Vad handlar allting om? Svar: Lidande

[Åkes granne]

(Nedan inlägg är så "löst" och enkelt/mentalt-uppgivet i sin formulering, att det nästan är pinsamt. Gillar inte "upplägget" med det är av mindre betydelse egentligen.) Har tidigare flera gånger tänkt att skriva en genuin "sammanfattning" av samma ämne i en "nära" form, -jag hittar helt enkelt inte orden just nu.. Om du upplever sammma sak, i det jag pekar på, du vet precis vad jag menar, med mänsklighetens eget inre.. Skriv gärna i SAMMA TRÅD, om det inte är så att du är helt förvirrad..


Men jag inser också att det inte finns ett bättre sätt att förmedla denna "information" bättre.

Vad är det enda jag pratar om här.. ?

Lidande. Kärleken. (Vad annars? Ja, jag har genomskådat nöjet med yttre projiceringar; applicerat på samhälle specifierat, etc.)

Sanningen om Meningen med Livet:


SYFTET [individualitetens hjärta] ÄR den centraliserade/centrerade SEXUELLA ALKEMI som redan har uppgått i REALISERANDE,

..vilket gör svaret/"the heart of the matter" "skyddat" från "sexualitet"/biologi; detta är ren kärlek..



Det är därför mänskligheten och livet fortgått, vi har upplevt en "inre röd tråd".. en mening! Detta ÄR "pulsen i livet".. Vår innersta "stolthet", det allra heligaste.

Kreativitet är realiserad sexuell alkemi.

REALISERAD samt CENTERAD. Tänk

!


Vi har redan "sagt allt", inte sant...?


"Jesus lidande", osv -fattar ni inte att han INTE LED utan ÄLSKADE? Men han älskade just LIDANDET (transcendensen/förståelsen/alturismen) = Fiskarna [tidsålder: år 0-]

Precis som alla andra människor gjort, men hela tiden gör MOTSTÅND mot, och förnekar. Guds SJÄLV: har "bjudit in" oss alla -för, vi är samma människa, allihopa.. Om han var ursprunget, då är vi ju alla det också.. vad är det som är svårt att förstå i HELHET?! (Ni ANAR inte vad detta betyder.. ?! Jag skulle säga att jag redan vet vad detta betyder; dvs. att vi förstår vem det handlar om; dvs. människan. Vi kommer i framtiden "träffa Gud".. -i varandra, genom minnet hela vägen tillbaka. De flesta UNDERVÄRDERAR ju UNIVERSUM med sådana absurda mått att.. ni anser inte det själva, eller?)

Jag känner hur mina verbala uttryck blir mer och mer primitiva, jag har redan sagt allting som finns att säga.

Jag tänkte på det tidigare idag.. att hur jag "saknar" mitt intellekts frammarbetade förståelse, inom restriktionerna -egenupplysningen, genom "cynism"; jag hade alltså "fullt räknat ut" att det inte fanns "någon utväg", konfronterade allt jag gjorde -genom självet, jag såg rakt igenom "stolthet" och låstes i "expression" tills att lägen var "akuta" ..eftersom jag aldrig tillät mig att göra något som jag inte öppet erkände "avsikten" med, för att visa att människan inte är dålig, utan tvingas till uppleva sig själv så.. (tidens planering, osv. -samtidigt var detta innan jag förstod den..) Hade inget annat val liksom, eller något annat att göra.

Det jag menar här är (är viktigt att förstå) -min egen kärlek, var en dualistisk ickekärlek/kärlek, för svår/stor för mig att förstå (vilket är det vi försöker göra, men inte kan, vilket leder till 'resultat'..) Allt det jag där visste, alla de komplexa betydelser min egen historia bar, "innehöll" MENINGEN.. osynligt i sin natur..

Det är därför det leder till sådana katastrofala resultat när en individ (tar detta exempel igen -förstås) blir nedrogad, och får andra typer av illusioner, som gör det ytterst komplicerat och ansvarstagande att åter hitta denna inre mening.. målet och meningen med detta..

Det ENDA som ÄR -SANT är kärleken.. så det är liksom ingen "mystik" att diskutera..  

Skrev (ja, jag vill bara säga det, att det är väldigt inadekvat, banalt/löjligt, men enkelt i språket -eftersom det skulle kännas mindre bra med "upprepningar", jag har redan tidigare formulerar det jag vill säga) Jag har ju själv också pratat om att jag inte ser skillnad mellan "ointelligens" och "intelligens" -eftersom vi ser saker i ett NÄT, det har en INRE betydelse, till varför människan befinner sig i sin kontext, osv. Fan. Svårt att förklara.. men VI försöker ju: SÄGA något.. inte sant?

Nej, detta är inget "bortförklaring" eller något (då vore jag ju en idiot).. ni förstår vad jag menar va..?



