En egen tråd bara

[Skogsälvan]

Japp.

[Åkes granne]

Japp.

Kodord: JAG HÄNGER MED!


*kramis*

[Åkes granne]

Skogsälvan:

Jag känner en astrolog i Malmötrakten. Du kan få hans mailadress om du önskar -han skulle gilla att hjälpa dig att förstå ditt psykologiska förflutna samt fördjupningen av den mystiska dimentionen.

 :arrow:  :?:

[Skogsälvan]

Intessant! Det skulle jag gärna med öppna sinnen uppleva. PM:a adressen, eller skriv den här.

[Åkes granne]

http://en.wikipedia.org/wiki/LOL

References

^ a b Matt Haig (2001). E-Mail Essentials: How to Make the Most of E-Communications. Kogan Page, 89. ISBN 0749435763.  
^ a b Louis R. Franzini (2002). Kids Who Laugh: How to Develop Your Child's Sense of Humor. Square One Publishers, Inc., 145–146. ISBN 0757000088.  
^ a b Michael Egan. Email Etiquette. Cool Publications Ltd, 32,57–58. ISBN 1844811182.  
^ a b c Jiuan Heng (2003). "The emergence of pure consciousness: The Theatre of Virtual Selves in the age of the Internet", in Peter D. Hershock, M. T. Stepaniants, and Roger T. Ames: Technology and Cultural Values: On the Edge of the Third Millennium. University of Hawaii Press, 561. ISBN 0824826477.  
^ Eric S. Raymond and Guy L. Steele (1996). The New Hacker's Dictionary. MIT Press, 435. ISBN 0262680920.  
^ Lawrence J. Magid (2001). The Little PC Book: Windows Xp. Peachpit Press, 287. ISBN 0201754703.  
^ (2005) American Heritage Abbreviations Dictionary 3rd Edition. Houghton Mifflin.  
^ Steven G. Jones (1998). Cybersociety 2.0: Revisiting Computer-Mediated Community and Technology. Sage Publications Inc, 52. ISBN 0761914625.  
^ Silvio Laccetti and Scott Molsk (2003-09-06). "Cost of poor writing no laughing matter", Atlanta Journal-Constitution.  
^ Stevens Institute of Technology (2003-10-22). "Article co-authored by Stevens professor and student garners nationwide attention from business, academia". Press release.
^ Shirley H. Fondiller and Barbara J. Nerone (2007). Health Professionals Style Manual. Springer Publishing Company, 98. ISBN 0826102077.  
^ Frank Yunker and Stephen Barry. "Threaded Podcasting: The Evolution of On-Line Learning". Dan Remenyi Proceedings of the International Conference on e-Learning, Université du Québec à Montréal, 22-23 June 2006: 516, Academic Conferences Limited. ISBN 1905305222.  
^ Hossein Bidgoli (2004). The Internet Encyclopedia. John Wiley and Sons, 277. ISBN 0471222011.  
^ David Crystal (2001-09-20). Language and the Internet. Cambridge University Press, 34. ISBN 0-521-80212-1.  
^ Victoria Clarke (2002-01-30). "Internet English: an analysis of the variety of language used on Telnet talkers" (PDF).
^ Sheryl Lindsell-Roberts. Strategic Business Letters and E-Mail. Houghton Mifflin, 289. ISBN 0618448330.  
^ Neda Ulaby (2006-02-19). "OMG: IM Slang Is Invading Everyday English". Digital Culture. National Public Radio.
^ jadedlistener (2006-02-25). "OMG, that's, like, so uninteresting!".
^ a b Kristen Philipkoski (2005-02-22). "The Web Not the Death of Language", Wired News.  
^ Geoffrey K. Pullum (2005-01-23). "English in Deep Trouble?". Language Log. Retrieved on 2007-05-03.
^ FOX11. "Anonymous on FOX11" (video) 1:56. Retrieved on 2008-03-03.
^ Dibbell, Julian. "Mutilated Furries, Flying Phalluses: Put the Blame on Griefers, the Sociopaths of the Virtual World". Wired. Retrieved on 2008-03-23. “"We do it for the lulz," ^ban^ says — for laughs.”
^ "Welsh-English Lexicon". Cardiff School of Computer Science. Retrieved on 2008-07-15.

Just det där, var något helt oreflekterat eller så nära jag kan komma. Du har blivit paranoid, och tror att det är naturligt, och försöker tvinga andra att "ge upp" för att du ska känna "gemenskap".

Så hur uppkommer paranoia Skogsälvan? Plocka ut ett ord från mitt citat vilket överensstämmer mest med din tolkning.

