Kritik av Marx's Kapitalet

[Kallekula]

Arbetskraft= kostnad

Mervärde tillfaller kapitalisten. Frågan är bara om mervärdet sätts innan eller efter det att varan är såld?

Kruxet är väl om ingen köper varan eller om varan köps till ett kostnad som understiger produktionskostnaderna vad spelar då detta mervärde för roll? Eller är det bättre med samhällen, likt Sovjet där det säkert slets en hel del men det som prducerades var under all kritik. Alla hade det lika fattigt men jämlikt var det säkert. Mervärdet existerade väl inte.

Eller si så här:

"Kapitalismens nedärvda last är den ojämlika fördelningen av tillgångarna, socialismens nedärvda dygd är den jämlika fördelningen av fattigdomen." Winston Churchill

"Fängelset måste vara socialisternas paradis; jämlikhet råder, alla är försörjda och konkurrensen eliminerad". Elbert Hubbard

Svårt att se den pratiska nyttan av detta sk värde. Varför inte bara säga, om man nu är lagd åt det hållet: Vi arbetare vill ta del av vinsten, vi är med och producerar, utan oss inga varor.

Att samhällen, eller världen, ombesörjer så att sina medboragre får en dräglig standard och att detta i alla lägen enbart skulle skötas av marknaden är väl tveksamt. Fast det är en annan fråga.

[Levee]

Hej Jbig. Vilken fin framstallning du knapat ihop. Tankte bara tillfora nagra sma reflektioner.

Och den differens, som sålunda uppstår mellan arbetskraftens värde och värdet av arbetskraftens resultat, är det mervärde, som till största delen tillfaller kapitalisten. Alltså är mervärdet det obetalda arbete, som kapitalisten tillägnar sig från arbetaren.

Har gor du samma misstag som alla andra Marxister, inklusive Marx. Arbete ar inte ett varde, det ar en kostnad.

Den enda meningen racker egentligen. Om du vill prata om arbetskraftens varde, da maste du inkludera humankapital i ekvationen och det gor inte Marx. Han pratar om produktionsmedel, inte produktionsfaktorer. Notera den lilla, men ack sa viktiga skillnaden. Om du vill kolla upp detta pa ett enkelt satt, titta da i valfritt bokslut nufortiden, dar fler och fler arbetsgivare faktiskt tar upp humankapitalet som en tillgang. Vilket det sjalvklart ar. Investerar man i sin arbetskraft, alltsa tar pa sig ytterligare kostnader, sa blir det naturligt att motboka investeringen pa ett sadant satt sa att man kan pavisa vad man far for pengarna. Dar kommer vardet in i bilden. Men detta existerar inte i Marx teorier. Kontrollera garna sjalv, samtidigt kan du klura pa de investeringar som gjorts i ditt eget humankapital och hur dessa paverkat eller influerat dig i ditt arbete. For varje utvecklingssteg som du kommer pa sa kommer du allt langre och langre bort fran Marx. Verkligheten accelererar ivag fran teorin, eller hur ?

Vill du sedan ga pa mervardet efter detta sa blir det ohyggligt svart da du maste inkludera alla investeringar som gjorts i arbetskraften och korrekt korrelera dessa till sina respektive outputdelar, du kan naturligtvis definiera ett mervarde, men du kan aldrig bevisa det. Varken grafiskt eller matematiskt. Inget av detta ar Marx fel, det skall papekas. Han presenterade en mycket bra teori for sin tid. Men tiden har sprungit ifran honom.

Som jag sade tidigare i traden, jag har suttit och forsokt forsvara Marx. Men det ar som att forsoka osa en eka under ett vattenfall. Kul med debatt i alla fall !

Nu skall jag traska ner till stampuben och prata bort ett par timmar med svagern. Kan kanske bli en ol eller tva ocksa, man vet aldrig.

/Levee

[Avantgardet]

Hej Jbig. Vilken fin framstallning du knapat ihop. Tankte bara tillfora nagra sma reflektioner.

Och den differens, som sålunda uppstår mellan arbetskraftens värde och värdet av arbetskraftens resultat, är det mervärde, som till största delen tillfaller kapitalisten. Alltså är mervärdet det obetalda arbete, som kapitalisten tillägnar sig från arbetaren.

Har gor du samma misstag som alla andra Marxister, inklusive Marx. Arbete ar inte ett varde, det ar en kostnad.

