Konflikter i allmänhet och i synnerhet

[Avantgardet]

Min föreställning om ett bra samhälle bygger - kanske är detta er bekant redan - på idéer som civilkurage och medborgaransvar, eller kort och gott: medmänskligheten. Av detta skäl är detta - denna tråd i sig - också en uppmaning till individer som måhända har något otalt med mig att skriva det här - så nära man kan komma att säga det rakt i ansiktet på mig -, istället för att som "kärringar" snacka skit bakom ryggen på mig. På så sätt kan vi tala ut om saken och kanske nå sanning i frågan, eller ett samförstånd, eller så helt enkelt utvecklas genom att på min bekostnad lära oss något om konflikter rent allmänt. Det är givetvis helt okej att finna och kasta skit på mig här även om man inte tidigare haft något otalt med mig. Tar det tid för ett att komma på nåt, så låt det dröja, säkert hittar ni nåt förr eller senare - vilket jag också gör hos er om det är detta jag skulle vilja leta efter (vanligtvis nöjer jag mig med att konstatera vad som är skitsnack, mindre viktigt är ur vilken käft det strömmar). Skulle ni i nån annan tråd uppröras över mitt beteende eller vad det nu vara må, så får ni också hemskt gärna ta diskussionen här. Här diskuteras helt enkelt min person. Så varsågoda! Låt cirkusen börja!

[Loke]

Jag är lite tudelad till initiativet, å ena sida har du som person redan uppfyllt en i mitt tycke redan osunt stor del av fokuset som jag som du märkt markerat imot. Dessutom har du ju redan en feedback-tråd aktiv. Som du sa mig en gång:

Loke,

berömmelse för Avantgardet är ett misslyckande i alla avseenden. Det är ett nederlag. Dessutom är jag inte disponerad på så sätt att jag skulle hantera det bra - skulle för det första stiga mig åt huvudet, för det andra skulle det inverka negativt på min konst, och för det tredje skulle jag ta till allt för stora kvantiteter droger, för det fjärde skulle jag bli paranoid och med stor säkerhet också psykotisk. Jag klär mig därför gärna i den otacksamma rollen som avantgardist. Kul att du lyssnar på min skit!

Jag har också lite aversion mot SSRI's påverkan på folk, min erfarenhet är att det blir lite konstigt att umgås med SSRI-medicinerade eftersom det kapar känslolivet, där man förväntat en känsloåterkoppling möter man en bortmedicinerad känsla.

Den huvudgrej som jag reagerat på är att du har gått så hårt mot oss med inställningen att livet har en mystisk dimension. Jag själv och många andra här har ju erfarenheter bakom oss som inte med lätthet förklaras på annat sätt. Jag tänker inte beskriva dem, men har ett par exempel på upplevelser där jag sett andeväsen som andra sett också. Efterfrågar lite ödmjukhet. Även vad gäller mot kärrningsnackandet, det har oavsett sin plats i balansen och jag tycker det har snarast varit för lite av det. Jag har inte sett skymten av några dolda kampanjer i alla fall, däremot gott om mycket tydliga kampanjer för att knäcka motståndare.

Så, tudelad var ordet, för jag har viss förhoppning om en konstruktiv diskussion.

[suchanother]

Modererat, regelvidrig epitetering.

/Loke

[Loke]

Ah, anade oråd, tack för hjälpen, ändrat nu.

[Skogsälvan]

Aha, SSRI kapar känslolivet och det blir lite konstigt för dig att prata med de som använder detta preparat? Det är sällan, men nu blir jag riktigt irriterad. Varför tror du att folk använder SSRI? De mår dåligt och det är vad doktorn ordinerar dem att göra. Om det är rätt säger jag inget om, men att ta avstånd från folk för att de använder SSRI har jag väldigt svårt att tackla.

Jag tror definitivt att livet har en mystisk dimention. Behöver Avant tro det för det? Svar nej. Vi ska ha rätt till våra åsikter allihop.

[Loke]

Som jag sagt till dig tidigare så har jag generelt stor sympati för de som, som jag ser det, på grund av vårt samhälle behöver hjälp i form av medicinering. Det är ofta personer som jag trivs med. Men jag upplever en bieffekt i form av någon sorts konstgjordhet där känslosvaret inte är det naturliga med SSRI.