Satt och blajjade lite på ett debattforum och kom in i detta, vilket var precis det jag behövde: http://debatt.passagen.se/show.fcgi?cat ... 0005000656

Här som sagt:

Inser vi inte alla att vi lagt krokben för oss själva med vår naivitet i kombination med vårt inbyggda allvar? Hur ska vi någonsin kunna.. förstå ..något, om vi inte inser "det vi inte förstår"..


KAOS skapas när vi inte förstår varför det blivit som det är, eftersom vi får illusioner om vårt "skapande av".. när vi inte kan "härleda faktum", och sedan tvingas "ta ställning" till något vi inte begriper ANLEDNINGEN bakom.. Vi försöker då 'hitta oss själva' genom det vi inte är [eliminera kaos] , vilket skapar seperation, kommunikationsproblem, "fel", osv.

Vi blir då RÄDDA för lidandet, som hotar att förstöra vår tillfälligt vunna lycka -samtidigt vet vi att detta är VERKLIGHETEN. Men samtidigt är verkligheten (sanningen) kärlek, så vad är det vi inte förstår..?

Svar: Våra egna illusioner..


Tänkte på det här med, ja det borde ju du också ta tänkt på.. Fiskens tidsålder;


Lidandet är meningen med livet -just nu. Och vad betyder det? Jo, att vi genom att förstå våran GEMENSAMMA CENTRERING kring en (kollektiv) förvirring, ett uppoffrande där INDIVIDEN alltid trycks ner och får sin innersta potential begravd i illusioner.. -så kommer vi inse, som jag sa:

1. Meningen, innebörden av livet -genom att vi förstår vad lidandet HANDLAR OM (mening/drama) så befrias vi från det; genom..

2. Att väcka vårt inre SYFTE till liv, och detta NYTÄNKANDE, denna kreativa puls, och erkännande av individualitet och människans värde (att vi alla varit här), uppnås/söks, genom;

3. Vårt "hjärta" (eftersom vi bara kan vara "sanna mot oss själva") .. eftersom detta ÄR kärleken, meningen -syftet..

..som återskapas till något bättre.


Ja, vad är kreativitet egentligen? Har du glömt det..? Det är att inse att man "vill göra något" (med/åt allt.) Men alla, vår samhälle, vår familj, kultur, har sagt till oss att allting står "utanför" oss, att vi inte har med någonting att göra. Detta gör att vi tvingas tro på att "livet är en illusion", och vi får en pseudo-kreativitet (samtidigt som det nästan är ett tvång, många människor känner sig inte älskade, framför allt inte för dem de är, så vem bryr sig om alla jävla auktoriteter?) ...istället för vad som skulle kunna hända, om alla från början sa att allting alltid handlat om oss, och det som är..



Det kommer snabbt, då, bara bli något detta HANDLAR OM. Precis som vilken .."revolution" som helst.. Allt detta "lidande" blir våran gemensamma symbolik/händelse...

Fattar ni också? Men vi måste "erkänna" det i helhet -först. Annars VILL vi helt enkelt inte LEVA...

Lidande handlar om att gå igenom allt det man samlat på sig utan att identifiera sig med det, eftersom sanningen i förståelsen är drömmen som skapades till liv, och går in och bortom i allting, det som hela tiden förändras utan att själv förändras.. Gemensam karma; transcenderar slutgiltigen denna FÖRSTA DAG vi fortfarande inte har avslutat i vårt självständiga ansvar för allting vi vill förstå.. -och då kan vi uppleva det vi byggt och skapat med våra tankar/känslor -i historians betydelser..

Detta är alltid sanningen. Vi kan då återvända fullt ut till att skapa, vilket är att "ha Gud i sitt hjärta", vilken betydelse är bortom glaumorös "andlighet" för första gången.. det är liv, död, och människan..

Okej. Ni "skiter" i detta, eller? Just det. STÄNG AV.

[Åkes granne]

Okej.

Vad kretsar allting kring?


Vad kretsar allt på filosofiforum kring?


Ni svarar "makt" ("i vanlig ordning") på båda frågorna eller? Okej, vad ÄR makt?


Så. Vad ska vi mer leka?

[J R Auk]

Makt är illusorisk i världen och finns enbart i oss. Precis som du uppmärksammar att utsagor, propositioner om världen, enbart kan vara relationer mellan olika ting, namnet på ett anger dimensionerna för detta ett. Allt som sägs vara "i sig" blir således fördunklat och förljuget.

Så även med makten. När den sägs vara något som hindrar oss, då är den muren vi reser för vår vilja som svalkar vårat samvete. När den är något som betvingar någon annan så är det muren som reses för vårt samvete och svalkar viljan.

Bäst vore att uppsatta skenet som muren skuggar och vi finner svalka i frånvaron av.