Den enda meningen racker egentligen. Om du vill prata om arbetskraftens varde, da maste du inkludera humankapital i ekvationen och det gor inte Marx. Han pratar om produktionsmedel, inte produktionsfaktorer. Notera den lilla, men ack sa viktiga skillnaden. Om du vill kolla upp detta pa ett enkelt satt, titta da i valfritt bokslut nufortiden, dar fler och fler arbetsgivare faktiskt tar upp humankapitalet som en tillgang. Vilket det sjalvklart ar. Investerar man i sin arbetskraft, alltsa tar pa sig ytterligare kostnader, sa blir det naturligt att motboka investeringen pa ett sadant satt sa att man kan pavisa vad man far for pengarna. Dar kommer vardet in i bilden. Men detta existerar inte i Marx teorier. Kontrollera garna sjalv, samtidigt kan du klura pa de investeringar som gjorts i ditt eget humankapital och hur dessa paverkat eller influerat dig i ditt arbete. For varje utvecklingssteg som du kommer pa sa kommer du allt langre och langre bort fran Marx. Verkligheten accelererar ivag fran teorin, eller hur ?

Vill du sedan ga pa mervardet efter detta sa blir det ohyggligt svart da du maste inkludera alla investeringar som gjorts i arbetskraften och korrekt korrelera dessa till sina respektive outputdelar, du kan naturligtvis definiera ett mervarde, men du kan aldrig bevisa det. Varken grafiskt eller matematiskt. Inget av detta ar Marx fel, det skall papekas. Han presenterade en mycket bra teori for sin tid. Men tiden har sprungit ifran honom.

Som jag sade tidigare i traden, jag har suttit och forsokt forsvara Marx. Men det ar som att forsoka osa en eka under ett vattenfall. Kul med debatt i alla fall !

Nu skall jag traska ner till stampuben och prata bort ett par timmar med svagern. Kan kanske bli en ol eller tva ocksa, man vet aldrig.

/Levee

Levee, kan du förklara för oss varför vi skall tänka oss arbetet som en kostnad? Tycker Marx är bra mycket förnuftigare än dig på denna punkt, så att bara kalla det ett misstag verkar skumt som jag ser det, vilket också innebär att Marx på denna punkt är mer förnuftig än alla andra som hävdar detsamma som dig. Arbetskraften är det som framskapar värdet, förutan arbetskraft inget värde. Varför motsätter du dig detta? Har inte sett någon förklaring härvidlag, endast ett blint accepterande från din sida inför vissa andra ekonomiska förklaringsmodeller.

Nog är det väl riktigt att säga att arbetskraften är det enda nödvändiga elementet i värdeskapandets process? Vadå kostnad? Om kapitalisten har allting utom just arbetskraften, ja då har han kostnader, då befinner han sig i en position där han omöjligt kan förmera sitt kapital och går bakåt dag för dag och timme för timme. Om sen arbetskraft tillsättes så börjar kuggarna i maskineriet att snurra, och därför göra processen lönsam. Så att det skulle vara en kostnad är nonsens. Däremot talar Marx klart och tydligt om att kapitalisten köper arbetskraft av arbetaren, så nog är vi medvetna om att det finns en utgift där, vilken å andra sidan kapitalisten stulit tillbaka och stoppat i egen ficka redan vid dagens slut (emedan arbetaren producerar för mer än han får betalt för, något annat vore orimligt och skulle göra företaget till ett förlustprojekt).

[Kallekula]

Allt kan väl betraktas som en tillgång om det går bra för kapitalisten. Går det dåligt och han inte säljer ett smack så står kapitalisten likväl men en kostnad, samma kostnad som när han säljer som smör i solsken dvs kostnaden  för arbetskraften.

Genererar arbetkraften ett mervärde även om det som produceras bränns upp? Vad har då detta sk värde för praktisk betydelse?

Om inte arbetskraften vore en kostnad skulle givetvis kapitalisten om det går riktigt dåligt anställa fler, men så är det ju inte. Anställa gör man om det går bra om man tror att den ökade kostnaden som invetseringen bär med sig kommer att löna sig.   


Så ser jag det och om jag minns min gymnasieekonomi (eller var det på högstadiet man tog upp detta)  men jag kanske tänker fel, rätta mig gärna i så fall.

