Alla ursprunliga anledningar för ditt agerande är i alla tillfällen dolda för dig själv, de ursprungliga skälen är förträngda till ditt undermedvetna, detta ända tillbaka till universums ursprung. "Grunderna" för dina handlingar kan du helt enkelt aldrig bli medveten om eller förstå eller välja. Att påstå att dina handligar på något sätt grundar sig i den s.k. "etiska karaktär" eller "värdegrund" du försöker upprätthålla är endast, för oss, en demonstation av de försvarsmekanismer du betingas med - och inte de universialla ideal du - i rättvisans tjänst försvarar, Du har skapat ett s.k. "överjag" för att skydda dig själv från dig själv, och detta "överjag" är din upplevelse av din egen karaktär. Du har kuvat dig inför din egen styrka eftersom du aldrig lärt dig tygla den själv, din egen styrka - dvs din ondska, har blivit tyglad av någon annan, någon som vid tillfället var ondare/starkare.
För att slippa allt filosofisk ältande, kan jag göra hela min poäng offantligt mycket mer kortfattad och samtidigt då göra både Freud och poststrukturalisterna en stor tjäst: vi kan helt enkelt avfärda det s.k. "överjaget". Låt mig förklara: Att påstå att någons ståndpunkter, värderingar och ideal "enbart vore" s.k. "sociala konstruktioner" är patetiska skönmålningar av mer egentliga och obehaliga angelägenheter. Någons uppfattningar går inte att reducera till "sociala konstruktioner" (som någon självupptagen och världsfrånvänd dåre påstått), någons uppfattningar är inte sociala konstruktioner, det hela är mycket enklare än så.
Låt mig förtydliga vad jag menar: Begreppet "social konstruktion" tillför inte någonting, det är istället en villfarelse som skapar mentala sjukdomar. Ingen har någonsin observerat en s.k. "social konstruktion". Det enda som existerar är tre saker: 1. din förtränging från minnet av dig själv, 2. din patetiska rädsla för din egen outgrundliga styrka och 3. din förnekelse av din omättliga och ostoppbara perversa lust att förlösa dig på andras bekostad. Dessa tre kan sammafattas i ett ord: livstörst. Ett annat sätt: ondska.
"Jag som upplyst" vet hur det ligger till, inte för att "jag lyser", utan för att det är pinsamt jävla uppenbart för mig att du fortfarande förtränger din egen livstörst, att du fortfarande förtränger vem du är, och varför du är här. Att jag är upplyst betyder inte att jag går runt det 24 timmar om dygnet med en självlysande gloria runt mitt huvud - tvärt om, jag arbetar istället istället i det dolda, eftersom det är genom din förnekelse av mig, av din förnekelse av din egen ondska, som min styrka växer och gör dig svagare.
Vem är egentligen starkast? Självmordsbombaren som spränger sig själv i "godhetens" namn eller jag som är upplyst och som kontrollerar alla onda och s.k. "korrumperade" människor?
"Korrumption" existerar inte, du kallar det korrumption för att du förnekar din egen ondska, och detta skapar ditt egna patetiska lidande.
...
"Sociala konstruktioner". Något sådant har aldrig existerat. Endast ondska/livstörst existerar, och dess tre manifestationer: förnekelse inför ondskan, rädslan för ondskan, samt girigheten/viljan till ondskan.
Men om vi för tillfället stannar upp för att ge substans åt detta anspråk: varför är "sociala konstruktioner" en "ondödig plattform", ett begrepp vi kan göra oss av med? Jo, varför tar vi till oss andras uppfattningar i sociala sammanhang och bildar oss, s.k. "sociala konstruktioner", jo, främst av rädsla av att bli avvisad från gruppen, dvs rädsla. Senare använder vi våra rädslor och spelar ut dessa mot varandra, den som kan argumentera för sin rädsla bäst - vinner. Det är så man leder flocken.
