna kunskap, som för Krenek är jungfrulig mark, i varje livssituation. Någon mer vägledning får vi inte, trots flera påstötningar, troligen för att Krenek inte har hunnit längre i sina studier. Sen hittar han utilitarismen som blandas med "sannolikhetslära" och detta kallar Krenek för "filosofi".
Hybris.

Krille skrev i nåt inlägg, citerar ung. "jag har alltid betraktats som geni oavsett vad jag företar mej".
Hybris i kubik.

Får räcka så långt. Lite ödmjukhet vore på sin plats. "teoretikern" är ambitiös och jag har viss respekt för honom men det gäller framför allt att inte ha en kostym på sej som är svår att fylla.

[Algotezza]

Vad gör man om många, mot ens egen vilja, söker fixera en som "geni"? Flyr fältet som Rimbaud? Knarkar ihjäl sig som så många sentida "genier"? Eller? Kan den ofrivillige excentrikern accepteras inom normen? Är den tillräckligt töjbar så att säga?

Värre än att få sin självbild som geni krossad "av livet självt". måste det vara att av en hänförd omvärld utnämnas till ofrivilligt geni". Dagerman begick självmord. Ranelid som skrev om honom har inte tagit livet av sig, eftersom han av allt att döma njuter av den geniroll pottklippta kulturtanter placerat honom i, Mr Hotlips.

Geniformen är mycket rigid. Menar jag...

MVH

Algotezza

[magicadehex]

Algotezza:
På de svar du hittills fått in, tycker du det överensstämmer med den tanke du hade om de skribenter som hittills svarat i tråden?

[Dorian]

Vad gör man om många, mot ens egen vilja, söker fixera en som "geni"?

Spelar dum.  

Nåja, den där bilden av att gränsen mellan galenskap och genialitet/kreativitet skulle vara hårfin verkar konstig. Med detta vill man framhäva genialitet som något mystiskt och konstigt, vilket inte kräver hårt och idogt arbete och många misstag innan man gör en upptäckt. Utan något som "bara finns där" och vi inte riktigt kan förstå oss på.
Visst, några av oss föds med vissa begåvningar, vilka kopplas samman med genialitet, som närs i barndomen. Men för att genialiteten ska blomma ut ordentligt krävs det arbete och åter arbete.

Finns för övrigt en bra bok som behandlar detta:
Lawrence Kubie - The Neurotic Distortion of the Creative Process

En rolig liten artikel som gör genialiteten mer jordnära.

http://sydsvenskan.se/lund/article329356.ece

Dessutom: Ranelid och andra kulturmuppar får ju de beundrare dem förtjänar.  :wink:

[Algotezza]

Algotezza:
På de svar du hittills fått in, tycker du det överensstämmer med den tanke du hade om de skribenter som hittills svarat i tråden?

Ja, mina fördomar besannas - utom när det gäller vad du skriver.  :)

Skämt åsido.

Jag har inga speciellt fasta tankar/ omdömen om andra skribenter, vare sig på detta forum ellar andra. Orkar inte hålla på med dylikt... Jag svarar på deras inlägg  vad jag känner för för stunden. Ibland genomtänkt, ibland inte. Plockar ofta fram tankar jag tidigare fabricerat som passar där och då.

Men..

"Je ne regrette rien" (var "regrette" rättstavat?)...

MVH

Algotezza

[Algotezza]

Vad gör man om många, mot ens egen vilja, söker fixera en som "geni"?

Spelar dum.  

Nåja, den där bilden av att gränsen mellan galenskap och genialitet/kreativitet skulle vara hårfin verkar konstig. Med detta vill man framhäva genialitet som något mystiskt och konstigt, vilket inte kräver hårt och idogt arbete och många misstag innan man gör en upptäckt.

Galenskap är inte heller särskilt mystisk och konstig, bara skenbart konstig. Den har ofta sina fullt begripliga  orsaker. Om man verkligen orkar leta och analysera.

MVH

Algotezza

[suchanother]

Lite antiklimax Algotezza då du gärna leker besserwisser här men nu har du inga åsikter.

[Algotezza]

Lite antiklimax Algotezza då du gärna leker besserwisser här men nu har du inga åsikter.

Åsikter om vad?

Menar du att galenskap är något "mystiskt och konstigt" eller menar du, vilket är min åsikt, att det har sina begripliga orsaker, om man gräver tillräckligt djup?

Vad är en besserwisser? vore också en bra tråd.

Tror för övrigt inte jag är ensam om att leka besserwisser (en lek som ibland roar mig) på detta forum. En populär lek, tycks det... Själv leker jag den på allvar (går in för den så att säga när jag aktualiserar den), som jag gör med alla lekar... i mitt liv...

MVH

Algotezza

[SportFilosofen]

Glider man omkring ett tag  på detta forum inom olika ämnen och trådar, upptäcker man snart att många skribenter odlar bilden av sig själv som geni eller nästintill. Glid omkring lite så får ni dettta påstående ganska snart verifierat! Det kan gälla genialitet inom t.ex. det filosofiska, det konstnärliga eller det medmänskliga området, t.ex. att man äger en empati och villkorslös människokärlek av sällan skådat slag. Varför man odlar denna självbild och varför man vidarebefordrar den till andra, vet jag inte. Det tål att fundera på...