[Avantgardet]

Allt kan väl betraktas som en tillgång om det går bra för kapitalisten. Går det dåligt och han inte säljer ett smack så står kapitalisten likväl men en kostnad, samma som när han säljer som smör i solsken dvs kostnaden  för arbetskraften.

Genererar arbetkraften ett mervärde även om det som produceras bränns upp? Vad har då detta sk värde för ppraktisk betydelse?

Om inte arbetskraften vore en kostnad skulle givetvis kapitalisten om det går riktigt dåligt anställa fler, men så är det ju inte. Anställa gör man om det går bra, eller om man tror att investeringskostnaden kommer att löna sig.  


Så ser jag det men jag kanske tänker fel, rätta mig gärna i så fall.

Det är därför Marx talar om samhälleligt nödvändigt arbete (vilket varken du, Levee, eller teoretikern riktigt tycks ha fått kläm på). Att producera en produkt för en marknad som redan är mättad på denna är inte samhälleligt nödvändigt, och därför ett rent förlustprojekt. Marx talar mycket ingående om detta redan på de första hundra sidorna av första boken i "Kapitalet". Skillnaden mellan bruks- och bytesvärde. Givetvis är det så att producerar man varor utan bytesvärde så är det alltid ett förlustprojekt - om tanken inte är att tillfredsställa de egna lustarna på något sätt, men där är ju marknaden inte inblandad i kalkylen, eller hur. Däremot är inte Marx fullt så naiv att han därmed tror att loppet är kört för den enskilda kapitalisten utan är fullt medveten om att vissa varor kan lagras, eller liknande, någonting som han omtalar som kapitalets omslagstid, alltså först när kapitalet återvänt till kapitalisten kan det ju på nytt återinvesteras - genom den för kapitalet vanliga cirkulationen (v - p - v).

[Kallekula]

Vad som är ett förlustprojekt blir kapitalisten varse om ifall han inte säljer, alt. tar lågt betalt för varan. Det är ju en ganska så enkel  princip. Och en bra sådan. Det sporrar kapitalisterna/företagrna att bli bättre. Är väl hela tanken med den fria marknaden.

Lagerhålla stora mängder varor en länge tid . Jo det var säkert gångbart på Marx tid. Nådant sådant existerar knappt inte längre. Den som gör det nu är kokt.

Däremot vad som är nödvändigt för att producera/skapa/ombesörja att medborgarna få ett drägligt liv. Grundtrygghet. Sociala skyddsnät etc. Där är har väl kapitalismen sina brister. Men det är ju därför vi också har en stat.

Den gamla devisen kapitalisen bra tjänare usel herre torde väl stämma, sedan är det frågan om hur pass mycket tjänare resp herre man vill att kapitalismen ska vara. Men det bestämmer, till viss del, vi medborgare. Hur mycket kan vi bestämma, vad vill vi reglera konsekvenser av detta osv. De frågorna i sig är väl mycket mer intressant än den rent tekniska om vad utbud/efterfrågan/mervärden  bytesvärden etc är.

[Jbig]

Hejsan!

Levee gör det klassiska misstaget här:

"...Arbete ar inte ett varde, det ar en kostnad...."

Arbetet är en företeelse som skapar ett värde, eller hur? Därmed har vi ett värde. Sedan tillkommer naturligtvis kostnaden, både för utföraren såväl som köparen av arbete. Skaparen av värdet har en kostnad som man kan säga består i själva slitaget på kropp och annat liksom tiden som läggs ner. Till det behövs bl.a mat och andra sociala nyttigheter. Arbetsköparens kostnad är naturligtvis lön plus omkringliggande faktorer (anskaffningskostnader m.m.). Men det förtar ju inte på något sätt Marx analys av vad arbetet också är - nämligen det värde som åstadkommes! Att det skall vara så svårt att förstå för en del! Det är ju självklara saker!  :D

Nästa steg i tanketeorin är ju att varan skall säljas, då inträder ju andra omständigheter som tillgång, efterfrågan och annat. Men Marx talar om arbetets grund. På ett objektivt sätt (om det nu finns något objektivt alls inom det ekonomiska ämnet?)!
Går inte varan sedan att sälja med det överskott som kapitalisten, hantverkaren, staten eller vem det nu är som säljer - ja då går det åt skogen. Men då är man ju redan ute ur leken. Det gäller alla ekonomier som bygger på att skapa värde, både kommunism, kapitalism och feodalism. Svårare är det inte!