"Social konstruktion" säger alltså något om hur uppfattningen bildas, men inte något om varför den bildas, begreppet blir således värdelöst att ta som plattform vid dekonstruktion av andras "uppfattningar" (rädslor). Problemet är att den försöker lyfta fram och belysa något specifikt kring ursprunget av en uppfattning men den är vulgär eftersom den egentligen inte säger någonting eftersom processen av bildandet av uppfattningar aldrig stannat av, dvs, rädslan försvinner inte. Dekonstruktion är i sig själv, en värdelös process, grotesk och överflödig eftersom den i sig själv utgörs av att vara en s.k. "social konstruktion", dvs, den är ett verktyg skapad ur rädsla. Deskonstruktion är såledess ett värdelöst begrepp, precis som alla andra begrepp, eftersom begrepp är skapade ur rädsla, och den enda anledningen som någon någonsin hakar sig fast vid ett begrepp, är då han inte vågar möta sina egna rädslor och det är därför det är omöjligt att någonsin "vinna en argumentation".
Det finns alltså ingen giltighet i begreppet dekonstruktion, eller vart dekonstruktionen försöker föra oss, dekonstruktionen försöker nämligen inte föra oss till någon specifik "punkt" - det är hela poängen med den, och därför är den lika värdelös som all annan förstoppad skrivbordsfilosofi.
...
Buddha insåg ondskans väsen och detta befriade honom, Shopenhauer förstod Buddha - men eftersom Shopenhauer insåg att någon annat anlänt till SANNINGEN om ondskan före honom blev han pessimist - ingen idé att gå i mästarens fotspår. Han avek från sin mästares slutsats och valde istället att manifestera insikten konkret. Shopenhauer insåg att människans handlande alltid bygger på ondska. Nietzsche läste sedan Shopenhauer och såg upp till honom. Dock höll inte Nietzsche med Shopenhauer. Men av vilken anledning? Jo, att både Budda och Shopenhauer var anti-realister, de hade "insett-och-negerat" det reella, dvs ondskan. Nietzsche nådde tyvärr aldrig så långt. Han var den största idealisten jorden någonsin skådat, och kämpade hela sitt liv tappert med att försöka bli realist, men misslyckades så patetiskt. Hela sitt liv dyrkade han stora starka krigare, och hela sitt liv misslyckades han med att hantera sina egna sjukdomar, dvs att möta och negera det reella.
Vad menar jag med realiteten? I dessa relativistiska tider tycks inget längre vara reelt. Eller rättare sagt: Uppfattningarna går isär. Vad dock ingen kan förneka, eftersom alla har upplevt det, är att otillfredställelse existerar: dvs att otillfredställelsens två representaitoner existerar, att girighet och rädsla existerar. Alla våra handligar bygger på attraktion eller repellation, på lust eller rädsla och detta är uppenbart för oss upplysta. Det framgår alltid i handlandet, för den handlande förträngs dock detta i hans undermedvetna, han kallar det "godhet","rättvisa" osv. Här föds tanken om "den goda intentionen", "mänskliga rättigheter" osv.
...
När vi ser på Nietzsche tänker vi ofta på honom som mannen som dödade Gud och som samtidigt då sänkte moralen. Nietzsche - mannen bortom moralen, dvs, bortom gott och ont. De flesta människor inbillar sig att Nietzsche genomskådade "överjaget" och istället gav plats för Dionysos och de djuriska impulserna. Inget kunde vara mer felaktigt.
Schopenhauer var pessimistisk, och anledningen till detta, var att han insett att inget nytt ideal någonsin skulle kunna skapas, utan att samtidigt föda ignorans, lust/girighet/fåfänga och rädsla..
Alla ideal, bygger i grund och botten på ignorans/förnekelse av ondskan (Överjaget bygger i grund och botten på ignorans/förnekelse av ondskan).
Nietzsche beudrade Schopenhauer, men förstod aldrig hans filosofi. Nietzsche var alltså den mest naive idealist jorden någonsin skådat, han gick till och med bortom Kristendomen i dess överfyllda fåfänga. Schopenhauer visste att loppet med att dyrka ideal (överjaget) var dödfött, men Nietzsche nådde aldrig så långt. Nietzsche dog dyrkandes av det ideella, dvs sin patetiska "övermänniska".
