Vaddå Svensk diktatur?
Moderator: Moderatorgruppen
Vaddå Svensk diktatur?
Varför får jag uppfattningen att många Svenskar tycker att vi lever i en diktatur? Jag tycker inte vi lever i ett land mer diktatoriskt än något annat. Jag menar nån måste ju bestämma, sådan är statens och alla organisationers natur. Är Svenskarna kanske bara väldigt bortskämda med sina friheter och rättigheter?
Men, det är ju så att vi lever i en diktatur. Allt är dikterat uppifrån och ned, förvisso inte en diktatur som är lika med en envåldshärskare såsom diktaturer oftast förknippas, nej, istället är det ideologiska regelverk, eller rättare sagt byråkratin, som utgör den svenska diktaturens kännetecken. Systemet har blivit mer än människan, därmed är vi kuggar i systemet utan nämnvärt egenvärde. Vår handlingsfrihet att gå utanför dessa regler är starkt begränsade och detta förtar humanismen, vår förmåga till medmänsklighet och empati rejält. Vi må ha kvar resterna av vad som synes rätt eller fel, men vi är bundna att agera som det föreskrivs av lagar och paragrafer för att inte tryckas ut av systemet självt. Inte heller vår demokrati kommer undan det inbyggda förtryckarsystemet, men, ett land måste ju styras, ett land måste bygga på ordning och reda, lagar, det måste finnas konsekvenser för att bryta mot dessa konventioner? Detta måste värnas med makt, en makt måste ha någon form av förmåga att konkret manifestera gränserna.
Frågan är inte om vi lever i en demokrati eller diktatur, utan om alla maktsystem i sig själva alltid tenderar att bli diktatoriska?
Frågan är inte om vi lever i en demokrati eller diktatur, utan om alla maktsystem i sig själva alltid tenderar att bli diktatoriska?
Re: Vaddå Svensk diktatur?
Sceptisk skrev:Varför får jag uppfattningen att många Svenskar tycker att vi lever i en diktatur? Jag tycker inte vi lever i ett land mer diktatoriskt än något annat. Jag menar nån måste ju bestämma, sådan är statens och alla organisationers natur. Är Svenskarna kanske bara väldigt bortskämda med sina friheter och rättigheter?
Vi har det system vi förtjänar, det yttre systemet speglar vår mentalitet - och tvärtom. Finns en väg ut ur denna tvångströja - om man önskar finna en sådan?
Frihet är bara möjlig främst i tanken, något mindre i tal och något mindre tydligt i i skrivandet, mer sällan i handling. Demokrati utan individens frihet?
Men vilka är frihetens ramar? Vem eller vad sätter dem? Skapar vi mentala fängelser på egen hand snarare än fysiska? Har vi större fysisk frihet än vad vi i regel tror?
Är detta individens, samhällsklassens eller hela samhällets problem? Är det ett problem?
"Du har en inre nyckel till din frihet" - klassiskt new age-uttryck. Stämmer det?
MVH
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Margha nat hafuer iak lighat här, a vedhespil ok äwintyr. Ja har vi förändrats sedan tiden före demokratins intåg och avsättandet av kungens makt? Riskerar är nog liktydigt med att det blir vill jag tro.
Kan vi eller önskar vi ens att det inte skulle vara på det sättet?
Jag ser det märkligt hur fort ett system som ersätter ett annat, så snabbt anammar det gamla systemets sätt att upprätthålla makten. Liksom jag ser det som maktens intresse att nästla sig ned till gräsrotsnivå för att infiltrera varenda liten organisation, förening, för att därefter med ett regelverk styra och kontrollera densamma genom ekonomiska medels vara eller icke vara.
Algotezza har säkert rätt, att vi folket har det system vi förtjänar, men därmed inte sagt att det speglar allas mentalitet, för då skulle vi inte ens ha denna diskussionen. Det finns en inbakad trygghetsfaktor i alla nuvarande system, på gott och ont. Vi vet vad vi har men inte vad vi får, är det som hindrar och ligger i vägen för att bryta oss ur de osynliga bojor vi lagt på oss själva. Vad jag saknar är förmågan till individuella yttringar dels i handling men också i form av att kunna kritisera felaktigheter som omöjliggör medmänskliga hänsyn gentemot individen tagna ur specifika situationer.
Detta drabbar i längden först dem som hamnar på glid i samhällssystemet. Reaktionen går även mot det hållet att folkmentaliteten förändras och förråas, det är individens fel att han hamnat utanför, alltså, det är ditt fel att du är arbetslös, bostadlös, att du är kriminell mm. Du kan inte skylla på omständigheter, på någon annan förmildrande faktor, påvisa steg för steg hur motvilligt du hamnade utanför. Allt är ditt fel.
Samhället svär sig fri från att det finns för lite bostäder, att det inte finns jobb åt alla, det är ju ditt fel. Det är du som är en dissident som genom att inte agera som det föreskrivits, har åsamkat dig din egen skada, därmed straffat dig själv. Men vi har ju lagt våra liv i statens händer, vi har ju därmed frånsagt oss rätten att bestämma över våra egna liv, genom att godkänna samhällsinstutitionerna framför vår egen rätt att upprätthålla liknande familjesystem. Vi tvångsvårdas från vaggan till graven i detta landet och kallar det demokrati, därmed är det en diktatur, då allt tvång är pålagt över oss oavsätt om vi demokratiskt röstat fram dess berättigande eller samhället med våld påfört dessa instrument för individkontroll.
Kan vi eller önskar vi ens att det inte skulle vara på det sättet?
Jag ser det märkligt hur fort ett system som ersätter ett annat, så snabbt anammar det gamla systemets sätt att upprätthålla makten. Liksom jag ser det som maktens intresse att nästla sig ned till gräsrotsnivå för att infiltrera varenda liten organisation, förening, för att därefter med ett regelverk styra och kontrollera densamma genom ekonomiska medels vara eller icke vara.
Algotezza har säkert rätt, att vi folket har det system vi förtjänar, men därmed inte sagt att det speglar allas mentalitet, för då skulle vi inte ens ha denna diskussionen. Det finns en inbakad trygghetsfaktor i alla nuvarande system, på gott och ont. Vi vet vad vi har men inte vad vi får, är det som hindrar och ligger i vägen för att bryta oss ur de osynliga bojor vi lagt på oss själva. Vad jag saknar är förmågan till individuella yttringar dels i handling men också i form av att kunna kritisera felaktigheter som omöjliggör medmänskliga hänsyn gentemot individen tagna ur specifika situationer.
Detta drabbar i längden först dem som hamnar på glid i samhällssystemet. Reaktionen går även mot det hållet att folkmentaliteten förändras och förråas, det är individens fel att han hamnat utanför, alltså, det är ditt fel att du är arbetslös, bostadlös, att du är kriminell mm. Du kan inte skylla på omständigheter, på någon annan förmildrande faktor, påvisa steg för steg hur motvilligt du hamnade utanför. Allt är ditt fel.
Samhället svär sig fri från att det finns för lite bostäder, att det inte finns jobb åt alla, det är ju ditt fel. Det är du som är en dissident som genom att inte agera som det föreskrivits, har åsamkat dig din egen skada, därmed straffat dig själv. Men vi har ju lagt våra liv i statens händer, vi har ju därmed frånsagt oss rätten att bestämma över våra egna liv, genom att godkänna samhällsinstutitionerna framför vår egen rätt att upprätthålla liknande familjesystem. Vi tvångsvårdas från vaggan till graven i detta landet och kallar det demokrati, därmed är det en diktatur, då allt tvång är pålagt över oss oavsätt om vi demokratiskt röstat fram dess berättigande eller samhället med våld påfört dessa instrument för individkontroll.