En intressan grej någon tog upp - om man bränner upp det som producerades, vad händer då? Ja, det har funnits sådana samhällen med delvis detta som ett integrerat socialt, men också ekonomiskt, sätt att leva. Potlach bland indianerna längs USA:s och Kanadas västkustregioner hade ett slags system där man knåpade ihop mattor, skulpturer och samlade mat och annat för att användas vid fester dit man bjöd en grannbys klanledare för att festa loss. Då hände det att de brände upp allt de hade knåpat ihop under ett år.
I våra ögon är det ju ett enormt slöseri, men det var det inte i deras ögon, det hade en social betydelse. Det gav nämligen social prestige att bränna upp allt. Ofta gav man dock bort allt till gästerna. Kunde nu inte gästerna återgälda detta, plus lite mer nästa gång de sågs, och dessa skulle återgälda festen, så förlorade de (gästerna) medan de som bjöd in ökade sin sociala status.

Detta var en ekonomi, i ett system där man genom att giva, överglänste motståndarena - men ekonomin som sådan hade inte innebörden att samla ihop på hög - innehållet var att ge bort eller förstöra. På så sätt fick de ett gott rykte, ett gott namn och en enorm social prestige. Fanns det då inget värde i dessa gåvor eller förstörande av skaker? Jo naturligtvis fanns det. De förstod ju som vi att det är jobbigt att skapa dessa saker, men de gick till något gott, enligt deras sätt att tänka. Men de visste att det fanns ett värde i dessa gåvor - men systemet utgick ifrån att giva eller förstöra värde, inte att spara det på hög som i vår kultur!
Vet inte om detta är relevant här, men jag tar upp det ändå!  :wink:

MVH
bigj

[Avantgardet]

Vad som är ett förlustprojekt blir kapitalisten varse om ifall han inte säljer, alt. tar lågt betalt för varan. Det är ju en ganska så enkel  princip. Och en bra sådan. Det sporrar kapitalisterna/företagrna att bli bättre. Är väl hela tanken med den fria marknaden.

Lagerhålla stora mängder varor en länge tid . Jo det var säkert gångbart på Marx tid. Nådant sådant existerar knappt inte längre. Den som gör det nu är kokt.

Däremot vad som är nödvändigt för att producera/skapa/ombesörja att medborgarna få ett drägligt liv. Grundtrygghet. Sociala skyddsnät etc. Där är har väl kapitalismen sina brister. Men det är ju därför vi också har en stat.

Den gamla devisen kapitalisen bra tjänare usel herre torde väl stämma, sedan är det frågan om hur pass mycket tjänare resp herre man vill att kapitalismen ska vara. Men det bestämmer, till viss del, vi medborgare. Hur mycket kan vi bestämma, vad vill vi reglera konsekvenser av detta osv. De frågorna i sig är väl mycket mer intressant än den rent tekniska om vad utbud/efterfrågan/mervärden  bytesvärden etc är.

Bättre? Vad gäller detta med kvalitet så är ni snabba på att klandra sovjeterna, men att vi här måste byta vitvaror, datorer, mobiltelefoner, möbler, ja allting faktiskt (slit-och-släng-kulturen), det tycks ni vara blinda för. Det kapitalisten blir bättre på, om man kan säga att det överhuvudtaget de facto är bättre, är att göra mer pengar och fortare. Att den "fria marknaden" på något sätt skulle fungera, därom råder, fullt riktigt, tvivel. Det beror på vad man tar fasta på, vad man menar syftet med det hela vara. Problemet är att här är det lätt att förenkla och tala om det hela som vore det en fråga om preferenser, eller åsikter, men gör vi så så skall vi samtidigt inte glömma att aldrig någonsin har människor dött av krig och svält i samma utsträckning som under denna den kapitalistiska eran. Så jag tycker du borde ta och vara mindre anspråksfull i den position som du intar i språket, och från vilken du talar - allt det underförstådda i dina yttranden (som att demokrati och frihet är bra osv.) -, då ingen av oss har hela historien och alla pusselbitar. En gemensam strävan har vi - att göra det bättre - men för att kunna lyckas med denna strävan så måste vi också erkänna allt det som vi inte vill kännas vid.

Lagerhålla varor är nödvändigt i vissa fall. Till exempel vin - som till och med tjänar på detta -, eller vissa sädesslag (ris bl.a.). Det beror på vilken typ av produkt det gäller helt enkelt.

