Skogsälvan skrev:Så du tror inte man kan kombinera att vara intellektuell och ge adekvat uttryck för sina känslor och följa dem?
Isåfall skulle jag inte kalla det "intellektuell" utan "intelligent". "Intellektuell" för mig syftar på en livsstil som anammas av flummare som vill vara förmer än andra genom att använda svåra ord som självändamål. Däremot har jag respekt för intelligenta människor som använder fina ord för att de försöker förklara nåt komplicerat, som kräver sådant språkbruk. Det typiska för "intellektuella" är att de namedroppar massor av olika ismer på sin töntiga helgon.net- eller facebook-sida för att de tror att de får sin identitet då.
Då har du fel, alternativt är jag ett underligt undantag. Enkelhet tråkar ut mig.
Vad är enkelhet då? Enkelhet måste inte vara långtråkigt, det kan ju variera! Vem tröttnar t.ex. på att ha det bra, t.ex. att ligga på spa? Har man tröttnat på tångbadet kan man ta lite massage, etc. Jag skulle inte lämna en solsemester på Seychellerna för att "åh, jag saknar kulturen, jag måste ha oljemålningar och meningslösa skulpturer NU!!!".
Jag gillar att rysa.
Om du godtar att jag får lov att spekulera, så tycker jag det låter som en socialt betingad/överförd njutning, dvs något som kommer från överjaget och inte från jaget. Att rysa är en märklig känsla, men är den positiv..?
Sen så förnekar jag inte att det existerar människor här på jorden som har en sexuell betingning till att rysa, men jag bedömer att det är betydligt ovanligare än att det handlar om t.ex. en överföring.
Då måste man ha kontakt med sitt inre och inte bara en kliniskt tillfogad orgasm.
Förneka inte det kliniska, en orgasm är en orgasm, som är skön. Får man den med hjälp av nån som är t.ex. snygg och sexig så är det en bonus, för då stärker det, vad ska man kalla det, stoltheten/självkänslan/självförverkligandet på samma gång. Två fördelar av helt olika natur, alltså. Det sistnämnda är dessutom mycket viktigt. Fast det vore ett misstag att tro att det bara är inom sex som den där självförverkligandegrejen är viktig, samtidigt som man varje dag går till jobbet och arbetar under en chef som man hatar, exempelvis. Isåfall låter man det sociala, normer etc, diktera ens sexliv i alltför hög utsträckning. Varför måste sexlivet följa idéalen i så hög utsträckning, samtidigt som vi accepterar ett socialt liv som inte är lika idéaliskt? Lite balans vore vettigt! Mindre idealistiskt sexliv och mer idealistiskt socialt liv, kanske. Även en "klinisk orgasm" är en bra orgasm.