Duger det? Eller var jag plattityd i mina uttryck, och missar meningen, den riktiga bakomliggande.



(betänk vad värden gör med makt)

[FIG]

Vad kretsar allt på filosofiforum kring?

Frihet, den friehten som vi tro oss ånjuta i denna värden.


J R Auk du ta upp en interssant sak vill jag säga.
Vad ligger inom våra makts gränser?
Vi människor kanske är fria varelse i ett "allt", och det enda som begränsa oss är vår egen blindhet för vad frihet och makt är.
Vi lär oss själva att vägar är vägar, golv är golv, himlen är himlen och vilken plats dessa ting har.
Men vad säger att allt är så som vi skola oss, och våra barn.
Hur vore det och leva utan alla dessa grännser som vi så undermedvetet har satt, finns det några gränser då?
Eller hur är i själva varket "alltet".

/ FIG

[Minded]

Så. Vad ska vi mer leka?

Är det relevant att prata om kvalitet/effektivitet med avseende på leken?

[J R Auk]

Vad kretsar allt på filosofiforum kring?

Frihet, den friehten som vi tro oss ånjuta i denna värden.


J R Auk du ta upp en interssant sak vill jag säga.
Vad ligger inom våra makts gränser?
Vi människor kanske är fria varelse i ett "allt", och det enda som begränsa oss är vår egen blindhet för vad frihet och makt är.
Vi lär oss själva att vägar är vägar, golv är golv, himlen är himlen och vilken plats dessa ting har.
Men vad säger att allt är så som vi skola oss, och våra barn.
Hur vore det och leva utan alla dessa grännser som vi så undermedvetet har satt, finns det några gränser då?
Eller hur är i själva varket "alltet".

/ FIG

Framför allt tycker jag det är intressant att undersöka maktens uttryck.

För makt är ju något latent vi har, som en ännu orealiserad förmåga att påverka. Ofta genom någon resurs vi har.

Men när makten blir uttryckt i handling så är resursen förbrukad, och vi har genom att uttrycka makten blivit mindre mäktiga.

Energin för våra rörelser har förbrukats, pengarna, resurserna tagits i anspråk.

Ännu orealiserad är vår makt bevarad, realiserad så har den tagit från oss.

Det är det dualistiskt mystiska i makt, att endast den makt som ges oss, kan vi bruka utan att förta värdet från. Den makt vi själv förskansar oss, är beroende av det medium som vi låst det förskansade i.

[Åkes granne]

Ni missförstår allting..

Det är som om det vore något "fel".. (Som sagt -"vilka andra" handlade detta om? Nej, ni vet alltså inte vilka ni är -fortfarande.)

Vad frågar ni egentligen efter? Går ni med en känsla av att vilja föra fram/förmedla något? Vad innehåller denna innebörd? Er själva, kanske?



Minded: Hur tänkte du?


Alltså: Fattar ni inte att ni ständigt UPPRÄTTHÅLLER "kaosets" strukturerade mening i brist på mening...?

(För att ni, liksom de flesta, upplever en avsaknad på kreativ bekräftelse, i all denna DESILLUSION av individualiteten som samhällsorganet projicerat på er, genom konkret-osynligt förtryck, -vilken svältföda ni bygger en intellektuell/känslomässig "depression" i obalanserad syntes, på. Det kan allstå inte bli värre än det redan är! Dessutom LEDER DETTA till feluppfattningen/vanföreställningen om att människonaturen skulle vara kroniskt handikappad.) Det är lite naivt.








Jag vill tillägga, för att knyta an till där jag började: Vattumannens tidsålder kommer innebära; ett INTUTIVT healande -just genom uppmärksammandet av de spontana synkroniciteterna (vilket erkänner syftet) -som leder till att trådarna/komplexitetens fusioner; "knyts samman", vi "sammanlänkar": genom inutitionen..

I framtiden kommer vi vara befriade från kantiga systemfelaktigheter / översättningstrauman.. vi har "nått varandra": genom vår HÖGRE MEDVETENHET (om syftet!!); vilket numera alltid kommer komma i FÖRSTA RUMMET (förstås).. Detta innebär inte något klaustrofobiskt eller förnedrande för individualiteten.. vi inser ju alla allvaret med bevarandet i vårt inre, och delar på livet.. detta innebär därför FRIHET ("friheten" själv).. och ständig återuppbyggelse..


Har ni upplevt känslan av att befinna sig i en absolut mental tillit, den UPPHÖJDA enhetligheten, och intutiva kunskapen (leder till "innovativitet") om sambanden mellan livet/elektroniken/relationerna, så vet ni vad jag menar.

Kunskapen är tidens lagar i kombination/sammanförande med futurismen. (Att "veta om vad som kommer hända".) Intutivt/kreativt!