Sen visar du dock att du är insatt i en del av kapitalismens problematik i det följande: "Däremot vad som är nödvändigt för att producera/skapa/ombesörja att medborgarna få ett drägligt liv. Grundtrygghet. Sociala skyddsnät etc. Där är har väl kapitalismen sina brister. Men det är ju därför vi också har en stat. " Helt klart är det som du här säger, men frågan är vem som skall betala för kalaset. Det skall med andra ord inte behövas ett av staten bekostat "socialt skyddsnät", i själva verket skall inget "skyddsnät" behövas och redan i det att vi ser att det behövs har kapitalismen misslyckats (den betraktar arbetskraften som en vara, vilken som helst, på marknaden, och skiter blankt i den om den inte är honom profitbringande). Själv menar jag det vara mer riktigt och befogat att kalla detta s.k. "skyddsnät" för en säkerhetsventil som stävjer det revolutionära missnöjet som annars hade hotat och visat mer artikulerat på de klassmotsättningar som alltid finns under ytan. Sen för att diskutera innehållet i denna "grundtrygghet" så måste vi också tala om våra övergripande strävanden för att överhuvudtaget kunna öppna upp ämnet för diskussion.

Håller helt med i att bra mycket mer intressanta frågeställningar går att aktualisera i och kring ämnet "Kapitalet". I detta avseende är Marx kanske den nyktraste realist jag stött på, och mycket utav "Kapitalet" går att läsa som just en kritik av den vidskepelse som är allestädes närvarande och i precis lika hög grad i dag som på Marx egen tid och som inbillar sig att människan som handlande subjekt står helt fri i förhållande till de historiska omständigheterna och specifika betingelser under vilka hon fattar ett visst beslut. Och i och med denna nykterhet i betraktande av människan - och i förlängningen av henne i produktionsprocessen, där hon hela tiden är med om att framavla den framtid hon själv kommer att ta del utav (det hegelianska stänk som jag menar vara viktigt i sammanhanget), då det som skiljer vår värld från dag till dag är det arbete som blir nedlagt i den och på så sätt omskapar den -, så förmår Marx resa en ekonomi på en riktig grund, något som ekonomerna av dags dato ännu inte lyckats med (men då ska erkännas att min kunskap om dem knappt är större än en femårings). Istället tvingas de ta till obskyra och luddiga begrepp i diskursens centrum, likt utilitaristerna i fråga om lycka, vilket jag menar vara ett stort problem som de inte tagit itu med, och som de måste ta itu med om de vill fortsätta hävda vetenskaplighet i denna tidsålder. Självfallet kan jag ha fel, och självfallet kommer jag ändra uppfattning (i bästa fall radikalt, men mer troligt endast marginellt) genom att sätta mig in i deras diskurs (och tanken är här främst ekonomins "klassiker", från merkantilisterna fram till Hayek och alla andra populära namn), men jag hade gärna sett någon ekonomiskt skolad forumit redogöra för ekonomins grunder i just denna bemärkelse som jag här talat om. Alltså på ett sätt som svarar på mer än strikt ekonomiska frågor, då ekonomin ofrånkomligen alltid måste göra vissa antaganden gällande människans psykologiska konstitution. Det är denna grund som jag själv anser som den med vilken det antingen bär eller brister, och ingen ekonomisk teori kan vara helt fri från att göra antaganden på detta område (typiskt vetenskapsteoretiskt problem). Det är dock djävligt mycket jobbigare att behöva gräva fram det outsagda än att få korten helt synliga på bordet direkt i given. En uppmaning alltså.

[Avantgardet]

...Marx talar om arbetets grund. På ett objektivt sätt (om det nu finns något objektivt alls inom det ekonomiska ämnet?)!

Ja, det är detta som är så speciellt för Marx sätt att närma sig ekonomin, medan ekonomerna av idag, såväl som på Marx egen tid, istället tycks tro problemen försvinner genom att inte uppmärksammas. Det saknas en självkritik hos ekonomerna så till vida.

[Jbig]

Hejsan!

Vad skönt det är när glåporden försvann, nu är det trevligt att i sak diskutera - då ju chanserna för dem som känner till det de skriver om nog tar hem partiet!  :wink:

Marginalnytteteorin - en ofullständig filosofisk teori som Marx förkastade...