Själv odlade jag bilden av mig själv som geni fram till jag fyllt tjugo. Min bok TAUTOLOGI som finns att läsa eller beskåda på detta forum, skrevs bl.a. i syfte att vara unik och genialisk. Något år efter dess färdigställande hann verkligheten upp mig och jag hamnade på "geniupplaget" i Lund, där persien-experten Hermelin vistats några decennier tidigare. Efter det har vardagen blivit min drog, det grå, trista, händelselösa. Jag tecknar och skriver därför att jag gillar det, alltså att uttrycka tankar och känslor, och kan någon ha glädje av det, så glädjer det mig. Men bilden av mig själv som geni har krackelerat och fallit i bitar. Den är inte längre intressant för mig att upprätthålla. Eller rättare sagt, jag kan  inte upprätthålla den längre på ett trovärdigt sätt ens för mig själv, helt enkelt. Jag vet idag vad jag kan och inte kan.

---

Men vad är ett geni? Varför kallas någon geni? Varför vill man kalla sig själv så?

Är det något man är i andras ögon, en social etikett? Publikens etikett? Eller är man det också i sina egna ögon? Vad säger en sådan självbild om en?

Handlar det om egenskaper man själv äger? Eller handlar det om att omgivningen lyfter fram vissa av ens egenskaper?

Vilket är syftet med genikulten, egen och omgivningens?

MVH

Algotezza

Enligt mig är syftet med genikulten enbart en självuppfyllande sätt att hävda sig på. Detta behöver ju i sig inte vara enbart dåligt. Många bra saker kan komma även andra till del ur ett gott självförtroende. Men de som verkligen är genier upplever sig nog inte som det. Det är mer halvsmarta individer, som jag själv, som gillar att flyga högt över golvet då och då när vi snuddar vid något som vi ändå inte kan nå.

[Xinea]

Har någon tänkt på detta att det är nästan bara män som kallas till geni.
Är det det att män kan mer koncentrera sig utan att behöva ta hand om familjen eller är det flera män som har Aspergers syndrom? Jag läste en artikkel där autor påstod att de flesta genier kunde klassas som att ha Aspergers syndrom....

[Zokrates]

Har någon tänkt på att godtycke sällan är rättvist och att framförallt kvinnor är just experter på godtycke?

[Xinea]

Det var inte menat att såra män på något sätt utan tvärtom. Det verkar som ni har något som kvinnor inte har. Alla stora/berömda män är män och det finns inte så många kvinnor som kan skryta med det.
Det här med Aspergers syndrom om det nu är syndrom är ju att man kan oändligt fokusera sig på något, man kanske inte är så social och klarar inte av alla sociala situationer/problem/konfliketr men annars funkar hjärnan ju som hos ingen annan. Det var faktist en man som skrev denna artikkel. Så fort man är lite annaorlunda då kalls det till någon symptom eller syndrom, det kanske är fel...vi kanske inte är så lika men det är normalt ändå (det finn ett inlägg om normalitet som jag inte har hunnit läsa än på FF). Nu har det ju visat sig att samma situation är med läkemedel, det finns en hypotes som inte beräftat än om att en del personer reagerar på vissa läkemedel på paradoxalt sätt. Om man hade kunnat bättre deras ämnesomsättning, gener eller kanske något annat, hade man inte skrivit ut desa läkemedel för dem. Dedt vet man redan att t ex japaner är långsamma acetylerare som gär att de inte tål alkoohol i lka stora  mängder som europeer och att de blir lättare bersade. Det här med normalitet och ickenrmamlitet/abnormalitet är svårt. Man borde kanske vara mer öppen!

[Avantgardet]

Grejen är ju att män krävt ensamrätt på hobbyverksamheter, medan kvinnan fått slita i hemmet. Rätt fånigt. Men å andra sidan är min erfarenhet av kvinnor den att de har sånt kontrollbehov att de inte skulle låta en sköta hemmet likförbannat, de snor åt sig det jobbet. I grund och botten är det, självfallet, ett strukturellt problem där vi hela tiden återskapar samma könsroller. Enklast är väl att sänka kraven på prestation inom alla områden och för alla parter, så att det blir lite lättare att sväva runt mellan de olika områdena utan att någon part exkluderas.

Är det bara jag som röstat 0%? Genier finns inte och har aldrig funnits, annat än som vidskepelse. Det man kallat genier har uteslutande varit helt ordinära människor som befunnit sig på rätt plats vid rätt tidpunkt.

[suchanother]

Snacka för dej själv Avantgardet.
Är själv en hejdare i köket och kan mer än koka ägg.
Vid matlagning, oavsett vem kokar, har jag ständigt ett vakande öga över ruljansen eftersom jag är expert.
Försöker sköta detta snyggt men märker ibland att kocken/kokerskan går på tårna trots enbart mitt öga, som kan befinna sej bakom hörnet men ändå ser allt.
Med små medel styr jag min omgivning, detta missuppfattas och alla verkar nervösa inför risken att begå misstag, är dock överseende med sånt men kräver en motprestation i sängen i stället.
Är jag frisk i skallen?