Saturnus + Uranus (Vattumannens arketyp/princip.)



Vi kan ju skapa vad vi vill egentligen. Fundera t.ex. på vad distans är till för?

[Skogsälvan]

Makt? Visserligen finns det några testosteronstinna här, men de skojar ju huvudsakligen. Kalle, Jbig o Co. Jag tycker att det är toppen. Det är ju strålande om man kan omvandla energin i aggression till glädje.

[Åkes granne]

Makt? Visserligen finns det några testosteronstinna här, men de skojar ju huvudsakligen. Kalle, Jbig o Co. Jag tycker att det är toppen. Det är ju strålande om man kan omvandla energin i aggression till glädje.

http://www.dominantstar.com/tmars.htm

[Skogsälvan]

Hmmm... nog har du väl lite yang i dig själv?

[Åkes granne]

(Vad vill du säga?)

Gud är JAGET. Även en upplevelsen av världssjälen relaterar till Jaget, eftersom vi upplever motsatsen till vårt gamla "icke-jag".

Det finns omkring 6 miljarder människor i världen. Alla människor som kommer in i ditt liv ger dig sitt "id-kort" i form av den upplevelse av tankar/känslor denna person ger dig. Du upplever alltså denna personens JAG; denna människa ÄR dina känslor av henne/honom. Allt vi upplever/kontaktar är delar av detta Jaget (Gud) och står i förbindelse till det vi ger omvärlden. Vi är investerade (inflytande/värde) i samma källor, i helt unika förbindelser, komplexa samband.

Det är endast andra människor ("relationen") som ger dig sanningen om dig själv; du kan återskapa dig till vad som helst. Vid ett transformativt läge i ditt liv, när du byter form (evolution) -vänder sig detta egna budskap (fulländad energiprojicering) du givit omvärlden mot dig, och du kan BLI kärlek -oavsett om du är "Hitler" eller "Jesus", eftersom matrixen av den starka fusionen av liv/död transformerar dig i konfrontationen, den unika energin innehåller den ursprungliga "myten" du ständigt försvarar, vilket är meningen med den, för att kunna möjliggöra rekonstruktion.



X-files (mytologi): Insåg igår att massans upplevelse av Saddam Husseins dödsdrama/hängning var ett kontrakt/måste, för att hindra att jorden förlorade sin myt (och vad det skulle innebära), när Pluto stod på det galaktiska centret, nyåret förrförra vintern.

[Skogsälvan]

Jag undrar som sagt om du menar att du inte har yang i dig, om du upplever det som negativt och försöker göra dig kvitt det?

[Åkes granne]

Jag undrar som sagt om du menar att du inte har yang i dig, om du upplever det som negativt och försöker göra dig kvitt det?

Nej, så skulle jag knappst formulera mig. Vad har du fått det ifrån?

[Minded]

Jag kanske la mer betydelse i de, dina ord, än var avsett av dig. Om frågan inte var förståelig, så är den betydelselös.

Jag undrar istället, om du lever som du lär?

[Åkes granne]

Jag kanske la mer betydelse i de, dina ord, än var avsett av dig. Om frågan inte var förståelig, så är den betydelselös.

Jag undrar istället, om du lever som du lär?

Vad skulle det innebära menar du?

Nej. Jag befinner mig i en kritisk kontext, jag har upplevt en total sanning och dött ifrån den, men har minnet kvar och fört in mig själv i en slags "autistisk" kärleksrelation till verkligheten, och projicerar min tolkning, väldigt nära inpå. Det är ju livet som lär mig (att lära mig själv -jag vill förstå/få insikt om; 'den fria viljan' -genom att vara bojjad.) Människan gör detta när hon vill förstå sina detaljer fri från att drabbas av dem -ja, och så syftar jag på människan som livet själv. Jag gestaltar mig själv i helhetens delar, samtidigt som jag förstår allting (det jag "inte" är, -för att bli hel-i-helhet, tillslut), varken mer eller mindre -jag har inget annat val riktigt, i det arbete jag sysslar med för att skapa sann frihet.

Jag vill intensivt lära mig helt enkelt, och vet ganska bra vad jag gör -genom att "inte förstå"..

Jag är ingen "peace"-människa så som man kan föreställa sig det, jag lever som sagt i en nedtryckande miljö, vilket utvecklar mig förstås. Allting är förstås verkligt, jag älskar samtidigt innebörden av det eftersom det ger mig chansen till att förstå mig själv, på det sättet jag vill.

Ska inte prata så mycket mer om denna uppbyggnad i mig själv, jag gör det kanske strukturerat i en helhet, med anledning att vi ska förstå vissa saker. Det finns en "sanningen bakom" allting, vilket jag vill ta vara på, på ett så kreativt sätt som möjligt.