Enligt marginalnytteteorin bestäms varupriset av kundens marginalnytta, vilket är den upplevda extra nytta som en ytterligare enhet av samma vara ger. Effekten är att en vara måste upplevas som nyttig för att vara värdefull. Att ett begrepp som ”upplevelse” blandas in i ekonomisk teori pekar på att man här mer har att göra med filosofi än med logiskt tänkande.

Marginalnytteteorin lyckades förklara vissa problem inom klassisk ekonomisk teori. Det mest kända exemplet är den så kallade värdeparadoxen, eller vatten-diamant-paradoxen, som redan Adam Smith diskuterade. Han skilde på bruksvärde och bytesvärde, och fann att diamanter hade ett högt bytesvärde och ett lågt bruksvärde medan det omvända gällde för vatten. För Smith var det paradoxalt att det nyttiga vattnet ansågs värdelöst, medan diamanter var mycket värdefulla.

Smiths misstag var att han ställde totala kvantiteter mot varandra; eftersom människor alltid agerar med marginaler är det upplevda värdet av en extra enhet vatten eller diamant som spelar roll för varje människa, och inte värdet av allt vatten eller alla diamanter.
Det förstod Marx, men han hade andra benämningar för i stort sett samma företeelser!

MVH
bigj

[Avantgardet]

Det är precis så jag upplever det hela, som att den kritik som man hör riktas mot Marx (inte bara här) nästan uteslutande är sådant som han mycket väl är medveten om och av precis den anledningen inför nödvändiga distinktioner och begrepp, och att det därför inte rör sig om några invändningar utan att det istället måste ses som missförstånd hos hans kritiker. Kanske förstår jag inte allt det finstilta men just nu måste det sägas vara min uppfattning.

[Jbig]

Hejsan!

Håller med dig här Avantgardet, det gäller att inse att inte sällan skriver Marx och de borgerligt orienterade ekonomteoretikerna om samma saker - men benämner dem olika. Det behöver alls inte vara fel på exempelvis marginalnyttoteorin ur en utgångspunkt, men från en annan blir det problem, och så är det med många teorier.

Jag säger inte heller att Marx har rätt i allt, det har han inte alls. Men Marx ställde upp en teori helt bortskalad från subjektiva värderingar som då. liksom idag, är vanliga inom det ekonomiska området. (Så långt sådant är möjligt) Och vi skall även begrunda det faktum att Marx beskrev ekonomin i det brittiska samhället som existerade under 1850-1860-talen.

Vad Marx egentligen inte gjorde, var att sammanställa en politisk och filosofisk teori om det dåvarande samhället - och därmed kan man inte beskylla Marx för den avgrund som öppnade sig i Ryssland och Östeuropa när man sade sig tillämpa Marx idéer. Det fanns helt enkelt inga marxistiska idéer om hur samhället skulle styras efter en socialistisk revolution. Det fick man klura ut själva. Och med den tradition av terror och toppstyre som Rysslands folk hade upplevt sedan 1400-talet var det inte konstigt att tjeckan bara bytte färg!

Idag är mycket förändrat, men en del av Marx tankar håller än idag! Det är mer än vad man kan säga om Nozick, Friedmann eller andra som steg upp som solar men som idag är helt ute i dimman.  :lol:

Nu mer teoretiserande......

Arbetsvärdeteorin

Arbetsvärdeteorin är en nationalekonomisk värdelära som hävdar att en varas värde bestäms av det samhälligt nödvändiga arbete som krävts för att tillverka den.
När nationalekonomi uppstod som en vetenskap var arbetsvärdeläran länge den populäraste värdeläran. Den användes av såväl Adam Smith, David Ricardo som Karl Marx. Efter hand har främst borgerliga nationalekonomer övergett arbetsvärdeläran i samband med att marginalnytteteorin upptäcktes av Carl Menger 1871. Där flyttade man fokus och skiljde på värde och pris. Marx kritiserar delvis marginalnytteteorin i kapitalet (Teorier om mervärdet).

Anarkisten och mutualisten Kevin A. Carson har i sitt verk ”Studies in Mutualist Political Economy” från år 2004 tagit fasta på marginalisternas perspektiv, där den eventuellt kan anses ha fast grund med tanke på att mutualismens arbetsvärdeteori bygger på fri marknadsekonomi. Carson försöker syntetisera denna kritik med olika marknadssocialisters tankegångar och de gamla mutualisternas syn av marknaden. Enligt Carsons anhängare har han därigenom visat att arbetsvärdeteorin förblir relevant. Inom ekonomins värld står mutualism för en marknadsekonomi utan räntor, immateriell rätt och ekonomiska privilegier.