Dessa saker du räknar upp, jag skulle vilja säga att de har sin grund i en och samma ideologi. Jag fick en insikt idag när jag tänkte på detta med att bygga ett samhälle. Vem eller vad är det som bygger samhället och vad är samhället för något? Då slog det mig att det som bygger upp samhället är kulturen. Alltså allt sådant som vi pratar om, tänker på, intresserar oss för och organiserar oss kring. Konstruktioner och ekonomier är sekundära medel för detta sammelsurium av idéer som är samhällsbyggnaden.
Sverige är relativt sett inte gigantiskt, men det är ändå ett stort samhälle. Att bygga ett så stort samhälle kräver aktörer som var och en utför sin egen del. Om nu varje aktör har fått ett manus för hur denne skall agera, vad är det då som är fel ifall det som utspelar sig blir förtryckande? Är det fel på aktören eller på det manus han har att förlita sig på? För något måste var och en förlita sig på för att ett så stort system ska kunna fungera.
Om det är själva manuskriptet som felar, vad är det då som är fel? Vilket slags manuskript är det vi agerar efter nu? Vad fattas och framförallt vad går att göra åt det?
Sverige är relativt sett inte gigantiskt, men det är ändå ett stort samhälle. Att bygga ett så stort samhälle kräver aktörer som var och en utför sin egen del. Om nu varje aktör har fått ett manus för hur denne skall agera, vad är det då som är fel ifall det som utspelar sig blir förtryckande? Är det fel på aktören eller på det manus han har att förlita sig på? För något måste var och en förlita sig på för att ett så stort system ska kunna fungera.
Om det är själva manuskriptet som felar, vad är det då som är fel? Vilket slags manuskript är det vi agerar efter nu? Vad fattas och framförallt vad går att göra åt det?
Sceptisk skrev:Dessa saker du räknar upp, jag skulle vilja säga att de har sin grund i en och samma ideologi. Jag fick en insikt idag när jag tänkte på detta med att bygga ett samhälle. Vem eller vad är det som bygger samhället och vad är samhället för något? Då slog det mig att det som bygger upp samhället är kulturen. Alltså allt sådant som vi pratar om, tänker på, intresserar oss för och organiserar oss kring. Konstruktioner och ekonomier är sekundära medel för detta sammelsurium av idéer som är samhällsbyggnaden.
Sverige är relativt sett inte gigantiskt, men det är ändå ett stort samhälle. Att bygga ett så stort samhälle kräver aktörer som var och en utför sin egen del. Om nu varje aktör har fått ett manus för hur denne skall agera, vad är det då som är fel ifall det som utspelar sig blir förtryckande? Är det fel på aktören eller på det manus han har att förlita sig på? För något måste var och en förlita sig på för att ett så stort system ska kunna fungera.
Om det är själva manuskriptet som felar, vad är det då som är fel? Vilket slags manuskript är det vi agerar efter nu? Vad fattas och framförallt vad går att göra åt det?
Många frågor som jag dessvärre inte kan svara rakt på, eftersom jag är lite kluven i min inställning till samhället. Under mina yrkesverksamma år inom skolans värld försvarade jag demokratin och samhället och framförallt de mänskliga rättigheterna, men nu på senare tid har jag alltmer börjat ifrågasätta själv vad det är för samhälle vi lever i och hur det påverkar oss på gott och ont.
Det första som slår mig är att politiker är något helt onödigt, det samma gäller deras uttalade ideologier. Inget av detta kan vara den optimala lösningen då politik alltsom oftast enbart handlar om kompromisser.
Man kan inte kompromissa hur mycket och med vad som helst utan att det ger negativa efterräkningar. Ett tag var jag inne på idéen med direktdemokrati, men här får jag ge Krenek rätt, tyvärr, människor är oftast för dumma för att klara av en sådan grej, därav faller även tanken på anarki. Det skulle barka åt helvete rejält, ganska snabbt dessutom.
Jag har börjat fundera på ett elitsamhälle, men det klingar oftast negativt i folks öron, men är det egentligen fel?
Jag tänker mig att samhället där styrs av expertgrupper, alla inom sina områden. De utgår helt från de senaste rönen inom sina respektive ämnesområden, de är även kompetenta att själva förstå inom vilka områden det bör efterforskas på, vilket underlättar deras beslut att tillsätta olika nya forskningskommittér. Besluten fattas på de framforskade resultaten och därmed minimeras riskerna för felsatsningar.
Ett elitstyre är inget annat än rätt man kvinna på rätt plats. Alltså handlar det om anställningar beroende på kompetens, inte som idag inom politiken, där allt går ut på att göra karriär genom att lära känna rätt folk för att ta sig fram genom korridorerna. Egentligen borde fler vara upprörda hur det är i dagens system än med ett alternativt elitstyre.
Mallen är enkel, medborgarlön åt alla är effektivt, därmed kan det göras besparingar inom den sociala sektorn genom att den läggs ned.
Sänk arbetstiden och inför 6 timmar per dag som standard. Förläng semestern med 2 veckor till om året. Mammaledighet och pappaledighet är eftersträvansvärt, föräldrarna bör vara hemma med små barn så mycket som möjligt. Här kan det göras ordentliga besparingsvinster inom barnomsorgen.
Sjukvården bör vara helt gratis, samt rikstäckande, privata aktörer kan flytta utomlands. Köerna bör kunna decimeras om kompetensen ökas när det gäller sjukhusens infrastruktur. Idag sitter läkare och skriver bort hälften av sin arbetstid, idiotiskt, då man istället kunde anställa en extra "bandare" som skuggade varje läkare genom att dokumentera varje enskilt fall och som via en direktlänk till en dator ser till att journalen hamnar där den ska.
Vi kan även sänka språkkraven genom att slå två flugor i en smäll, en utländsk läkare kan få tillgång till en anställd tolk, vilket gör att två idag arbetslösa invandrare kan ge varandra arbete om de matchar varandras kompetens på ett bra sätt.
Skolorna bör vara kommunala, samma till alla, vilket innebär att dagens friskolor får stå på egna ben utan stöd om de vill fortsätta. Därmed kan ekonomiska resurser knutas till större enheter som givetvis får ökade anslag i samma takt.
Äldrevården kan omstruktureras till att bli kommunal den med. Som det är idag är det ofta lägstaprisanbud som gäller, vilket drabbar de äldre negativt avseende kvaliteten inom omsorgen.
Rätt till fri begravning är en självklarhet anser jag, både vad gäller val av platsen samt tillvägagångssättet. Det skall inte kosta pengar att begrava en anhörig, det är en samhällsfråga. Har en individ dött skall den hedras för sin förtjänst inom samhället och det på ett värdigt sätt.
Varför skulle detta funka bättre?
Människan är, ursäkta favorituttrycket, ett socialt djur. Vi vill ingå i gemenskaper och vi vill göra nytta. Om människor i större utsträckning kunde sysselsätta sig med sådant de gillar, så skulle inte detta inverka menligt på arbetsviljan. Jag vill jobba, detsamma gäller de flesta andra också, men det finns undantag och de skall få finnas, därav medborgarlön. Med sänkt arbetstid per person kan dessutom fler få arbete, givetvis skall inte detta kosta mer i form av dubbla arbetsgivareavgifter, vilket för in det hela på skattesystemet.
