Hejsan!
Ser man på, här har det svängt 180 grader:
"...Du har fortfarande inte presenterat Marx värdelära, försök att förstå det!..."
Men var det inte teoretikern som skröt om att han hade läst alla Marx böcker? Och nu vet han inte ens vad mervärdesteorin står för! Istället kräver han att andra skall kunna den! Ho ho ho...tala om att vara en loser.......
Lite mer Marx och skapandet av rikedomen i den historiska processen:
Den ursprungliga kapitalackumulationen enligt Marx....
Den ursprungliga kapitalackumulationen sker när producenten skiljs från produktionsmedlen.
Det sker under den feodala eran, och är kapitalets och det kapitalistiska produktionssättets förhistoria. När arbetaren blir fri både från skråtvång och tjänsteplikt, först då blir han fri – att sälja sin arbetskraft. Grundvalen för hela processen är expropriationen av jordbrukarens egendom, bondejorden. I England påbörjas denna process redan på 1400-talet, om inte tidigare. När ullpriserna steg i Flandern blomstrade ullmanufakturerna upp – och spred sig över England. Det blev intressant för jordägarna att förvandla åkerjord till fårbete. Den nya adel som hade överlevt inbördeskrigen var till sin natur mer fixerad vid pengar och handel än den gamla feodaladeln som till stor del hade dukat under under 1400-talet. Snart satte dessa lågadliga jordägare igång med att utvidga sina fårbeten för att kunna ta del av handeln – och vinsterna. Ett sätt att utöka sina fårbeten var att fördriva bönderna från deras gamla marker, riva ned deras hus och expropriera deras marker. Detta gick till på olika sätt, genom förfalskning av arrendekontrakt till rena överfall och mordbrand. Lagstiftarna köptes över på lågadelns sida och snart stiftades lagar som, trots att de skenbart verkade för småbrukarnas rätt, ändå till slut gynnade de stora jordägarna.
Under 1500-talet sköt denna expropriation åter fart, då reformationen möjliggjorde en annektion av kyrkogodsen. Även här var lågadeln och diverse ”kungliga gunstlingar” framme och ryckte till sig jord. Allt medan de småbrukare som levt på dessa jordar nu började fördrivas från sina hus och hem. S.k. arrendatorer, började samtidigt framträda. Det var folk som förr var livegna, men som nu genom flit och fiffel lyckats erhålla kontrakt med jordägarna för att tillsammans med dessa driva den lönsamma produktionen av får och samtidigt försöka effektivisera arbetet så långt det var möjligt. Godsägarna försåg dem med utsäde, kreatur och jordbruksredskap. Arrendatorn skilde sig från bonden på så vis att han exploaterade fler lönearbetare än de andra bönderna. Han stod på jordägarnas sida, senare på kapitalisternas sida – om han rent av inte själv blev en kapitalist. Därmed minskade utbudet av arbete för de fördrivna f.d. småbrukarna. Resultatet blev att England översvämmades av tiggare och lösdrivare. 1689, under ”Den ärorika revolutionen” fick lågadeln och deras medlöpare också den legala makten i sin hand. Därmed påbörjades stölden av statsegendom i landet. De borgerliga kapitalisterna understödde utvecklingen, därför att de just önskade att jorden blev en ren handelsvara. Baktanken var naturligtvis att utvidga storgodsen och öka tillströmningen av egendomslösa proletärer till städerna.
Allt sedan 1400-talet stiftades laga vilka alla syftade till att dels hålla lönerna nere, dels förhindra arbetarna att bli oberoende. Grymma straff väntade de olyckliga som tack vare sin fattigdom tvingades att vandra runt som tiggare eller rent av att bli laglösa. Anstalter och rena tvångsinrättningar skapades år dem som inte kunde bevisa att de hade arbete. Det var en utveckling som under 1500-talet även började märkas i Frankrike, Holland, Tyskland och på andra ställen runt om i Europa. Överallt trängdes de undan av de nya grupper av arrendatorer, lågadel och borgarklass som försökte ta över efter den gamla feodala adeln som nu var på klar dekis. Marx skriver ”...På detta sätt blev den lantbefolkning, som man med våld hade jagat bort från gård och grund, förvandlad till vagabonder, som genom en grotesk, terroristisk lagstiftning tvingades att underordna sig den disciplin, som löntagarsystemet kräver, piskade, brännmärkta och pinade...”.
På så sätt drevs lönearbetet fram och den klass av egendomslösa, men fria, arbetare skapades som skulle utgöra en grund för det senare kapitalistiska produktionssättet när väl den feodala klassen slutligen drevs bort från köttgrytorna. Vilket alltmer började visa sig under 1700-talet. Hela tiden stiftades dessa lagar för att hålla löner och människor nere – det gick så långt att det blev olagligt att betala högre löner än de lagenliga. Ännu högre var dock straffen för att ta emot dessa högre löner. Det blev en plikt hos borgaren att hålla arbetaren nere i fattigdom och elände. Penningvärdets fall bidrog till att minska lönerna. En del av denna minskning förvandlades till arrendeprofit. De ständiga prisökningarna på spannmål, ull, kött och det mesta från jordbruket ökade arrendatorernas vinster, medan jordräntan i praktiken minskade i värde då den ofta var fixerad för lång tid framåt. Allt detta bidrog till att jorden gav mer avkastning än förr, nya brukningsmetoder och andra arbetsmetoder ökade hela tiden produktionen. En inhemsk marknad för dessa produkter skapas, inte minst i städerna dit allt fler egendomslösa dras. Kapital samlas i händerna på en allt rikare klass av jordägare, manufakturister, arrendatorer och tillverkare. Ett kapital som tidigt söker sig till nya marknader, över haven. Under perioden 1500-1800 lyckas detta kapital luckra upp även övriga världen och sålunda exploateras – och förhärjas – Afrika, Kina, Indien och Amerika av sjörövarna från Europa. Resultatet blir at ännu mer kapital samlas i dessa kapitalisters händer. Därmed existerar det kapital som behövs för nästa steg i utvecklingen – industrikapitalismen. Den ursprungliga kapitalackumulationen är således genomförd.
MVH
bigj
Att verka för det goda...