Man kan samtidigt bevisa arbetsvärdeteorin, det visste redan Ricardo. Det går vetenskapligt bevisa att någon tar en del av arbetarens resultat i en kapitalistisk ekonomi – bara att fråga chefen. Det kan i och för sig även gälla en feodal ekonomi, även om pengarna delvis saknades. Men man tillägnade sig ändå en brukares överskott, eller delar av det. Det är enkelt att visa att lönerna varierar med vinsten i ett företag, därmed anpassades arbetarens lön efter vinstens storlek, allt enligt de kapitalistiska marknadsmekanismerna. Därmed bevisas även att mervärdesteorin faktiskt också funkar, och har nog alltid gjort det.

MVH
bigj

[Avantgardet]

Tackar, Biggen, och nu kan man ju tillåta sig hoppas att även de som inte tar itu med Marx på egen hand kanske ändå kan greppa dessa ting, tack vare dina gedigna ansträngningar för allmänhetens väl och kunskapens spridning.

Visst är det så att de beskriver samma fenomen men med olika begreppsapparater, och det är just här jag menar Marx ha skäl medan de andra saknar. Marx tar ju alla (så gott som) perspektiv i beaktande och visar på dem både utifrån och inifrån, men går vidare och slänger dem eftersom. Marx belyser med andra ord problematiken från en massa punkter runt om, men placerar sig slutligen på den punkt som innefattar alla de andra punkterna och också är något utöver dem allihop, i den dialektiska anda som han ärvt av Hegel.

[Kallekula]

Av

Det intressanteste med Marx är väl i och för sig hans beskrivning av kapitalismens mekanismer, det underliggande. Själva essensen och den historiska utvecklingen.

Att använda Marx på micronivå, företagsekonomiskt rent praktiskt tror jag inte ger så mycket (i annat fall hade självklart kapitalisterna gjort det). Vad vi nu snackar om är vad som ska betraktas som en kostnad eller inte och hur man företagsekonomiskt skulle kunna mäta/använda detta mervärde.

Sen är det väl intressant att fundera kring varför vissa varor/tjänster har det värde de har. Vad som styr det? Vad skapar efterfrågan? Hur styrs det av utbudet? Är det vi konsumenmter som styr, kapitalisterna som skapar behov? Hur påverkar det samhället. Osv osv.

Vi hamnar väl där man alltid hamnar. Vad är då alternativet?

[Avantgardet]

Av

Det intressanteste med Marx är väl i och för sig hans beskrivning av kapitalismens mekanismer, det underliggande. Själva essensen och den historiska utvecklingen.

Att använda Marx på micronivå, företagsekonomiskt rent praktiskt tror jag inte ger så mycket (i annat fall hade självklart kapitalisterna gjort det). Vad vi nu snackar om är vad som ska betraktas som en kostnad eller inte och hur man företagsekonomiskt skulle kunna mäta/använda detta mervärde.

Sen är det väl intressant att fundera kring varför vissa varor/tjänster har det värde de har. Vad som styr det? Vad skapar efterfrågan? Hur styrs det av utbudet? Är det vi konsumenmter som styr, kapitalisterna som skapar behov? Hur påverkar det samhället. Osv osv.

Vi hamnar väl där man alltid hamnar. Vad är då alternativet?

I själva verket använder sig företag alltjämt av mervärdet i sina beräkningar - de försöker ju alltid hålla nere lönerna så mycket som möjligt för att därigenom kunna inhösta mer profit! Hur det mäts har dock flera gånger förklarats i tråden, det är den överskjutande delen av arbetskraften. Eller med andra ord, den tid som överskrider den tid det skulle ha krävts av arbetarna att skapa ett värde som är identiskt med vad företaget i sig kostar att hålla igång, alltså plusminusnoll, vilket kanske motsvarar fyra timmars arbete på en dag och som innebär att om arbetarna då jobbar åtta timmar på denna dag så har de arbetat fyra timmar mot betalning men också fyra timmar utan ersättning. Hade de således gått hem efter halva dan hade inget mervärde kommit till.

Alternativet är att göra något bättre,