Jag söker en funktonell primärgrupp

[PopJimmy]

Vart hittar jag en grupp där människor vågar vara öppna och ärliga mot sig själva och varandra? Jag söker en kärleksfull gemenskap med en sammanförande kultur och ett rättvist samhälle...

Jag har väldigt stora anpassningsproblem, ibland känner jag att jag vill ta livet av mig, eftersom jag känner att jag blir så motarbetad av alla människor jag träffar. Jag har stora issues, men människor verkar inte ta mig på allvar. Kan det vara så att de själva upplever att de själva är tillfredställda och därför har svårt att känslomässigt relatera till mig?

[PopJimmy]

Det som stör mig mest är anonymiteten och bristen på ödmjukhet i kombination med riktig jävla uppriktighet. Det verkar vara så att människor uteslutamde är lagda åt antingen det ena eller det andra hållet.

[PopJimmy]

Vad fan är det för fel på mig, dig, oss, det, vi och dom? Jag förstår inte...

[PopJimmy]

En masspsykos har lagt sig över mänskligheten, och den har speciellt drabbat de som är högst upp och längst ner i samhället. Och de i mitten bryr sig inte för de lider istället av masshypnos utifrån de psykotiska människornas vilja.

Det ser illa ut det här.

[Åkes granne]

Kan det vara så att de själva upplever att de själva är tillfredställda och därför har svårt att känslomässigt relatera till mig?

Ja. Om du säger att det är "fel" på dem, och "tänker försöka hjälpa" dem, vilket blir en obalanserad rundgång.

Men antagligen bygger du delar av din alienation just på att de inte "når upp till din nivå"/krav....

Det finns andra "kontaktfält" om man inte är rädd för att förlora sina "mentala" resurser. Detta innebär inte att man blir en "idiot" eller umgås med "idioter", detta är något mer genuint och mindre "desperat" bara. Menar typ den spiralformade källan som dessa mentala resurser skapats av och "är", vilket gör att man känner att alla i gruppen "kommer från samma ställe", och viktigare: "har varit DÄR".. och då kan man börja "diskutera något nytt och rent".....

[PopJimmy]

Varje dag läser vi om människor som dör. Gång på gång. Varför bryr vi oss inte? Varför frågar vi oss inte varför så många människor dör? Kan det vara så att det är så att vi vill tro att det alltid varit såhär?

Tänk om det varje dag i alla tidningar stod: "Idag är fred möjligt". Undar hur det skulle påverka oss. Undra vilka sociala kontrakt det skulle skapa.

[PopJimmy]

Ja. Om du säger att det är "fel" på dem, och "tänker försöka hjälpa" dem, vilket blir en obalanserad rundgång.

Så du ser inget fel? Det är ju det jag försöker fråga mig. Antingen är det fel på mig eller så är det fel på andra, jag ser ingen annan utväg. Det måste isf vara fel på mig. Och jag frågar då uppriktigt: Vad är felet på mig?

Men antagligen bygger du delar av din alienation just på att de inte "når upp till din nivå"/krav....

Vad ska jag göra? Jag förstår inte. Jag försöker vara så tydlig jag kan.

Det finns andra "kontaktfält" om man inte är rädd för att förlora sina "mentala" resurser. Detta innebär inte att man blir en "idiot" eller umgås med "idioter", detta är något mer genuint och mindre "desperat" bara.

Jag tror jag förstår. Jag ska offra mina "mentala" resurser, för att "smälta in" i massan? Bete mig mer korkat och inte påpeka "andras" misstag? Visst. Jag förlorar på så sätt mental makt, jag måste börja komprimissa med andra.

Menar typ den spiralformade källan som dessa mentala resurser skapats av och "är", vilket gör att man känner att alla i gruppen "kommer från samma ställe", och viktigare: "har varit DÄR".. och då kan man börja "diskutera något nytt och rent".....

Typ Sprial Dynamics?

[PopJimmy]

Det här livet och det här samhället är för anonymt för mig. Jag behöver direktkontakt med Gud. Gud för i helvete, varför svarar du inte?

[PopJimmy]

Filosofi, Religion, Kultur, Ekonomi, Sport, Teknik, Underhållning, Droger och Konst. Det är skräpmat för mitt medvetande.

Jag behöver människor, musik, instrument, droger, slavar och vapen.

[PopJimmy]

Jag är nära att bryta igenom, men ändå så långt ifrån. Jag hatar dig Gud.

[Byz]

Förklaringen stavas trots allt egoism. Sen är man ju givetvis frestad att dissekera draget egoism också. Vissa hade åberopat evolutionsteorin och förfäderna, andra hade börjat psykologisera. Jag ser emellertid dessa aspekter som sekundära. Den primära är civilisationen och systemet vi lever i. Vi blir avpersonaliserade som människor. Den kapitalistiska flexibiliteten och urholkningen på det moraliska planet den medför gör oss mindre mänskliga - självupptagna och neurotiska.

Sen kan man givetvis fördjupa sig i frågan än mer.

Skyll inte på Gud, han är allt som oftast deist.

[PopJimmy]

Jag har abstinens, jag vill leva. Jag behöver manifestera mig, jag behöver bekräftelsen, jag behöver extasen.

Jag behöver krossar er. Ni är patetiska. Jag är galen.

Min uppmärksamhet är värdeskapade. Jag behöver eran uppmärksamhet. Jag behöver en religiös massritual. Jag behöver offra era rädslor.

[Skogsälvan]

Det är inget fel på dig, jimmy. Vi är barn av vår tid. Det här är en så lätt tolkad tom floskel, men det tror inte jag, det kirrar sig till det bästa.

[PopJimmy]

Förklaringen stavas trots allt egoism. Sen är man ju givetvis frestad att dissekera draget egoism också. Vissa hade åberopat evolutionsteorin och förfäderna, andra hade börjat psykologisera. Jag ser emellertid dessa aspekter som sekundära. Den primära är civilisationen och systemet vi lever i. Vi blir avpersonaliserade som människor. Den kapitalistiska flexibiliteten och urholkningen på det moraliska planet den medför gör oss mindre mänskliga - självupptagna och neurotiska.

Sen kan man givetvis fördjupa sig i frågan än mer.

Skyll inte på Gud, han är allt som oftast deist.

Jag är egoism, jag är giftet i oss alla, jag skapar masspsykosen. Jag vill äga allt.

Gud är försvunnen, han ger mig inget svar, och allt jag har kvar att göra då är att vilja ta hans plats.

[PopJimmy]

Det är inget fel på dig, jimmy. Vi är barn av vår tid. Det här är en så lätt tolkad tom floskel, men det tror inte jag, det kirrar sig till det bästa.

Så varför vill vi ha det såhär?