Vertumnus skrev:Illusionen skrev:xion skrev:Du och dina krångliga ord
Ja, det gäller att koncentrera sig när man ska pissa över
båtkanten så inte kantringskriteriet blir överbelastat.
Båtbyggare ”slår inte sjuan” över relingen, utan ställer sig i aktern, helst med stäven i lovart.
Vad gäller kantringskriteriet ska du vara observant på att det även inrymmer
komplexa skalära relationer.
/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=t2D5HlKLh34
Hur definierar du en komplex skalär?
Ett i all hast skrivet svar innan jag går ut med Jeppe.
Det går inte att enkelt förklara, då frågan rör sig om något som säkert uppfattas som besvärligt.
Jag har mer eller mindre gett upp hoppet att kunna beskriva detta så det blir begripligt här på FF.
När vi talar om relationer handlar det oftast om reella relationer, men här avses relationer
mellan olika stora (skilda skalor) metafysiska tillstånd, representerande över- och under-skott i G.
Konceptet beskriver detta som en komplex växelverkan, vxv. Detta beskrivs utförligt i konceptet.
Det är viktigt att förstå att MaskeringsPrincipen, MP, är ”relativistisk” till sin natur, vilket medför att
den via MP förankrade atomen avkänner atomen den växelverkar med som negativ (DRP !).
Inom ramen för vxv representerar de positiva och negativa strukturerna m a o olika skalor.
För att göra det extra svårt gäller detta ömsesidigt för kommunicerande atomer.
Det får till följd att att balanskriteriets "sfärer" är separerade relativt varandra, och att
detta uppträder olika p g a ömsesidigheten. Här finner du bakgrunden till RUM och TID.
Växelverkan sker således symboliskt och ömsesidigt mellan + och ‒, vilket får stora konsekvenser.
Kantringskriteriet utgör en konsekvens av detta. Det fascinerande är att olika kombinationer
av Eulers formel passar in perfekt i detta ”skalära” metafysiska resonemang.
Citat taget från kapitel 11,
”V
ÄXELVERKAN, VXV har en central roll i/för förståelsen av bakgrunden till såväl konceptet
som den förnimbara verkligheten, ur ett ömsesidigt atomärt verklighetsperspektiv.
Resonemanget som varit vägledande utgår, ur detta verlighetsperspektiv, från ett komplext
metafysiskt BALANS-resonemang baserat på, och innefattande över- resp. under-skott, i G.
VÄXELVERKAN, VXV, eftersträvar att neutralisera/balansera obalans i detta abstrakta G.
Balansering/obalansneutralisering har sin grund i atomens strukturella ”sidställning” och
betraktas/ingår som en typ av VXV-kommunikation atomer emellan.
Grundtillståndet/Grundstatus existerar alltså inte i materiell mening utan representerar en
typ av ”strukturella alternativ” (fält) som under vissa förutsättningar balanserar varandra.
VÄXELVERKAN, baseras på ett fältrelaterat balanserat ”TÄNJNINGS-resonemang” i stort vilande
på traditionell/konventionell hållfastighetslära och flödesteknik.
Växelverkan beskrivs som en ”kedja” av seriekopplade komplexa ”länkar”.
BALANSKRITERIE, 2ΔØ beskriver en sådan ”länk”.”
Bengt Hj Törnblom / Illusionen /
http://www.deltakonceptet.sePax vobiscum