Allt kostar men vi har råd att göra positiva förändringar som faktiskt kan leda till en ökad produktivitet samt en bättre miljö på en och samma gång. Vinsten mot nuvarande system, att politiker fattar beslut utifrån godtycke och dåliga underlag baserade på ideologi, så blir det experter som fattar beslut utifrån välgrundade underlag baserade på fakta. Spekulationen minskar och med den alla de kostsamma felsatsningar som det i dagens system gödslas resurser på. Därmed kan livskvaliteten förbättras och även ohälsan sjunka, utbrändhet oavsett om det beror på stress eller ett sköldkörtelfel förebyggas. Barnen får mer tid med sina föräldrar och blir mer harmoniska förhoppningsvis, vilket ger upphov till en god spiral som visar sig inom skolans värld i form av mindre problembarn.
Kanske kan även kriminaliteten sjunka, mord och våldtäkter likaså, men det har jag ingen aning om, men hursom, en del narkotika anser jag borde få vara lagliga, precis som alkohol inte är förbjudet idag. Det är skillnad på dem som nyttjar med måtta och dem som är beroende så till den grad att de överdoserar och tappar omdömet. Är det ett genetiskt anlag bakom så kan det ju finnas en framtida bot, även mot tunga missbrukare, vilket isåfall skulle kunna förändra synen på drogvanor generellt åt ett mer positivt förhållningssätt överlag. Därmed kan en del narkotikaklassade brott försvinna, vilket gör att en del resurser inom brottsbekämpning och kriminalvård kan fokuseras på mer allvarligare brott, som mord och misshandel.
Lösa tankar, men kanske något att tänka på?
Ok du talar om samhällsstrukturen, frågan är hur man uppnår den optimala samhälsstrukturen. Jag skulle därför vilja ändra på utgångspunkten. Genom modernismens intåg så har fokus hamnat på att förändra miljöerna omkring människan för att på så vis influera henne och liksom valla henne rätt. Ungefär som hur en affär är uppbyggd med varuhyllor så att man ska gå igenom hela affärn och hunnit se allting som den har att sälja, med nyttoprodukter först och nöjesprodukter sist. Modernismen har gjort en radikalförändring av hur vi lever, alla traditionella husbyggen har ersatts av centraliserade och totalitärt planerade stadsstrukturer.
Alla traditionelle boenden har tagits bort och ersatts av en effektiv stadskärna med höghus omkringgärdad av förorter. Denna modernistiska totalrenovering av samhället har med stor hånfullhet splittrat upp allt traditionellt småbyggande och satt människor i isolerade fack. Det traditionella samhällsbyggandet sker i mindre steg och är aldrig planerade från en central utomstående finansiär, utan av de som bor i området och ska behöva leva med det. Resultatet har därför varit att människor kan identifiera sig och känna sig välkomna och naturliga i de miljöer som de lever i.
Men med den modernistiska samhällsplaneringen har obegripliga huskonstruktioner och stadsplanering skett. Husbyggnationen i modernismen är kall och anonym. Det är raka linjer, glas, betong och total avsaknad på personlighet och igenkännande. Tvärtom försöker man att eftersträva fullständig brist på igenkännande eller personlighet. Ett tag tyckte jag till exempel att jag bara såg silverfärgade bilar. För en färg var på nåt sätt för personligt, för utelämnande. I modernismen ska man vara opersonlig, kall och ytlig.
Problemet med totalitära lösningar som modernism eller kommunism är att om de skulle visa sig misslyckas så finns det sällan något att lära sig av dom eller något att göra åt dom. Det blir som med kommunistryssland, hela projektet måste monteras ner och man tvingas börja om från början.
Modernismen hävdar ju också materialism. Det kanske inte är så konstigt att folk upplever det som att de är som kuggar i ett maskineri, för det är ju nämligen modernismens världsuppfattning. I modernismen så har det också utvecklats en osund "jag" ideologi. Samtidigt som modernismen klämmer åt oss bakifrån genom att strukturera våra liv genom att placera oss i miljöer vi inte kan känna oss naturliga i så har den den definierat vårt själsliv som "kemikalier" och "biologiska processer" och propagerar för "självförverkligandet" i form av en hedonistisk livsstil där man bara talar om rättigheter, friheter, individualism och konsumtion.
Detta är det manuskript jag tror vi idag följer med en medveten omedvetenhet. Då jag inte följer detta manus så känner jag mig inte heller som att jag lever i en diktatur, däremot är det ganska så ensamt att vara traditionalist i en modernistisk kultur. Ungefär som att spela flöjt på en hip-hop konsert.
Alla traditionelle boenden har tagits bort och ersatts av en effektiv stadskärna med höghus omkringgärdad av förorter. Denna modernistiska totalrenovering av samhället har med stor hånfullhet splittrat upp allt traditionellt småbyggande och satt människor i isolerade fack. Det traditionella samhällsbyggandet sker i mindre steg och är aldrig planerade från en central utomstående finansiär, utan av de som bor i området och ska behöva leva med det. Resultatet har därför varit att människor kan identifiera sig och känna sig välkomna och naturliga i de miljöer som de lever i.
Men med den modernistiska samhällsplaneringen har obegripliga huskonstruktioner och stadsplanering skett. Husbyggnationen i modernismen är kall och anonym. Det är raka linjer, glas, betong och total avsaknad på personlighet och igenkännande. Tvärtom försöker man att eftersträva fullständig brist på igenkännande eller personlighet. Ett tag tyckte jag till exempel att jag bara såg silverfärgade bilar. För en färg var på nåt sätt för personligt, för utelämnande. I modernismen ska man vara opersonlig, kall och ytlig.
Problemet med totalitära lösningar som modernism eller kommunism är att om de skulle visa sig misslyckas så finns det sällan något att lära sig av dom eller något att göra åt dom. Det blir som med kommunistryssland, hela projektet måste monteras ner och man tvingas börja om från början.
Modernismen hävdar ju också materialism. Det kanske inte är så konstigt att folk upplever det som att de är som kuggar i ett maskineri, för det är ju nämligen modernismens världsuppfattning. I modernismen så har det också utvecklats en osund "jag" ideologi. Samtidigt som modernismen klämmer åt oss bakifrån genom att strukturera våra liv genom att placera oss i miljöer vi inte kan känna oss naturliga i så har den den definierat vårt själsliv som "kemikalier" och "biologiska processer" och propagerar för "självförverkligandet" i form av en hedonistisk livsstil där man bara talar om rättigheter, friheter, individualism och konsumtion.
Detta är det manuskript jag tror vi idag följer med en medveten omedvetenhet. Då jag inte följer detta manus så känner jag mig inte heller som att jag lever i en diktatur, däremot är det ganska så ensamt att vara traditionalist i en modernistisk kultur. Ungefär som att spela flöjt på en hip-hop konsert.
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Tycker du missar poängen Sceptisk, det är inte så att det suttit någon diktator och bestämt hur samhället skall byggas, utan det är produktionsförhållandena som framavlat stadsbilden - detta är sant både under kapitalistiska och kommunistiska, eller förkapitalistiska (alltså typ feodala) förhållanden. Att vi har den här stadsmiljön beror primärt på det borgerliga handelsidkandet, alltså på marknadskapitalismen, som behöver en stadskärna (staden är i själva verket borgerskapets uppfinning, i den mening som vi här talar om - bönder kan ju inte ha städer, eller hur) där den kan bedriva handel. Industrialiseringen har drivit på urbaniseringen och på den vägen är det, detta är grundläggande. Så du kan inte skylla på modernismen som idealism, utan måste skylla på dess materiella förutsättningar.