Avant behöver absolut inte tro att livet har en mystisk dimension, eller är en mystisk dimension som man också kan uttrycka det. Naturligt nog förhåller sig ju alla till sina upplevelser. Det jag efterfrågade var en mer ödmjuk attityd till oss som har sådana upplevelser att förhålla oss till.

[suchanother]

En ordningsfråga Loke. Du har skickat ett inlägg i mitt namn, som du skrev under, följande

'***********
Modererat, regelvidrig epitetering.

/Loke
'*************

Detta skickar du under mitt nick, va fan håller du på med? Har aldrig skrivit dessa rader.

[suchanother]

Loke är visst ett fascistämne och jag överväger nu på allvar deltagandet här på FF

[Loke]

Nej, jag modererade bort inlägget eftersom du hade satt ett epitet "borgerlig nolla" på mig, som alltså inte är tillåtet enligt forumets regler.

[suchanother]

men men din flummare vad säger du om att du skickar inlägg i mitt naman? Scrolla lite tbx.

[Avantgardet]

Jaha Loke, så du är normen du, du är det normala, med det normala känslosvaret, och jag är avvikelsen som är fel, stygg, och som det är synd om och blah blah blah... Jaha! Och om det ändå skulle vara så, ponera att du faktiskt skulle ha rätt i detta, ger det dig också rätt i sak? Är normen per automatik rätt? Eller vad försöker du säga? Att du har svårt att hantera människor om de inte uppfyller dina kriterier för hur en människa skall vara? Att det är fel på andra om du inte kan hantera dem? Själv brukar jag tänka mig när jag upplever ett sånt problem att problemet ligger i mitt förhållande till denne, inte hos denne själv-

Det enda som är mystiskt med mystiska upplevelser är de som felaktigt drar slutsatsen att upplevelsens innehåll också är dess form. Det är en oerhört naiv föreställning du härbärgerar, i ärlighetens namn, som är mycket lätt att avfärda - vilket ingalunda betyder att man avfärdar dess innehåll såsom innehåll, blott att man avfärdar dess innehåll såsom form. Alla upplevelser går att förklara vetenskapligt, innehållet i en upplevelse - oavsett om den är "mystisk" eller inte - går däremot aldrig att förklara vetenskapligt, vad jag vet. Om du extrapolerade nån visdom ur din upplevelse, men så låt höra då! Jag är idel öra! Men att du drar befängda slutsatser om varats ontologi utifrån upplevelser i sinnesförändrat tillstånd är en helt annan sak. Detta är sådant vi vet, det är inget som helst kontroversiellt med detta, och vill du fortsätta hävda något annat så får du komma med argument som håller.

Jag har själv haft en massa "mystiska" upplevelser, till och med sådana som varit delade av andra, men jag ser ingen motsättning mellan att dessa upplevelser haft ett mystiskt innehåll på samma gång som de gått att förklara strikt vetenskapligt. Det är busenkelt, vilket du också inser om du bara tänker till lite.

Vad gäller Suchs inlägg så såg jag ingenting regelvidrigt i det, ingen epitering heller, bara en önskan att du skulle kliva ned från dina höga hästar (som jag instämmer till fullo i) och respektera intelligensen, samt ett påpekande att du stavade som en kratta. Kanske tål du inte kritik?

Skogsälvan, blanda för fan inte in åsikter här, det är nedvärderande mot mig, jag undviker så långt jag kan åsikter och sysslar strikt med fakta och med sanning. Visst kan man finna motstridiga perspektiv, men här har så inte varit fallet ens, och det är då tänkandet på allvar tar vid, men åsikter är det likväl inte frågan om. Lär er för guds skull skilja mellan åsikter och vetande - det är själva filosofins grundval, dess raison d'être, och erkänner ni inte det så, ja, vad fan är då det här stället ens till för, då kan man ju lika gärna läsa serietidningar.