[Åkes granne]

Intessant! Det skulle jag gärna med öppna sinnen uppleva. PM:a adressen, eller skriv den här.

golden_flower @ live.se

[Skogsälvan]

Du skrev att jag har blivit paranoid, ska jag förklara den tolkningen?! Nej, det kan jag dessvärre inte fast jag försöker. Din astrolog ska jag kolla upp och överväga.

[Åkes granne]

tvinga

-innebär en "tävling" i "vem" som är mest paranoid. För vem/vad har annars tagit "ens liv" ifrån en?

[Skogsälvan]

Du skrev det ordagrant för omväxlings skull, grannen. Lägger du in kopplingen att ordet tvinga skulle tyda på paranoia? Nu skojar du, va?

[Åkes granne]

Hur bör jag sköta min meditation? Jag slösar bort min tid, och det har jag vetat alltid -vilket gör att jag ALDRIG har KOPPLAT AV någonsin!! Jag planerar alltid -och då snackar vi inte praktiskt, utan djup-existensiellt och andligt.
Inser inte att det varit så extremt med det nedersta jag skrev dock. Som jag säger.. "vågar" jag aldrig "ta steget ut" i det praktiska tänkandet; det sköter jag samtidigt på en högre nivå.

Lever alltså; "upp och ner"..

Imum Coeli är "att gå baklänges" som ni förstår. Vattumannen är framtid/out of nowhere; och denna Sol styr min Medium Colei (mittimot alltså) -som är där vi ÄR PÅ VÄG ("framgång")

Den inre känslornas behov av säkerhet, samt det man "begär i säkerhet"/strukturerat, för att "uppnå mål"..

(Ja, det var bara "en slump" att jag skrev upp och ner.. -och sedan fortsatte och se en tråd..)

Jag insåg just detta. Det som "ser ut som" ett FLYKTBETEENDE är min självbevarelsedrift och sökande efter "klarhet och renhet" -genom mitt konkreta tänkande. Detta är alltså att "isolera sig", att "undvika" saker som hotar att "förvirra", att hysa än instinktiv rädsla "för droger"..

Som sagt; min miljö har (förstås) gjort denna "tendens" STARKARE -det har blivit det enda jag gör.. detta "konstanta arbete" (som jag inte vill kalla "sökande" direkt; men det är ungefär samma sak.)

För -jag kände nyligen, för 20 minuter sen; för att jag verkligen "behövde koppla av". Tog en kopp kaffe i köket och råkade på min far som lagade mat. Han berättade att han läst om Nelson Mandela och hans "saknad" av fängelsetidens tillgång till tyst mediation -just att få TÄNKA. Han kände sig -enligt vad som sades, "konstant stressad" i sin nuvarande frihet. Jag sa; "-det är precis så jag känner.." Pappa sa "samtidigt" (eftersom han aldrig lyssnar, utan lever lite i en egen värld) .."-och då tänkte jag på dig.. " (han avslutade meningen s.a.s -han spelade inte på vad jag sa "bedrägligt"..)

Men detta gör mig arg.. för min far är så DUM I HUVUDET; att han tror att det handlar om en NJUTNING för SAKENS SKULL (tänka meditativt, osv)...

Sa detta.. att det inte handlar om det alls. Vilket var det jag "verkligen" förstod, i de tester (bland annat i IQ-form) som jag gjort på St. Göran (skit.).. Hur det tillfälligt förvirrade min STRUKTUR av SANNING... vilket kändes alltså bokstavligen "hjärtekrossande" på en PRIVAT nivå.. att verkligen hotas att FÖRLORA en djup meningsbetydelse.... och att detta är samhällets nuvarande form. Usch!!! Det är frukstansvärt.


Exakt här kände jag behovet av att få koppla av; jag pressar mig själv; min egen natur extremt, till bristningsgränsen; mentalt/känslomässigt, eftersom jag "förstår" mina egna känslor/dramtiken ("censurerar ovan" och -plockar upp info; detta är "tvånget"/identitets-spåren); vilket gör att jag hela tiden ser detta som "händelser", jag ser "sanningen" i relation till tidigare memorerade saker, osv. En isolerad dramatik; som hänger på mitt levande intresse vid sanning/svaren/gud -vilket gör mig "orolig" och inte "slapp"...

Tänkte spontant säga något till honom.. Men insåg precis RÄDSLAN (det faktiska illusoriska) -faran, det som inte får hända; att jag ska "tappa bort mig själv". Förstod att det är detta jag GJORT I HELA MIN BARNDOM; detta "är" [ÄR] rörelsen i att min far "läste godnattsagor" för mig som litet barn..

Tänkte även på detta igår. Jag AVSKYR sagor, jag SÅRAS av allting som inte har beskriver verkligheten. Tänkte på mitt mer och mer intensiva  -instinktiva undvikande av skönlitteratur; som jag nästan är rädd för.. Eftersom jag förlorat så mycket av min identitet; och sätter detta utanför mig själv (det är så man gör.) Jag var vuxen som barn, jag har alltid varit "färdig"; det är därför SKOLAN som yngre; illusoriskt utraderat allting som är min sanna natur -vilket LETT TILL personliga "psykiska problem"..........

