Kritik av Marx's Kapitalet

[Jbig]

Hejsan!

Då vi åter sänkt teoretikern, han visste ju inte ens vad mervärdesteorin var, trots att han, enligt egen utsago, har läst Marx Kapitalet, lägger vi detta åt sidan, samtidigt som vi naturligtvis njuter av att åter ha haft rätt! Sådant gynnar den kunskapsrelaterade fåfänga vi som vet något så gott kan gotta oss åt!  :lol:

Därmed går vi vidare i vår analysering av marxisterna, teoretikerna och den kluriga verklighet se så ofta var tvungna att anpassa sig till!

Marx kan sägas ha gått från sin ungdoms filosofi till politik och slutligen till ekonomin i sin centrala tankeutveckling. Hans efterträdare efter 1920 gick nästan åt motsatt håll, särskilt de s.k. västmarxisterna som befann sig utanför Sovjetimperiet, och dess satelliter efter 1945. De gick från ekonomi till filosofi, och övergav det direkta engagemanget nästan lika fullständigt som Marx hade avstått att vidareutveckla sin ungdoms tankegångar. Marx filosofiska projekt hade syftat till att göra upp räkningen med Hegel och inte minst dennes arvtagare, Feuerbach i Tyskland. Marx teoretiska tänkande byggde på Hegels teslära, men syftade till att förändra det så att det gynnade hans eget tänkande. Västmarxisterna, som kände till Hegel, var mer inriktade på Marx eget tänkande. Man ville utveckla Marx tänkande, utveckla de kunskapsteoretiska principerna och med hjälp av dem skapa nya tolkningar och värden – principer som Marx aldrig själv fastställde helt och hållet. Därmed föll västmarxisterna till att söka fullborda Marx verk – och således föll de snart till en utdragen och invecklad metoddiskussion. Detta hade varit helt främmande för Marx, men i början av 1960-talet började marxistisk litteratur, som främst behandlade metoder och metodik, att vara på modet inom västmarxismen. Dessutom hade denna specialisering ännu en konsekvens – det språk som dessa alster skrevs på blev alltför specialiserat och otillgängligt för vanliga läsare. Samtidigt ledde teorin bort från huvudområdet för marxismen – nämligen politiken och samhällsekonomin. Marx hade också varit svår att läsa, särskilt hans ekonomiska alster, men han byggde på äldre och kända förlagor såsom Hegel och Ricardo. Marx var dessutom medveten om svårigheterna för vanligt folk att förstå hans skrifter och teoretiserande, men han sökte så långt möjligt förklara dem i en presentation som kunde förstås av alla.
Alla sådana ansatser lyste med sin frånvaro hos västmarxisterna, deras språk förblev närmast ett svårforcerat chiffer för den vanliga arbetaren eller proletären.

Denna utveckling kom även att gynna den borgerliga kulturens grepp över arbetarna och de lägre klasserna i samhällena runt om i västra Europa. Den proletära praktikens förbindelse med marxistisk teori ersattes långsamt men säkert av en ny förbindelse mellan marxistisk teori och borgerlig teori. Hindrandet av ett socialistiskt framåtskridande i väst berodde inte minst på det totala kulturella mönstret i dessa samhällen. Imperialismens ”frukter” och framgångsrika stabilisering efter år 1900 samt staliniseringen av den kommunistiska rörelsen från mitten av 1920-talet innebar att det borgerliga tänkandet fick en renässans efter 1920. Det borgerliga tänkandet fick ny livskraft medan det socialistiska alternativet splittrades och hamnade i en slags återvändsgränd. Detta räddade ironiskt nog den kapitalistiska och imperialistiska ordningen i Västeuropa. Den borgerliga ordningen överlevde således två världskrig och förnyade därefter sin utveckling så att den framstod som dynamisk och skapande. Efter 1945 började kapitalismen åter tappa greppet över kolonierna och på andra håll drevs den bort av kommunistiska eller nationella revolter. Men trots att kapitalismen tappade mark under efterkrigstidens två första decennier, framstod socialismen som än mer försvagad – stalinismens tvångströja ersatte kapitalismen i främst Eurasiens mest outvecklade områden. Detta fick till följd att västmarxismen fick ett drag av idealism över sig. Marxismen lånade av den borgerliga kulturen liksom den senare lånade begrepp och annat från marxismen. Borgerliga filosofer som Max Weber och Simmel påverkade marxister som Lukács, medan fientligheten mot naturvetenskaperna växte hos de marxistiska teoretiker som framträdde efter 1920. Gramscis ”Anteckningar från fängelset” byggde på en slags dialog med den idealistiske Croce, den tidens främste italienske filosof. Gramsci var även påverkad av den från en tidigare generation härstammande litteraturkritikern De Sanctis idéer och metoder. Frankfurterskolans kollektiva arbete genomsyrades från 1930-talet av den freudianska psykoanalysens begrepp och teser. Även Marcuse var påverkade av Freud och dennes vokabulär med ”förträngning”, ”sublimering”, ”eros” och ”prestationsprincip”. Sartre var inspirerad av Heidegger och Husserl innan han övergick till marxismen. Även Sweezy byggde en del av sin ekonomiska teori på Schumpeter. Detta ständiga tankeflöde med andra tankesystem utanför den historiska materialismen, ibland utpräglade antagonister till denna, var delvis okänd för den marxistiska teorin före första världskriget.  