...
Det finns alltså:
1. den rena och primala (dolda) ondskan/livstörsten, det undermedvetna/det "kollektivt undermedvetna", dvs hela våran "historia", dvs, det reella, verkligheten.
och ovanpå detta:
2. förnekelse om ondskan.
och ovanpå detta:
3. "fåfänga", "godhet", "viljan till det ädla", etc.
...
"Det ädla" är såledess bara en "frontend" för våra dolda/mörka maktbegär.
...
När man når insikt når man alltså insikt i den underliggande primala och rena egoismen, dvs "ondska". Denna hemlighet är så dold att de som har makten (dvs de som har insett det rena ursprungstillståndet) skapar slöjor av s.k. "godhet", dvs "ideal".
Detta slöjor kallar vi "lögner" och hela detta inlägg är en lögn.
Ondskans dolda ansikte
Moderator: Moderatorgruppen
Re: Ondskans dolda ansikte
PopJimmy skrev:Det finns alltså:
1. den rena och primala (dolda) ondskan/livstörsten, det undermedvetna/det "kollektivt undermedvetna", dvs hela våran "historia", dvs, det reella, verkligheten.
och ovanpå detta:
2. förnekelse om ondskan.
och ovanpå detta:
3. "fåfänga", "godhet", "viljan till det ädla", etc.
1. den rena och primära (dolda) godheten/livstörsten,
med tanke på all synlig ondska i världen borde det förhålla sig precis tvärtom, det goda är vårt naturliga tillstånd som ger efter för ondskan. Det funkar alltså precis lika bra i en värld dominerad av svinpälsar.
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Jaha, så ett slags Schopenhauers pessimism har fått dig att förkasta en massa annat tänkande, och det med uppblåsthet och nonchalans (du är väl medveten om att dina vulgärtolkningar av olika begrepp och strömningar alls inte håller för fem öre, och i ärlighetens namn inget annat verkar vara än tom retorik?)? Du vill städa ut vissa begrepp men inför andra (och det ges blott skäl för detta tillfälligtvis och inget som kan sägas hålla). Ditt förkastande av dekonstruktionen t.ex. förutsätter vad som ska bevisas, vilket inte ger dig rätt utan snarare - lustigt nog - skulle ge dig dekonstruktionens medhåll i viss utsträckning.
Att Nietzsche skulle ha genomskådat "överjaget" är en anakronism, och att han skulle ha sänkt moralen en direkt feluppfattning. Förstår egentligen inte det sätt du använder dig av "överjaget", det har väl aldrig handlat om något vars innehåll man kan medvetet förhålla sig till (som du tycks behandla det) utan som en instans som är med och medskapar den upplevelse som vi trots allt har? Sen så finns arvet efter Schopenhauer mer påtagligt hos Freud än hos Nietzsche, Nietzsche vänder sig - ju längre det lider - mer och mer bort från Schopenhauer.
Att du använder många kraftuttryck av slaget "patetisk", "världsfrånvänd", "dåre", "ond", "livstörst" osv. länder ingen extra trovärdighet åt saken, däremot ekar det djävligt mycket Schopenhauers litterära stil. Tyvärr upplever jag det mycket som ett tomt utanpåverk, mer av en retorik än en sann övertygelse. Jag är dock nyfiken på om du inte genom detta Schopenhauerskt influerade tänkande trots allt bara kommer med en radikal idealism (allt är synbarligen "kraft" eller "vilja")? Ser inget direkt tungt vägande argument mot det du menar vara dina meningsmotståndare, bara spridda textuella "eruptioner" i riktning mot dem, inget egentligt skäl - snarare är mitt intryck det motsatta, att du just härigenom visar på att du saknar argument emot dem och vet dem ha rätt men verkligen avskyr detta faktum, att så är fallet, och att detta grämer dig och delar ditt hjärta på mitten inför allt vad filosofi heter.