Jag instämmer i hemskt mycket av det du skriver, men menar att du fått hela grejen om bakfoten på den springande punkten, varför du sätter denna övertro till idéer, som om de själva kunde producera något utan att någon sprang deras ärenden. Jag menar inte att du måste bli materialist, men jag menar på fullaste allvar att du måste se till det materiella för att få förnuftiga svar på de frågor du ställer. Du kan inte helt se bort från det, som om det vore oväsentligt. Och du skulle tjäna hemskt mycket på att också ägna den sidan lite uppmärksamhet. Jag lovar. Du har en vid bas att stå på, se bara till att ankra den i det materiellas fasthet. I all välmening, och med lyckönskningar.
(Ett exempel, de raka kalla linjer som modernismen burit med sig i arkitekturen, vad uttrycker det om inte just det funktionella, det effektiva, eller med andra ord kapitalismens logik?)
Jag instämmer i hemskt mycket av det du skriver, men menar att du fått hela grejen om bakfoten på den springande punkten, varför du sätter denna övertro till idéer, som om de själva kunde producera något utan att någon sprang deras ärenden. Jag menar inte att du måste bli materialist, men jag menar på fullaste allvar att du måste se till det materiella för att få förnuftiga svar på de frågor du ställer. Du kan inte helt se bort från det, som om det vore oväsentligt. Och du skulle tjäna hemskt mycket på att också ägna den sidan lite uppmärksamhet. Jag lovar. Du har en vid bas att stå på, se bara till att ankra den i det materiellas fasthet. I all välmening, och med lyckönskningar.
(Ett exempel, de raka kalla linjer som modernismen burit med sig i arkitekturen, vad uttrycker det om inte just det funktionella, det effektiva, eller med andra ord kapitalismens logik?)
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Jag sätter min tilltro till människor. Ingenting som människan gör är framavlat av opersonliga krafter. Det ligger människor bakom hela det moderna samhället. Människor med personligheter, historia, utbildningar, intressen, hobbies, familjer, drömmar, samveten och bankkonton. Dessa människor som bygger saker och ting blir inspirerade av något och bestämmer sig för att förverkliga det. Modernismen var idén om att effektivisera produktionen. Den innehöll fascinationen för den allt mer komplexa tekniken och dess möjligheter. Tanken att kunna effektivisera arbetet var en stor grej i industrialismen. Till exempel så brukade man beräkna tidsåtgången och behövd muskelkraft för att göra något så simpelt som kolskyfflande. Tanken var att man skulle göra arbetet så pass tids och energiekonomiskt som möjligt. Att spara både på arbetarna och på tiden och det blev också ett bra argument för att öka den ekonomiska vinsten. Det finns ju fortfarande visionärer som lever på idén om att en dag så ska vi inte behöva jobba alls utan ha robotar som gör allt jobb åt oss.
För att ha den åskådningen (att det är människor som agerar) behöver man inte bli idealist. Men man måste inse att det är verkliga människor som bygger detta samhälle, inte några automatiska processer eller anonyma krafter.
Dessa människor var ofta välmenande och att de var intresserade av att tjäna pengar är väl inget som behöver vändas emot dem. Alla är intresserade av att förbättra sina levnadsförhållanden och i dagsläget är pengar det som man använder för att göra just det.
Rödskäggen argumenterar alltid från att de är så hemskt förtryckta och att allting är så orättvist och att nån annan alltid tjänar mer pengar än dom själva och att dom inte har någon del i samhällsbyggandet. Rödskäggen får dessa idéer från all den "revolutionära" litteratur dom läser, och det intressanta är att alla dessa anti idéer förlamar dom. Jag tror att det är detta som drabbat sosse Sverige. Svenskarna är förlamade av vänsterrevolutionära idéer. Alltid är det nån annan som styr, alltid dom med pengar och själv är man ett ständigt offer för omständigheter man inte rår på.
Putin trodde att Kristendomen var det som skulle kunna återge ryssarna deras mentala hälsa efter kommunisttiden. Jag tror det är likadant vad gäller Svenskarna. För jag ser ingen diktatur i detta landet, däremot ser jag hålögda och håglösa människor som går omkring som i en pensionärstillvaro.
För att ha den åskådningen (att det är människor som agerar) behöver man inte bli idealist. Men man måste inse att det är verkliga människor som bygger detta samhälle, inte några automatiska processer eller anonyma krafter.
Dessa människor var ofta välmenande och att de var intresserade av att tjäna pengar är väl inget som behöver vändas emot dem. Alla är intresserade av att förbättra sina levnadsförhållanden och i dagsläget är pengar det som man använder för att göra just det.
Rödskäggen argumenterar alltid från att de är så hemskt förtryckta och att allting är så orättvist och att nån annan alltid tjänar mer pengar än dom själva och att dom inte har någon del i samhällsbyggandet. Rödskäggen får dessa idéer från all den "revolutionära" litteratur dom läser, och det intressanta är att alla dessa anti idéer förlamar dom. Jag tror att det är detta som drabbat sosse Sverige. Svenskarna är förlamade av vänsterrevolutionära idéer. Alltid är det nån annan som styr, alltid dom med pengar och själv är man ett ständigt offer för omständigheter man inte rår på.
Putin trodde att Kristendomen var det som skulle kunna återge ryssarna deras mentala hälsa efter kommunisttiden. Jag tror det är likadant vad gäller Svenskarna. För jag ser ingen diktatur i detta landet, däremot ser jag hålögda och håglösa människor som går omkring som i en pensionärstillvaro.
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Helt rätt! Det är människor som ligger bakom all förändring här i världen, det är arbetet som förändrar världens ansikte. Det är också arbetet, det obetalda, som genererar rikedom - inget annat. Att vilja ha en dräglig levnadsstandard är det inget fel på, men man måste vara vaksam på var ens goda intentioner får negativa verkningar, där idealismen inte längre svarar mot den materialistiska verkligheten och de goda intentionerna inte längre är annat än just goda intentioner. Handlandet av varor och tjänster med pengar är inget som sker ovan och bortom verkligheten i ett enskilt slutet system, utan är något som sker inom denna värld och har reella konsekvenser som hela tiden måste tas med i beaktandet.
Delar dock ditt något romantiska vurmande för en svunnen tidsålder. Det fanns mycket gott där, och det tycks ibland som vi kastat ut babyn med badvattnet. Å andra sidan går det inte att vända historien, men det går att gripa tillbaka på vissa saker och återaktualisera dem.
Du skriver att "Ingenting som människan gör är framavlat av opersonliga krafter", men jag vill dra mig till minnes att du också brukar tala om Ödet. Det öde du då talar om, just som en opersonlig kraft, skulle avklädas all sin mystik och bli fullkomligt fattbart med hjälp av marxismen, lustigt nog. Att stanna vid benämnandet av det såsom just "opersonliga krafter" är i sig den gest som befäster fenomenet som något ogreppbart, som något mystiskt. Men att tala om det i marxistiska eller psykoanalytiska termer gör det genast mycket lättare. Slutligen, vad är väl våra "drifter" annat än "opersonliga krafter"? Människan är inte fullt ut rationell, och självskapande, utan det är "more to the story" s.a.s.
(Vad är det för fel med "pensionärstillvaro"?
Det är lite av min personliga dröm att kunna leva så...)