Det är inte bara förnuftsvidrigt att tala om allt som om det vore åsikter, det är direkt löjligt, och inget ni själva ens omfattar i verkligheten. Ren tjurskallighet med andra ord. Det leder till helt orimliga slutsatser. Ponera att du är hungrig, givet att det är frågan om en åsikt så är det bara byta och vips är du inte hungrig längre. Eller att det svälter människor till döds i tredje världen, vips där med! Med andra ord, jag vet att livet inte har någon mystisk dimension, men jag vet också att troende älskar att tolka in en sådan genom att förväxla form och innehåll. Finns inga mystiska upplevelser, bara mystiska tolkningar. All upplevelse är närvaro (till sin form), absolut ingenting mystiskt alls med det, dess innehåll kan dock vara mystiskt (och detta inte eftersom att världen, tänkt såsom tinget-i-sig, skulle äga någon mystisk kvalitet utan, som jag sa tidigarem emedan tolkningen kan vara mystisk). Men det finns inget nödvändigt eller tvingande som säger att bara för att jag råkar se en rosa elefant så existerar den oberoende av mig, att vi kan inbilla oss saker, att vi kan vara sinnesförändrade, eller psykotiska, halluciner osv. är absolut ingenting mystiskt.

Så varför i helvete ska jag ha en ödmjuk attityd till folk som springer omkring och snackar strunt? Det ska räcka med att påpeka en gång, kan man sen inte uppbåda motargument så påbjuder sanningen att man faktiskt omfattar den idé som är riktig enligt dessa kriterier. En realistiskt skildrad film blir inte mindre film bara för att den är realistisk, den blir definitivt inte verklighet på ett sånt sätt att bioduken försvinner. Visa ödmjukhet själv för fan! Att sitta på sina höga hästar och mena att andra inte har riktiga "känslosvar" och att ens egna fantasier är överordnade sanningen - i kraft av vad? - m.m. är tydligen den omtolkning av "ödmjukhet" som gäller för stunden, eller? Ser ingen ödmjukhet där. Snarare ser jag häxjakt - där man så klart ansåg sig själv som god och häxorna, som man på fullaste allvar trodde var onda för att någon hade haft en "mystisk" upplevelse, t.ex. att en ko dog oförklarligt knall och fall, som man tillskrev henne - och dogmatism. Ingen ödmjukhet. Hade man haft ödmjukhet hade man uppskattat att jag faktiskt tar mig tid och reagerar på sån idioti, att jag vill andra så pass väl att jag vågar ta på mig den otacksamma rollen att tillrättavisa dem när de är ute och cyklar.

Slutligen så upplever jag också "någon sorts konstig tillgjordhet" hos dig, Loke, men där kan vi inte peka på SSRI, vilket på inga sätt gör saken bättre för din del.

Inte vackert formulerat, men det är inte poängen heller. Sysslar inte med vältalighet utan med sanning och uppriktighet. Sanningen kan förstås göra ont om man fäst sig vid sina lögner.

[Loke]

Jag har inte skrivit något i ditt namn, men tagit bort det du skrivit eftersom det stred mot reglerna och sedan har jag noterat det så att det tydligt framgår att inlägget är modererat.

God natt!

[Avantgardet]

Nej, jag modererade bort inlägget eftersom du hade satt ett epitet "borgerlig nolla" på mig, som alltså inte är tillåtet enligt forumets regler.

När blev "borgerlig" på nåt sätt regelvidrigt? Det är tydligen okej att snacka en massa dynga om mig utan att backa upp det.

Hallå? Vad fan är det med dig Loke? Vad vill du? Vad är grejen?

Har du ett sånt där djävla stort ego som du inte kan backa upp så vet jag inte vad fan du skall axla moderatorroll för ens.

Är helt inne på Suchs linje här också, fortsätter det här så lägger jag ned. Säkert är det nån som blir nöjd.

[Åkes granne]

att troende älskar att tolka in en sådan genom att förväxla form och innehål

"Tro" (fult ord) handlar om att inse att sanning och fakta är "mystiskt" -detta gör man när tillvaron blir helt naturlig, genom en känsla av att man förstår "hur tiden skapar", vilket ger en tacksamhet till livet innifrån en själv. Alltså, det är att känna hur "illusionerna faller" -vilket leder till "perfektion" (fakta!)

[Skogsälvan]

Johodå, jag har mina åsikter, avant, och jag "tycker så mycket". Det kommer du inte att kunna tona ner även om du överbevisar mig, för då tycker jag något annat istället.