I övrigt så fascineras jag en del av det Schopenhauerska tänkandet, men hade velat granska det mer i detaljerna och nyanserna.
Vet dock inte vad som ligger bakom gesten att "ta tillbaka" allt i sista meningen, vill du förklara?
Att Nietzsche skulle ha genomskådat "överjaget" är en anakronism, och att han skulle ha sänkt moralen en direkt feluppfattning. Förstår egentligen inte det sätt du använder dig av "överjaget", det har väl aldrig handlat om något vars innehåll man kan medvetet förhålla sig till (som du tycks behandla det) utan som en instans som är med och medskapar den upplevelse som vi trots allt har? Sen så finns arvet efter Schopenhauer mer påtagligt hos Freud än hos Nietzsche, Nietzsche vänder sig - ju längre det lider - mer och mer bort från Schopenhauer.
Att du använder många kraftuttryck av slaget "patetisk", "världsfrånvänd", "dåre", "ond", "livstörst" osv. länder ingen extra trovärdighet åt saken, däremot ekar det djävligt mycket Schopenhauers litterära stil. Tyvärr upplever jag det mycket som ett tomt utanpåverk, mer av en retorik än en sann övertygelse. Jag är dock nyfiken på om du inte genom detta Schopenhauerskt influerade tänkande trots allt bara kommer med en radikal idealism (allt är synbarligen "kraft" eller "vilja")? Ser inget direkt tungt vägande argument mot det du menar vara dina meningsmotståndare, bara spridda textuella "eruptioner" i riktning mot dem, inget egentligt skäl - snarare är mitt intryck det motsatta, att du just härigenom visar på att du saknar argument emot dem och vet dem ha rätt men verkligen avskyr detta faktum, att så är fallet, och att detta grämer dig och delar ditt hjärta på mitten inför allt vad filosofi heter.
I övrigt så fascineras jag en del av det Schopenhauerska tänkandet, men hade velat granska det mer i detaljerna och nyanserna.
Vet dock inte vad som ligger bakom gesten att "ta tillbaka" allt i sista meningen, vill du förklara?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Det som stör mig är användadet av ord jag inte känner den exakta betydelsen av (och uppenbarligen är jag inte ensam om att inte ha stenkoll på någons samlingsnamn för ett tänkt fenomen). Ex överjag och social konstruktion. Men förutom det så är det överlag en intressant text - kopplingarna som binder ihop hela inlägget håller dels en relevant teknisk nivå och dels en naturlighet, enkelhet liksom, som gör det hela till underhållande läsning.
Ang om jag håller med eller inte, vet jag inte.
Ang om jag håller med eller inte, vet jag inte.
Jag tycker nog att man skall begränsa Nietzsches "övermänniska" till att handla om insikten i att människan inte är klar.
Vi evolverar. Och vi kommer fortsätta med det.
Det är ett påpekande av vår patetiska antropocentriska vanföreställning.
Vi evolverar. Och vi kommer fortsätta med det.
Det är ett påpekande av vår patetiska antropocentriska vanföreställning.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
J R Auk skrev:Jag tycker nog att man skall begränsa Nietzsches "övermänniska" till att handla om insikten i att människan inte är klar.
Vi evolverar. Och vi kommer fortsätta med det.
Det är ett påpekande av vår patetiska antropocentriska vanföreställning.
Precis, liksom den nuvarande människan kan kallas "överapan" (människor och människoapar har dock samma rötter bakåt), kan den kommande människan kallas "övermänniska". Det behöver inte ligga någon nazze-värdering i det, bara ett konstaterande, som du skriver, av en pågående evolution vi ännu inte sett nästa mänskliga steg av. Förutom ansatser hos vissa skribenter på detta forum. Och kanske inte bara ansatser, om man ber om deras självbild.
Inte inbilla sig vara övermänniska leder ofta till katastrof. Att verkligen vara det är lika vardagligt som att göra astralresor. :lol:
MVH
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Re: Ondskans dolda ansikte
PopJimmy skrev:
...