(p.s. Sverige är förlamat av anti-revolutionär-socialdemokratisk-oppurtunism, vilket inte alls är detsamma som vare sig socialism eller kommunism eller marxism, utan något helt annat d.s.)
Delar dock ditt något romantiska vurmande för en svunnen tidsålder. Det fanns mycket gott där, och det tycks ibland som vi kastat ut babyn med badvattnet. Å andra sidan går det inte att vända historien, men det går att gripa tillbaka på vissa saker och återaktualisera dem.
Du skriver att "Ingenting som människan gör är framavlat av opersonliga krafter", men jag vill dra mig till minnes att du också brukar tala om Ödet. Det öde du då talar om, just som en opersonlig kraft, skulle avklädas all sin mystik och bli fullkomligt fattbart med hjälp av marxismen, lustigt nog. Att stanna vid benämnandet av det såsom just "opersonliga krafter" är i sig den gest som befäster fenomenet som något ogreppbart, som något mystiskt. Men att tala om det i marxistiska eller psykoanalytiska termer gör det genast mycket lättare. Slutligen, vad är väl våra "drifter" annat än "opersonliga krafter"? Människan är inte fullt ut rationell, och självskapande, utan det är "more to the story" s.a.s.
(Vad är det för fel med "pensionärstillvaro"?
Det är lite av min personliga dröm att kunna leva så...)
(p.s. Sverige är förlamat av anti-revolutionär-socialdemokratisk-oppurtunism, vilket inte alls är detsamma som vare sig socialism eller kommunism eller marxism, utan något helt annat d.s.)
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Ja det här med ödet har jag börjat tumma på. Ett tag tänkte jag att ödet skulle kunna vara en förklaring till hur det kommer sig att vi inte kan bestämma över allting. Men numera så tänker jag att vi bara är begränsade och att allt som händer med en är Guds vilja. Något öde behöver man inte tala om alls. Faktiskt verkar det som att de människor som tror att de har ett öde är de olyckligaste av människor. De tror att de hela tiden måste leva upp till något fantasifoster och glömmer bort allt annat.
Oavsett vad det är som fungerar som inspirationskälla till det modernistiska samhället så är det ju människor som bygger upp det. Människor som är övertygade om att det är det enda möjliga sättet. Människor som tror att ifall de inte deltar så kommer de att hamna utanför, bli förlöjligade, bli utan jobb och bostad. Vilket mycket väl kan vara realiteter. Men det är ändå deras beslut. Det är det jag vill framhäva att oavsett hur jävligt det ser ut så är ändå byggandet resultatet av en aktiv beslutsprocess.
Hur som helst, klart det är arbete som förändrar världen. Men arbetet sker ju inte på måfå. Det finns konkreta idéer och behov bakom allt arbete. Även en "enkel" arbetare jobbar ju inte bara för att jobba.
Du talar om goda intentioner, syften. Industrialismen och modernismen var fulla av sk "goda" syften. Men de var inte "goda" så som man traditionellt menar med godhet. Det var själv-goda syften. Egoism, effektivisering, totalitära omförvandlingar av traditionella samhällen till högindustriella och högteknologiska.
Apropå drifter, de finns såklart i oss. Men människan har förmågan att kunna välja bort sina drifter, eller passioner som man kallar det. Passionerna kan utöva ett starkt inflytande över en människosjäl, men människan är aldrig en verklig slav under sina drifter. Det kan hon bara bli genom sitt eget medgivande och det är ju inget slaveri utan enbart lättja. Men lättjan får verkligen hjälp på traven om man lever i ett samhälle där det bara cirkulerar cynism och hedonistiska idéer. De absolut flesta människor måste instrueras i hur de kan nå självherravälde.
Förlamningen består i bristen på egna idéer och bristen i att organisera sig kring nya idéer. Det behöver inte ha något med socialism att göra, men av någon anledning så har vänsterideologierna alltid utövat ett negativt inflytande på folk. De utmålar en spökvärld där de är i händerna på oerhört ondskefulla kejsare och opportunistiska politiker. Denna skeva världsbild har använts för att rättfärdiga våld mot auktoriteter men då vi lever så bra materiellt i Sverige så sitter folk bara och tjurar istället och gnäller för att grannen tjänar en femtilapp mer i månadslön. Det finns inte längre nån grund för att rättfärdiga socialismen idag. Alla har det redan för bra. Verkligheten är en helt annan i det modernistiska samhället. Problemen är av en annan sort än att det bara handlar om rika och fattiga. Modernismen har skapat ett kulturellt och socialt problem som är mer en andlig nöd snarare än en materiell.
Oavsett vad det är som fungerar som inspirationskälla till det modernistiska samhället så är det ju människor som bygger upp det. Människor som är övertygade om att det är det enda möjliga sättet. Människor som tror att ifall de inte deltar så kommer de att hamna utanför, bli förlöjligade, bli utan jobb och bostad. Vilket mycket väl kan vara realiteter. Men det är ändå deras beslut. Det är det jag vill framhäva att oavsett hur jävligt det ser ut så är ändå byggandet resultatet av en aktiv beslutsprocess.
Hur som helst, klart det är arbete som förändrar världen. Men arbetet sker ju inte på måfå. Det finns konkreta idéer och behov bakom allt arbete. Även en "enkel" arbetare jobbar ju inte bara för att jobba.
Du talar om goda intentioner, syften. Industrialismen och modernismen var fulla av sk "goda" syften. Men de var inte "goda" så som man traditionellt menar med godhet. Det var själv-goda syften. Egoism, effektivisering, totalitära omförvandlingar av traditionella samhällen till högindustriella och högteknologiska.
Apropå drifter, de finns såklart i oss. Men människan har förmågan att kunna välja bort sina drifter, eller passioner som man kallar det. Passionerna kan utöva ett starkt inflytande över en människosjäl, men människan är aldrig en verklig slav under sina drifter. Det kan hon bara bli genom sitt eget medgivande och det är ju inget slaveri utan enbart lättja. Men lättjan får verkligen hjälp på traven om man lever i ett samhälle där det bara cirkulerar cynism och hedonistiska idéer. De absolut flesta människor måste instrueras i hur de kan nå självherravälde.
Förlamningen består i bristen på egna idéer och bristen i att organisera sig kring nya idéer. Det behöver inte ha något med socialism att göra, men av någon anledning så har vänsterideologierna alltid utövat ett negativt inflytande på folk. De utmålar en spökvärld där de är i händerna på oerhört ondskefulla kejsare och opportunistiska politiker. Denna skeva världsbild har använts för att rättfärdiga våld mot auktoriteter men då vi lever så bra materiellt i Sverige så sitter folk bara och tjurar istället och gnäller för att grannen tjänar en femtilapp mer i månadslön. Det finns inte längre nån grund för att rättfärdiga socialismen idag. Alla har det redan för bra. Verkligheten är en helt annan i det modernistiska samhället. Problemen är av en annan sort än att det bara handlar om rika och fattiga. Modernismen har skapat ett kulturellt och socialt problem som är mer en andlig nöd snarare än en materiell.
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Intressant. Dessutom så måsta jag buga mig djupt inför någon som i detta tidevarv faktiskt låter sitt tänkande formas av vad som förefaller vara det förnuftigaste, istället för att hålla fast vid en libidinöst laddad idé i formen av en "åsikt". Det visar på intellektuell hederlighet, rent av dygdigt tamejfan!