Den västmarxistiska traditionen efter första världskriget och framöver, sökte sig även till filosofer och teoretiker ur det socialistiska lägret vilka hade verkat före Marx. Marx själv återvände aldrig till den rena filosofin efter sina yngre dagar, eller så fullbordade han aldrig sina ansatser till filosofiskt skrivande, tvärtom rörde han sig mot politiken och ekonomin. Engels teser i filosofisk riktning, vilka avsåg att delvis fylla i där Marx inget skrev, hamnade efter första världskriget i vanrykte då de gick emot den naturvetenskapliga forskningens landvinningar. Västmarxismen kom efter 1920 att mer eller mindre ta avstånd från Engels filosofiska skrifter, vilket förde dessa ut ur debatten. Det visade samtidigt begränsningarna i Marx eget tänkande – och behovet hos många teoretiker att komplettera det ännu större. Marx själv var inte överdrivet förläst på andra filosofer än Hegel och Feuerbach, därför kan ett sökande efter en filosofisk utveckling av marxismen delvis vara naturlig. Andra, senare tiders marxister varnade samtidigt för en långsam återgång till förmarxistiska traditioner, då dessa dominerades av idealistiska och även religiösa motiv som kunde förta det rent ”vetenskapliga och materialistiska” i marxismen.

MVH
bigj

[Kallekula]

Jag fattar inte varför ni svamlar så mycket, det säger ju sig självt att ett mervärde är mer än värdet, någon köper ett ägg för 50 öre och säljer det för 1 krona, = mervärde minus säljarens omkostnader. Ägget i sin tur kostade kanske 25 öre att producera, inräknat mat till hönorna, kostnaden för hönsbur, inköp av höna utslaget på antal ägg hönan beräknas kunna producera under sin levnadstid. Lägger hönan dessutom fler ägg har ju även det mervärdet ökat ytterligare. Svårare än så är det inte.

Faktiskt ganska bra formulerat också det.

Så ska hönsen ta del av mervärdet.  :)

Kan så tyckas medan jag utgick från vad Av sa och då måste vi ta i beaktning:
Vem tillverkade hönsburen? Vi ska ju tydligen även räkna in material och verktyg i detta mervärde. Foder till hönorna? Byggnation av hönsgården, målning av densamma, transporter av ägg osv osv. Vem ska ta del at detta mervärde?

[Avantgardet]

Jag är inte heller intresserad av att sitta och försvara Marx, tvärtom vill jag kunna rikta en seriös kritik mot honom, jag vill nog tro att han är förmögen försvara sig själv, till och med från andra sidan graven.

Dessutom är jag rädd att jag endast skulle göra honom en björntjänst likväl. Jag försvarar hellre min egen position än nån annans, kan bara föra min egen talan. Och det är väl knappast någon hemlighet att jag inte direkt brinner för kalkylerandet? Marx spänner över ett fantastiskt stort område, och själv finner jag givetvis det filosofiska mer intressant än det strikt ekonomiska (och jag vill mena att en strikt ekonomisk Marx, som både du och teoretikern tycks vilja se - och som det värnades om också i jbigs historiska utläggning över "marxismen" -, kanske inget annat är än en efterkonstruktion).

[Avantgardet]

Jag fattar inte varför ni svamlar så mycket, det säger ju sig självt att ett mervärde är mer än värdet, någon köper ett ägg för 50 öre och säljer det för 1 krona, = mervärde minus säljarens omkostnader. Ägget i sin tur kostade kanske 25 öre att producera, inräknat mat till hönorna, kostnaden för hönsbur, inköp av höna utslaget på antal ägg hönan beräknas kunna producera under sin levnadstid. Lägger hönan dessutom fler ägg har ju även det mervärdet ökat ytterligare. Svårare än så är det inte.

Faktiskt ganska bra formulerat också det.

Så ska hönsen ta del av mervärdet.  :)

Kan så tyckas medan jag utgick från vad Av sa och då måste vi ta i beaktning:
Vem tillverkade hönsburen? Vi ska ju tydligen även räkna in material och verktyg i detta mervärde. Foder till hönorna? Byggnation av hönsgården, målning av densamma, transporter av ägg osv osv. Vem ska ta del at detta mervärde?

Givetvis de som producerade sakerna.

[Kallekula]

Vilket i så fall gör det i princip ogörligt.

[teoretikern]

Jag fattar inte varför ni svamlar så mycket, det säger ju sig självt att ett mervärde är mer än värdet, någon köper ett ägg för 50 öre och säljer det för 1 krona, = mervärde minus säljarens omkostnader. Ägget i sin tur kostade kanske 25 öre att producera, inräknat mat till hönorna, kostnaden för hönsbur, inköp av höna utslaget på antal ägg hönan beräknas kunna producera under sin levnadstid. Lägger hönan dessutom fler ägg har ju även det mervärdet ökat ytterligare. Svårare än så är det inte.

Inte riktigt så. Såsom jag tolkar din text påminner den om Eugen Dühring, den Engels kritiserade. Duhring menade att värdeskapande består i princip av att "en man med värja" trissar upp priset på produkter. Men alla kan vara män med värjor, så hur skapas värde egentligen?

Det stämmer inte heller riktigt att om hönan lägger fler ägg, skapas ett konstant mervärde per ägg.

[teoretikern]

Givetvis de som producerade sakerna.

Vilket inte svarar på hur min kamrat kan tjäna stora summor pengar på att vara konsult åt olika företag och att stundom vara anställd.  Se här:

http://www.scb.se/templates/tableOrChart____60122.asp

Piloter, jurister, politiker, läkare och ekonomer är inga kapitalister, de är anställda och suger inte ut något mervärde ur någon som arbetar. Marxistisk teori kan inte förklara deras lön. En hantverkare jag arbetade med en gång tjänade kanske 500 000 per år, vitt. Marx hade ingenting att säga om detta.

[Avantgardet]

Vilket i så fall gör det i princip ogörligt.

Varför det? Det här är egentligen ett intressant spår. Marx fokuserar främst på att arbetarna skall äga produktionsmedlen, och egentligen inte produkterna. Vilket jag menar bara fullt ut kan förstås genom att gå tillbaka på Hegels fenomenologi, och hur Anden externaliserar sig i det materiella. Säger vi att producenten skall äga produkten, bara kapar det utsugande ledet, så struntar vi samtidigt i att tala om produktionens syfte, mål, och mening, eller med andra ord dess telos. Här menar jag att Sovjet gjorde bort sig fullständigt med kapprustning o.s.v. Och här menar jag också att beröringspunkten finns med anarkismen. Att jag förfogar över mitt eget arbete är en truism, men att jag förfogar över den som underställd mitt eget huvud är en annan femma. När vi säljer arbetskraften som en vara, vilken som helst, på marknaden (för de som fastnade på "mervärdet", och här borde vi ge teoretikern åtminstone en liten guldstjärna för att han snappade upp att jag slarvade något med den marxistiska terminologin, och att jag kanske skulle ha slängt in begrepp som "kapitalet" där också, men vi får hoppas han nöjer sig med denna mer omfattande redogörelse som är i direkt anknytan därtill), så fråntas vi detta, och vi tilldelas uppgifter som är avsedda fylla en speciell funktion i en produktionsprocess av en annan vara (oavsett vad denna vara är), och givet att vi med något vagt tänkt "meningen med livet", eller "den individuella anden", eller "kallet", avser exakt detsamma som utgörs av denna produktionsprocess i vilken vi deltar, så är frukten av vårat arbete heller inte vår egen ens på ett andligt plan. Så jag frågar dig, Kalle, varför skulle det vara ogörligt? Varför skulle det vara ogörligt för dig att göra något du verkligen vill, istället för det där djävla meningslösa pappersarbetet du har?

[Avantgardet]

Jag fattar inte varför ni svamlar så mycket, det säger ju sig självt att ett mervärde är mer än värdet, någon köper ett ägg för 50 öre och säljer det för 1 krona, = mervärde minus säljarens omkostnader. Ägget i sin tur kostade kanske 25 öre att producera, inräknat mat till hönorna, kostnaden för hönsbur, inköp av höna utslaget på antal ägg hönan beräknas kunna producera under sin levnadstid. Lägger hönan dessutom fler ägg har ju även det mervärdet ökat ytterligare. Svårare än så är det inte.

Inte riktigt så. Såsom jag tolkar din text påminner den om Eugen Dühring, den Engels kritiserade. Duhring menade att värdeskapande består i princip av att "en man med värja" trissar upp priset på produkter. Men alla kan vara män med värjor, så hur skapas värde egentligen?

Det stämmer inte heller riktigt att om hönan lägger fler ägg, skapas ett konstant mervärde per ägg.

Om hönans ägg är mer värda än vad hennes uppehälle kostar, så har hönan skapat ett mervärde, och någon "man med värja" är helt överflödig. Alltså, om det går att erhålla (och företaget jag jobbar för faktiskt erhåller så i slutändan, om inte skulle de inte kunna livnära sig på att exploatera min arbetskraft, som den utsugarklass de är av omkringglidande besserwissrar som delar ut order) mer värde för det som jag skapar än det som man ger tillbaka till mig, så har man snuvat mig på kosing. Man måste tänka sig detta i produktionsprocessen, inte i cirkulationsprocessen. Inget värde tillkommer i cirkulationsprocessen. Där byter bara varor av samma värde ägare med varandra. Pengar är en vara. Det är den allmänna ekvivalensformen för kapitalet. Alltså, när jag köper en lakritsstång för 3kr på ICA så är detta dess pris, och det är också vad dessa pengar är värda. Mina tre kr är värda en lakritsstång, eller 2 jästpaket, på ICA, och ICAs jäst paket är värda en halv "trekrona" medan deras lakritsstänger är värda 3 kr. Svårare än så är det inte. Värdet skapas i produktionsprocessen.

[Avantgardet]

Givetvis de som producerade sakerna.

Vilket inte svarar på hur min kamrat kan tjäna stora summor pengar på att vara konsult åt olika företag och att stundom vara anställd.  Se här:

http://www.scb.se/templates/tableOrChart____60122.asp

Piloter, jurister, politiker, läkare och ekonomer är inga kapitalister, de är anställda och suger inte ut något mervärde ur någon som arbetar. Marxistisk teori kan inte förklara deras lön. En hantverkare jag arbetade med en gång tjänade kanske 500 000 per år, vitt. Marx hade ingenting att säga om detta.

Om du förstår detta med - jag borde egentligen, i det svaret till Kalle, som du reagerade så häftigt på, inte förutan att du framstod som rätt komisk och hela situationen rätt löjlig, ha skrivit att "kapitalet är dött, eller stagnerat, arbete" - produktionsprocessen, och hur värde överförs inte bara med produkter utan också genom produkter, så är det inget konstigt med det. Likväl är väl endast arbetskraften ett variabelt kapital?

Ditt exempel motstrider på inget sätt Marx teori, snarare kan Marx teori förklara den.

[teoretikern]

Vilket i så fall gör det i princip ogörligt.

Varför det? Det här är egentligen ett intressant spår. Marx fokuserar främst på att arbetarna skall äga produktionsmedlen, och egentligen inte produkterna. Vilket jag menar bara fullt ut kan förstås genom att gå tillbaka på Hegels fenomenologi, och hur Anden externaliserar sig i det materiella. Säger vi att producenten skall äga produkten, bara kapar det utsugande ledet, så struntar vi samtidigt i att tala om produktionens syfte, mål, och mening, eller med andra ord dess telos. Här menar jag att Sovjet gjorde bort sig fullständigt med kapprustning o.s.v. Och här menar jag också att beröringspunkten finns med anarkismen. Att jag förfogar över mitt eget arbete är en truism, men att jag förfogar över den som underställd mitt eget huvud är en annan femma. När vi säljer arbetskraften som en vara, vilken som helst, på marknaden (för de som fastnade på "mervärdet", och här borde vi ge teoretikern åtminstone en liten guldstjärna för att han snappade upp att jag slarvade något med den marxistiska terminologin, och att jag kanske skulle ha slängt in begrepp som "kapitalet" där också, men vi får hoppas han nöjer sig med denna mer omfattande redogörelse som är i direkt anknytan därtill), så fråntas vi detta, och vi tilldelas uppgifter som är avsedda fylla en speciell funktion i en produktionsprocess av en annan vara (oavsett vad denna vara är), och givet att vi med något vagt tänkt "meningen med livet", eller "den individuella anden", eller "kallet", avser exakt detsamma som utgörs av denna produktionsprocess i vilken vi deltar, så är frukten av vårat arbete heller inte vår egen ens på ett andligt plan. Så jag frågar dig, Kalle, varför skulle det vara ogörligt? Varför skulle det vara ogörligt för dig att göra något du verkligen vill, istället för det där djävla meningslösa pappersarbetet du har?

Nej ärkenötet, vi har ännu inte sett en god, fullständig presentation av mervärdeteorin. Du har alltså läst halva Kapitalet, men har inte alls greppat denna teori, vilken redogörs för i första boken av Kapitalet. Du tillkännager mycket stolt: "När man, som jag just nu gör (befinner mig för tillfället en bit in i andra boken av Kapitalet - det gröna bandet utgiven på Arkiv/Zenit förlag), läser Marx så ser man lite olyckligt (kanske?) hur alla dessa kritiker av Marx smulas sönder som missförstånd, vulgärtolkningar, och direkt förtal, och inget av substans blir kvar. Själv finner jag inga invändningar mot Marx skriverier, på sin höjd kan jag finna att han kunde ha fokuserat lite mer på ditt och datt i olika sammanhang, vilket mest är direkt kosmetiska invändningar som jag alltså förmår resa mot denne."

Oj, Sovjetledarna behövde verkligen dig. Var var du någonstans?

[Avantgardet]

Vilket i så fall gör det i princip ogörligt.

Varför det? Det här är egentligen ett intressant spår. Marx fokuserar främst på att arbetarna skall äga produktionsmedlen, och egentligen inte produkterna. Vilket jag menar bara fullt ut kan förstås genom att gå tillbaka på Hegels fenomenologi, och hur Anden externaliserar sig i det materiella. Säger vi att producenten skall äga produkten, bara kapar det utsugande ledet, så struntar vi samtidigt i att tala om produktionens syfte, mål, och mening, eller med andra ord dess telos. Här menar jag att Sovjet gjorde bort sig fullständigt med kapprustning o.s.v. Och här menar jag också att beröringspunkten finns med anarkismen. Att jag förfogar över mitt eget arbete är en truism, men att jag förfogar över den som underställd mitt eget huvud är en annan femma. När vi säljer arbetskraften som en vara, vilken som helst, på marknaden (för de som fastnade på "mervärdet", och här borde vi ge teoretikern åtminstone en liten guldstjärna för att han snappade upp att jag slarvade något med den marxistiska terminologin, och att jag kanske skulle ha slängt in begrepp som "kapitalet" där också, men vi får hoppas han nöjer sig med denna mer omfattande redogörelse som är i direkt anknytan därtill), så fråntas vi detta, och vi tilldelas uppgifter som är avsedda fylla en speciell funktion i en produktionsprocess av en annan vara (oavsett vad denna vara är), och givet att vi med något vagt tänkt "meningen med livet", eller "den individuella anden", eller "kallet", avser exakt detsamma som utgörs av denna produktionsprocess i vilken vi deltar, så är frukten av vårat arbete heller inte vår egen ens på ett andligt plan. Så jag frågar dig, Kalle, varför skulle det vara ogörligt? Varför skulle det vara ogörligt för dig att göra något du verkligen vill, istället för det där djävla meningslösa pappersarbetet du har?

Nej ärkenötet, vi har ännu inte sett en god, fullständig presentation av mervärdeteorin. Du har alltså läst halva Kapitalet, men har inte alls greppat denna teori, vilken redogörs för i första boken av Kapitalet. Du tillkännager mycket stolt: "När man, som jag just nu gör (befinner mig för tillfället en bit in i andra boken av Kapitalet - det gröna bandet utgiven på Arkiv/Zenit förlag), läser Marx så ser man lite olyckligt (kanske?) hur alla dessa kritiker av Marx smulas sönder som missförstånd, vulgärtolkningar, och direkt förtal, och inget av substans blir kvar. Själv finner jag inga invändningar mot Marx skriverier, på sin höjd kan jag finna att han kunde ha fokuserat lite mer på ditt och datt i olika sammanhang, vilket mest är direkt kosmetiska invändningar som jag alltså förmår resa mot denne."

Oj, Sovjetledarna behövde verkligen dig. Var var du någonstans?

Jaha, och hur mycket behållning hade du utöver det av mitt inlägg? Du kanske skall sluta söka efter ett speciellt begrepp och istället se hur jag visar på hela förloppet, sen - förutsatt att du själv förstått mervärdeteorin - kan du mycket väl se var denna framträder och artikulera det stället med ett: "aha!" (i tanken).

Men att poletten skall trilla där är som att slänga bort tid och tro på tomma himlen.

[Avantgardet]

Känner som egentligen inte för att sänka mig till den där nivån, teoretikern. Jag vet inte vad det är med dig men du förefaller mig vara så ung. Läs och lär istället, det är liksom lite klass på mina analyser och kritiker, dina är ju bara en massa glåpord, felciteringar, och orimliga tolkningar. Kan du inte tagga ned och tala Marx istället?

[Jbig]

Hejsan!

Hur skall denne teoretiker kunna tala om Marx egentligen, Avantgardet? Har har ju inte läst en rad, han kan inte skilja ut en mervärdesteori från ett falsarium, och inte heller har han någon stil! Det är en bitter loser, ungefär som kallekulan! Båda har en längre tid åkt på rätt mycket mental däng, det förklara en del av det hela!  :lol:

Konstigt att inte modertorerna påpekar för dem att det finns regler att följa, tycker att man skall beivra diverse glåpord precis som det står i regelverket i forumet! Men det kanske inte gäller det totalitära klientel som skyddas av rising och andra som själva är bittra! Vem vet?  :wink:  

Åter till den tes som gällde hur marxisterna tolkar den egna problematiken!

Före Marx - vad fanns då enligt lärjungarna?

Idéer som både var religiöst färgade men samtidigt påminnande om socialistiska idéer fanns långt före Marx. Fredsrörelser fanns redan för 1000 år sedan, inte minst i Italien och Frankrike. En sådan fredsrörelse grundades officiellt vid ett möte i Charroux i västra Frankrike år 989. Syftet var att sätta stopp för godsägarnas och de stora feodalherrarnas interna fejder. Rörelsen hade från början stöd av den etablerade kyrkan men gick snart sin egen väg. De aktiva märkte snart att det behövdes organiserad makt för att sätta stopp för riddarna. En falang av fredsrörelsen ansåg att ökad demokrati och organiserade bönder och borgare skulle kunna riva ner riddarnas borgar och tvinga dem att hålla fred.
Denna falang gav upphov till kommunrörelsen när den år 1077 samlade alla invånare i staden Cambrai i Flandern runt ett löfte att solidariskt sätta ett stopp för riddarbråken i grannskapet. Kommunrörelsen spred sig snabbt och tog på sig allt större ansvar i fredens tjänst. Så stor att den etablerade kyrkan skyndade sig att bannlysa rörelsen - men den kunde inte hindra kommunrörelsen från att med tiden sätta upp jämlikheten och medborgarandan som ett politiskt ideal som bröt sönder feodalsystemets över- och underordning. Alltså socialistiska krav som vi kan känna igen även i vår egen tid.
Under medeltiden framträdde folkliga och antiklerikala, d.v.s. funktionärsfientliga, rörelser runt om i Europa, både som reformrörelser inom kyrkan och som konkurrerande organisationer. Typiskt är att det som börjar som en reformrörelse snart drivs ut till sektbildning av funktionärernas, d.v.s. prästerna och de kyrkliga prelaterna, militanta vakande över sitt monopol. Ett exempel var ”valdenserna”, en lekmannarörelse som år 1179 begärde tillstånd att agitera för kristendomen i Lyon. Den förbjöds av katolska kyrkan och dess medlemmar förföljdes sedan i århundraden.

Förebilden och inspirationskällan för många senmedeltida bonderörelser var de sydtyska fjällbönderna, som redan i början av trettonhundratalet slog tillbaka de nya aristokratiska maktanspråken. Fjällbönderna hade till skillnad från de flesta bönder ekonomiska resurser eftersom de kontrollerade alp-passen, och ansågs därför av handelsstäder som Zürich och Bern som värdefulla allierade. När upprorsmännen år 1315 förintade en aristokratisk ryttararmé gav detta eko i hela Europa. Böndernas och städernas gemensamma rörelse kunde därefter på ett par hundra år befria alpdalarna från aristokrater och undgick också de kungliga militärdiktaturerna på femtonhundra- och sextonhundratalen. Också här kunde man ana socialistiska idéer blandade med religiösa tankegångar som var så vanligt på medeltiden.
Flanderns människor upplevde ett bittert uppror åren 1323-1328, till slut nedslaget men där upprorsmännens ideologiska hemort var klart socialistisk.
Andra delvis socialistiskt inspirerade rörelser tog militant avstånd från kyrkan och byggde upp egna ideologier, ibland som hos ”katharerna” under 1200-1300-talen, grundade på gnostiska tankar om det materiellas orenhet, ibland med andra fokus. Thomas Müntzer var en ledare för det tyska bondeupproret 1524-1525 som framförde en ideologi som påminner om socialismens budskap. Många andra bondeuppror, såsom jacqueriet i Frankrike åren 1358-1359, liksom bondeupproret i England 1381, men även Nils Dacke ledde bondeuppror i Småland under 1540-talet hade klara socialistiska drag. Snapphanarna var en liknande rörelse under 1670-talet. Det långvariga och samhällsomstörtande Tai Pingupproret i Kina åren 1852-1864 är ett annat exempel på socialistiska tankegångar blandade med religiösa föreställningar. Jakobinernas diktatur under den franska revolutionens dagar anses av många historiker vara en slags arkaisk variant till den kommunistiska makten i Sovjetunionen under Lenins och Stalins dagar. Andra anser tvärtom att jakobinerna förebådade den radikala borgerliga ideologin som ett drygt århundrade senare formerade sig till de fascistiska och nazistiska rörelserna i Europa.

MVH
bigj

[Avantgardet]

Marxismen som blott ett led i klasskampen? Så är jag nästan benägen att själv tolka det emellanåt, och har ju också en tendens att räkna halvanarkistiska franska postmodernister som ett slags subversivt handlande, ett intellektuellt trots som möjliggör ett framåtskridande av autentiska klassmedvetandet. Djävligt intressanta texter du tar fram bigJ.