mullback skrev:Tja först och främst så tänker jag nog liknelsen i symbolisk mening.
Att vi är själviska och skövlar skog och natur och plågar moder jord.
Dock gör vi mycket bra också. Så om Virus enbart är synonymt med
vad som betecknar en icke önskärd organism (parasit) och liknande
så är kanske nog symboliken med människan elak mot oss människor.
Huruvida vi skilljer oss åt rent strukturmässigt med DNA/RNA anser ju nog
vare lite mindre intressant. Men låt oss säga att det står 1-1 i för och emot?
Man säger ju exempelvis att människan också är ett djur.
Vem vill alltså göra 2-1 eller 1-2 if you see what I mean?
Vi kan säga att Människan(för) spelar på hemmaplan.
Bortaplan (emot)
Nej vi är inte alls som virus. Om man nu tänker sig att vi skövlar och förstör, dödar vår "kropp" som vi besätter. För virus överlever genom att inympa sig i DNA, RNA är halva spiralen, och gör alltså det samma, inympar sig.
Dess framgång som "organism" beror då på att värden överlever, och att den har integrerats.
Så när agent Smith säger det så använder han begreppet 'virus' i dess värderande termer, som något som vi blir "sjuka" av och "smittar" av sig. Egentligen borde han sagt bakterier. Vilket vore mer korrekt eftersom bakterier inte integrerar sig utan lever "sitt eget liv" utanför organismen (även om det råkar vara inuti vår mysiga munhålor, näsor, tarmar osv).
För övrigt är virus små sköna kompisar som gör att vi utvecklas och mår bättre. Även om det ibland kommer på bekostnad av enskilda individers välmående.
För övrigt är påståendet: -Människan är som ett virus!; ett ypperligt exempel på hur språket mytifierar och får oss att okritiskt närma oss "sanningar" och med det anta en praktik. (Vi måste DÖDA viruset!)
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno