Förfrågan Till: Åkes granne

[PopJimmy]

Åkes granne, jag har en förfrågan. Ibland när jag läser det du skriver känner jag att du har många intuitioner som du försöker "få ner" m.h.a. språket, dvs du "håller på" med "begreppsbildning".

Problemet är när jag läsr dig är att jag har svårt att tolka dina begrepp, eftersom du aldrig klargör dem tillräckligt - dvs du når aldrig en punkt där ett begrepp är "definierat" - antingen som ett stipulativt/tillfälligt begrepp eller som en mer fullständig "poäng". Därför undrar jag om du i denna tråd skulle kunna välja ut ett av dina begrepp och genom dialog, klargöra begreppet för mig. De flesta "bra" filosofiska verk tycks för mig handla antingen om att introducera eller klargöra begrepp för olika typer av "upplevda upplevelser", dessa kan kanske beskrivas som antingen "intuitioner" och/eller mer "sinnlinga upplevelser", för att s.a.s. identifiera egenskaperna för deras mer generell "form".

Hur som helst så tror jag att du har mycket att ge andra, om du skulle ta dig tid att klargöra dina begrepp för oss andra.

[PopJimmy]

Ur ett konstnärligt perspektiv så tycker jag att du är den största utmanaren på detta forum, du har mycket "råmaterial" s.a.s. du har en stor pallette att erbjuda, men jag tror att du måste välja dina färger lite mer "tekniskt", dvs hålla dig några färger/ämnen i taget när du målar din bild/text.

Problemet är att jag tror att många blir provocerade av dig eftersom du är så kompromisslös, du går utanför hur många  andra använder språket i mer "vardagliga situationer". Jag själv tycker att du har mycket råmaterial i form av upplevelser att "komma med", men för att vi andra ska kunna ta del av din konst så måste du "spela" på mer "erkända symboler". Jag tror att stora konstnärer "transcenderar och inkluderar" tidigare konst, och av dig så upplever jag mest en slags "vilja till transcendens". Det jag försöker säga, är att jag upplever att du måste "landa" i vår kultur, du måste "inkludera" våra "seder och bruk" -  även fast det känns obehagligt för att du känner att du måste begränsa dig/kompromissa med din integritet.

Jag tror många på forumet har svårt att ta vissa delar av det du skriver på allvar, just för att det blir en för stor "kulturkrock". Därför får vi i denna tråd, arbeta på "att minska avstånd" mellan dig och andra.

[Åkes granne]

Tack för denna GENUINA förfrågan och bearbeting, Jimmy. Jag uppskattar det.

Jag höll förut mycket på med att isolera "teoriskapandet", för att kunna ha något att presentera för sakens skull, i min identitet. Saken var bara att andra ofta "hann före" med samma anspråk -vilket ledde till inre panik/oro, eftersom ingen skulle förstå. Numera har jag börjar förstå "allvaret" i "de verkliga livet/händelserna" -och försöker fördjupa min integrering i det naturliga, och använda ett mer andligt förhållningssätt. Jag har alltså inget "på lager" att "komma med".

Jag kan absolut "svara" på detta -bara just nu har jag ingen idé. Jag anser att man "kan börja var som helst" -och det är också en frihet i att förstå, att det inte finns några gränser för vårt medvetande, utan att det är kontextuellt.

Jag håller verkligen med i att jag bör ta hänsyn till människans "utsatthet", dvs. manipulation av induviduella kulturer, vilket ger oss olika "villkor" -om jag verkligen har någon djupare avsikt i att bredda perspektiven. Jag är för "labil" rent mentalt -eftersom jag ser "den stora bilden" som så allvarlig hela tiden. Men eftersom jag inte har integrerat en "politik" så finns det heller ingenstans att bygga ett hus [en reflektering/säkerhet] -när något "behöver diskuteras", heller.

Jag kan relatera tydligt till ditt språk -tack för visad "förståelse" som sagt.


Vilket begrepp vill du fördjupa dig i? Vad anser du är relevant av det jag har att säga sedan tidigare? Knyter gärna "ihop" allting, för att "säga" vad jag gör här, så att säga.