När man når insikt når man alltså insikt i den underliggande primala och rena egoismen, dvs "ondska". Denna hemlighet är så dold att de som har makten (dvs de som har insett det rena ursprungstillståndet) skapar slöjor av s.k. "godhet", dvs "ideal".
Detta slöjor kallar vi "lögner" och hela detta inlägg är en lögn.
Paradoxer är vår livsluft. Avslöjar lika mycket som de beslöjar.
Men varför är egoism = ondska = livstörst...?
För övrigt ännu en ff-skribent som benämner sig upplyst.
MVH
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Jag tycker det är härligt att det finns så många upplysta, då måste jag som står här i närheten vara belyst. Och kanske kan jag då få syn på det som döljs om mig för mig.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Jag är här för att medvetet sprida lögner och skapa oreda, för att medvetet blanda sådant du både du och jag känner igenom och tar som "sanning" med sådant jag totalt fabricerat för att göra dig förvillad, eftersom detta får dig att skärpa dig. När jag spelar ondskan axlar du godheten och klarheten.
Men med klarheten menar jag inte att få dig att inse vad som är "sannnig" i det jag säger, utan att få dig inse att bådas s.k. "sanning" föds ur våra respektive rädslor.
När jag visar mig öppen och manifesterar min sanningsenligthet misstror du mig, du tror jag har en dold agenda, att mina ideal inte bygger på självständigt sökande.
Du misstror mig. Du litar alltså inte på min "rena karaktär", att jag står närmare Gud. Du tror jag agerar utifrån undermedvetna maktanspråk, att jag är här för att kontrollera er.
Ingen idé att ge spela Guds budbärare och dela med sig av kärleksbudskapet då du inte vågar släppa taget om dina rädslor. Bättre då att, rent ytligt, vända på anspråken, att öppet deklarera att jag är här för att sprida ondska, att jag inte kan styra mina behov - att hela mitt beteende styrs av underliggande försvarsmekanismer, att öppet deklarera att jag drivs av ondskan, av att mitt syfte här är att utöva mina perversa lustar på eran bekostnad. Att genom min fåfänga stympa och tortera er, att se er plågas, detta upplevs som det enda verkliga för mig.
...
Jag spelar ondskans fåfänga advokat för att skapa ett gemensamt hot gentemot er, eftersom detta får er att glömma eran egen fåfänga.
...
Skillnaden mellan Godhet och Ondska är att Godheten växer då den exponeras, medans Ondska och Korrumption minskar då den lyfts fram i ljuset.
Ondska är det spelteoretiska valet av att agera egoistiskt utifrån misstro.
Skillnaden mellan Godheten och Ondskan är att Godheten strömmar i alla rikningar, medans Ondskan bara strömmar neråt.
Likheter mellan Ondskan och Godhet är att båda speglar sig.
Ondskan kan aldrig spegla sig i sig själv. Ondskan är, i sin essens, bortträngd smärta. Den är så bortträngd att den bara tillåts manifestera sig genom andras smärta. För att föda den den egna inre smärtan som är bortträngd.
Ondska är att bekfräfta sin egen bortträngda smärta i andra, genom andra, på deras bekostnad, och på bekostnad på möjligheten att bli fri Ondskan.
Godhet är att bekräfta sin egna bortträngda glädje i andra, genom andra, för deras vinst.
Både smärtan och glädjen finns inom dig, redo att förlösas.
Men med klarheten menar jag inte att få dig att inse vad som är "sannnig" i det jag säger, utan att få dig inse att bådas s.k. "sanning" föds ur våra respektive rädslor.
När jag visar mig öppen och manifesterar min sanningsenligthet misstror du mig, du tror jag har en dold agenda, att mina ideal inte bygger på självständigt sökande.
Du misstror mig. Du litar alltså inte på min "rena karaktär", att jag står närmare Gud. Du tror jag agerar utifrån undermedvetna maktanspråk, att jag är här för att kontrollera er.
