KYREANSK TRI-LOGI

[Algotezza]

Broder! Tänk på Öresund. Tror du inte 99% av ev tillfrågade skulle kunna skilja på och konkret definiera/resp peka på -
1/ ytan
2/ djupet

Samt att samma svar skulle återkomma över tiden....

                      Mvh KYREUS

Så - vad är problemet? Att ett absolut svar uteblir?

undrar Algotezza

[* KYREUS *]

Anar du kanske min bakomliggande tanke? I spänningen mellan det definierbara och det icke definierbara ligger kärleken - GUDs Kärlek på så sätt att TABULA RASA endast låter sig färdigskrivas delvis?

Min grundtråd här kom till efter nedlåtande debatter om sk ytliga människor inom kultur och konst. För mig är sådana klassningar rappakalja. Så det sk problem du efterlyser är min motvilja mot förträngande klassningar och definitioner; samtidigt som tillvaron också rymmer Det Konkreta; också i sin motsats...

                      ( ) KYREUS

[suchanother]

Väl skrivet Kyreus, önskar bara att jag också satt på piedestalen och förkunnade ORDET.
Livet i verkligheten är dock lite mer komplicerat.

[* KYREUS *]

HEDER:
bla skillnaden mellan att "håna" andra som person,
och att ägna sig åt sakfrågor.

     (c) KYREUS

[Zokrates]

Väl skrivet Kyreus, önskar bara att jag också satt på piedestalen och förkunnade ORDET.
Livet i verkligheten är dock lite mer komplicerat.

Kaos/ oreda är det inte så svårt att skapa, det blir det av sig självt.

Barnet som inte gillar de andra barnens lekar, börjar skapa kaos och oreda. Kanske för att bli sett? Kanske av annan orsak...

Inte lätt leka Gud, lättare att vara det...

MVH

Algotezza

Passande citat av Algotezza, saxat från en annan tråd visserligen, men en del blir aldrig riktigt vuxna eller ens bra gudar. Sedan kan du fundera lite på Kyreus innebörd av heder!

HEDER:
bla skillnaden mellan att "håna" andra som person,
och att ägna sig åt sakfrågor.

    (c) KYREUS

[suchanother]

Underbart citat av Algotezza.
Har jag sagt nåt annat så tar jag tillbaka  omedelbums .
Algotezza ber om ursäkt, fasen fattar inte varför jag är så tvär.

[Algotezza]

Anar du kanske min bakomliggande tanke? I spänningen mellan det definierbara och det icke definierbara ligger kärleken - GUDs Kärlek på så sätt att TABULA RASA endast låter sig färdigskrivas delvis?

Min grundtråd här kom till efter nedlåtande debatter om sk ytliga människor inom kultur och konst. För mig är sådana klassningar rappakalja. Så det sk problem du efterlyser är min motvilja mot förträngande klassningar och definitioner; samtidigt som tillvaron också rymmer Det Konkreta; också i sin motsats...

                      ( ) KYREUS

Definitioner av "yta" och "djup" bör relateras ill de kontexter där de förekommer. I vissa fall kan dessa begrepp vara begripliga, motiverade och relevanta, i andra inte. Man får se från fall till fall. Men det finns ingen universell definition av yta och djup, menar jag.

Tabula rasa är din oändliga potential, till hat, till kärlek, allt det du blir förvandlad till i DIALOG med DEN ANDRE. Viljan är FRI men ansvaret för vad vi gör och vilka vi blir DELAS av ALLA. Den andre och alla är delaspekter av Gud, som kan vara mer eller mindre kärleksfulla och definierbara.

Hur fullskriven tabula rasa än kan verka, kan den "skrivas om" när den träffas av kärlekens surdeg, bli ett smakligare bröd, om jag får mixa metaforerna lite. Vad kan vi erbjuda andra, vad annat kan vi vara än varandras dagliga bröd, på alla plan?

Den Gud som kan defineras är inte den sanne, levande Guden, men en förmänskligad delaspekt av honom. Allàh akbar gäller alltid: Gud är större än vi kan tänka oss honom. Och finns han inte, om han är INTET, är han lika odefinierbar och verksam i våra liv ändå, ty INTET kan vår tanke ej heller fånga och intet, förnekelsen, är ständigt aktiv i människans tillvaro!

MVH

Algotezza

[Algotezza]

Underbart citat av Algotezza.
Har jag sagt nåt annat så tar jag tillbaka  omedelbums .
Algotezza ber om ursäkt, fasen fattar inte varför jag är så tvär.

Är man tvär mot andra får man så småningom sådana svar att man mjuknar.

Man ger andra skit tills man får så mycket skit tillbaka att man börjar ägna sig åt annat.

Men skitsnack och sarkasmer är kul ibland. Man håller på tills man tröttnar, blir övermätt och börjar kräkas över sitt eget beteende. Det är värre än att reta sig på andra. Man kan strunta i andra men sig själv får man alltid dras med. Inte ens fyllan hjälper då. Man är lik förbannat sig själv om än man gör saker då man inte annars vågar göra. Fast jag blir bara sur och cynisk, inte euforisk alls.

MVH

Algotezza