[Åkes granne]

Kommentar: Utextrahera IMPERIUM. Är vad jag ser. Detta är vad jag kallar rännstens-sensualism.

Är du girig?



Saken är -att du skulle kunna tolka vad du vill. Detta är ett gränsland mellan meditation och "begreppet mediation" -det är att se sin själsdöd "från den andra sidan", och "laborera med tanken" för att förstå "varför", och samtidigt hålla detta "privat". Och det är sanningen.

Grejen du måste förstå, vilket är helt omöjligt nästan för de som verkligen förstår integreringen i dessa verklighets-strukturer; det är att andra "omkring en", inte alls har kommit till denna nivå av "andligt arbete" -genom tid; vilket gör att din dialog blir "onåbar" inom en "massa" -och du är fortfarande frustrerad, eftersom du faktiskt SER IGENOM deras "ande"[ursprungs-kaos i förening], s.a.s -eftersom det är den sortstens princip-löshet är fältet som det gemensamt bygger på.


Rännstenssenualism: en annan typ av ägande / projicerat utåt en värld.

[Åkes granne]

PopJimmy:

Saken är att jag nyligen insett -i tid, att min filosofiska förståelse/kunskap är REN INUTION/-"förutsägelse" -vilket bygger på en abnormal tidsuppfattning.

(Min mor har alltid "hakat upp sig", genom min "rebelliska/oförutsägbara" natur, rent "fått för sig" att jag har en "bristande tidsuppfattning" -genom att jag struntat i att passa upp på hennes "behov" som barn; och detta budskap överförde hon på mig i min känslighet på något sätt i min tidiga uppväxt. Jag ser samtidigt "skräcken" i detta; "ondskan" kan inte komma närmare än i dess mest primitva form -kärleken. Hon pratar själv skämtande om sin "högfungerande autism", hon kunde alltså inte möta "min pol" -och samtidigt är det detta jag relaterar mot; och ser "två tider i en". Som jag tidigare skrev, att jag inte kan skilja på dåtid och framtid; och fantiserar om sanningen mittimellan; och detta är platsen för min själ/inre natur.) Detta är egentligen ett TRAUMA -speciellt eftersom det leder till "katastrofer" lätt, när jag blir för emotioell med "anspråken"; rörande löjligt blir IRONIN när detta sammanhang vävs in i ett falskt anklagande -genom min mor; som har "identifierat felet" med mitt "psykiska tillkortakommande" -t.ex. genom en bok ("-här står det" .."-jag har hitta svaret") -i kombination med hennes MINNESSTÖRNING. Detta är extremt som du ser; men samtidigt mitt överlevande, eftersom det frigjör mig från hennes "övergrepp" på mig som "partnern" som ska "befria henne" på hennes "undermedvetna själsliga komplex av villkor". Samtidigt som det är ett truma har jag aldrig något att skylla på: eftersom jag ser sanningen; vilket leder till ett ständigt "uppgivande" och holistisk sorglöshet -i samma känslokomplex. Detta är känslan av det "ingen någonsin kan förstå". Jag kan också på distans objektivt förlåta min mamma, eftersom detta inte är "hennes fel", utan något helt annat.

(Jag ser denna "känsla" i Avantgardet; eller i alla fall tror jag att han förmåga att "förstå" eller "kunna relatera" till upplevelsen/ironin -det överskridande. Jag tycker att han bör fundera lite på sanningen bakom detta.)


Det är därför jag upplever läget/verkligheten som "akut"; jag har ett "alkemiskt utbyte"/kontrakt/relation: med verklighetens tid, och försöker "behaga" denna.

Jag värderar detta som något meningsfullt dock -eftersom jag lever i denna värld just nu.

---> Detta är den yttersta sanningen, så som jag kan uttala den utan personliga/kollektiva religiösa anspråk.


Som sagt -jag har aldrig i hela mitt liv "sökt det religiösa"; men det blir mitt enda val, helt automatiskt -vilket jag känt en pinsamhet över, och därför tvingats "förstå" och begrunda.

[Åkes granne]

Alltså jag vill bara bryta ihop TOTALT nu.


Jag är helt jävla frånvänd SANNINGEN. Jag ser inget för vad det är; och kan inte förenas med MEDMÄNSKLIGHETEN.

Jag "står till och med" över detta: och denna KÄNSLA, denna OSYNLIGA SKULD som jag inte ens känner; är ett KONTAKTSÖKANDE till/med mina RÖTTER -för att kunna få ha en jävla dialog med där jag kommer ifrån och reda ut missförstånden.

[Åkes granne]

Varför har vi inte kommit längre?

Varför har vi förstört allt?


DET ÄR FAN INTE MIN MAMMAS FEL.

Vad är det som händer? Det är fan tragiskt. Hela mänskligheten är en TRAGEDI.

[Åkes granne]

DET FINNS INGEN SANNING - ALLT ÄR VAD DET SER UT ATT VARA:

skit samma!


Min SYSTER Känner detta! Exakt samma sak! Hon VET att Mamma förstör hennes liv; och känner det storgråtandes.

Jag vill INTE LEVA.


Jag vill inget mer. Jag vill återgå till en lugn svenssonförneding och GLÖMMA ALLTING jag någonsin lärt mig -så jag kan VAKNA som en jävla Mozart-Einstein, bara jag får umgås med RIKTIGA STORSINTA fördomsfria människor.. som får mig att glömma allting.

Jag LOVAR att jag har haft ett sånt helvete som ingen någonsin kan stava till.

Jag hyser ett sådant djupt SJÄLVFÖRAKT för min faktiska avsaknad av mig själv när jag "återfått sanningsmedvetenheten" (isolerad) gång på gång när mina "känslor stillat" i min mentala labilitet.


Jag vill riva ner hela jävla min värld. Krossa allt som "tillhört mig", elda mina kläder -jag har hela tiden väntat på att känna mitt eget RASERI från botten -men vad ska jag bli arg för? Jag FÖRSTÅR människor.

Men jag förstår inte VARFÖR det är såhär? Varför mitt SKÄMT är så PINSAMT.

Jag har bara känt den där ilskan 2 ggr i mitt liv kanske -detta är ju livet, verkligheten.

Jag "förlåter" ALLTID -även när jag inte ens gör det. För jag ser situiationen OBJEKTIVT. TOTALT objektivt. Jag blir våldtagen och bara "skrattar" åt det: ingen står över mig. I så fall borde ni sagt något; jag älskar människorna jag VERKLIGEN -HATAR av denna anledning -att ni LÄT mig LIDA; och alla andra människor.


Nej. Jag orkar FAN inte reda ut detta. Ingen hjälper till. Vet ni inte att detta är Irak? Att detta är samma -SAMMA liv, vi delar. Inte?

Jag "känner känslor" -men TRANSMUTERAR den; och är inte ens en skådespelare; för jag KÄNNER på RIKTIGT; för jag har inga PERSONLIGA VÄRDERINGAR; utan jag ser helt enkelt saker för vad de är -i relation till den bild av mig själv jag väljer att släpa på -och denna bild är ALLTID HUR SOM HELST bara en "variation", ett "substitut" av min sanna natur; som påminner/imiterar sig själv; genom känslornas "ömsesidighet" med sitt värdeområde.

Ber om ursäkt att jag förstör tråden, om PopJimmy ursäktar alltså.

[Åkes granne]

Ingenting är vad det förefaller vara.

[Åkes granne]

Anledningen till att mina känslor DÖR så fort i min illusoriska FÖRNYELSE (haha)

-att denna MÅNE inte vill LEVA: är för att den inte bärs upp, genom syntes till SOLEN -LIVSVILJAN:


och det är för att jag inser; målet och meningen -GUD:

att livet inte är "vetenskapliga insikter" - att vi är mer än de människor vi tror att vi är.. allt är inte så farligt som vi tror att det är..