Men detta med "Guds vilja" skulle jag nog fortfarande säga vara bara ett annat namn för "opersonliga krafter". För mig är det viktigaste att det man talar om upplåter sig för sinnena, för empiriskt granskning osv. Det är på sätt och viss en grundförutsättning för att man ska kunna tala om det överhuvudtaget.
Man måste dock göra en viktig distinktion - som Marx är mycket noga med, på sitt sätt. Det finns goda syften i idealistisk mening (A+), men det finns också goda syften i materialistisk mening (B+), men också det omvända är möjligt (A- och B-). Industrialisten kan ibland kanske sägas ha det första av dessa (A+) men vad gäller det senare är han i egenskap av kapitalist (och kapitalist är hand endast i den mån som han svarar mot just detta att förmera kapitalet, gå i vinst, inhösta profit osv. inte annars; varken i sina annars goda syften eller i sina idéer och föreställningar om världen i övrigt, vilka förvisso kan vara borgerliga i den mening att de endast tjänar kapitalismens syften men inte nödvändigtvis behöver vara av det slaget) någon som absolut inte har goda materialistiska syften (B-). Varför är det med nödvändighet så? Jo för att han endast kan erhålla profit genom att inte betala arbetaren för det fulla värdet av dennes arbetskraft. Genom att inte betala ett skäligt pris. I själva cirkulationen av varor så skapas inga värden, utan värden av lika storlekar bytes mot varandra. Endast i produktionsprocessen skapas värden.
Du skriver att "även en 'enkel' arbetare jobbar ju inte bara för att jobba". Jag skulle vilja säga att han gör just detta, eller snarare - vilket visar på det absurda i situationen - så jobbar han för att slippa jobba, och är således fast i ekorrhjulet där alla hans förtjänster (som precis täcker det nödvändiga) går åt till att reproducera honom själv ytterligare en dag i kapitalistens tjänst. Han förmår, som slaven, aldrig köpa sig fri. Visst kan han skapa sig mening i sitt arbete (arbetskamrater m.m.), men i huvudsak så tillverkar han saker, eller utför tjänster, som han själv inte vill, som han kanske rent av anser vara förkastliga, eller moraliskt tvivelaktiga, eller liknande. Han har dock inget val - i den snävare meningen. I vid mening så har han visst ett "val", att gå till socialen och hoppas på att han är berättigad pengar av dem, vilket inte är en självklarhet, och samtidigt söka annat jobb - men hur många meningsfulla jobb tror du står honom till buds?
Ditt förhållande till människans drifter påminner mig om existentialisterna Jag tror dock inte att drifterna kan undertryckas så lätt, eller visst, på ett ytligt plan är det möjligt, men på ett annat plan så är detta blott en chimär. Visserligen kan vi hålla andan tills vi svimmar, men vad händer sen? Jo det autonoma nervsystemet kickar in och vi börjar andas "mot" vår egen vilja. Det är ett drastiskt men talande exempel, som jag menar vara helt i analogi med hela vårt driftsliv i stort. Har jag sex för sällan så ejakulerar jag i sömnen, vilket är fruktansvärt djävla irriterande sätt att vakna på. Äter jag för sällan blir jag aggressiv, och lider det längre så blir jag skev och går på reptilhjärna. På samma sätt fungerar det över hela fältet.
Är världsbilden som du menar vänsterideologierna utmålat verkligen så missvisande? Visst kan vi välja att agera annorlunda, och jag gör också det, men smakar det så kostar det och man får bängen efter sig och i värsta fall pöbeln.
När du säger att det inte finns grund att förfäkta socialism i dag på basis av att alla i Sverige har det för bra så missar du socialismens själva grundtanke. Det är inte bara Sverige det gäller, det är överallt där förtryck förekommer. Det går inte att isolera ett land, kapitalet är internationellt. Sen så är det inte riktigt sant att alla har det för bra i detta land. Många av mina vänner får inte ens ut socialbidrag och har inga möbler i sina lyor, visst skulle de kunna ha råd till mat, men i den sitsen som de befinner sig är det närmre till hands att ta droger, vilket också (lustigt nog) är deras enda inkomstkälla. Vad är alternativen i en sån sits? Vill arbetsmarknaden ha en? Nej! Och om soc inte betalar ut pengar? Det finns en direkt korrelation mellan uteblivna socialbidrag och kriminalitet, och helt uppriktigt skulle Svensson tjäna, ekonomiskt, på att betala ut mer i socialbidrag. Det skulle resultera i utebliven kriminalitet (ingen vill väl riskera fängelsestraff i onödan) eftersom de då skulle ha tillräckligt för att överleva, och skulle man höja bidragsnormen så att de i den där sociala misären ändå skulle ha råd att knarka ganska friskt, så skulle nästan all kriminalitet från denna grupp helt och hållet upphöra. Det är sanningen. Sen finns det ju de som vill moralisera, och pusha på att detta är något mindre värda människor som är "driftsstyrda" eller liknande... öhmm...
Men detta med "Guds vilja" skulle jag nog fortfarande säga vara bara ett annat namn för "opersonliga krafter". För mig är det viktigaste att det man talar om upplåter sig för sinnena, för empiriskt granskning osv. Det är på sätt och viss en grundförutsättning för att man ska kunna tala om det överhuvudtaget.
Man måste dock göra en viktig distinktion - som Marx är mycket noga med, på sitt sätt. Det finns goda syften i idealistisk mening (A+), men det finns också goda syften i materialistisk mening (B+), men också det omvända är möjligt (A- och B-). Industrialisten kan ibland kanske sägas ha det första av dessa (A+) men vad gäller det senare är han i egenskap av kapitalist (och kapitalist är hand endast i den mån som han svarar mot just detta att förmera kapitalet, gå i vinst, inhösta profit osv. inte annars; varken i sina annars goda syften eller i sina idéer och föreställningar om världen i övrigt, vilka förvisso kan vara borgerliga i den mening att de endast tjänar kapitalismens syften men inte nödvändigtvis behöver vara av det slaget) någon som absolut inte har goda materialistiska syften (B-). Varför är det med nödvändighet så? Jo för att han endast kan erhålla profit genom att inte betala arbetaren för det fulla värdet av dennes arbetskraft. Genom att inte betala ett skäligt pris. I själva cirkulationen av varor så skapas inga värden, utan värden av lika storlekar bytes mot varandra. Endast i produktionsprocessen skapas värden.
Du skriver att "även en 'enkel' arbetare jobbar ju inte bara för att jobba". Jag skulle vilja säga att han gör just detta, eller snarare - vilket visar på det absurda i situationen - så jobbar han för att slippa jobba, och är således fast i ekorrhjulet där alla hans förtjänster (som precis täcker det nödvändiga) går åt till att reproducera honom själv ytterligare en dag i kapitalistens tjänst. Han förmår, som slaven, aldrig köpa sig fri. Visst kan han skapa sig mening i sitt arbete (arbetskamrater m.m.), men i huvudsak så tillverkar han saker, eller utför tjänster, som han själv inte vill, som han kanske rent av anser vara förkastliga, eller moraliskt tvivelaktiga, eller liknande. Han har dock inget val - i den snävare meningen. I vid mening så har han visst ett "val", att gå till socialen och hoppas på att han är berättigad pengar av dem, vilket inte är en självklarhet, och samtidigt söka annat jobb - men hur många meningsfulla jobb tror du står honom till buds?
Ditt förhållande till människans drifter påminner mig om existentialisterna
Jag tror dock inte att drifterna kan undertryckas så lätt, eller visst, på ett ytligt plan är det möjligt, men på ett annat plan så är detta blott en chimär. Visserligen kan vi hålla andan tills vi svimmar, men vad händer sen? Jo det autonoma nervsystemet kickar in och vi börjar andas "mot" vår egen vilja. Det är ett drastiskt men talande exempel, som jag menar vara helt i analogi med hela vårt driftsliv i stort. Har jag sex för sällan så ejakulerar jag i sömnen, vilket är fruktansvärt djävla irriterande sätt att vakna på. Äter jag för sällan blir jag aggressiv, och lider det längre så blir jag skev och går på reptilhjärna. På samma sätt fungerar det över hela fältet.
Är världsbilden som du menar vänsterideologierna utmålat verkligen så missvisande? Visst kan vi välja att agera annorlunda, och jag gör också det, men smakar det så kostar det och man får bängen efter sig och i värsta fall pöbeln.
När du säger att det inte finns grund att förfäkta socialism i dag på basis av att alla i Sverige har det för bra så missar du socialismens själva grundtanke. Det är inte bara Sverige det gäller, det är överallt där förtryck förekommer. Det går inte att isolera ett land, kapitalet är internationellt. Sen så är det inte riktigt sant att alla har det för bra i detta land. Många av mina vänner får inte ens ut socialbidrag och har inga möbler i sina lyor, visst skulle de kunna ha råd till mat, men i den sitsen som de befinner sig är det närmre till hands att ta droger, vilket också (lustigt nog) är deras enda inkomstkälla. Vad är alternativen i en sån sits? Vill arbetsmarknaden ha en? Nej! Och om soc inte betalar ut pengar? Det finns en direkt korrelation mellan uteblivna socialbidrag och kriminalitet, och helt uppriktigt skulle Svensson tjäna, ekonomiskt, på att betala ut mer i socialbidrag. Det skulle resultera i utebliven kriminalitet (ingen vill väl riskera fängelsestraff i onödan) eftersom de då skulle ha tillräckligt för att överleva, och skulle man höja bidragsnormen så att de i den där sociala misären ändå skulle ha råd att knarka ganska friskt, så skulle nästan all kriminalitet från denna grupp helt och hållet upphöra. Det är sanningen. Sen finns det ju de som vill moralisera, och pusha på att detta är något mindre värda människor som är "driftsstyrda" eller liknande... öhmm...
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Jaha, hehe tack för uppskattningen 
Jag ser att du kopplat på Das Kapital på allvar. Vilket är helt okej såklart, men jag håller inte med Marx i att värden skapas av processer. Värderingar avgörs av människor. Om man går in på e-bay till exempel eller andra auktionsforum så ser man ju konkret hur det går till när en vara får ett värde. Det finns ingen mystisk process. I handeln går det till på samma sätt. Man sätter ett pris på en vara som en uppskattning på vad folk är beredda att betala. Inte värre än så.
Ja varför inte? Det är inget fel i att moralisera. Varför skulle kriminalitet och drogande inte kunna handla om brist på moral? Varför måste man hela tiden skylla på omständigheter? Det är verkligen att göra alla kriminella och drogande en björntjänst. Men det är också typiskt modernistiskt att fokusera på miljöer och omständigheter som orsak till människors välmående och helt och hållet avstå från att tänka sig att det har med den egna viljan att göra. Människan gör val och hon är inte fullkomlig. Hon är sårbar och det är därför hon blir omoralisk.
I modernismen glorifieras viljan och allmän "stand alone against the world" syn. Existentialismen menar ju att det är tack vare vår fantastiska vilja som vi kan roffa åt oss allt det som vi vill ha i livet.... ungefär som i Star Wars Sith filosofi, att man ska spränga sina bojor med viljans kraft och bli en übermench som gör vad han vill och tar vad han vill ha. I Kristendomen så är viljan källan till synd; alltså att man vänder sig bort från Guds omvårdnad.
Jag tror att kriminalitet och drogande helt enkelt beror på att man satt på sig Gyges ring och gett sitt medgivande till att ljuga för sig själv till dess att lögnen blivit ett ofrånkomligt sätt att hålla sig själv vid liv. Såhär, det går inte att dra några raka linjer mellan fattigdom och kriminalitet. Istället är det oftare så att fattiga människor är tvungna att nöja sig med att bo i förorter och andra slumområden där det inte finns samma typ av social kontroll som det gör i finare områden. Deras ungar bildar gäng och i övergångsfasen till tonåren så sätter de igång att revoltera och föräldrarna vet inget. Och förorterna blir till en egen identitet i utanförskap av det övriga samhället. Det blir gängbildning och drogande och drogandet leder till kriminalitet och våld.
Fängelse är inget straff för en person som redan lever i utanförskap. Det är bara en fortsättning på vad man ser som det oundvikliga ödet i vart man har växt upp.
Kristendomen säger istället att oavsett hur omständigheterna ser ut har vi ändå förmågan att vända om och göra goda val. Men man måste också bli påmind om det. I den modernistiska kulturen finns det ingen religion, ingen kyrka och ingen Gud. Allting är givet på förhand och det är omständigheterna som avgör hur jag blir. Tror man det är det lättare att bli förvirrad och tappa känslan för sitt eget samvete. Kristendomen menar istället att det finns en Gud som man kan nå personlig kontakt med. När man gör det inser man att det är bara Gud, livgivaren, man faktiskt är beroende av. Visst måste man äta och ha kläder på kroppen, men i slutändan kommer också allt sådant från Gud. Teocentrismen är faktiskt väldigt realistisk, men den är inte empirisk.
Du måste tänka på att vi har inte bara yttre sinnen. Empiri och bevisning går ju bara göra så länge det handlar om de yttre sinnena, synen, hörseln, känslen och så vidare. Men när man söker kontakt med Gud kan man inte bara använda sig av de yttre sinnena utan även av de inre. Bevisningen blir för dig själv, inte för någon annan.
Jag ser att du kopplat på Das Kapital på allvar
. Vilket är helt okej såklart, men jag håller inte med Marx i att värden skapas av processer. Värderingar avgörs av människor. Om man går in på e-bay till exempel eller andra auktionsforum så ser man ju konkret hur det går till när en vara får ett värde. Det finns ingen mystisk process. I handeln går det till på samma sätt. Man sätter ett pris på en vara som en uppskattning på vad folk är beredda att betala. Inte värre än så.
Sen finns det ju de som vill moralisera, och pusha på att detta är något mindre värda människor som är "driftsstyrda" eller liknande... öhmm...
Ja varför inte? Det är inget fel i att moralisera. Varför skulle kriminalitet och drogande inte kunna handla om brist på moral? Varför måste man hela tiden skylla på omständigheter? Det är verkligen att göra alla kriminella och drogande en björntjänst. Men det är också typiskt modernistiskt att fokusera på miljöer och omständigheter som orsak till människors välmående och helt och hållet avstå från att tänka sig att det har med den egna viljan att göra. Människan gör val och hon är inte fullkomlig. Hon är sårbar och det är därför hon blir omoralisk.
I modernismen glorifieras viljan och allmän "stand alone against the world" syn. Existentialismen menar ju att det är tack vare vår fantastiska vilja som vi kan roffa åt oss allt det som vi vill ha i livet.... ungefär som i Star Wars Sith filosofi, att man ska spränga sina bojor med viljans kraft och bli en übermench som gör vad han vill och tar vad han vill ha. I Kristendomen så är viljan källan till synd; alltså att man vänder sig bort från Guds omvårdnad.
Jag tror att kriminalitet och drogande helt enkelt beror på att man satt på sig Gyges ring och gett sitt medgivande till att ljuga för sig själv till dess att lögnen blivit ett ofrånkomligt sätt att hålla sig själv vid liv. Såhär, det går inte att dra några raka linjer mellan fattigdom och kriminalitet. Istället är det oftare så att fattiga människor är tvungna att nöja sig med att bo i förorter och andra slumområden där det inte finns samma typ av social kontroll som det gör i finare områden. Deras ungar bildar gäng och i övergångsfasen till tonåren så sätter de igång att revoltera och föräldrarna vet inget. Och förorterna blir till en egen identitet i utanförskap av det övriga samhället. Det blir gängbildning och drogande och drogandet leder till kriminalitet och våld.
Fängelse är inget straff för en person som redan lever i utanförskap. Det är bara en fortsättning på vad man ser som det oundvikliga ödet i vart man har växt upp.
Kristendomen säger istället att oavsett hur omständigheterna ser ut har vi ändå förmågan att vända om och göra goda val. Men man måste också bli påmind om det. I den modernistiska kulturen finns det ingen religion, ingen kyrka och ingen Gud. Allting är givet på förhand och det är omständigheterna som avgör hur jag blir. Tror man det är det lättare att bli förvirrad och tappa känslan för sitt eget samvete. Kristendomen menar istället att det finns en Gud som man kan nå personlig kontakt med. När man gör det inser man att det är bara Gud, livgivaren, man faktiskt är beroende av. Visst måste man äta och ha kläder på kroppen, men i slutändan kommer också allt sådant från Gud. Teocentrismen är faktiskt väldigt realistisk, men den är inte empirisk.
Du måste tänka på att vi har inte bara yttre sinnen. Empiri och bevisning går ju bara göra så länge det handlar om de yttre sinnena, synen, hörseln, känslen och så vidare. Men när man söker kontakt med Gud kan man inte bara använda sig av de yttre sinnena utan även av de inre. Bevisningen blir för dig själv, inte för någon annan.
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Inte riktigt rätt, så enkelt fungerar inte ekonomin. Om någon uppskattar sitt eget bruksvärde av en viss vara har inget att göra med varans bytesvärde som sådant. Sen är det ju så att varan redan måste besitta det här värdet för att kunna uppskattas ha det, eller hur? Du måste gräva djupare för att förstå de ekonomiska processerna. Det är absolut ingen mystisk process, däremot är detta med att efterfrågan i sig skulle skapa värden något mycket mystiskt, det finns ingen som riktigt kan förklara hur det skulle gå till i verkligheten. Tyvärr tycks många människor nöja sig med dessa förfelade förenklingar av de ekonomiska processerna, kanske för att ämnet alls inte intresserar dem, och därför går de miste om några riktigt grundläggande sanningar som när de inhöstats också förmår kasta ljus på en rad andra fenomen.
Du förutsätter att drogande är fel? Varför då? För mig verkar det istället som att droger just är ett slags kontakt med Gud via inre sinnen som du talar om, det förefaller mig vara precis samma sak. Och sen skriver du: "Jag tror att kriminalitet och drogande helt enkelt beror på att man satt på sig Gyges ring och gett sitt medgivande till att ljuga för sig själv till dess att lögnen blivit ett ofrånkomligt sätt att hålla sig själv vid liv." Vet du att precis så menar jag det vara med kristendomen. I synnerhet sen vi lärde oss att tänka riktigt och fick lov att förkasta den icke-hållbara hypotesen - Gud alltså. Vad du i övrigt tror om hur det funkar med kriminalitet och drogande kan jag hävda något rakt annorlunda och med den övertygelse som kommer av ett helt livs erfarenhet - förutom all teori jag har i bagaget, om det skulle råda nåt tvivel på den punkten. Jag skäms på inget sätt, jag är minst lika moralisk som du (i själva verket skulle jag hävda att jag är mer moralisk än du), och ser inte varför du ska sitta och ha det mindre djävligt ekonomiskt än vad jag har - då jag anstränger arslet av mig för att vara en så bra människa som möjligt, och i själva verket vill jag nog påstå att jag passerat dig för länge sen. Ser ingen som helst logik i det. Vad är det som gör ditt liv mer värt än mitt? Att du tror på amsagor av slaget Gud?
Klart jag blivit formad av hur jag växt upp, och jag ser ingen som helst djävla anledning att avsvära mig mitt sociala arv. I själva verket är jag rätt stolt över det. Kan du ge mig ett enda vettigt skäl till varför jag skall sitta här och ursäkta mig för dig? Varför avkräver du mig ens det? Menar du det vara moraliskt (till skillnad från omoraliskt då)? Låter i mina öron som rent strunt, du får ursäkta.
På allvar nu Sceptisk, på den här punkten är du så helvetes ute och cyklar att du anar inte, och det finns inget vettigt skäl för dig att sitta på dina höga hästar här, eller? Du behöver inte ta det dåliga med kristendomen med dig in i framtiden, låt oss för Guds skull (tolka det i dess heliga eller profana bemärkelse, gör mig detsamma) lämna sån där idioti bakom oss.
Du förutsätter att drogande är fel? Varför då? För mig verkar det istället som att droger just är ett slags kontakt med Gud via inre sinnen som du talar om, det förefaller mig vara precis samma sak. Och sen skriver du: "Jag tror att kriminalitet och drogande helt enkelt beror på att man satt på sig Gyges ring och gett sitt medgivande till att ljuga för sig själv till dess att lögnen blivit ett ofrånkomligt sätt att hålla sig själv vid liv." Vet du att precis så menar jag det vara med kristendomen. I synnerhet sen vi lärde oss att tänka riktigt och fick lov att förkasta den icke-hållbara hypotesen - Gud alltså. Vad du i övrigt tror om hur det funkar med kriminalitet och drogande kan jag hävda något rakt annorlunda och med den övertygelse som kommer av ett helt livs erfarenhet - förutom all teori jag har i bagaget, om det skulle råda nåt tvivel på den punkten. Jag skäms på inget sätt, jag är minst lika moralisk som du (i själva verket skulle jag hävda att jag är mer moralisk än du), och ser inte varför du ska sitta och ha det mindre djävligt ekonomiskt än vad jag har - då jag anstränger arslet av mig för att vara en så bra människa som möjligt, och i själva verket vill jag nog påstå att jag passerat dig för länge sen. Ser ingen som helst logik i det. Vad är det som gör ditt liv mer värt än mitt? Att du tror på amsagor av slaget Gud?
Klart jag blivit formad av hur jag växt upp, och jag ser ingen som helst djävla anledning att avsvära mig mitt sociala arv. I själva verket är jag rätt stolt över det. Kan du ge mig ett enda vettigt skäl till varför jag skall sitta här och ursäkta mig för dig? Varför avkräver du mig ens det? Menar du det vara moraliskt (till skillnad från omoraliskt då)? Låter i mina öron som rent strunt, du får ursäkta.
På allvar nu Sceptisk, på den här punkten är du så helvetes ute och cyklar att du anar inte, och det finns inget vettigt skäl för dig att sitta på dina höga hästar här, eller? Du behöver inte ta det dåliga med kristendomen med dig in i framtiden, låt oss för Guds skull (tolka det i dess heliga eller profana bemärkelse, gör mig detsamma) lämna sån där idioti bakom oss.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 8 och 0 gäster