Ingen idé att ge spela Guds budbärare och dela med sig av kärleksbudskapet då du inte vågar släppa taget om dina rädslor. Bättre då att, rent ytligt, vända på anspråken, att öppet deklarera att jag är här för att sprida ondska, att jag inte kan styra mina behov - att hela mitt beteende styrs av underliggande försvarsmekanismer, att öppet deklarera att jag drivs av ondskan, av att mitt syfte här är att utöva mina perversa lustar på eran bekostnad. Att genom min fåfänga stympa och tortera er, att se er plågas, detta upplevs som det enda verkliga för mig.
...
Jag spelar ondskans fåfänga advokat för att skapa ett gemensamt hot gentemot er, eftersom detta får er att glömma eran egen fåfänga.
...
Skillnaden mellan Godhet och Ondska är att Godheten växer då den exponeras, medans Ondska och Korrumption minskar då den lyfts fram i ljuset.
Ondska är det spelteoretiska valet av att agera egoistiskt utifrån misstro.
Skillnaden mellan Godheten och Ondskan är att Godheten strömmar i alla rikningar, medans Ondskan bara strömmar neråt.
Likheter mellan Ondskan och Godhet är att båda speglar sig.
Ondskan kan aldrig spegla sig i sig själv. Ondskan är, i sin essens, bortträngd smärta. Den är så bortträngd att den bara tillåts manifestera sig genom andras smärta. För att föda den den egna inre smärtan som är bortträngd.
Ondska är att bekfräfta sin egen bortträngda smärta i andra, genom andra, på deras bekostnad, och på bekostnad på möjligheten att bli fri Ondskan.
Godhet är att bekräfta sin egna bortträngda glädje i andra, genom andra, för deras vinst.
Både smärtan och glädjen finns inom dig, redo att förlösas.
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Oj vad enkelt att utgå ifrån metafysiken, men säg mig var är idéplanets idé?
Varför denna motvilja mot att förankra det hela i verkligheten, i den nästan oöverskådligt nyansrika verkligheten? Visst blir det mer tankearbete, och såna saker som "ondska" och "godhet" förlorar precis all praktisk tillämpning (då de är relativa ett visst syfte eller telos, vilket aldrig får förutsättas, om du nu inte är Gud, eller använder dig av just Gud, vilket inget annat är än - just det - ett dolt maktanspråk!), men det är enda sättet att förstå människor (eller det närmsta man kan komma en förståelse av människor) istället för att förstå sina egna begrepp med och genom vilka man ser människor (dvs. de fördomar man hyser om andra, och som - kanske håller jag här åtminstone med dig - bottnar i en rädsla för det radikalt annorlunda, det man saknar begrepp och förståelse för, det som man inte känner igen i samma stund som man ser det).
Säkert har du en poäng däri, det betvivlar jag inte, men själv har jag förkastat den där skenmodellen av verkligheten, som alltid visat sig vara kontraproduktiv. Med "godhet" följer per automatik "ondska", en väg ut ur dilemmat är dialektisk. "Inget mänskligt är mig främmande"
Förut hade du inte den här synen, Jimmy, vad har hänt? Varför har du återgått till ett mer "primitivt" sätt att se på världen? En polär världsbild med objektiv moral, varför? Vad är förtjänsterna med denna? Själv känner jag inte till några (bara en massa skit det ställt till med genom hela den kända historien), så upplys mig gärna!
Varför denna motvilja mot att förankra det hela i verkligheten, i den nästan oöverskådligt nyansrika verkligheten? Visst blir det mer tankearbete, och såna saker som "ondska" och "godhet" förlorar precis all praktisk tillämpning (då de är relativa ett visst syfte eller telos, vilket aldrig får förutsättas, om du nu inte är Gud, eller använder dig av just Gud, vilket inget annat är än - just det - ett dolt maktanspråk!), men det är enda sättet att förstå människor (eller det närmsta man kan komma en förståelse av människor) istället för att förstå sina egna begrepp med och genom vilka man ser människor (dvs. de fördomar man hyser om andra, och som - kanske håller jag här åtminstone med dig - bottnar i en rädsla för det radikalt annorlunda, det man saknar begrepp och förståelse för, det som man inte känner igen i samma stund som man ser det).