Religionen är möjlig; för vi får inte glömma transcendens, framtidens mänsklighet -det VERKLIGT VERKLIGA:

och inte bara den UPPSLÖSTA HOLISTISKA KÄNSLOFLODEN:

[Månen i Oxen i konj med Jupiter]

-för anledningen till att man ser det som det "jordade/verkliga/sanna"

-är för att det är FÖRANKRINGEN TILL JORDEN [som jag tappade kontrollen på vid ett tillfälle] -oh, vilket överjag jag har!


Inser där: "syftet" (Solen!) -Upplevde där alltså bristen på mitt inre ljus; meningen/syftet -vilket är obehagligt.



Jag vet inte hur jag ska sammanföra mig i balans -och ta hänsyn till min planering. Jag skulle vilja be er att LITA på mig; jag är världens lojalaste människa. Jag brukar säga det till folk men det tror mig inte.

[Åkes granne]

Nu tar jag lite över detta tråd -jag hoppas du ser mitt behov PopJimmy, och inte tycker det är allt för fult agerande.


Det jag gör: är att UPPLEVER mina föräldrars ÖMSESIDIGA KONFLIKT; deras omförmåga på att uppleva kärlek -detta är en ytterst komplex omöjlighet. Jag själv tar på mig ansvars-bördan; för att BEVISA mig själv. En sak som skapat min alienation och intensiva själsliga behov, är att jag "varje dag" blivit "sviken" -"gång på gång", man har "krossat sanningen" varje dag; jag såg alltså mitt JAG "omöjliggöras/kränkas" -har aldrig upplevt lojalitet i hela mitt liv; och är så selektiv man kan bli -utan att ens vilja det, eftersom jag älskar människan.. "maktmissbruket" är att jag ständigt "börjar om" i min vänskaplighet, och inte i varje möte "ställer ultimatumet" genom uppvisningen av garderoben.

Och detta för att jag mer och mer nästan tillslut ser osanningen i allt, s a s.


Jag beskrev förut att jag i min uppenbarelse; fick en "chock" av att uppleva en "kärlek" mellan min far och mor; jag upplevde alltså min egen befruktelse som jag skrev -jag såg min far som en "man" och min mamma som "ren" -och inte som dem de VERKLIGEN är; innan transcendensen; med min fulla mogna hjärna och objektiva förståelse. Det kan inte komma verkligheten närmare än såhär -som innan; och trots det älskade jag innebörden -jag är evigt tacksam för mitt liv.


Det var detta jag insåg som de "yttersta svaren" som sailaways närmat sig lite på samma sätt tidigare.

Jag förstod de "själsiga asymmetrierna" i min "släkt" osv; som en ytterst renhet/orenhet -en slags "dold incenst": människor som velat bevisa sin oskyldighet för varandra/sig sjäva -men lever i djup rädsla/skam/hämning.


Fattade "vad genetik handlar om och hur allt lidande skapas" -från denna nivån; människors hiearkier av missförstånd, byggda på en sexuell förvirring bundet till BLAND ANNAT kosten (vete, osv) -lustigt att just SAILAWAYS äter som jag: och har sin Måne i Skytten (i exakt 180 gr. till Solen, by the way) -som påminner om min Jupiter-Måne..

Jag har alltid liksom VETAT, "fattat" -att jag varit UPPVUXEN i total KÄRLEKSLÖSHET: och därför haft ett sådant dominerande "överjag" (alltså Plutopersonlighet med ärliga/nollställda avsikter)

-det finns inget att dölja; i vår familj, osv.

Jag haar behövt en "privat innebörd", genom förnedrningen för att "överleva" och "stänga ute/gå in i mig själv"..



Det jag skulle säga är att det jag upplever (IKLÄDDA intellektuella meningsbetydelser, osv.) -det är att jag upplever syntesen mellan:

"att det är sant" och "att det inte är sant" -det är inte ett pendlande; det är en fusion i en aktivitet fokuserat på handling [kvadratur mellan solen månen 90 gr.]

Upplever alltså att det är mamma som säger: "nej"

Och pappa: "ja"

-samtidigt är det mammas "godkännande" jag "behöver" i meningskapandet/betydelsen.. -och det är sentimentalismen,

som skapar en "sexuell onåbarhet"; eftersom jag bara "reagerar" på "sann kärlek" -och det är därför min OBJEKTIVISM utvecklas oerhört: eftersom jag har en HÖGRE FÖRSTÅELSE; och kan älska människor på ett "annat sätt" (typ asexuellt; vänskapligt -har inte ett "tvång", osv.)

[PopJimmy]

När du skriver så lägger du över ett väldigt stort ansvar på betraktaren. Betraktraktaren själv måste vara "våga vara väldigt meningsskapande" utanför konventionella mått.

...

Kan vi inte börja om. Kan du inte, med få ord, försöka sammanfatta vad problemet är?

Sammanfatta!

[Åkes granne]

Jag är rädd för min egen sexualitet och jagar min onåbarhet. Saken är bara att man aldrig någonsin behöver oro sig för att inte lyckas, vilket är det budskap som massan INTE säger -vilket gör mig totalt alienerad, samtidigt kan jag inte leva utan människorna -på distans.


Jag är rädd för att missförstå. För att ha fått något om bakfoten, ang. förståelse för andra människor känslor/upplevelser. För mig är det naturligt att man alltid svarar och ger med sanningen och inte använder kryckor -detta tvingas jag misstänka, när jag går in i dialoger med människor jag inte erkänt en lojalitet med. Ofta blir jag lurad -eftersom som endast bara en princip av förhållandet mellan människan och sig själv var erkänd.

Försöker verkligen ha RESPEKT för livet, och använda intieringen MIN FRIA VILJA [Gud] ger mig hela tiden.

Frustrationen (som är subtilt känslosam/naturlig och inte aggressiv) ligger i uppgivenheten över att mina ESOTERISKA symboliker tas som bullshit och ingeting verklighetsnära. Detta ser jag som -respeklöst. Jag ser alla "stora möjligheter" överallt; men motagaren är en bektraktare och voyeur -och jag antar att detta är jag själv.

[Åkes granne]

* * *


Männsklighetens OBALANS / "hjälplösa" men ack så 'frivilliga' KAOS: är att leva i en egen bubbla [eget universum] och GÖRA SIG BEROENDE miljön bundet till meningsfulla holoner/stationer av komplexa betydelser -och tro att denna varma, trygga värld HANDLAR OM EN SJÄLV; och "fortsätta leka vidare".


Att SPRÄCKA BUBBLAN; det är att uppleva den rena luften -det är att vara ETT med RYMDEN.

En "storm" - - - i framtiden vet vi att vi är rymdvarelser och inget annat, och kan TA OSS DIT VI VILL; "tillbaka": för vi har lärt oss om kontrollen och sexualiteten mening: att UPPNÅ MÅL -en nyckel, till olika världar.


Sluta vara så jävla elaka. Sårar inte detta dig? Men har du någonstans att återgå till eller ta vägen? Har du DITT SANNA HEM där du är mest ÄLSKAD av en NATUR?



Så vad gör du idag? Kammar gräsmattan? Kul. Nej. Där var jag sadistisk. Jag kanske är det hela tiden av en vana. Det vet jag faktiskt inte -jag vill inte tro det; vem riktar jag den i så fall mot? Mig själv?






Känner just nu för att ROPA PÅ "pappa och mamma" eller några VÄNNER från RYMDEN -fullständigt ärligt, från hjärtat!



"-Förstår du inte att du är sjuk?" Ska du inte säga det nu? Tvång? Är inte varje dag en ny dag, eller är det bara en nya av den första -eller hur många gånger ska vi spela samma spel?


Forstod detta som barn -ibland, holismens inutition skräpt till ett ögonblick (tänk: rymden.)


NI PRATAR SOM OM DET GÄLLDE NÅGRA ANDRA? Hallå? De dog ju.


Då återgår vi till astronomiavdelningen och börjar KARTLÄGGA filosofin. Ska vi göra det?



Skrev detta inlägg i tråden som hamnade i soptunnan.


Nu säger jag: Hej då FILOSOFIFORUM!  :-#

[suchanother]

Säger hejdå jag med.