Vad är människan sanna natur.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 07 nov 2008 17:53

NilsV skrev:Människan borde ju med ganska stor säkerhet ha en "sann natur". Kolla bara på världen idag. En människa som bor på ena sidan jordklotet har rätt mycket gemensamt med de som bor på den andra sidan. Vi har liknande behov så som mat, sömn, ömhet mm. Sedan reagerar vi liknande i situationer när något händer oss. Känslor som avundsjuka, ilska och glädje är så gott som identiska.
   Samtidigt är det där bara grunderna. Ta två olika kulturer från förr i tiden. Jämför tex romarna med aztekerna (eller några helt andra kulturer) så ser man väldigt mycket likheter.  Och för att komma till min poäng så anser jag att dessa likheter som man kan hitta beror på människans "sanna natur". Vi behöver inte ha kommit kontakt med någon, eller ens blivit uppvuxen på liknande sätt för att reagera, tänka eller känna som den.


Eller så ser vi likheter just därför att vi är sådana själva, medan olikheterna går oss förbi. Historien skapas utifrån samtidens attraktion. Vi ser likheter bland "molnen".

Men visst; människors fysiologiska funktioner bäddar för liknande beteenden, och det "sanna" går att spåra till de fysiologiska autonoma funktionerna. Och på sätt och vis blir detta den enda objektivistiska domare vi har att ty oss till i våra liv. Det får en särställning som suveränt incitament till vårt agerande, och vi har att underkasta oss dessa "sanningar". Jag kan inte välja att äta och sedan känna mig totalt fri i detta val; då det är en grundförutsättning för själva min existens, och förekommer allt annat ställningstagande gällande livet.

Vi kan välja att banalisera dessa funktioner; ge dem så lite eftertanke som möjligt, och sedan agera så fritt vi bara kan föreställa oss (var nu den fria inspirationen skulle komma ifrån). Eller så kan vi underkasta oss och förädla dessa första impulser.

/Johan

NilsV
Inlägg: 8
Blev medlem: 23 okt 2008 21:17

Inläggav NilsV » 07 nov 2008 18:24

Jo men borde inte dessa autonoma funktioner vara ett tecken på att vi har en "sann natur". Och vi ger ju aldrig (förutom självmordsbenägna) upp och bara dör. Vi har en strävan att överleva. Men du har rätt att det finns så mycket skillnader som vi gärna,eller omedvetet,ser förbi. Dock bara att det finns några stora likheter så anser i alla fall jag, att det är ett tecken på att människan har vissa saker som finns i hennes natur.

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 07 nov 2008 18:53

Generellt, så finns människans sanna natur i det som gör oss till just människor. Definiera vad som är människa och vad som är icke-människa, och du har ditt svar. Att ta en människa som bor oändligt långt bort från en annan människa och jämföra dessa.. tja, min gissning är att om de bägge är människor, så har de rätt mycket gemensamt.

Specifikt, så läs om förra sidan.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 07 nov 2008 21:08

Vad skulle skilja hennes "sanna natur" från vad som är hennes natur (vilket är allt hon företar sig)?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Erkki
Inlägg: 379
Blev medlem: 16 jul 2006 10:23
Ort: Pori

Inläggav Erkki » 07 nov 2008 22:00

Människans sanna natur är beroendet av auktoriteter. Denne är beroende att bli tillsagd vad denna ska göra eller inte göra. Däri föreligger ingen skillnad vad beträffar övriga djur som lever i flockar. Den nytillkomna medlemmen (ungen) inpräntas det adekvata beteendet så snart denne är mottagligt för argument. Eftersom den nyfödda individen inte har någon som helst förutfattad mening om tillvaron blir dom åsikterna och värderingarna som förmedlas till denne avgörande för dennes utveckling

Ett barn lär sig sitt beteende genom att härma den föregående generationen; i första hand föräldrarna, därefter skolan, umgänget, förebilderna osv. Den andra betydelsefulla faktorn är dom personliga tankemedlen. Båda faktorerna är variabler som styr, inte bara barnets, utan samtliga individers beteende. Med visst fog kan man säga att varje gång en individ gör något, eller inte gör, så gör denne sitt bästa med hänseende till förebilderna, samt tankemedlens beskaffenhet i den stund handlingen sker. Att tankemedlens kvalitet varierar från gång till annan kan lätt åskådliggöras om man tänker sig en bakfylla, depression sorg med mera.

Dom moderna civilisationernas fundament är ägandet. Arbetets värde mäts i pengar, ytterst sällan genom den kvalitet som skapas genom arbetsinsatsen. Penningen blir det primära, kvaliteten på utförda arbetet blir en sekundär.

Detta förhållande till penningen blir snart uppenbar för barnet: Alltså det är pengarna som gäller. Det är i förvärvslivet förverkligandet sker, inte i familjen. Givetvis försummar barnet dom självklara mänskliga åligganden eftersom det tycks vara det primära.

I allt yngre ålder sätts barnen i främmande händer för fostran för en ringa penning för att föräldrarna ska kunna genom, i många fall totalt meningslöst arbete, tjäna lite mera pengar.

Den stora förhärskande drömmen är ekonomiskt oberoende, vilket innebär friställandet sig själv från allt socialt ansvar. Den ekonomiskt oberoende kan bete sig som vilket svin som helst utan att bry sig, vilket finns till allmänhetens avundsamma betraktande i rika floran av lektyr med socialpornografi.

Hur annorlunda hade väl inte tillvaron formats för människan om produktionen hade anpassats individen istället för tvärt om; individen har tvingats att anpassa sig till produktionen.

Människans sanna natur är definitivt inte att tjäna penningen, vilket är fallet med i dom moderna civilisationerna. Människans sanna natur består heller inte att ifrågasätta auktoriteterna, men vore på tiden om denne tillät sig självständigt tänkande, ty det är till syvendes och sist upp till var och en att redogöra för sig själv vad denne vill medverka till coh inte minst för vem skull.
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!

ParadOxen
Inlägg: 20
Blev medlem: 17 jun 2006 15:27

Inläggav ParadOxen » 18 nov 2008 17:39

NilsV skrev:... det finns så mycket skillnader som vi gärna,eller omedvetet,ser förbi...


Jag tycker snarare att vi (mänskligheten) har en tendens att lyfta fram skillnaderna, inte likheterna, och på så sätt legitimera sina destruktiva handlingar på dem man ser som annorlunda.

Kanske ser man hellre till likheter när man diskuterar filosofiska frågeställningar eftersom man vill göra en så enkel modell som möjligt som gör att man enklare kan resonera om människan. Och i denna förenkling så är det lätt hänt att man förenklar bort något som faktiskt var av btydelse för resonerandet av människans (sanna) natur.
My heart has yet to betray me. My mind, sharp as it is, does it constantly!

Välj dina ord med smak, du kan tvingas äta upp dem.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 38 och 0 gäster