Det jag menar är att jag plötsligt, såg PRECIS vad som "nu skulle hända".. Om jag AV TRÖTTHET; släpper på -inte kontrollen direkt, utan MENINGEN MED MIG SJÄLV....... mitt egna inre ansvar (i sökandet efter dess TRANSCENDENS)..

Kände hur min FAMILJ skulle typ "ta hand om mig".. (så närvarande allt ständigt är..) Motsatsen till det jag skulle känna om jag "förstörde mina gamla saker" och "blev nomad och mediterade i stilla naturområden"..

Fattar ni vad jag menar? Jag fick bara en sån "lust" att skriva detta.. nej, jag är TVUNGEN för att inte FÖDUNKLA mig själv... Glömmer alltid det som "ständigt händer och är närvarande", eftersom jag endast publikt uttalar det jag GJORT till en FILOSOFI/insikt av mer ickepersonlig substans, som typ "summerar innebörden av mitt liv", eller så.. -eftersom jag gör tolkningen baserad på mina erfarenheter, osv, förstås.


Kände det hotfulla i att typ "bli omsorgsfullt inlindad i omgvingens brist på ljus"..... Jag SÖKTE GUD som BARN i detta LJUS.. jag LÅTSADES sitta och vara facinerad av sagorna/historierna och det gemytliga som erbjudes barnen i skolan och hemmet, osv. Jag sökte sanningen om "fadern" -inser jag EXAKT att det är.. jag var ALINERAD det påhittade.. var aldrig någonsin i en "fantasivärld" på det "sagoberättande" sättet.. Kände mig lurad, osv. Försökte jämt förstå..


Skulle jag av trötthet, s a s. -Ge mig till osanningens uppluckring.. det skulle vara som att DROGA NER MIG; för det är BRISTEN på MENING.. det är stor avsaknad av FAKTA och LJUS och sanning..


Jag måste SÖKA INÅT I MIG SJÄLV.........

Jag sa snabbt detta till min pappa i köket.. hur mycket jag HATAR att bli DADDAD....


Fick stora minnen igår (som smälter samman med livet; det gör mina minnen; jag vet inte skillnad mellan dåtid och framtid mentalt/känslomässigt; vilket gör att jag ständigt FANTISERAR OM SANNINGEN...... -som nuet! Alienerad mitt eget liv.) Minnen som sagt; av att bli brutalt blockerad av mina föräldrars "gullande".. av mig som ett BARN. Fan. Kände detta på psyket också.. hur all personal isolerade mig i total förnedring som ALLT ANNAT än en människa! (Ogillar verkligen hur inga aldrig berättar om sina egna liv. De kan ju direkt STÅ i MITT LIV, deltaga i min analys och historia; samtidigt inte GE ett UNS av sitt EGET LIV. Det är riktigt lågt; och jag känner detta alltid, vilket gör mig rebelltiskt oresonlig av bara den känslomässiga miljön.)


Som sagt; jag var VUXEN som BARN. Mer vuxen än mina föräldrar, t o m.


Har blivit djupt djupt DESILLUSIONERAD av auktoritärer som barn/yngre.

Incidenterna med PSYKIATRIN (droger, osv) är EXAKT DET JAG PRATAR OM. Det finns människor; som gör tvärtom! De känner sig hemma i detta.. de upplever SÄKERHET i att erkänna dessa (auktoritärerna) som "existensiella handläggare" åt sig själva.. och upplever medmänsklig GEMENSKAP i dessa kretsar.. med de andra som också "gett upp".. och känner det "artistiska"/konstnärliga.. i detta.. och lägger det samtidigt UTANFÖR sig själva; OMFAMNAR sig själva.. i ett "dolt strålkastarljus" (och mystik! -I lidande kombination med det "jordiska"/det tradionella; för att känna förnakring och inte "förvirra" sig i den UPPGIVENHET de bjudit in sig sjävla i...) Detta är vad jag kallar för "glaumor"....












Detta handlar om -från botten; att jag ALLTID blivit ett OFFER för MISSTÄNKSAMHET; vilket blir ömsesidigt tillslut i sin rena form. Varför skulle jag "inte förstå".. varför tror folk att jag "kanske inbillar mig".. varför skulle det vara ETT FEL PÅ MIG.. jag VET ATT DET INTE ÄR DET.. det har jag alltid vetat.. därför DRAGIT PÅ MIG ALLT ("fel").. för att bevisa det för mig själv ("måste förstå" =identiteten..)