Säkert har du en poäng däri, det betvivlar jag inte, men själv har jag förkastat den där skenmodellen av verkligheten, som alltid visat sig vara kontraproduktiv. Med "godhet" följer per automatik "ondska", en väg ut ur dilemmat är dialektisk. "Inget mänskligt är mig främmande"
Förut hade du inte den här synen, Jimmy, vad har hänt? Varför har du återgått till ett mer "primitivt" sätt att se på världen? En polär världsbild med objektiv moral, varför? Vad är förtjänsterna med denna? Själv känner jag inte till några (bara en massa skit det ställt till med genom hela den kända historien), så upplys mig gärna!
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
Hm.. Ondskan är den obekräftade törsten, inte törsten i sig. (Vilket är det du förmedlar, "säger", i denna dualistiska innebörd, i detta "nummer".)
"Ondskan" är: förlusten. Lika stor som bristen på androgyn/transcendental empati är, lika stor är viljan att dra ner andra i samma "intimitet" -för att "värdera"(möjligheten)/erkänna (="det ädla".) Det är inget annat än ett kontaktsökande, att erkänna "vägen".
Ondskan är en kärlek till själva PROCESSEN (det "transformativa"), vilken är så DJUPT BORTGLÖMD att den vänds inåt i sig själv i en primitiv saknad, vilket ger ett halvt osant intryck ..finns ingen mening i det, eftersom livet inte "handlar om" Gud.
Alla människor som vill bli förnedrade och undertrycka säger till trots detta. Grejen är att de aldrig blir det, eftersom deras mammor var snälla mot dem. Det är just DÄRFÖR deras inre känslonatur är så PRIMITIV. Det är motsatsen till det småaktiga, så varför så löjlig med detta "stolta förakt"? Känns obalanserat. Meningslöst. Vilka "ska förstå" ens?
"Ondskan" är: förlusten. Lika stor som bristen på androgyn/transcendental empati är, lika stor är viljan att dra ner andra i samma "intimitet" -för att "värdera"(möjligheten)/erkänna (="det ädla".) Det är inget annat än ett kontaktsökande, att erkänna "vägen".
Ondskan är en kärlek till själva PROCESSEN (det "transformativa"), vilken är så DJUPT BORTGLÖMD att den vänds inåt i sig själv i en primitiv saknad, vilket ger ett halvt osant intryck ..finns ingen mening i det, eftersom livet inte "handlar om" Gud.
Alla människor som vill bli förnedrade och undertrycka säger till trots detta. Grejen är att de aldrig blir det, eftersom deras mammor var snälla mot dem. Det är just DÄRFÖR deras inre känslonatur är så PRIMITIV. Det är motsatsen till det småaktiga, så varför så löjlig med detta "stolta förakt"? Känns obalanserat. Meningslöst. Vilka "ska förstå" ens?
..::Quantum reinterpretation, breaking through zombiefication.. "I AM" the energy of me losing prenatal ground, with the grave to lean on, fuzzy freedom::..
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Det verkar enligt er, om ni är överens, som att ondska kan vara precis lite vad som helst? Och kan det vara vad som helst så är den ju inget särskilt, vilket innebär att den definitionsmässigt är inget alls. Fabulerande har väl sin plats, men om alla hittar på sina egna "sjörövarspråk" med egna definitioner så omöjliggör man all kommunikation - men det är kanske poängen?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
-
Åkes granne
- Inlägg: 1601
- Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
- Kontakt:
Jag menar bara att PopJimmy gör en uppvisning i en extremt självrelaterande förlustanalys av "drama". Känns som sagt "meningslöst" för åskådarna.
..::Quantum reinterpretation, breaking through zombiefication.. "I AM" the energy of me losing prenatal ground, with the grave to lean on, fuzzy freedom::..
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 25 och 0 gäster