Hejsan!
Det har nu gått två dagar och ännu har teoretikern, som ju skrev att han minsann läst alla Marx böcker, fortfarande inte lyckats förklara Marx mervärdesteori......ho ho ho ho.....tala om att gå i plurret alltså.....men han visste att Sverige importerade mer från Paraguay än från hela EU.......men det var han också ensam om att veta.....och är det än idag......ho ho ho ho.......
Och vad kallekulan är stött av vet vi ju redan......ekonomisk dem....osv.....
Nu till lite marxismkunskaper om marxister om den egna utvecklingen inom teoriskapandet - just nu begreppet "hegemoni"....
Gramscis hegemoniteori var dock underbygd med studier av den europeiska historien, den var en vetenskaplig studie av empiriskt material på ett sätt som för tanken till Marx tankar om den materialistiska historieuppfattningen. De övriga västmarxisternas alster var i olika skiftningar faktiskt bara spekulativa konstruktioner för att förstå historien, och inte nödvändigtvis oförenliga med fakta, men heller aldrig belagda av sådana. Dessa analyser saknade i stort sett helt all periodisering som kunde omvandla dem till historiografiska kategorier. Mest svepande var teorierna som härstammade från Frankfurterskolans teoretiker, inte minst förhållandet ”människan och naturen”. Ursprunget går tillbaks till filosofen Schelling, eftersom han hade anammat en kontraevolutionistisk metafysik där den skrivna historien sågs som ett fall från ett högre till ett lägre tillstånd av ”fallen natur”, därför att gudomen drog sig tillbaka från världen. Man väntade istället på en naturens ”återuppståndelse” då allt åter förenades med gud och universum. Detta gav Adorno och Horkheimer uppslag till en världslig ”upplysningens dialektik”. Här kan vi skjuta in att förspelet till postmodernismen rent av kan anas i dimmorna. Marschen från de primitiva till kapitalismen, enligt den klassiska marxismen, betonade människans behärskande av naturen, med produktivkrafternas utveckling som det mänskliga samhällets progressiva befrielse från naturnödvändighetens tyranni. Men frukterna av detta framåtskridande konfiskerades av på varandra följande förtryckande klasser genom den samhälleliga arbetsdelningen, men med kommunismens uppkomst skulle de återvinnas av producenterna själva och naturen skulle åter behärskas och allt skulle leda till frihetens rike.
Detta omvandlade Adorno och Horkheimer till något mer negativt då det för dem innebar att människans brytning med naturen och behärskandet av den alls inte var ett framsteg i den mänskliga frigörelsen. Priset för dominansen över naturen, som människan självt var en del av, var en social och psykisk arbetsdelning som bara innebar ännu mer förtryck av människan – trots att det på samma gång skapade möjligheter för hennes befrielse, menade Adorno och Horkheimer. Ju mer man dominerade naturen, desto mer utvecklades klassklyftorna. Teknologins framsteg hade hittills bara fulländat tyranniets maskineri, menade de båda herrarna vidare.
Förnuftets instrumentella förfining till logik och vetenskap reducerade undan för undan naturvärlden utanför människan till enbart manipulerbara objekt och utplånade skillnaden mellan ting och kognitiva begrepp till en operationell identitet. Detta ledde till att naturen slog tillbaka genom att allt detta plötsligt fann sin form i fascismen, där det råa barbariet hämnades på den civilisation – en degraderad naturs vilda hämnd på förnuftet, som Adorno och Horkheimer uttryckte det i en skrift från 1973. Detta skulle rent av leda till ett planetärt självmord.
Marcuse gillade att plocka ifrån Freud och här ledde det hela fram till ett lyckorike där själen befriades från sin ångest och där lustprinciperna till slut nådde fram till en ”överflödssocialism” där både arbete och annat slit avskaffades. Men först måste man avskaffa kapitalismen enligt Marcuse, eftersom denna förhindrade en verklig sexualitet och hindrar alla uppror från de erotiska impulserna.
MVH
bigj
Att verka för det goda...