Detta är min TOTALT förlorade LIVSGLÄDJE. Jag har aldrig fått ett existensiellt erkännande.


Skulle gärna vilja beskriva dessa samhällsproblem ur ett kollektiv perspektiv, för att inga ska TRO/inbilla sig att jag SITTER OCH BRYR MIG OM MIG SJÄLV....

Att jag "sitter och bryr mig om mig själv" (sanningen/teorier/psykologi): det är JUST för att jag INTE ÖVERHUVUDTAGET: bryr mig om mig själv!!!


Detta ligger utanför.. och jag har inte hyrbis. Jag är en DEL av mänskligheten, osv, osv.

[Åkes granne]

Du skrev det ordagrant för omväxlings skull, grannen. Lägger du in kopplingen att ordet tvinga skulle tyda på paranoia? Nu skojar du, va?

Nej jag har aldrig sagt att ORDET (stavelserna och vokalen I och A) skulle "luska ut" den "mystiska betydelsen" av DEN STORA SANNINGEN: paranoian!

A B C

Ojojoj!

[Skogsälvan]

Tro mig, jag gör så gott jag kan för att förstå dig, grannen. Du markerade ett ord här - tvinga - vilket du var först att använda. DSM-kriterierna för paranoia är jag insatt i och jag har väldigt svårt att tänka mig att jag skulle uppfylla de "kraven" ens med livlig fantasi.

[Åkes granne]

Som kommentar till det lite längre inlägget tidigare:

Det handlar om att jag ÄLSKAR Gud, men aldrig "tillåter mig att förstå detta"; jag är inte förankrad i "tråden" i livet -eftersom jag "sett igenom det auktoritära" och tappat "mystiken" i relation till "verkligheten" och det vi kallar "sanningen"; och ser därför sanningen (det holistiska/verkliga) "överallt", hela tiden -vilket blir en alienation. Försöker alltså exakt beskriva avsaknanden av en VARAKTIG -enhet- med TIDENS LAGAR; kombinerat/i syntes till transcendens och fakta-perfektionen; kärleken. Jag vet hur det kan kännas.

Renhet och den SANNA bekräftelsen; livets historia "förenad", "hel", sammanbunden med allt det verkliga, påtagliga i nuet. En känsla av att "vara påväg".. "vara något på spåret" -i händerna av något högre (vilket ger mening -eftersom livet forstätter.) Vi kan inte "leka gud", för du "tappar vi gud".


Saken är att jag tidigt i min barndom tappar respekten för mina föräldrar, och min far då, som den "första bekräftelsen".

Varför gör ni såhär? Varför tär ni sönder er sjävla?

Det jag menar: Glassen var god dag 1. Dag 432 har du ändrat smak, eftersom du mött andra upplevelser med din sinnen med samma entusiasm som när du åt glass den första dagen. Din begreppsvärld tror dock fortfarande att du gillar hallonglass, och därför känner du dig "cynisk", eftersom du "blivit äldre". Du tror att tiden gör saker mindre värda och meningslösa, eftersom "man ser igenom illusionerna". I själva verket blir du ett mellanting mellan "passager" eftersom verkligheten saknar en inre aukoritär som definierar meningen i varje sammanhang.




Min far VAR GUD FÖR MIG; den första dagen. Jag delade en MENINGSKAPANDE: upplevelse/händelse-dramatik; som gav mig ett VILLKOR -en gång. En gång -ett UNIKT tillfälle. Han blev en OSYNLIG förebild genom hans DUALISM.

Räcker inte det??!!!


Vi hakar fast [kristallierade strukturer bundna vid "föremål"-i-tiden] oss vid företelser som inte längre betyder något; eftersom vi utvecklas till en NY individ när vi växer. Därför upplever vi meningslöshet och uppgivenhet.

[Åkes granne]

Tro mig, jag gör så gott jag kan för att förstå dig, grannen. Du markerade ett ord här - tvinga - vilket du var först att använda. DSM-kriterierna för paranoia är jag insatt i och jag har väldigt svårt att tänka mig att jag skulle uppfylla de "kraven" ens med livlig fantasi.

Jag känner mig jävligt insatt -i detta. Klockan är nu 21:13.


Du behöver inte förstå mig.

[Åkes granne]

"Att älska Gud" är -att ÄLSKA.


Men VAD ska jag älska; jag för ju ingen förståelse från mig själv. Jag vill inte VARA DETTA; för det är osant. Jag vill "abstrahera" -för att inte MISSA NÅGOT.


Jag är helt OFÖRMÖGEN att "tycka synd om mig själv". Endast människor som är ett med en oförstående jord, kan göra det. Jag är "för stor"; jag är OSYNLIG s a s; därför är konturerna kollapsade/icke-kollapsade; och jag vet inte var jag ska "befinna mig".